kontrakts- och deliktsregler

Inledning

1.I det följande undersöks hur överlappande kontrakts- och deliktsregler hanterass. 6

2.i avtalsförhållanden inom ramen för ett antal olika typsituationer. Syftet meds. 6

3.kapitlet är att visa i vilken utsträckning det kan föreligga alternativa anspråks-s. 6

4.vägar i avtalsförhållanden och att klarlägga vilka hanteringssätt som användss. 6

5.vid överlappande ansvarsregler i de skadesituationer som behandlas. Mot bak-s. 6

6.grund av vad som ovan nämnts angående utgångspunkten, dvs. att det kan före-s. 6

7.ligga överlappande ansvarsregler, hade det varit möjligt att disponera undersök-s. 6

8.ningen i det följande kapitlet utifrån en fastställd huvudregel (valrätt) och atts. 6

9.därefter konstruera möjliga undantagsfall. Som kommer att framgå närmares. 6

10.är emellertid ett resultat av den genomförda undersökningen att frågan oms. 6

11.alternativa anspråksvägar inte är en fråga om ”antingen eller”, dvs. dikotomins. 6

12.huvudregler/undantag är föga klargörande som beskrivning av den juridiskas. 6

13.argumentationen i olika situationer då det potentiellt kan förekomma överlap-s. 6

14.pande ansvarsregler. Istället är framställningen disponerad utifrån frågan oms. 6

15.anspråksvägarna är alternativa eller exklusiva i olika typsituationer.s. 6

16.I det följande behandlas i avsnitt 6.2 i vilken utsträckning parternas avtals-s. 6

17.reglering har betydelse för frågan om alternativa anspråksvägar samt hur avta-s. 6

18.lets räckvidd och exklusivitet kan fastställas genom avtalstolkning. Därtills. 6

19.undersöks vissa avtalsvillkor som begränsar skadeståndsansvaret för en skade-s. 6

20.vållande avtalspart. Därefter behandlas i avsnitt 6.3 betydelsen av att parternass. 6

21.avtal tillhör en viss avtalstyp och den s.k. särreglering som då kan aktualiseras,s. 6

22.för frågan om anspråksvägarna är alternativa.s. 6

23.Vidare undersöks i avsnitt 6.4 hur överlappande ansvarsregler hanteras inoms. 6

24.ramen för olika frågor som sammanhänger med den s.k. ansvarskretsen, dvs.s. 6

25.för vilka personer avtalsparten ansvarar. Därtill behandlas i avsnitt 6.5 i vilkens. 6

26.utsträckning skadetypen har betydelse för frågan om anspråksvägarna är alter-s. 6

27.nativa och slutligen behandlas i avsnitt 6.6 skadesituationens karaktär, vilkets. 6

28.avser ansvarsgrundens betydelse för alternativitetsfrågan och innefattar bl.a.s. 6

29.olika skadesituationer samt skadegörande beteenden.s. 6

30.183s. 6

Avtalsinnehåll och den specifika avtalskontexten

Inledning

1.Eftersom 1:1 SkL innebär att bestämmelserna i lagen är dispositiva är det möjligt att genom avtal exklusivt reglera frågan om skadestånd. Det gäller även för andra deliktsregler i den mån dessa är dispositiva. Sådan avtalsreglering kan t.ex. ske genom att det uttryckligen anges att skadeståndsanspråk inte kan göras gällande på någon annan grund än enligt avtalet. Det är även möjligt att föreskriva att enskilda avtalsvillkor ska vara tillämpliga även på deliktsanspråk, t.ex. avtalsvillkor som begränsar den ekonomiska omfattningen av ena partens ansvarighet till visst belopp.821 Även med utgångspunkten att överlappande ansvarsregler kan föreligga, så är det alltså möjligt för parterna att i sitt avtal exklusivt och uttömmande reglera skadeståndsfrågan.s. 7

2.Som nämnts i det föregående kapitlet har HD i rättsfallet i NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygplats) uttalat att frågan om en avtalspart har rätt till skadestånd av sin avtalspart enligt deliktsregler primärt är en avtalstolknings fråga.822 I det följande avsnittet behandlas, mot bakgrund av det nämnda rättsfallet, i vilken utsträckning avtalstolkning kan användas som hanteringssätt vid överlappande ansvarsregler i avtalsförhållanden och hur avtalstolkningen i dessa fall går till. Ytterligare frågor som undersöks är om det finns särskilda avtalstolkningsnormer för olika typer av avtalsvillkor vilket kan påverka möjligheten att göra gällande deliktsanspråk i enskilda fall. Frågor om införlivande eller inkorporering av avtalsvillkor lämnas utanför den följande framställningen.823s. 7

Avtalets räckvidd och exklusivitet

Exklusivitetsverkan genom avtalstolkning

1.Ett sätt att fastställa avtalets räckvidd och avtalets eventuella exklusivitet är genom tolkning av avtalet. Avtalstolkning innebär kort sagt fastställandet av avtalets innebörd. Vid avtalstolkningen brukar vissa omständigheter, eller tolkningsdata, tas upp som relevanta. Dessa är bl.a. avtalets ordalydelse, dess natur och ändamål, omständigheterna vid avtalsingåendet, partsbruk och avtalets systematik.824 Det finns en mängd faktorer som är av betydelse.s. 7

2.Avtalstolkningens mål kan, mycket förenklat, sägas vara att fastställa vad avtalsparterna har kommit överens om. Det handlar s.a.s. om att nå fram till den gemensamma partsavsikten. Detta framgår bl.a. av att parterna inte 184s. 7

3.är bundna av hur avtalet kommer till uttryck, utan enbart av vad de faktiskts. 8

4.avsett.825 Den gemensamma partsavsikten är emellertid svårgripbar eftersoms. 8

5.den närmast avser ett mentalt tillstånd och inte någonting som en utomståendes. 8

6.kan observera. Eftersom det sällan går att bevisa vad som har varit den gemen-s. 8

7.samma partsavsikten får yttre påvisbara omständigheter ligga till grund förs. 8

8.bedömningen av avtalets innebörd.826 Vad som är påvisbart är sådana faktiskas. 8

9.omständigheter som stödjer existensen av en viss partsavsikt.827 Det är ocksås. 8

10.en möjlighet att avtalet omfattar situationer som ingen av parterna tänkte på,s. 8

11.vilket gör att den gemensamma partsavsikten som en målbild eller metanorms. 8

12.blir en uppenbar chimär.s. 8

13.I vissa fall kan den ena partens insikt om motpartens avsikt få betydelse förs. 8

14.hur avtalet ska tolkas. Enligt den s.k. dolusregeln gäller att om en av parternas. 8

15.utgått från en viss innebörd och motparten insåg eller måste ha insett detta, sås. 8

16.kan den ena partens avsikt avgöra tolkningsfrågan.828 Detta förutsätter emel-s. 8

17.lertid att den ondtroende parten inte klargör det rätta förhållandet för mot-s. 8

18.parten (jfr 6 § 2 st. AvtL). Om det inte finns någon partsavsikt, och dolusregelns. 8

19.inte kan tillämpas, är det s.k. objektiva förklaringsinnehållet avgörande varvids. 8

20.avtalets innebörd fastställs genom en helhetsbedömning med hänsyn tagen tills. 8

21.en mängd olika omständigheter.829s. 8

22.Om ordalydelsen klart och tydligt utesluter deliktsansvar medför det ingas. 8

23.tveksamheter; avtalet utgör då en exklusiv reglering av parternas mellanhavan-s. 8

24.den. Avtalstolkning är dock enbart ett tillgängligt hanteringssätt om delikts-s. 8

25.ansvaret baseras på dispositiva regler.830 Möjligheten att åsidosätta eventuellts. 8

26.oskäliga avtal eller avtalsvillkor prövas primärt genom andra metoder än avtals-s. 8

27.tolkning.831 Vad själva tolkningsfrågan tar sikte på är primärt huruvida en upp-s. 8

28.kommen skadesituation är reglerad i avtalet eller inte. Om avtalet kan sägass. 8

29.omfatta den aktuella situationen, måste därefter bedömas om avtalet exklusivts. 8

30.reglerar den uppkomna situationen eller inte.s. 8

31.Att det är möjligt att tolkningsvis fastställa avtalets exklusivitetsverkan,s. 8

32.utan att en sådan exklusivitet direkt kommer till uttryck i avtalet, framgårs. 8

33.av lagmotiven till SkL. Där uttalas att det kan ”tänkas att man med tillämp-s. 8

34.ning av vanliga tolkningsregler kan härleda åtaganden från den ena eller andras. 8

35.partens sida ur avtalet, vilket innebär utvidgning av hans skadeståndsansvars. 8

36.eller inskränkning av hans skadeståndsrätt, utan att detta har kommit till direkts. 8

37.185 uttryck i avtalet”.832 Även dessa fall omfattas enligt motiven av paragrafens hänvisning till vad som föranleds av avtal. Utrymmet för att tolkningsvis betrakta avtalet som en exklusiv reglering kan redan mot denna bakgrund betraktas som tämligen vidsträckt.s. 8

NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygplats)

1.I rättsfallet NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygplats) ansåg HD att parternas avtal skulle tolkas som att avtalet uteslöt en tillämpning av bestämmelserna i 32 kap. MB om skadestånd vid miljöskada. Omständigheterna i målet var följande. Mellan en flygplats och en kommun förelåg ett avtal om omhändertagande av avloppsvatten. Enligt avtalet skulle kommunen omhänderta avloppsvatten från en branddamm belägen vid flygplatsen. Avloppsvattnet visade sig innehålla ett miljöfarligt ämne, vilket medförde skada för kommunen avseende kostnader för att sanera reningsverket och att kommunen inte kunde använda restprodukter från reningsverket på avsett sätt.833 I rättsfallet uttalade sig HD även om hanteringssättet avseende överlappande ansvarsregler834 i allmänhet. Enligt HD beror det på avtalet, och ytterst en tolkning av detta, om en avtalspart har rätt till skadestånd av sin avtalspart enligt deliktsregler istället för kontraktet.835 Det angavs gälla även när den skadelidande, som skedde i fallet, gör gällande ett strikt skadeståndsansvar.836 Av särskilt intresse är att HD här alltså anvisat avtalstolkning som primär metod för att hantera överlappande ansvarsregler i avtalsförhållanden.s. 9

2.I det aktuella fallet var frågan om eventuell skadeståndsskyldighet enligt andra rättsregler inte uttryckligen reglerad i parternas avtal. HD uttalade emellertid att kommunen hade ”haft möjlighet att i avtalen reglera vilka föroreningar som [fick] finnas i avloppsvattnet och kunnat värdera risker och kostnader för oönskade och oförutsedda föroreningar”. Så hade även ”i betydande utsträckning” skett i avtalen.837 Avtalsregleringen hade därmed en riskfördelande effekt även avseende skadesituationer som parterna inte uttryckligen reglerat, och enligt HD var det alltså tillräckligt att de ”haft möjlighet” att göra en sådan reglering.s. 9

