Rättsfall
NJA 2003 s. 384
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2003 s. 384
BibTeX
@misc{nja-2003-s-384,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2003 s. 384}},
year = {2003},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
- Ett annat avgörande som rört problemställningen är ”Hyr-Börsens diskmaskiner” NJA 2003 s. 384, där en fastighetsägare och hyresvärd krävde ersättning av hyresgästen, vars förvarade kemikalier i en del av byggnaden skadat av hyresvärden i andra delar av byggnaden förvarade varor på grund av emissioner från kemikalierna. Grunden för det åberopade ansvaret var 32 kap. 1 § MB. Enligt den paragrafen, som är den centrala paragrafen i ett kapitel om skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda anspråk, ska skadestånd betalas för personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Ansvaret är strikt. Här anförde HD att det bakom verksamheten fanns en avtalsrättslig relation mellan parterna och att därför fastighetsägaren, tillika hyresvärden, haft möjlighet att välja om lokalerna skulle hyras ut och i så fall i avtalet reglera till vem och under vilka villkor detta skulle ske. Den skada som inträffat på fastighetsägarens/hyresvärdens i lokalen förvarade egendom ansågs därför inte ha uppkommit i verksamhetens omgivning.
- I ”Branddammen på Malmö flygplats” NJA 2019 s. 866 fick HD anledning att återkomma till den problemställning som aktualiserats i ”Hyr-Börsens diskmaskiner” NJA 2003 s. 384. I 2019 års fall hade utsläpp från en flygplats kontaminerat det slam som en kommun — tillika hyresvärd till det bolag som var hyresgäst och som bedrev flygplatsverksamheten — avskilde i ett reningsverk, något som i sin tur hade medfört kostnader för kommunen/hyresvärden. HD slog här fast att miljöbalkens regler är dispositiva och att därför parterna i ett avtalsförhållande kan komma överens om annat än det som följer av balkens regler. Med hänvisning till ”Cargo Center” NJA 2014 s. 760 (se särskilt avsnitt 4.5.1.6 i det följande), och därmed till skadeståndslagens förarbeten (se i det föregående), konstaterade HD att åtagandena i ett avtal kan innebära såväl en utvidgning av parts ansvar som en inskränkning av ansvaret även om detta inte anges uttryckligen i avtalet. Vad som gäller i det enskilda fallet får avgöras genom sedvanlig avtalstolkning.