1.Ytterligare en fråga beträffande produktskador i avtalsförhållanden är hur mans. 48
2.ska betrakta skadeståndsanspråk som grundas i att en avtalspart har utgetts. 48
3.225 ersättning till någon utomstående, t.ex. en konsument. Ett exempel på en sådan situation är följande. En produkt köps av en näringsidkare för att säljas vidare till en konsument. Efter vidareförsäljningen uppkommer skador på konsumentens egendom på grund av den sålda produkten. Om konsumentens skadeståndsanspråk avser en produktskada, är frågan om avtalspartens anspråk på ersättning gentemot en tidigare avtalspart också ska betraktas som ett krav på skadestånd för produktskada eller ett anspråk på ersättning för näringsidkarens förmögenhetsskada. Det avser alltså frågan om s.k. transporterade sakskador.1001 Om en avtalsparts ersättningsanspråk bedöms som en ”ren” förmögenhetsskada, så har alltså den initiala sakskadan omvandlats till något annat.s. 48
4.I NJA 1985 s. 641 (Bensinfallet) hade en konsument tankat bensin på en bensinstation. Det visade sig att bensinen orsakade motorskador. Huvudfrågan i rättsfallet var om konsumenten kunde göra gällande skadeståndsskyldighet för produktskadan mot säljaren samt vilken ansvarsnivå som skulle gälla.1002 Till stöd för att näringsidkaren skulle ha ett strängare ansvar mot konsumenten anfördes bl.a. att bolaget hade större möjligheter att vända sig mot skadevållaren, bl.a. genom att bolagets skada (i form av utgivet skadestånd) skulle betraktas som en ren förmögenhetsskada och därmed kunde vidareföras bakåt till säljarens avtalspart.s. 49
5.HD uttalade att följande omständigheter är av betydelse vid bedömning av ersättningsskyldigheten. En konsument som tankar bensin på en bensinstation har inte praktisk möjlighet att undersöka varan, utan måste förlita sig på de upplysningar som lämnas genom anslag på pumparna eller av personal. Säljaren har då ett särskilt ansvar för att uppgifterna är korrekta och att bensinen som tillhandahålls allmänheten kan brukas för det avsedda ändamålet utan att det orsakar motorskador. I rättsfallet uttalade HD att ”felet måste ha förekommit i tidigare säljled”. Därefter anförde HD att köparens möjligheter att utreda var felet kan ha uppkommit i praktiken är små. Dessutom ansågs det föreligga en begränsad möjlighet att kräva skadestånd direkt mot tidigare säljled eftersom det inte kunde göras gällande något strikt produktansvar. Istället ansåg HD att säljarbolaget hade större möjligheter att kräva ”skadevållaren” (dvs. det tidigare säljledet). Säljarbolagets skada skulle anses utgöra en ren förmögenhetsskada, vilken omfattades av det köprättsliga ansvaret i 43 § ÄKöpL (nuvarande 67 §, direkt förlust). HD uttalade härvid: ”Ansvaret kan alltså föras vidare mot bakre led och slutligen placeras på den som faktiskt var ansvarig för att godset kom att få skadebringande egenskaper.”s. 49
6.HD:s uttalanden i NJA 1985 s. 641 (Bensinfallet) bygger på två skilda typer av överväganden. Det ena huvudargumentet tar sikte på förhållandena i det enskilda fallet, nämligen relationen mellan konsumenten och näringsidka226s. 49
7.ren. Eftersom konsumenten inte kan göra någonting för att skydda sig mots. 50
8.skadan måste höga krav ställas på näringsidkaren. Det andra övervägandets. 50
9.handlar om möjligheten att övervältra ansvaret på den ”faktiskt” ansvarige.s. 50
10.I detta avseende ansågs näringsidkaren ha större möjligheter att kräva sådans. 50
11.ersättning, framför allt eftersom utgiven ersättning till konsumenten utgör ens. 50
12.sådan skada som ersätts i näringsidkarens förhållande till bakre led. Det ansågss. 50
13.utgöra en ”ren förmögenhetsskada”. Ett skadeståndsanspråk i avtalsförhållan-s. 50
14.den som avser ersättning för utgivet skadestånd betraktas därmed inte soms. 50
15.ett ”produktskadekrav”. Skadetypen kan därmed omvandlas genom att skade-s. 50
16.typsbestämningen sker relationellt, dvs. görs beroende av den rättsliga relations. 50
17.som föreligger mellan olika skadevållare och skadelidande. I relationen mellans. 50
18.säljare B och tidigare säljled C kan alltså en skada ”omvandlas” till en förmö-s. 50
19.genhetsskada, även om samma skada i relationen mellan köpare A och säljare Bs. 50
20.utgör en produktskada. Så länge säljaren B:s rätt till skadestånd inte baseras pås. 50
21.att denne själv har lidit en produktskada kan köprättsliga regler tillämpas.1003s. 50
22.Det kan visserligen ifrågasättas om det skadestånd som näringsidkarens. 50
23.utgett till konsumenten verkligen skulle utgöra en ersättningsgill skada i rela-s. 50
24.tionen mellan säljaren och tidigare säljled. I rättsfallet grundades konsumen-s. 50
25.tens anspråk på en slags garanti från säljarbolagets sida till konsumenten.1004 Ens. 50
26.förutsättning för att säljaren B ska ha rätt till ersättning av sin säljare C är att Cs. 50
27.har begått ett avtalsbrott, t.ex. genom att det föreligger fel i varan. Avgörandes. 50
28.för denna bedömning är vad som är avtalat mellan B och C. Man kan alltsås. 50
29.inte utgå ifrån att en avtalspart alltid har rätt till skadestånd för förluster soms. 50
30.grundar sig i att avtalsparten utbetalat skadestånd till tredje man. Däremots. 50
31.visar rättsfallet att omvandlade produktskador medför att avgränsningen avs. 50
32.produktskadorna från den köprättsliga regleringen inte upprätthålls när en varas. 50
33.har vidaresålts och därefter orsakat skador i senare omsättningsled.s. 50
34.Vid transporterade, eller omvandlade, produktskador kan därmed ett kon-s. 50
35.traktsansvar föreligga. Det medför emellertid inte nödvändigtvis att ansvars-s. 50
36.reglerna ska betraktas som överlappande, utan kan ses som ett uttryck för atts. 50
37.ansvaret mellan en säljare B och tidigare försäljningsled C i dessa fall enbart ärs. 50
38.kontraktuellt. I avtalsförhållandet mellan säljare B i tidigare försäljningsled Cs. 50
39.uppfattas skadan som köprättslig, vilket t.ex. medför att säljaren har ett kon-s. 50
40.trollansvar om utgivet skadestånd kan anses utgöra en direkt förlust.1005 Därtills. 50
41.227 är regler som begränsar rätten till ersättning tillämpliga, såsom adekvanskrav och reklamationsregler.s. 50
42.Även om det för en enskild näringsidkare kan framstå som rimligt att denne ska kunna övervältra kostnader för motpartens avtalsbrott på motparten, så innebär produktskadekravets ”omvandling” att effekterna av ett sådant avtalsbrott kan vara föremål för helt olika regler beroende på vems egendom som skadas. Vad som i ett enskilt fall är ”bättre” för en skadelidande näringsidkare går inte att uttala sig om generellt. Här kan bara pekas på de olikheter som finns avseende produktskadornas avgränsning och vilka konsekvenser detta kan ha beträffande regelvalet.s. 51