3.Parternas avtal hade reviderats vid ett antal tillfällen och det senaste avtalet hade innehållit en uttrycklig bestämmelse om skadestånd, enligt vilken 186s. 9

4.flygplatsen skulle ersätta de kostnader som uppstod för kommunen om vissas. 10

5.angivna föreskrifter i avtalet inte följdes. I övrigt gällde en ömsesidig skade-s. 10

6.ståndsskyldighet vid grov försummelse. Enligt HD innebar dessa omständig-s. 10

7.heter att de skador som uppkommit hade ett sådant samband med avtalenss. 10

8.centrala förpliktelser att frågan om ersättning enbart skulle bedömas enligts. 10

9.avtalet och kontraktsrättsliga regler. Avtalen uteslöt därmed en tillämpning avs. 10

10.MB:s skadeståndsregler mellan parterna.s. 10

11.Det avgörande för om avtalet exklusivt reglerar skadeståndsansvaret är alltsås. 10

12.om de uppkomna skadorna tolkningsvis kan anses omfattas av avtalsregle-s. 10

13.ringen. Huruvida avtalet reglerar den uppkomna skadan får antas bero på dets. 10

14.aktuella avtalets syfte och den uppkomna skadans närhet till de avtalspresta-s. 10

15.tioner som parterna åtagit sig att utföra. Detta uttrycks av HD som att det hars. 10

16.funnits ett sådant samband mellan de ”centrala förpliktelserna” i avtalen ochs. 10

17.den uppkomna skadan. I det aktuella fallet var avtalets huvudsyfte att kom-s. 10

18.munen, mot ersättning, skulle omhänderta avloppsvatten från flygplatsen.s. 10

19.Avtalet om omhändertagande av avloppsvatten kan också sägas ha innefattats. 10

20.en reglering avseende vad avloppsvattnet fick innehålla, dvs. avseende miljöfar-s. 10

21.liga ämnen. När kommunen själv åsamkades skada p.g.a. oväntade föroreningars. 10

22.i vattnet fick en syftesinriktad tolkning till följd att kommunen inte kundes. 10

23.kräva skadestånd av sin avtalspart på grund av miljöskadan.s. 10

24.Till stöd för tolkningen att avtalet ska utgöra en exklusiv reglering anfördes. 10

25.HD också det s.k. avtalsmöjlighetsargumentet.838 Argument om möjlighe-s. 10

26.ten att avtala har även förekommit i andra situationer beträffande frågans. 10

27.om miljö ansvarets tillämpning i avtalsförhållanden. I NJA 2003 s. 384 (Hyr-s. 10

28.Börsens diskmaskiner) framhölls t.ex. att avtalsparten hade en möjlighet atts. 10

29.skydda sig mot skador av det aktuella slaget genom att ingå avtal om detta.s. 10

30.I det fallet användes dock inte avtalsmöjlighetsargumentet inom ramen förs. 10

31.avtalstolkning, utan som en del i ansvarsbedömningen vid tolkningen av dets. 10

32.s.k. omgivningsrekvisitet i 32:1 MB.839s. 10

33.En möjlighet att reglera en viss fråga i avtal ger, åtminstone rent språkligt, etts. 10

34.intryck av att frågan inte samtidigt är reglerad i avtalet. Möjligheten att regleras. 10

35.en viss fråga borde nämligen föreligga enbart i situationer då en reglering intes. 10

36.finns, dvs. när möjligheten att reglera ännu inte utnyttjats.840 Därför framstårs. 10

37.det som märkligt att ett avtal kan anses reglera en viss fråga redan när det före-s. 10

38.ligger en ”möjlighet” till reglering.s. 10

39.Antagligen ska dock uttalandet om avtalsmöjligheten ses mot bakgrunds. 10

40.av att det mellan parterna förelåg flera avtal, vilka sträckte sig långt tillbakas. 10

41.i tiden, och det senare avtalet kom att innehålla bl.a. uttryckliga skadestånds-s. 10

42.bestämmelser. Rättsfallet kan också ses som ett exempel på att avtalsvillkors. 10

43.187 kan vara underförstådda, dvs. de behöver inte alls komma till uttryck i avtalet för att utgöra avtalsinnehåll.841 HD:s resonemang kring avtalsmöjligheten kan emellertid också ha baserats på att avtalen betraktades som en enhetlig ansvarsreglering. Genom att det senast tillkomna avtalet uttryckligen angav vilka miljöfarliga ämnen som inte fick förekomma i avloppsvattnet (dvs. i vilka situationer risken placerades på flygplatsen) innebar det att riskfördelningen avseende de miljöfarliga ämnen som inte uppräknats, motsatsvis skulle ligga på kommunen. En precisering i ett senare tillkommet avtal skulle med ett sådant synsätt avse innebörden av samtliga avtal.s. 10

44.Det senare avtalet hade därmed en riskfördelande effekt även avseende ”möjliga” (men inte uttryckligen reglerade) skadesituationer, till följd av en mer systematiskt inriktad tolkning. Det avsåg dock inte den rättsliga systematiken, utan att tolkningen av avtalen – betraktade som en helhet – skulle influeras av vad som uttryckligen avtalats i ett av dessa. Jag har i ett tidigare sammanhang kallat HD:s avtalstolkningsmetod i det här diskuterade rättsfallet för en ”överflygning”, eftersom HD inte i sin bedömning inte direkt ansluter till den sedvanliga metod för avtalstolkning som beskrivits i det föregående avsnittet.842 Även om man kan förklara HD:s resonemang kring avtalsmöjlighet som ett uttryck för att HD härvid beaktade avtalets systematik, så kan konstateras att HD inte särskilt framhåller några systematiska argument till stöd för avtalets exklusivitet. I andra fall kan man dock anta att avtalets systematik, dvs. att bestämmelserna är avsedda att utgöra ett sammanhängande system, medför att avtalsreglerna tolkningsvis kan uppfattas som exklusiva.843s. 11

45.Om avtalsparten har haft en möjlighet att reglera skaderisken i avtalet, så medför avtalsmöjligheten att en tillämpning av andra riskfördelande regler utesluts, dvs. avtalet har spärrverkan. Denna avtalsmöjlighet kan emellertid uppfattas som väldigt omfattande, vilket skulle medföra att avtalet anses exklusivt reglera skadeståndsfrågan så snart det föreligger ett avtalsförhållande. En förutsättning för att möjligheten att avtala ska vara relevant vid tolkningen bör därför vara att avtalets syfte har ett sådant samband med den aktuella skadan att parterna får antas ha haft anledning att räkna med den aktuella risken.844 Det handlar alltså om hur pass närliggande den aktuella skadan är den avtalade riskfördelningen.845 Det innebär att även vid frånvaro av reglering i avtalet anses den aktuella skadan vara föremål för en viss riskplacering. 188s. 11

Sambandsargument som gör avtalsreglerna relevanta

1.I NJA 2019 s. 866 anförde HD också sambandet mellan avtalets centrala för-s. 12

2.pliktelse och skadan som ett närmast utslagsgivande argument för att avtals-s. 12

3.regleringen skulle vara exklusiv. Eftersom de aktuella skadorna hade ett sådants. 12

4.samband med avtalets centrala förpliktelser, ansågs kontraktsregler exklu-s. 12

5.sivt tillämpliga. Vid en sambandsbedömning kan ett tillräckligt nära sambands. 12

6.mellan avtalsåtagandena och den aktuella skadan eller skaderisken medföra atts. 12

7.avtalet har spärrverkan.846 Om det finns ett samband med åtagandet och riskens. 12

8.eller faran, så har det med andra ord relevans för avtalsreglernas exklusivitet.s. 12

9.Om t.ex. en avtalspart har egendom som tillhör motparten i sin besittning, kans. 12

10.antagligen sambandet mellan skaderisken och avtalets centrala förpliktelses. 12

11.göras gällande som till stöd för att avtalet tolkningsvis ska uppfattas som ens. 12

12.exklusiv reglering av parternas mellanhavanden.s. 12

13.Att den aktuella skadan haft samband med avtalets centrala förpliktelsers. 12

14.behöver emellertid inte innebära skador som uppkommit utan samband meds. 12

15.avtalets centrala förpliktelser motsatsvis ska uppfattas som att det står den ska-s. 12

16.delidande fritt att välja anspråksväg. Eftersom frågan om avtalets exklusivitets. 12

17.avgörs genom avtalstolkning, finns det ingenting som hindrar att även andras. 12

18.tolkningsomständigheter anförs till stöd för avtalets spärrverkan.s. 12

Syftesinriktad avtalstolkning

1.Syftet med det aktuella avtalet i NJA 2019 s. 866 var bl.a. fördela risken förs. 12

2.miljöfarligt avloppsvatten mellan parterna. Det riskfördelande syftet ansågss. 12

3.medföra att parternas avtal inneburit att den skadelidande saknade rätt atts. 12

4.göra gällande det strikta deliktsansvaret enligt 32 kap. MB. Avtalets syfte ärs. 12

5.alltså av stor betydelse för tolkningen. Om parternas syften manifesterats utåt,s. 12

6.löses frågan genom subjektiv tolkning eftersom partsviljan därmed kan sägass. 12

7.ha kommit till tydligt uttryck.847 Här avses framför allt avtalets objektiva syfte,s. 12

8.dvs. situationer där syftet kan inläsas i avtalet utan stöd av en uttryckt parts-s. 12

9.vilja. En syftesinriktad tolkning kan medföra avtalstolkning utöver ordalydel-s. 12

10.sen i avtalet, t.ex. en innebörd som saknar stöd i avtalstexten.848s. 12

11.Syftesbestämningen kan indelas i tre olika delar; det aktuella avtalsvillkoretss. 12

12.syfte, avtalets övergripande syfte och syftet med den eventuellt bakomliggandes. 12

13.lagstiftningen.849 Dessa indelningsgrunder kan användas för att klargöra atts. 12

14.syftet argumentativt verkar på olika nivåer. Avtalets syfte kan t.ex. vara att etts. 12

15.köpavtal syftar till att utväxla en vara mot ett visst vederlag. Ett specifikt avtals. 12

16.kan ha till syfte att uppnå köp av en viss vara. På motsvarande sätt skulle etts. 12

17.fastställande av det objektiva syftet också kunna leda till att avtalet ska spärras. 12

18.189 för ett alternativt anspråk på deliktsrättslig grund. Syftet med avtalet måste vara att reglera den uppkomna skadesituationen. Dessutom måste avtalet syfta till att utgöra en exklusiv reglering, dvs. syftet ska inte enbart vara att den aktuella skadan omfattas av avtalet, utan även att avtalet utestänger en tillämpning av andra ansvarsregler.s. 12

