1.Ett område där förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar varit föremåls. 124
2.för bedömning i HD är miljöansvaret, vilket är ett strikt deliktsansvar soms. 124
3.åvilar vissa ansvarssubjekt närmare beskrivna i 32:6–7 MB. Miljöansvarets till-s. 124
4.lämpning i avtalsförhållanden diskuterades inte i samband med tillkomstens. 124
5.av lagstiftningen om skadestånd vid miljöskador.1295 I NJA 2003 s. 384 (Hyr-s. 124
6.Börsens diskmaskiner) ansågs en hyresgäst inte skadeståndsskyldig gentemots. 124
7.sin hyresvärd på grund av att skadan inte ansågs ha uppkommit i verksamhetenss. 124
8.omgivning enligt 32:1 MB.1296 Omständigheterna i målet var följande. I en lokals. 124
9.bedrev två bolag skilda verksamheter. Det ena bolaget, tillika fastighetsägares. 124
10.och hyresvärd, använde lokalen för lagring av diskmaskiner. Det andra bolaget,s. 124
11.hyresgästen, förvarade kemikalier i lokalen. Det fanns ingen fysisk avgränsnings. 124
12.mellan de två verksamheterna. Hyresvärden höll diskmaskinerna samlade i ens. 124
13.viss del av lokalen, men hyresgästen disponerade återstående del av lokalen sås. 124
14.när som på en del som användes av båda bolagen för lastning och lossning.s. 124
15.HD uttalade att den skadade egendomen förvarades i den lagerlokal soms. 124
16.fastighetsägaren (hyresvärden) till stora delar hyrt ut till skadegörande hyres-s. 124
17.gästen och dess verksamhet. Därefter uttalade HD att det ”[b]akom verksam-s. 124
18.heten [fanns] en avtalsrättslig relation mellan parterna”. Därigenom hade dets. 124
19.skadelidande bolaget i egenskap av fastighetsägare och hyresvärd enligt HD ens. 124
20.möjlighet att välja om lokalerna skulle hyras ut och i så fall i avtal reglera tills. 124
21.vem och under vilka villkor det skulle ske. Vid dessa förhållanden ansåg HDs. 124
22.att en skada på hyresvärdens i lokalen förvarade egendom inte kunde anses has. 124
23.uppkommit i verksamhetens omgivning enligt 32:1 MB.s. 124
24.I dessa situationer kan avtalsförhållandet alltså vara styrande för regel-s. 124
25.tillämpningen, även om de underliggande ändamålsskäl som ligger bakoms. 124
26.deliktsreglerna kan hävdas ha bärighet också mellan avtalsparterna.1297s. 124
27.För att besvara frågan om det strikta ansvarets tillämplighet, tolkade HDs. 124
28.omgivningsrekvisitet på ett sätt som innebar att skadan inte kunde anses has. 124
29.uppkommit i verksamhetens omgivning. Den kontraktuella relationen hades. 124
30.härvid betydelse för tolkningen av omgivningsrekvisitet. Det kan betraktass. 124
31.som ett sätt att exkludera en tillämpning av det strikta deliktsansvaret i avtals-s. 124
32.förhållanden, genom att låta avtalsförhållandet vara styrande för den rent rums-s. 124
33.301 liga bedömningen av ”omgivning”. Majoriteten uttalade att det i och för sig var möjligt att särskilja verksamheterna till art och karaktär, men betonade alltså att det fanns en avtalsrelation mellan parterna och att hyresvärden. Hyresvärden hade alltså en möjlighet att välja om lokalerna skulle hyras ut och i så fall reglera till vem och under vilka omständigheter det skulle ske. Därför skulle skadorna inte anses ha uppkommit i verksamhetens omgivning. HD argumenterade alltså här för att den rumsliga närheten, dvs. omgivningen, inte omfattade skador som uppkommit mellan avtalsparter. Det främsta argumentet för att undanta hyresvärdens egendom i lokalen från att utgöra ”omgivningen”, var alltså avtalet och möjligheten att avtala.s. 124