19.På motsvarande sätt kan man fråga sig vilken betydelse den deliktuella ansvarsregelns syfte har och om detta är detsamma som avtalets syfte. I rättsfallet angav HD att syftet med det strikta ansvaret för miljöskador i 32 kap. MB både är att bidra till att förebygga miljöskador och säkerställa ekonomisk gottgörelse för den som drabbas av skada. Ansvaret baseras på principen om att förorenaren ska betala.850 Man skulle därför kunna tänka sig att dessa syften är av betydelse vid avtalstolkningen. I rättsfallet behandlas emellertid inte de miljö skade stånds rättsliga syftena inom ramen för avtalstolkningen. Istället fokuseras enbart på en syfteskonform tolkning avseende det avtalsmässiga ansvaret, dvs. vilka risker som parterna kunde anses ha reglerat i avtalet mot bakgrund av avtalets syfte.s. 13

20.I NJA 2019 s. 866 ansågs avtalsvillkorets och avtalets övergripande syfte vara av betydelse för tolkningen. Någon direkt tillämpning bakomliggande lagstiftning förekommer inte avseende den i målet aktuella avtalstypen. I målet uttalade sig HD visserligen om syftet bakom de miljörättsliga skadeståndsreglerna, vilket bl.a. kommer till uttryck genom principen att förorenaren ska betala. Denna princip fick inte någon avgörande betydelse för tolkningen av avtalet och nämns inte alls i HD:s bedömning i det aktuella fallet.s. 13

21.Om man som HD har gjort i NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygplats), dvs. tillmäter syftet med avtalet betydelse framför den bakomliggande tanken med skadeståndsreglerna i 32 kap. MB (att förorenaren ska betala), så innebär det att när syftet talar för att skadesituationen ska anses reglerad i avtalet, så är denna reglering exklusiv. Tillämpningsresultatet i det aktuella fallet kan betraktas som en rimlig följd av att perspektivet på frågan tar sin utgångspunkt i avtalsförhållandet.s. 13

22.Den kritik som kan riktas mot domen är att bedömningen av förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar riskerar att reduceras till en fråga om abstrakt möjlighet att avtala. Istället borde bedömningen konkretiseras utifrån avtalets riskfördelande effekt avseende den aktuella miljöskadan, vilket bedöms mot bakgrund av avtalets syfte. Annars finns nämligen risken att avtalsmöjligheten – som ju alltid borde föreligga i ett avtalsförhållande – alltid leder till ett uteslutande av deliktsrättsliga normer i avtalsförhållanden. Möjligheterna till avtal måste emellertid konkretiseras inom ramen för vad som för parterna framstått som förutsebara – och därmed möjliga – risker.s. 13

23.HD:s hantering av alternativitetsfrågan visar också vilken syn domstolen har på tolkningen av 1:1 SkL. När HD i domen konstaterat att avtalet täcker ska190s. 13

24.desituationen, så tas inte ställning till huruvida de därigenom överlappandes. 14

25.ansvarsreglerna ska medföra avtalets exklusivitet eller inte. HD:s resonemangs. 14

26.utgår istället ifrån antagandet att om parterna tolkningsvis kan anses ha reg-s. 14

27.lerat skadeståndsfrågan i sitt avtal, så är avtalet exklusivt. Det enkla svaret tills. 14

28.varför avtalet ska ha företräde framför reglerna i MB, är då att detta är innebör-s. 14

29.den av parternas avtal. I jämförelse med hanteringen av överlappande delikts-s. 14

30.regler i utomkontraktuella relationer, där det krävs tydligt stöd i rättskällema-s. 14

31.terialet för att regler i annan skadeståndsrättslig lagstiftning ska ha företrädes. 14

32.framför SkL, gäller här inget motsvarande tydlighetskrav till stöd för självas. 14

33.exklusiviteten.s. 14

Avtalade förpliktelsers betydelse för ansvarsgrunden

1.Förekomsten av ett kontraktsansvar kräver att en avtalspart har gjort sig skyl-s. 14

2.dig till ett avtalsbrott, dvs. åsidosatt en avtalsförpliktelse. Enbart det förhål-s. 14

3.landet att avtalsparten har orsakat motparten en skada betraktas inte som etts. 14

4.avtalsbrott. Att avtalsparten åsidosätter andra plikter än sådana som följer avs. 14

5.avtalet eller kontraktsrättsliga regler utgör inte heller nödvändigtvis ett avtals-s. 14

6.brott. Det innebär exempelvis att om avtalsparten agerar i strid mot offent-s. 14

7.ligrättsliga regler i MB, så behöver det inte innebära att avtalsparten begår etts. 14

8.avtalsbrott.851 Härvid görs alltså en gränsdragning avseende vilka pliktbrott soms. 14

9.betraktas som avtalsbrott och som därmed kan vara skadeståndsgrundande.s. 14

10.Att ett skadegörande beteende i ett avtalsförhållande inte utgör ett avtalsbrotts. 14

11.medför emellertid inte att den skadelidande är förhindrad istället göra gällandes. 14

12.ett deliktsansvar.s. 14

13.Som nämnts är avtalsförpliktelsens innehåll och den specifika avtalskontex-s. 14

14.ten avgörande för frågan om det föreligger alternativa anspråksvägar. Avtaletss. 14

15.räckvidd och exklusivitet bestäms då vanligtvis genom avtalstolkning. Inoms. 14

16.ramen för den bedömningen kan avtalet uppfattas som en exklusiv reglering avs. 14

17.skadeståndsansvaret även avseende förpliktelser som har sin grund i deliktsreg-s. 14

18.ler. Avtalsförplikternas utformning medför emellertid också att överlappandes. 14

19.ansvarsregler uppkommer i olika utsträckning, beroende på vilken avtalsför-s. 14

20.pliktelse som avtalsparten påstås ha åsidosatt.s. 14

21.En fråga är om det kan antas spela någon roll för bedömningen av alterna-s. 14

22.tivitetsfrågan om skadevållarens agerande utgör ett åsidosättande av avtaletss. 14

23.huvudförpliktelser eller biförpliktelser.852 Om huvudförpliktelsen innehållers. 14

24.ett åtagande att leverera en vara, föreligger t.ex. inget överlappande deliktsan-s. 14

25.svar för skador som uppkommer enbart på grund av avtalspartens avtalsbrott.s. 14

26.Därmed kan det hävdas att om skadevållaren har brutit mot en avtalad huvud-s. 14

27.191 förpliktelse, så är det svårare att konstruera ett för den aktuella skadesituationen överlappande deliktsansvar. Om det emellertid föreligger en deliktsrättslig ansvarsgrund, t.ex. om en vara anses felaktig på grund av säljarens vårdslöshet i samband med leveransen, utgör inte avtalsförpliktelsens karaktär i sig att ett överlappande deliktsansvar ska anses uteslutet.s. 14

28.I motiven till SkL nämns som biförpliktelser bl.a. skadebringande egenskaper hos sålt gods och en hantverkares plikt att inte vålla skada under arbetet.853 Dessa frågor hanteras ofta inom ramen för deliktsrättens skadetypsindelning.854 I dessa situationer avgörs frågan om alternativa anspråksvägar ofta av i vilken utsträckning ansvarsreglerna överlappar, mot bakgrund av den aktuella skadesituationens karaktär. Eftersom de omständigheter som ligger till grund för ett kontraktsansvar i vissa fall inte är tillräckliga för ett motsvarande deliktsansvar, leder det till att någon överlappning inte uppkommer.s. 15

29.Konstruktionen av en biförpliktelse kan också, i den utsträckning det avser skadetyper vilka typiskt sett hanteras i deliktsrätten, bidra till att internalisera ansvaret i avtalsförhållandet.855 Beträffande biförpliktelser skulle därmed dess närhet till vad som uppfattas som typiskt deliktuella skadesituationer åtminstone i teorin kunna medföra en överlappning och att anspråksvägarna är alternativa.856 Eftersom biförpliktelser föreligger i situationer där det också typiskt sett skulle kunna föreligga ett deliktsansvar, förekommer i dessa fall inte någon intern avgränsning av deliktsansvaret, vilket alltså är fallet avseende avtalets huvudförpliktelser. Istället verkar det som att de deliktsrättsliga influenserna kan vara styrande i såväl ersättningsfrämjande som ersättningshindrande riktning. Ett exempel härpå är förhållandet mellan den kontraktsrättsliga lagstiftningen och jämkningsreglerna i SkL.857s. 15

30.I utredningen till KtjL uttalades t.ex. att det finns ett större utrymme för en tillämpning av jämkningsregeln vid bristande uppfyllelse av en biförpliktelse, ”särskilt i situationer som är nära nog att bedöma som utomobligatoriska skadefall”, varvid skador på grund av farliga egenskaper hos såld eller uthyrd egendom nämns särskilt.858 Att det beträffande jämkningsförutsättningarna skulle finnas större utrymme för deliktuella influenser i avtalsförhållandet, medför emellertid inte att hela ansvarsfrågan bedöms utifrån ett deliktsregler, dvs. utan hänsyn tagen till avtalsförhållandet. Men det visar att ett betydande 192s. 15

31.”gränsområde” uppstår ifråga om kontraktsrättsliga biförpliktelser; dessa över-s. 16

32.lappar till stor del med det deliktuella ansvarsområdet vilket kan tala för ens. 16

33.skadeståndsrättslig konvergens, dvs. en utveckling som går mot en ökad enhet-s. 16

34.lighet inom ramen för ansvarsbedömningen.s. 16

35.Distinktionen mellan huvud- och biförpliktelser följer inte samma uppdel-s. 16

36.ning som den mellan vad som är direkt avtalsinnehåll och vilka förpliktelsers. 16

37.som följer av en tillämpning av utfyllande gällande rätt.859 Därmed kan mans. 16

38.inte säga att denna enhetlighet avseende biförpliktelserna nödvändigtvis behö-s. 16

39.ver ses som en följd av en allmän utfyllande skadeståndsrätt som gäller obero-s. 16

40.ende av en eventuell avtalsrelation mellan parterna, utan snarare att de bakom-s. 16

41.liggande rättspolitiska argumenten för bedömningen av vissa skade situationers. 16

42.(ansvarssituationer) är sammanlöpande. I sådana situationer då resultatet fak-s. 16

43.tiskt är lika, framstår också diskussionen om överlappning och alternativitets. 16

44.som tämligen ointressant.860s. 16

45.En annan fråga är om distinktionen mellan resultat- och omsorgsförpliktelsers. 16

46.spelar någon roll för förekomsten och hanteringen av överlappande ansvarsreg-s. 16

47.ler. Mot bakgrund av vad som sagts ovan finns anledning att även här dra slut-s. 16

48.satsen att någon sådan skillnad inte förekommer avseende frågan om anspråks-s. 16

49.vägarna är alternativa, men att utformningen av deliktsansvaret kan medföras. 16

50.att överlappande ansvarsregler uppkommer i olika utsträckning.s. 16

51.Sammanfattningsvis kan avtalets betydelse för ansvarsgrunden beskrivass. 16

52.som en intern, deliktsrättslig, avgränsning av deliktsansvarets tillämpnings-s. 16

53.område mot bakgrund av den aktuella skadesituationens karaktär. Det innebärs. 16

54.att det typiskt sett inte är skadeståndsgrundande om den aktuella ansvarssi-s. 16

55.tuationen enbart baseras på löftesbrott, brott mot en resultatförpliktelse ellers. 16

56.mot avtalets huvudförpliktelse. Denna interna avgränsning motverkar att dets. 16

57.uppkommer en överlappning och utesluter därmed möjligheten till alternativas. 16

58.anspråksvägar.861s. 16

Avtalsvillkor som begränsar skadeståndsansvaret

Inledning

1.Eftersom utgångspunkten i svensk rätt är att det kan föreligga överlappandes. 16

2.ansvarsregler i avtalsförhållanden, innebär det att kontraktet inte alltid utgörs. 16

3.193 en heltäckande reglering mellan avtalsparterna.862 Det kan emellertid finnas anledning att göra en skillnad mellan frågan om det föreligger överlappande ansvarsregler och frågan om avtalade ansvarsbegränsningar eller liknande kan tillämpas även på ett deliktsanspråk.863 Det kan också föreligga variationer avseende möjligheten att tillämpa kontraktsregler om ett anspråk grundas på delikt, beroende på vad det är för typ av avtalsvillkor som är i fråga. Så är fallet eftersom särskilda avvägningar förknippade med tolkningen av specifika avtalsvillkor kan avgöra räckvidden av dessa villkor. Det kan ta sikte på att avtalsvillkoren i sig har olika syften och att dessa avvägs mot deliktsansvaret på olika sätt eller att avtalets systematik har betydelse för tolkningen av enskilda villkor i olika avseenden.s. 16

4.En fördel med ett mer differentierat synsätt ifråga om tillämpligheten av olika avtalsvillkor är att olika avtalsvillkor i varierande utsträckning påverkar skadelidandens möjlighet till ersättning för sin skada. En svårighet är emellertid att den systematiska tolkningen av ett avtal medför att enskilda avtalsvillkor tolkas mot bakgrund av resterande delar av avtalet och dispositiva rättsregler. Avtalet måste alltså läsas utifrån hela avtalets, och avtalstypens, syfte och omkringliggande reglering. Det kan medföra att möjligheten att urskilja, eller bestämma, ”särskildheten” hos vart och ett av avtalsvillkoren svårligen kan göras fristående från andra omständigheter av betydelse för tolkningen.s. 17

5.I nästa avsnitt behandlas i korthet några exempel på tillämpningen av vanligt förekommande avtalsvillkor, bl.a. ansvarsfriskrivningar och avtalade preskriptionstider, vid deliktsanspråk. Någon uttömmande undersökning har här inte varit avsedd utan avsikten är enbart att illustrera att olika avtalsvillkor kan behöva tolkas i ljuset av skilda överväganden.864s. 17

Ansvarsfriskrivningar och ansvarsbegränsningar

1.Huruvida en ansvarsfriskrivning eller ansvarsbegränsning kan tillämpas oberoende av om ett anspråk baseras på kontrakts- eller deliktsansvar kan, på samma sätt som frågan om avtalet ska ha en total spärrverkan, primärt hanteras genom avtalstolkning. Eftersom avtalstolkningen i praktiken sker utifrån en konkret avtalsreglering, kan emellertid utfallet variera. Beträffande avtalsvillkor som tar sikte på just skadestånd, t.ex. att skadeståndsansvaret är begränsat till ett visst belopp, finns det uttryck i doktrinen för att sådana avtalsvillkor typiskt 194s. 17

2.sett träffar även ett deliktsanspråk.865 Om det föreligger uttryckliga ansvars-s. 18

3.begränsningar, kan man alltså ofta – men inte alltid – förutsätta att delikts-s. 18

4.ansvaret också omfattas av dessa. Det finns även exempel ur rättspraxis på atts. 18

5.ansvarsbegränsningar tolkningsvis anses träffa även deliktsanspråk i avtalsför-s. 18

6.hållanden.866s. 18

7.Principiellt kan man också enligt motiven till SkL tänka sig en tillämp-s. 18

8.ning av ”vilket som helst slag av kontraktsvillkor rörande skadeståndsan-s. 18

9.svaret, vilka i ena eller andra avseendet innebär avsteg från de allmännas. 18

10.skadeståndsreglerna”.867 Frågan om giltigheten av sådana avtalsklausuler skas. 18

11.enligt motiven bedömas ”med tillämpning av allmänna obligationsrättsligas. 18

12.regler”.868s. 18

13.I standardavtalen NL 17 och NLM 19 förekommer generella ansvarsbegräns-s. 18

14.ningar.869 I avtalsvillkoren anges att parterna inte har något ansvar gentemots. 18

15.varandra utöver vad som stadgas i bestämmelserna. Det gäller beträffande varjes. 18

16.förlust som kan drabba den andra parten såsom produktionsbortfall, uteblivens. 18

17.vinst och annan ekonomisk följdförlust eller indirekt förlust. Ansvarsbegräns-s. 18

18.ningen gäller inte om en part har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet. Dens. 18

19.omfattar heller inte ansvar för brott mot sekretessförpliktelser (NL 17 p. 3 ochs. 18

20.NLM 19 p. 6) eller ansvar för vissa immaterialrättsintrång (NL 17 p. 38–42 ochs. 18

21.NLM 19 p. 68–72). I detta fall följer det av ordalydelsen att standardavtalenss. 18

22.begränsningar är exklusiva. Även om det inte uttryckligen sägs att deliktsansvars. 18

23.omfattas av dessa generella ansvarsbegränsningar, gäller villkoren sannolikts. 18

24.även sådana krav.s. 18

25.I engelsk rätt, där anspråksvägarna tort och contract som huvudregel är alter-s. 18

26.nativa, gäller att parternas reglering i avtalet, dvs. avtalsvillkoren, även omfat-s. 18

27.tar anspråk grundade på tort-reglerna. Så är även fallet när avtalsvillkor intol-s. 18

28.kas i avtalet genom s.k. implied terms.870 Antagligen skulle man i de flesta falls. 18

29.195 komma fram till samma resultat vid avtalstolkning även i svensk rätt, trots att utgångspunkten är att avtalet alltså inte är en heltäckande reglering. Man kan dock anta att parterna mot bakgrund av denna utgångspunkt i större utsträckning har anledning att uttryckligen reglera skadeståndsfrågan i sitt avtal för att uppnå en exklusiv reglering, vilket även torde vara vanligt bland engelska avtalsskrivare.s. 18

30.Frågan om huruvida en ansvarsbegränsning i ett avtal har en tillräcklig räckvidd för att även omfatta anspråk som förs på deliktuell grund, kan skiljas från frågan om ansvarsbegränsningen som sådan är giltig i en uppkommen skadesituation. Även om en ansvarsbegränsning uttryckligen omfattar en viss skadesituation, så kan det finnas andra omständigheter som gör att en friskrivning eller ansvarsbegränsning ändå ska sättas åt sidan. Det gäller oavsett vad skadelidanden åberopar för ansvarsgrund, dvs. kontrakts- eller deliktsansvar. Denna fråga sammanhänger med frågan om den rättsliga kontrollen av friskrivningar i allmänhet.871 Vid uppsåtligt eller grovt vårdslöst beteende kan skadebeteendet väga så tungt att en friskrivning ska åsidosättas.872 Vissa beteenden kan därmed sägas vara sådana att avtalade begränsningar inte ska gälla. Det finns även en möjlighet att jämka t.ex. oskäliga friskrivningsklausuler enligt 36 § AvtL.873 Även i engelsk rätt gäller att det är möjligt för parterna att uttryckligen exkludera skyldigheter som kan uppkomma genom tort i kontraktet, så länge det inte är oskäligt enligt UCTA. Om ett avtalsvillkor som uttryckligen utesluter ett deliktsanspråk anses oskäligt enligt 36 § AvtL, så kan det alltså leda till en jämkning och att anspråksvägarna blir alternativa.s. 19

Avtalad preskriptions- och reklamationsfrist

1.Genom att införa preskriptionsvillkor i ett avtal uppkommer en tidsgräns för ansvaret, oftast innebärande en kortare preskriptionstid än enligt allmänna preskriptionsregler.874 Även frågan om tillämpningen av avtalade preskriptionsfrister kan avgöras genom avtalstolkning. I t.ex. NJA 2014 s. 760 (Cargo Center) ansågs en avtalsbestämmelse om korttidspreskription tillämplig på ett deliktskrav. Detta fastslogs efter tolkning av villkor i standardavtalet NSAB 85. Några principiella hinder mot en tillämpning av avtalsvillkor om korttidspreskription på ett deliktsanspråk uppfattades inte föreligga. I själva verket fram196s. 19

2.stod det i 2014 års fall som en tämligen enkel tolkningsoperation att tillskrivas. 20

3.villkoret om korttidspreskription betydelse även avseende skadelidandenss. 20

4.deliktskrav.875s. 20

5.Frågan om ett avtalat preskriptionsvillkor träffar ett deliktskrav kan intes. 20

6.besvaras enhetligt, utan det sammanhänger med bl.a. det skadegörande bete-s. 20

7.endets karaktär, dess samband med avtalet och avtalets systematik och regle-s. 20

8.ringen i stort.876s. 20

9.Den kontraktsrättsliga kontexten kan ha betydelse för frågan om preskrip-s. 20

10.tionsvillkorets räckvidd. Exempelvis inom transporträtten förekommer argu-s. 20

11.ment som tar sikte på enhetlighet och exklusivitet, vilket förmodligen medförs. 20

12.att preskriptionsvillkor även träffar deliktsanspråk. I NJA 2000 s. 462, angå-s. 20

13.ende flygpassagerares rätt till skadestånd vid försening, angavs uttryckligens. 20

14.att ett villkor om tvåårig preskriptionstid omfattade skadeståndskrav oavsetts. 20

15.på vilken grund anspråket gjordes gällande. Frågan i målet var om villkorets. 20

16.om tvåårig preskriptionstid kunde tillämpas trots att skadan orsakats genoms. 20

17.uppsåt eller grov oaktsamhet, eller om ett sådant villkor på grund av graden avs. 20

18.vållande skulle anses oskäligt enligt 36 § AvtL.877 Avgörande för oskälighetsbe-s. 20

19.dömningen var utformningen av nyss nämnda bestämmelse i den dåvarandes. 20

20.luftfartslagen, vilken innebar att den lagstadgade tvåårspreskriptionen kundes. 20

21.göras gällande även vid uppsåt eller grov oaktsamhet. Om ett avtalsvillkor pås. 20

22.detta sätt ligger i linje med den kontraktsrättsliga regleringen, så uppfattas dets. 20

23.alltså inte som oskäligt även om det också uttryckligen avser deliktsanspråk.s. 20

Slutsatser

1.I det föregående har behandlats betydelsen av avtalets innehåll för frågan oms. 20

2.det föreligger alternativa anspråksvägar. Det har inledningsvis konstaterats atts. 20

3.avtalets räckvidd och exklusivitet enligt HD primärt avgörs genom avtalstolk-s. 20

4.ning. Frånsett de typiskt sett enkla fallen där parterna uttryckligen reglerats. 20