34.Två JustR var skiljaktiga avseende motiveringen och minoriteten följde en annan linje för sitt resonemang. Minoriteten uttalade det i lagmotiven liksom i den juridiska litteraturen uttryckligen har förutsatts att ersättningsskyldighet för miljöskada kan åläggas en hyresvärd gentemot en hyresgäst. Därför kunde det enligt minoriteten inte uteslutas att också en hyresvärd skulle kunna anses tillhöra omgivningen i förhållande till hyresgästens verksamhet. Därefter noterade minoriteten även att en bostadshyresgäst, mot bakgrund av hyreslagstiftningens skyddssyfte, inte kan åläggas ett längre gående ansvar mot hyresvärden än vad som följer av hyresavtalet och hyreslagstiftningen och att en bostadshyresgäst aldrig kan åläggas strikt ansvar för miljöskada enligt 32:6 MB, men att samma skyddsbehov inte gör sig gällande beträffande lokalhyresgäster. Det avgörande för minoritetens bedömning kom istället att bli att båda bolagen bedrev lagringsverksamhet i samma lokaler och att det inte fanns någon fysisk avgränsning mellan dessa båda verksamheter i form av innerväggar, stängsel eller liknande, varvid lagringsverksamheten fick anses vara bedriven inom samma arbetsområde. Eftersom det förhöll sig på det sättet, ansågs hyresvärdens verksamhet inte ha befunnit sig i verksamhetens omgivning enligt 32:1 MB. Det avgörande skulle alltså enligt minoriteten inte vara avtalsförhållandet, eftersom det i fallet inte var fråga om bostadshyra. Istället skulle omgivningsrekvisitet inte enbart ta sikte på en viss ”närhet” till den bedrivna verksamheten, utan även att det skulle vara nödvändigt med en viss ”distans” mellan olika verksamheter.s. 125
35.Olikheterna i motiveringarna hos majoriteten och minoriteten avser framför allt frågan om avtalsförhållandets relevans inom ramen för tolkningen av omgivningsrekvisitet. Till skillnad från majoriteten ansåg minoriteten alltså att avtalsförhållandet inte i sig skulle ha något generellt inflytande på tolkningen av detta rekvisit. Inte heller ansågs hyresgästens eventuella skyddsbehov tala för att avtalsförhållandet skulle utesluta ett miljöansvar i sig. Majoriteten anger inte några andra argument till stöd för sin uppfattning att avtalsförhållandet skulle medföra att skadorna inte uppkommit i verksamhetens omgivning, än den därigenom föreliggande avtalsmöjligheten. Även om man mot bakgrund av minoritetens resonemang kring ett eventuellt skyddsbehov för hyresgästen kan anta att partsställningen härvid har haft betydelse, så förekommer alltså 302s. 125
36.inga motsvarande ställningstaganden i majoritetens domskäl. Exempelvis ärs. 126
37.det osäkert om en hyresvärd i motsvarande situation skulle kunna åläggas strikts. 126
38.miljöansvar gentemot hyresgästen. Eftersom majoriteten i sina domskäl enbarts. 126
39.uttalade sig om möjligheten att välja att alls hyra ut lokalen samt till vem ochs. 126
40.på vilka villkor uthyrning skulle ske kan hävdas att hyresgästens avtalsmöjlig-s. 126
41.heter inte skulle vara lika tungt vägande argument. Möjligen skulle dock ävens. 126
42.hyresgästens motsvarande möjligheter (dvs. att alls hyra lokalen) anföras tills. 126
43.stöd för det motsatta, åtminstone om hyresgästen kan antas ha viss insikt oms. 126
44.att lokalen även kommer att användas av hyresvärden.s. 126
45.Omgivningsrekvisitet i 32:1 MB ger alltså uttryck för att det måste finnas ens. 126
46.viss närhet mellan den skadegörande verksamheten och miljöskadan för att etts. 126
47.strikt ansvar ska föreligga. I rättsfallet argumenterade HD:s majoritet för atts. 126
48.den skadelidandes möjlighet att avtala om risken innebar att omgivningsrekvi-s. 126
49.sitet inte var uppfyllt. Med detta synsätt fungerar alltså avtalet – och möjlig-s. 126
50.heten att avtala – som ett argument för icke-ersättning, vilket får effekt inoms. 126
51.ramen för tolkningen av deliktsreglerna, här omgivningsrekvisitet i 32:1 MB.s. 126
52.Det innebär också att den interna avgränsningen av det strikta miljöansvaret,s. 126
53.baserat på tolkningen av omgivningsrekvisitet i 32:1 MB, motverkar uppkom-s. 126
54.sten av överlappande ansvarsregler. Eftersom det sker en sådan intern avgräns-s. 126
55.ning, finns det inte alternativa anspråksvägar för den skadelidande.s. 126