5.potentiellt överlappande ansvarsregler, uppkommer alltid vissa problem närs. 20

6.avtalets innebörd ska fastställas. Avtalstolkning kan beskrivas som en fler-s. 20

7.stegsmetod där hänsyn tas till en mängd olika omständigheter. De arguments. 20

8.som särskilt lyftes fram i rättsfallet NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmös. 20

9.flygplats) till stöd för att avtalet skulle uppfattas som en exklusiv reglering avs. 20

10.skadeståndsfrågan var bl.a. att det förelåg ett samband mellan avtalets centralas. 20

11.197 förpliktelser och den uppkomna skadan. Därtill tog HD fasta på avtalets syfte avseende fördelningen av skaderisken i det konkreta fallet.s. 20

12.Det framgår redan av deliktsreglernas dispositivitet att avtalet kan ha ett företräde. Det aktuella rättsfallet har emellertid stor betydelse för hanteringen av överlappande ansvarsregler, eftersom det innebär en generell anvisning om att börja i avtalet. Genom att avtalstolkning används som primärt hanteringssätt kommer avtalsförhållandet att stå i centrum för exklusivitetsfrågan. Det innebär att den avtalade regleringen förmodligen kommer att uppfattas som exklusiv i många fall. Trots det nyss sagda är dock utgångspunkten att avtalet inte är en heltäckande reglering mellan parterna. Det innebär att det fortfarande finns stor anledning för avtalsskrivare, som vill utesluta ett överlappande deliktsansvar, att tydligt klargöra en sådan avsikt genom uttrycklig avtalsreglering.s. 21

13.Som metodanvisning för rättstillämpningen framstår anvisningen om att börja i avtalet som lämplig och viktig för att förenkla den juridiska problemlösningen, eftersom man då undviker att först pröva bärigheten i deliktsanspråket som sådant för att sedan konstatera att parterna har avtalat bort möjligheten att göra gällande ett deliktsansvar. Däremot är det svårt att prognosticera kring avtalsinnehållets betydelse för om anspråksvägarna är alternativa mer generellt, eftersom avtalstolkning sker i en konkret tvistefråga. Skadesituationen kan alltså se ut på ett helt annat sätt. En svårighet är också att avgöra hur rättsfallet förhåller sig till den avtalstolkningsmetod som beskrivits inledningsvis i detta avsnitt. Som nämnts ovan blir ett centralt moment vid avtalstolkningen huruvida syftet med avtalet och dess systematik kan anses innefatta en reglering av den aktuella skadesituationen.s. 21

14.En annan aspekt, som inte lyfts fram särskilt i det föregående, är att avtal vanligtvis tolkas i ljuset av dispositiv rätt, vilket kan medföra att avtalst ypsvariat ioner kan få genomslag även inom ramen för avtalstolkningen. Därtill kommer att det kan föreligga variationer vid tolkningen av skilda avtalsvillkor, vilket gör att det är svårt att ge generella svar även beträffande tillämpningen av vissa villkor. Därtill är det fortfarande ganska osäkert vilken betydelse, om någon, som i avtalstolkningshänseende fästs vid den dispositiva deliktsrätten.s. 21

15.Om man låter avtalstolkningen vara styrande för bedömningen av avtalets eventuella exklusivitet är det möjligt att jämka avtalet om resultatet i ett enskilt fall skulle anses oskäligt. Detsamma gäller beträffande innebörden av enskilda avtalsvillkor, dvs. om ett avtalsvillkor tolkningsvis ska anses gälla vid deliktsansvar. Då kan den aktuella skadesituationen medföra att ett avtalsvillkor betraktas som oskäligt och därför ska jämkas enligt 36 § AvtL. 198s. 21

Kontraktstypspecifik reglering

Inledning

1.I det följande avsnittet undersöks i vilken utsträckning reglerna för den aktu-s. 22

2.ella kontraktstypen har betydelse för frågan om anspråksvägarna är alternativa.s. 22

3.I det följande behandlas köp-, entreprenad- och transportavtal. Som en egens. 22

4.kategori behandlas också avtal mellan näringsidkare och konsumenter, vilkets. 22

5.inte vanligtvis betraktas som en enhetlig avtalstyp. Som kommer att framgås. 22

6.närmare i det följande finns emellertid anledning att här behandla konsu-s. 22

7.mentavtal som en egen kategori, eftersom det finns ett antal uttryck för att ens. 22

8.skadelidande konsument generellt sett har större möjligheter att göra gällandes. 22

9.alternativa anspråksvägar.s. 22

10.Det kan inledningsvis konstateras att enbart vissa kontraktstyper är lagreg-s. 22

11.lerade i svensk rätt. I det följande behandlas därför även regleringen av vissas. 22

12.kontraktstyper så som den framgår av de standardavtal som vanligen användss. 22

13.för den aktuella kontraktstypen. När det i framställningen talas om särregle-s. 22

14.ring så avses alltså inte enbart lagstiftning. Det medför att bedömningen avs. 22

15.om kontraktsregler är exklusivt tillämpliga avseende en viss avtalstyp även kans. 22

16.ske genom avtalstolkning. Betydelsen av avtalsförpliktelsens innehåll och dens. 22

17.specifika avtalskontexten har behandlats i det föregående i avsnitt 6.2. Syftet is. 22

18.denna del är att lyfta fram sådana aspekter av avtalsregleringen som kan upp-s. 22

19.fattas som mer generella för kontraktstypen och som uppkommer t.ex. genoms. 22

20.en utbredd användning av ett standardavtal.s. 22

21.I kontraktsrätten finns endast ett fåtal exempel på ansvarsregler som uttryck-s. 22

22.ligen är exklusiva, dvs. som spärrar andra möjliga anspråksvägar. Som kommers. 22

23.att framgå i det följande finns vissa sådana exklusivitetsregler i transporträtten.s. 22

24.Om det inte framgår av ordalydelsen ifall en regel är exklusiv eller inte, måstes. 22

25.regeln tolkas. Det kan t.ex. avse tillämpligheten av olika beloppsbegränsningar,s. 22

26.reklamationsregler eller preskriptionsfrister. Det är inte möjligt att i det föl-s. 22

27.jande behandla samtliga sådana tolkningsfrågor. Istället riktas fokus på om dets. 22

28.finns stöd för uppfattningen att kontraktstypen i allmänhet ska uppfattas soms. 22

29.en exklusiv särreglering vid potentiellt överlappande ansvarsregler. Hanterings-s. 22

30.sättet kan beskrivas som att en kontraktstypspecifik systematisk tolkning leders. 22

31.till tillämpningen av en kontraktuell exklusivitetsregel. Frågan är med andras. 22

32.ord om den kontraktsrättsliga särregleringen kan uppfattas som lex specialis.s. 22

Köp

1.Det kontraktuella ansvaret vid köp av lös egendom regleras i KöpL. Vid inter-s. 22

2.nationella köpavtal tillämpas istället CISG, den internationella konventionens. 22

3.om köp av varor, vilken införlivats genom lagen (1987:822) om internationellas. 22

4.199 köp.878 Därtill förekommer en mängd olika standardavtal.879 Det framgår inte uttryckligen av KöpL att lagen har företräde framför andra skadeståndsregler. Frågan behandlas inte heller i motiven till lagen.880 I köprättsliga sammanhang uppkommer inte sällan gränsdragningsfrågor avseende det köprättsliga ansvarets omfattning. En särskild gränsdragningsfråga har uppkommit med anledning av regleringen av produktskador. Som anges i 67 § 1 st. 2 men. KöpL omfattar skadestånd enligt lagen inte ersättning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan.881 Detta är ett fall som i svensk rätt uttryckligen avgränsats bort från KöpL.s. 22

5.Även andra avgränsningsfrågor kan uppkomma i relation till just köpavtal. Det handlar då främst om att fastställa vad som omfattas av det köprättsliga ansvaret och inte dess eventuella exklusivitet framför deliktsansvar. Ett sådant exempel är säljarens ansvar för skador på den vara som ska levereras och om tidpunkten för skadans uppkomst påverkar ansvarets klassificering. Om säljaren före avlämnandet skadar den vara som ska levereras har risken ännu inte gått över till köparen.882 Om varan inte levereras till följd av försämringen förefaller det som en opraktisk situation att köparen skulle göra gällande ett deliktsanspråk. Säljaren har då nämligen inte fullgjort sin avtalsförpliktelse (leverans av varan) och är i dröjsmål, vilket ger köparen rätt till påföljder (se 22 § KöpL). Om varan istället levererats men är skadad vid leveranstidpunkten, föreligger ett fel i varan (se 17 § KöpL) vilket också berättigar till olika påföljder (30 §). Vid såväl dröjsmål som fel kan det föreligga en rätt till skadestånd (se 27 och 40 §§ KöpL).s. 23

6.I motiven till KöpL framgår att säljarens (köprättsliga) ansvar omfattar försummelser vid ”såväl avtalsslutet som vid fullgörandet av avtalet”.883 Den kritiska tidpunkten för felbedömningen är riskens övergång, 21 § 1 st. KöpL. I regel ska säljarens felansvar vara avskuret för försämringar av varan som inträffar därefter.884 Såsom framgår av 21 § 2 st. kan säljaren emellertid bli ansvarig för fel även efter denna tid, om försämringen skulle vara orsakad av säljarens avtalsbrott. Detta innefattar ”installation, intrimmande av maskiner och avhjälpande av fel”.885 Härvid har alltså det tidsmässiga sambandet med avtalet utsträckts, vilket innebär att fler situationer omfattas av det köprättsliga 200s. 23

7.ansvaret. Därmed kan också gränsdragningsproblem uppkomma mellan kon-s. 24

8.trakts- och deliktsansvar om köpavtalet innehåller biförpliktelser, i form avs. 24

9.t.ex. installation av varan, och säljaren förstör varan i samband med installatio-s. 24

10.nen.886 Detsamma gäller beträffande ansvaret för felaktig – eller vilseledandes. 24

11.– information som har lämnats i samband med marknadsföringen av varans. 24

12.före köpet (alltså innan avtalet ingicks).887 Även denna situation hänförs tills. 24

13.den kontraktuella sfären, se 18 § KöpL. En potentiell överlappningssituations. 24

14.föreligger även i situationer där ett deliktsansvar skulle kunna göras gällandes. 24

15.för ren förmögenhetsskada.888s. 24

16.Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte framgår av motiven tills. 24

17.KöpL att ett deliktsansvar skulle vara uteslutet på grund av att en försummelses. 24

18.medför köprättsligt ansvar. I motiven uttalar man sig enbart om det köprätts-s. 24

19.liga ansvaret, dvs. gränsdragnings- och klassificeringsfrågor. En klassificerings. 24

20.av vissa skadesituationer som köprättsliga innebär dock inte ett generellt ute-s. 24

21.slutande av deliktsansvar i köpavtal. Man har snarare förutsatt att deliktsrättens. 24

22.ska verka utfyllande och alltså komplettera det köprättsliga ansvaret i situatio-s. 24

23.ner då ersättning nekas, t.ex. vid produktskador.s. 24

Entreprenad

1.Ett entreprenadavtal är ett avtal om ändring eller uppförande av ett byggnads-s. 24

2.verk. Avtal om entreprenad kan avse arbete på fast egendom, eller lös egendoms. 24

3.som kan karakteriseras som fast sak. Kännetecknande är att det avser utfö-s. 24

4.rande av arbete, ofta om- eller nybyggnation av byggnader. Entreprenadavtals. 24

5.är inte lagreglerade i svensk rätt, bortsett från den reglering av konsumentför-s. 24

6.hållanden som finns i KtjL, särskilt bestämmelserna om småhusentreprenad.s. 24

7.Av stor betydelse för entreprenadförhållanden är därför den utbredda använd-s. 24

8.ningen av standardavtal.889 Det finns också dispositiva oskrivna rättsregler soms. 24

9.har karaktär av allmänna rättsgrundsatser. Dessutom är det möjligt att tillämpas. 24

10.andra lagregler, i t.ex. KtjL eller KöpL, analogt i vissa fall. Standardavtalens. 24

11.reglerar ansvaret för såväl beställare som entreprenör på ett – åtminstone förs. 24

12.vissa skaderisker – ytterst detaljerat sätt. Ansvaret indelas i olika tidsperioders. 24

13.(ansvaret under entreprenadtiden, garantitiden och ansvarstiden efter garanti-s. 24

14.tiden). Därtill behandlas olika skador på olika sätt, t.ex. skador på entreprena-s. 24

15.den, motpartens arbete eller ”annan skada”. En stor del av de skador som typiskts. 24

16.sett uppkommer i samband med entreprenad är skador på egendom.s. 24

17.201s. 24

18.Entreprenören ansvarar enligt 5:1 AB 04/ABT 06890 gentemot beställaren under entreprenadtiden för skada på ej avlämnad del av entreprenaden som inte beror på beställaren. I 5:1 regleras alltså entreprenörens ansvar för skador på icke avlämnad del av entreprenaden. Ansvaret är ett s.k. objektsansvar eller ett fareansvar, dvs. samma slags ansvar som betecknas risken för varan i köprätten.891 Det ligger inneboende i fareansvaret att entreprenören även ansvarar för åtgärder som vidtas av utomstående, dvs. både en tredje man och en kontraktsmedhjälpare. Det gäller i princip oavsett vad eller vem som orsakar skadan, så länge det inte är beställaren (se 5:1 2 st.). Ansvaret för skada på entreprenaden under entreprenadtiden kan betecknas som ett fullgörelseansvar, inte ett skadeståndsansvar.s. 25

19.Därefter har entreprenören ett felansvar under garantitiden, vilket framgår av 5: 5, 8 och 11. Enligt 5:5 ansvarar entreprenören för fel som framträder under garantitiden. Entreprenörens felansvar avser konsekvenserna av ett fel i entreprenadavtalets mening, dvs. ”en avvikelse som innebär att en del av en entreprenad inte utförts alls eller inte utförts på ett kontraktsenligt sätt”.892 Vid fel är entreprenören skyldig att avhjälpa felet (enligt 5:17) eller ersätta skada på entreprenaden till följd av felet eller ersätta annan följdskada av felet än skada på entreprenaden. Fel som leder till skada på entreprenaden regleras i 5:8. Enligt 5:8 gäller att om entreprenören är ansvarig för fel, ansvarar entreprenören också för skada på entreprenaden på grund av felet. För skada på entreprenaden genom brand på grund av fel, svarar entreprenören dock inte längre än två år efter entreprenadens godkännande. För dessa skador gäller ingen beloppsbegränsning. För andra följdskador gäller ett beloppsbegränsat ansvar enligt 5:11.s. 25

20.Ansvaret efter garantitiden är mer begränsat. Ansvarstiden är tio år. Entreprenören ansvarar enligt 5:6 AB 04 för väsentligt fel som framträder efter utgången av respektive garantitid enligt 4:7, om felet visas ha sin grund i vårdslöshet av entreprenören.893 Om felet är väsentligt och entreprenören varit vårdslös, svarar entreprenören för fel enligt 5:6 (med avhjälpandeskyldighet) och, som en följd av felansvaret, även för skador på entreprenaden på grund av felet enligt 5:8.894s. 25

21.Vid skador på motpartens arbete, kan vardera parten enligt 5:9 1 st. bli skyldig att ersätta skada som han åstadkommer på motpartens arbete genom vårdslöshet vid utförande av eget arbete. Enligt 5:9 2 st. gäller att part ansvarar även för skada som på grund av underlåten eller bristfällig vård från hans sida uppstår på hjälpmedel, material eller vara, som motparten tillhandahåller honom. Därtill ansvarar entreprenören enligt 5:10 för skada på hjälpmedel, material och vara, som beställaren tillhandahåller enligt vad som anges i 5:1, 5–8 och 9 2 st. 202s. 25

22.Vid andra skador, dvs. sådana som inte omfattas av bestämmelserna i 5 kap.s. 26

23.1–10 §§, ska part enligt 5:11 1 st. ersätta motparten för skada orsakade genoms. 26

24.vårdslöshet eller om skadan beror på fel för vilket entreprenören är ansvarig.s. 26

25.Ersättningsskyldigheten är begränsad till 15 procent av kontraktssumman.s. 26

26.Denna begränsning gäller inte om den ansvarige har försäkringsskydd tills. 26

27.högre belopp. I sådant fall maximeras ersättningsskyldigheten till detta belopps. 26

28.jämte förekommande självrisk. För skada på grund av avbrott eller störning is. 26

29.industriell produktion eller annan kommersiell verksamhet föreligger enligts. 26

30.5:11 2 st. ingen ersättningsskyldighet. Enligt 5:11 3 st. gäller ansvarsbegräns-s. 26

31.ningarna i den paragrafen inte när part gjort sig skyldig till grov vårdslöshet.s. 26

32.Standardavtalen (AB och ABT) innehåller inte något uttryckligt villkor oms. 26

33.avtalets exklusivitet. I NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) ansågs dock en beställares. 26

34.inte kunna göra gällande ett deliktsanspråk mot en underentreprenör efter-s. 26

35.som det skulle innebära ett kringgående av avtalade ansvarsbegränsningar.895s. 26

36.Antagligen skulle därmed även en beställares krav mot sin avtalspart, dvs.s. 26

37.entreprenören, bedömas på samma sätt, dvs. att deliktsvägen är spärrad. Så fårs. 26

38.antas vara fallet eftersom beställaren måste anses ha godtagit samtliga begräns-s. 26

39.ningar som gäller till förmån för underentreprenören även i förhållande tills. 26

40.sin avtalspart.896 Man kan också uttrycka det så, att eftersom entreprenadav-s. 26

41.talet tar sikte på arbete på egendom, så ligger det nära till hands att skador pås. 26

42.egendom (dvs. typiska sakskador) också regleras i avtalet. Ansvarsfördelningens. 26

43.mellan beställare och entreprenör tar i stor utsträckning sikte på just hante-s. 26

44.ringen av diverse sakskador. Det ”stränga” garantiansvaret kompletteras ocksås. 26

45.med tidsgränser för ansvar. I övrigt finns även ansvarsbegränsningar och sär-s. 26

46.skilda reklamationsregler. Särskilt mot bakgrund av att parterna uttryckligens. 26

47.reglerat dessa typer av skador, finns ytterst små möjligheter för skadelidandens. 26

48.att göra gällande ett krav på deliktuell grund.897s. 26

49.Entreprenadrättens standardavtal innehåller i stor utsträckning en uttryck-s. 26

50.lig, och detaljrik, reglering av parternas skadeståndsansvar. Detta ansvar avsers. 26

51.såväl kontraktsåtagandena som skador på egendom som inte omfattas av kon-s. 26

52.traktet, t.ex. skador på beställaren tillhörig egendom som inte utgörs av entre-s. 26

53.prenaden. I jämförelse med den köprättsliga regleringen innehåller alltsås. 26

54.entreprenadrätten bestämmelser avseende skador på annat än avtalsföremålets. 26

55.(entreprenaden). De s.k. produktskadorna omfattas alltså av kontraktsregle-s. 26

56.ringen.898s. 26

57.203s. 26

58.Beträffande skador på annat än entreprenaden är standardavtalsregleringen dock inte enhetlig i de nordiska länderna. I norsk rätt anses sådana skador falla utanför entreprenadavtalet. I den norska domen Rt 1986 s. 1386 (Block Watne) var fråga om ansvaret för skador som orsakats av entreprenörens kontraktsmedhjälpare. Enligt det i fallet aktuella standardavtalet NS 3401 p. 14.1 gällde att om entreprenadens utförande medför skada på byggherrens person eller egendom som inte omfattas av kontraktet, så är entreprenören ersättningsansvarig i den utsträckning som detta följer av ”alminnelig erstatningsregler”.899 Høyesterett uttalade att uttrycket ”alminnelig erstatningsregler” skulle uppfattas som att det avsåg ett ansvar enligt deliktsregler.900 Det medförde i rättsfallet att entreprenören inte ansågs ansvarig gentemot beställaren för skador som orsakats av kontraktsmedhjälparen.s. 27

59.I den senare standardavtalsregleringen i norsk rätt, t.ex. NS 8405, har denna gränsdragning bibehållits.901 Det innebär alltså att skador på beställarens person eller egendom ersätts enligt deliktsregler. Det anges emellertid att om skadan beror på ett fel i entreprenaden, så gäller enbart bestämmelsen NS 8405 p. 42.902 Det innebär att om skada på annan egendom utgör en följd av ett fel i entreprenaden, så kan inte deliktsregler användas mellan avtalsparterna, utan standardavtalets regler är då exklusiva.s. 27

60.Gränsdragningen mellan kontrakts- och deliktsansvar i entreprenadförhållanden varierar alltså mellan de olika standardavtalen i svensk respektive norsk rätt. En slutsats av det föregående är att det i svensk rätt enbart i situationer som inte kan anses falla in under standardavtalens tillämpningsområde finns en möjlighet att kräva avtalsparten på deliktuell grund. Avgörande för hanteringen av överlappande ansvarsregler blir därför snarare att fastställandet av avtalets tillämpningsområde, dvs. en gränsdragningsfråga, än en fråga om avtalets eventuella företräde vid överlappande ansvarsregler. Det finns inte heller något särskilt behov av att låta deliktsansvaret genombryta kontraktsregleringen vid grov vårdslöshet eller uppsåt, eftersom denna ventil också förekommer i standardavtalen.903 204s. 27

Transport

Inledning: Transportavtalets exklusivitet

1.Transporträtten utgör inte ett enhetligt rättsområde och dess gränser är i visss. 28

2.mån diffusa. Kärnområdet utgörs av sjörätten, eftersom sjötransport historiskts. 28

3.sett haft störst betydelse som transportslag.904 Den följande framställningens. 28

4.baseras på lagstiftningen om fraktavtal, indelat utifrån olika transportmedel.s. 28

5.Härvid fokuseras på avtal som rör transport av gods och ansvarsregleringens. 28

6.avseende uppkomna skador. Transportörens huvudsakliga förpliktelse är atts. 28

7.transportera godset och för detta ändamål ingås ett eller flera avtal.s. 28

8.Terminologin i partshänseende är inte enhetlig i transporträtten. I det föl-s. 28

9.jande används termerna transportör respektive avsändare för att beteckna des. 28

10.personer som ingår avtal om transport.905 För att beteckna den person som intes. 28

11.står i ett avtalsförhållande med transportören används termen mottagare, ävens. 28

12.om det i praktiken kan förhålla sig så att det är godsets mottagare som i självas. 28

13.verket är den som ingår avtal med transportören.s. 28

Sjötransport

1.13 kap. SjöL innehåller bestämmelser om styckegodstransport. Kapitlet är till-s. 28

2.lämpligt på avtal om sjötransport av styckegods, se 13 kap. 2 § SjöL. Transpor-s. 28

3.törens viktigaste förpliktelse är att transportera godset. Transportörens ansvars. 28

4.omfattar bl.a. ett vårdansvar, dvs. ansvar för vård av godset medan det är i trans-s. 28

5.portörens besittning. Ansvaret innehåller även ett uppgiftsansvar, dvs. ansvars. 28

6.för riktigheten av de uppgifter som finns i konossementet, och utlämningsan-s. 28

7.svar, dvs. ansvar för att godset utlämnas till rätt mottagare.906 Transportörenss. 28

8.skadeståndsansvar framgår av 13 kap. 24–39 §§ SjöL. I 13:29 SjöL finns en sär-s. 28

9.skild beräkningsregel för ersättning vid sakskada under sjötransport. I 13:30s. 28

10.SjöL regleras även ansvarsgränser knutet till kolli eller kilobegränsning. I 13:31s. 28

11.finns en särskild beräkning av ansvarsbegränsningen vid enhetslastat gods.s. 28

12.Undantag från ansvarsbegränsningar gäller om avtalsparten gjort sig skyldigs. 28

13.till uppsåtligt eller grovt skadevållande.907s. 28

14.Enligt 13:32 1 st. SjöL gäller bestämmelserna om frihet från och begränsnings. 28

15.av transportörens ansvar även om talan mot honom inte grundas på transport-s. 28

16.avtalet. Bestämmelsen i 13:32 1 st. SjöL överfördes i stort sett oförändrad fråns. 28

17.205 § 122 i 1891 års SjöL.908 Den bestämmelsen, dvs. § 122, infördes genom en lagändring år 1974.909 Bestämmelsen gäller alltså även om allmänna skadeståndsrättsliga regler, dvs. deliktsregler, åberopas till stöd för talan.910 Lösningen innebär att samma regler tillämpas oberoende av valet av ansvarsgrund, men utgör inte någon generell spärr för alternativa anspråksvägar.s. 28

Järnvägstransport

1.Vid såväl nationell som internationell järnvägstransport gäller JTL.911 I lagen föreskrivs att bl.a. bestämmelserna om avtal om transport av gods på järnväg (bihang B) i COTIF 1999, de s.k. CIM-reglerna, ska gälla som svensk lag. Om det finns en ansvarsregel i den transporträttsliga regleringen som omfattar en viss skadesituation, så är den transporträttsliga regleringen exklusiv. I art. 52 anges att i alla de fall då de enhetliga rättsreglerna är tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras gällande mot järnvägen, dvs. transportören, endast under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa rättsregler. Regleringen motsvarar i stort sett vad som gällde enligt tidigare lagstiftning.912s. 29

2.I svensk rätt kan bestämmelsens utformning också ses mot bakgrund av utvecklingen i rättspraxis. Ett diskuterat rättsfall är NJA 1951 s. 656 (Dardeltavlorna), där transportörens ansvar för skada på befordrad egendom ansågs begränsat enligt dåvarande regler i järnvägstrafikstadgan, även när talan grundades på ”allmänna skadeståndsregler”, dvs. culpaansvar enligt deliktsregler.s. 29

3.Omständigheterna var följande. En konstförening hade uppdragit åt Statenss. 29

4.Järnvägar (transportören) att transportera en trälåda med tavlor av Nils vons. 29

5.Dardel. På grund av gnistor från loket utbröt brand i vagnen där lådan stod.s. 29

6.Lådan hade inte täckts med presenning. Skadan uppgick till närmare 25 000 kr.s. 29

7.Käranden yrkade att Järnvägsstyrelsen skulle ersätta skadan. I 85 § järnvägstra-s. 29

8.fikstadgan fanns en ansvarsbegränsning, innebärande att kontraktsansvaret vars. 29

9.begränsat till visst belopp, 500 kr per försändelse. I 87 § järnvägstrafikstadgan 206s. 29

10.upptogs undantag från beloppsbegränsningen om skada vållats vid uppsåt ellers. 30

11.grov oaktsamhet å järnvägens sida. Ansvaret var dock alltjämt begränsat till 500s. 30

12.kr beträffande bland annat dyrbarheter. HD fann att vårdslöshet å transportö-s. 30

13.rens sida förelåg, men att denna inte kunde betraktas som grov. Enligt HD kundes. 30

14.därmed inte 87 § järnvägsstadgan tillämpas, och att någon ansvarighet vid sidans. 30

15.av järnvägstrafikstadgan på grund av allmänna regler inte kunde göras gällande.s. 30

16.HD:s motivering till att något ansvar inte förelåg var bl.a. att bestämmelsernas. 30

17.om ansvarighet för gods som är omhändertagit för befordran innefattar en för-s. 30

18.delning mellan transportören och avsändaren av den med transporten fören-s. 30

19.ade risken och att dessa bestämmelser ingår i fraktavtalet såsom villkor, unders. 30

20.vilka järnvägen åtar sig att befordra godset. HD uttalade härvid även att dets. 30

21.inte kunde antas ha varit avsett att järnvägen skulle ansvara vid sidan av järn-s. 30

22.vägstrafikstadgan på grund av allmänna skadeståndsrättsliga regler om inte etts. 30

23.sådant ansvar framgick av stadgan.s. 30

24.Fallet har behandlats i doktrinen som ett exempel på hanteringen av överlap-s. 30

25.pande ansvarsregler inom just transporträtten.913 Det har framförts att rättsfal-s. 30

26.let ger uttryck för att deliktsrättens riskfördelning inte ansetts lämplig i avtals-s. 30

27.förhållanden eftersom parterna själva kan reglera sin mellanhavanden meds. 30

28.hänsyn till att transportrisken i dessa fall utgör en närliggande och beräkneligs. 30

29.fara.914 Motsvarande överväganden ligger till grund för nutida bestämmelser is. 30

30.transportförhållanden, även vid järnvägstransport.s. 30

31.En annan närliggande fråga är om icke-ersättning avseende en viss sorts för-s. 30

32.lust enligt transporträttsliga regleringen kan suppleras med ersättning enligts. 30

33.en annan ansvarsregel. NJA 2014 s. 425 (Akzo Nobel) avsåg en avsändares kravs. 30

34.på ersättning mot en transportör för bl.a. räddningskostnader. Den skadel idan-s. 30

35.des (avsändarens) räddningskostnader bestod av kostnader för eget arbete meds. 30

36.att förhindra uppkomsten av omfattande skador i närområdet efter att ett tågs. 30

37.som transporterade klorgas spårat ur. Avsändarens krav mot transportörens. 30

38.avseende räddningskostnader ansågs inte ersättningsgilla enligt CIM. Därtills. 30

39.ansågs CIM utgöra en exklusiv reglering, vilket innebar att det inte var möjligts. 30

40.att göra gällande rätt till skadestånd grundat på allmänna transporträttsligas. 30

41.eller kontraktsrättsliga principer. Eftersom räddningskostnader inte är ersätt-s. 30

42.ningsgilla enligt CIM, kan hävdas att det inte förelåg någon egentlig överlapp-s. 30

43.ningssituation. Trots det ansågs lagstiftningens exklusivitet medföra att etts. 30

44.ansvar inte kunde uppkomma på annan grund.915 Här hade man kunnat tänkas. 30

45.sig att det strikta ansvaret i CIM enbart omfattar sådana angivna skador ellers. 30

46.kostnader som anges i CIM och att räddningskostnader, som då inte ”täcks” avs. 30

47.207 CIM, skulle kunna vara föremål för allmänna kontraktsrättsliga principer.916 Så har man alltså inte uppfattat det, utan tillämpningsresultatet (icke-ersättning) ansågs vara exklusivt reglerande även avseende räddningskostnader. Det gäller även om ett anspråk på räddningskostnader baseras på ett deliktsansvar, t.ex. enligt 2:1 SkL.917s. 30

Vägtransport

1.Vid inrikes vägtransport gäller VTL. Transportörens vårdplikt om godset framgår av 25–26 §§ VTL. För internationella vägtransporter gäller den internationella konventionen CMR. Transportören är enligt 27 § 1 st. VTL ansvarig om gods går förlorat, minskas eller skadas sedan det mottagits till befordran men innan det utlämnas. Transportören är även ansvarig för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med godsets utlämnande. I 27 § 2 st. förklaras vad som anses som dröjsmål med godsets utlämnande.918 Ansvarsnivån kan beskrivas som en särskild form av presumtionsansvar, vilket följer av de undantag från ansvar som framgår av 28–29 §§ VTL. Vid delvis ansvarighet, dvs. när skada eller förlust till viss del orsakats av något som transportören inte ansvarar för, gäller 30 § VTL. I 37 § VTL anges uttryckligen att lagens bestämmelser om begränsning av transportörens ansvar eller ersättningens storlek tillämpas även om talan inte grundas på fraktavtalet. Det medför alltså att VTL:s begränsningsregler tillämpas även om den skadelidande gör gällande ett deliktsanspråk, dvs. samma regler tillämpas oberoende av valet av anspråksväg.s. 31

2.I rättsfallet NJA 2007 s. 879 (Bunkeroljan till M/S Rogalin) ansågs även preskriptionsregeln i 41 § VTL tillämplig på avsändarens krav på ersättning avseende skador som transportören av oaktsamhet orsakat på annan egendom än det befordrade godset.919s. 31

3.Talan fördes av avsändaren B:s ansvarsförsäkringsgivare, som hade betalat uts. 31

4.försäkringsersättning till avsändaren B för skada som uppkommit på grund avs. 31

5.transportören C:s felaktiga blandning av olja vilken levererats till ett rederi A.s. 31

6.Rederiets färja, M/S Rogalin, fick omfattande maskinskador. Försäkringsbola-s. 31

7.get riktade då ett regresskrav mot transportören, ett åkeri, som bl.a. invändes. 31

8.att talan var preskriberad enligt 41 § VTL. Partsstrukturen i rättsfallet skiljers. 31

9.sig något från den som vanligtvis förekommer vid överlappande ansvarsregler 208s. 31

10.i avtalsförhållanden, eftersom skadan drabbat egendom som tillhört annan äns. 32

11.avtalsparten. Här behandlas rättsfallet med utgångspunkt i att skadan ansågss. 32

12.utgöra en produktskada, vilken gjordes gällande på deliktuell grund i ett avtals-s. 32

13.förhållande.920s. 32

14.I 41 § VTL finns inte någon uttrycklig reglering om att bestämmelsen tillämpass. 32

15.exklusivt. Som skäl för att preskriptionsregeln skulle tillämpas anförde HDs. 32

16.bl.a. att ordalydelsen i bestämmelsen ger intryck av att preskriptionsreglernass. 32

17.tillämpningsområde är vidsträckt.921 Dessutom hade i förarbetena till lagens. 32

18.uttalats att preskriptionsreglerna är tillämpliga på alla anspråk oavsett ansvars-s. 32

19.grunden. HD anförde även att reglerna i VTL har sin motsvarighet i art. 32 is. 32

20.CMR, varför tolkning och tillämpning ska ske med hänsyn till innebörden avs. 32

21.konventionsbestämmelserna. CMR:s preskriptionsregler är tillämpliga beträf-s. 32

22.fande alla fordringar som härrör ur ett under konventionen hänförligt frakt-s. 32

23.avtal.922 Det tydliga stödet i förarbetena för preskriptionsregelns tillämplighets. 32

24.även på deliktsanspråk samt vikten av en enhetlig rättstillämpning i relations. 32

25.till CMR kan alltså anföras som de huvudsakliga argumenten till stöd för atts. 32

26.preskriptionsregeln skulle anses tillämplig. HD anförde härvid att anspråkets. 32

27.kan anses härröra ur fraktavtalet om finns ett sakligt samband mellan anspråkets. 32

28.och befordringen. I denna bedömning ska enligt HD hänsyn tas till vem soms. 32

29.gör anspråket gällande, vad det avser och omständigheterna kring dess upp-s. 32

30.komst. Den rättsliga grunden för anspråket saknar därmed betydelse. Det ärs. 32

31.inte heller av betydelse att det aktuella anspråket avser ersättning för en skadas. 32

32.som ersätts enligt lagen, dvs. även om tillämpningsresultatet är icke-ersättnings. 32

33.är bestämmelsen exklusiv. Beträffande vad anspråket avser, dvs. karaktären hoss. 32

34.den uppkomna skadan eller förlusten, kan man anta att exklusiviteten är täm-s. 32

35.ligen vidsträckt. Skador på annat än godset under transport, dvs. produktska-s. 32

36.dor, omfattas i vart fall av VTL:s exklusiva preskriptionsregel. Beträffande per-s. 32

37.sonskador finns dock visst stöd för att sådana undantas.923s. 32

38.Rättsfallet NJA 2007 s. 879 (Bunkeroljan till M/S Rogalin) är begränsat tills. 32

39.frågan om preskriptionsregelns tillämpning, vilket har sin förklaring i hur par-s. 32

40.terna förde sin talan. Frågan om möjligheten att åberopa deliktsansvar gene-s. 32

41.rellt, vid sidan av VTL, bedömdes inte av HD. Antagligen innebär regleringens. 32

42.i 37 § VTL emellertid att begränsningen av ersättningen av transportörenss. 32

43.ansvar till enbart förlusten av eller skada på godset hade kunnat fria denne fråns. 32

44.ansvar för skador på annan egendom (här färjans maskineri).924s. 32

45.209s. 32

Luftfartstransport

1.Vid internationella transporter med luftfart gäller den s.k. Montrealkonventionen, vilken införlivats i svensk rätt genom lagen (2010:510) om lufttransporter (LtL).925 I art. 29 Montrealkonventionen anges uttryckligen att en talan om skadestånd endast får föras på de villkor och inom de gränser som fastställts i konventionen oavsett ansvarets grund. Konventionsreglerna är alltså exklusiva. Enligt 5 § LtL tillämpas Montrealkonventionen även vid nationella luft transporter.926 Redan före införandet av 2010 års lag om lufttransporter, ändrades regleringen genom införlivande av Montrealkonventionen som en bilaga till lagen.927s. 33

2.Som skäl till att Montrealkonventionens regler skulle gälla även vid nationella transporter, anfördes i propositionen bl.a. intresset av enhetlighet i regelsystemet och att en tillämpning av Montrealreglerna skulle förbättra passagerarnas skydd.928 Det medför att de enhetliga reglerna i konventionen tillämpas exklusivt, vid såväl internationell som nationell lufttransport. Det är alltså inte enbart regleringens internationella karaktär, och eftersträvandet av en enhetlighet inom ramen för Montrealkonventionens direkta tillämpningsområde som medför en exklusivitet, utan även beträffande nationella lufttransporter har enhetligheten i svensk rätt ansetts ha sådan stor betydelse att reglerna ska gälla exklusivt.929s. 33

Sammanfattande analys

1.Som framgår av det föregående finns det ett flertal exempel på lagstiftning i transporträtten som innebär att de kontraktsrättsliga reglerna utgör en exklusiv reglering av parternas skadeståndsansvar. Även utan uttryckligt stöd i lag kan den transporträttsliga särregleringen tillämpas om den skadelidande gör gällande ett deliktsanspråk. Det sammanhänger med att rättsreglerna i stor utsträckning baseras på internationella konventioner. Tolkningen av dessa konventioner ska i allmänhet ske med beaktande av deras systematiska uppbyggnad och att dessa betraktas som särskilda ansvarssystem.930 Denna upp210s. 33

2.fattning gäller även i övriga nordiska länder.931 Härvid är framgår det att enhet-s. 34

3.lig tillämpning av de transporträttsliga reglerna utgör ett viktigt argument vids. 34

4.bedömningen av om den skadelidande vid överlappande ansvarsregler kan väljas. 34

5.anspråksväg.s. 34

6.Kontraktsreglernas företräde framför deliktsregler medför emellertid intes. 34

7.en total spärrverkan, utan medför en tillämpning av samma regler i enstakas. 34

8.rättstillämpningsfrågor, t.ex. transporträttens begränsningar av skadestånds-s. 34

9.beloppet eller preskriptionsregler. Av särskild betydelse är att tillämpningen avs. 34

10.transporträttens särregler gäller även i situationer då lagstiftningen innehållers. 34

11.en avgränsning av vilka skador som är ersättningsgilla. Sådana avgränsningars. 34

12.uppfattas alltså i transporträtten som exklusivt reglerande, vilket medför atts. 34

13.ett deliktsansvar inte kan tillämpas som ett supplement för att ge den skade-s. 34

14.lidande rätt till ersättning. Den skadelidande har då inte tillgång till någons. 34

15.alternativ, i meningen ”kompletterande”, anspråksväg baserad på deliktsregler,s. 34

16.utan ansvaret är föremål för samma begränsningar som om anspråket skulles. 34

17.grundas på ett kontraktsansvar.s. 34

Konsumentförhållanden

1.I det följande behandlas förekomsten av alternativa anspråksvägar i avtals. 34

2.mellan konsumenter och näringsidkare. Kännetecknande för den konsumen-s. 34

3.trättsliga lagstiftningen är att reglerna oftast är tvingande till konsumentenss. 34

4.förmån.932 Lagstiftningen innehåller inte några uttryckliga bestämmelser oms. 34

5.att reglerna är exklusiva. Istället finns det tvärtom vissa uttryck i svensk rätt förs. 34

6.att en konsument som lider skada kan göra gällande alternativa anspråksvägars. 34

7.gentemot en näringsidkare. Ett exempel på det är uppfattningen i doktrinens. 34

8.att en konsument vid produktskador kan ha en tredubbel möjlighet till ersätt-s. 34

9.ning genom bestämmelserna i KKL, PAL och SkL.933 Motsvarande uppfattnings. 34

10.förekommer inte beträffande näringsidkares krav mot en konsument, utans. 34

11.baseras förmodligen på att konsumentens valrätt ligger i linje med lagstift-s. 34

12.ningens skyddssyfte.s. 34

13.Trots att lagregleringen i konsumentförhållanden inte kan uppfattas soms. 34

14.exklusiv reglering, kan det uppkomma fråga om enskilda bestämmelser i kon-s. 34

15.traktslagstiftningen ska tillämpas även vid deliktsanspråk. I den utsträcknings. 34

16.sådana kontraktsregler begränsar konsumentens anspråk, kan hävdas skydds-s. 34

17.syftet borde hindra en sådan tillämpning. I den mån kontraktsreglerna är dis-s. 34

18.positiva, kan förmodligen en friskrivning från ansvar även göras gällande avse-s. 34

19.ende ett alternativt deliktsanspråk.934 Frågan om friskrivningens tillämplighets. 34

20.avgörs då genom avtalstolkning. Beträffande möjligheten att tillämpa t.ex.s. 34

21.konsumenträttsliga jämkningsregler, kan man dock anta att konsumentenss. 34

22.211 behov av skydd får stort inflytande vid tolkningen av lagstiftningens eventuella exklusivitet. Om en konsument gör gällande ett deliktsanspråk i ett avtalsförhållande, kan man därför anta att eventuella invändningar från näringsidkaren om att ansvaret ska avgöras genom en tillämpning av den regel vars tillämpningsresultat är det mest förmånliga för konsumenten.s. 34

23.Vid finansiell rådgivning till konsumenter gäller lagen om finansiell rådgivning till konsumenter (LFR). I motiven till LFR anges att lagen inte är exklusivt tillämplig beträffande konsumenters krav på skadestånd gentemot rådgivaren.935 Skadestånd kan alltså krävas även på andra grunder än vad som följer av lagen. I motiven till LFR uttalas att reklamationsregeln i 7 § ska tillämpas oavsett vilken reklamationstid som gäller avseende en eventuell transaktion i anslutning till rådgivningen. Om det vid köp eller försäljning av finansiella instrument föreskrivs en kortare reklamationstid, t.ex. enligt lag eller avtal, så påverkar det alltså inte reklamationstiden såvitt avser skada på grund av finansiell rådgivning enligt LFR.936 Det innebär alltså att LFR:s reklamations- och preskriptionsregler tillämpas även om talan grundas på andra regler, så länge LFR:s regler innebär att reklamations- och preskriptionsfristen förlängs i jämförelse med andra regler. Det innebär att LFR inte enbart stadgar att lagen inte är exklusiv, utan också ger en anvisning om eventuell exklusivitet för annan lag framför LFR inte kan förekomma inom dess tillämpningsområde. Syftet är uppenbarligen att ge ett utökat skydd för konsumenter, innebärande att konsumenter ska kunna göra gällande de regler som i skadeståndshänseende är mest fördelaktiga.937s. 35

24.En närliggande fråga är om man kan uppfatta den konsumenträttsliga regleringen som tvingande med avseende på själva alternativitetsfrågan, dvs. om det är möjligt att avtala bort konsumentens valrätt. Eftersom det inte förekommer någon uttrycklig reglering i den konsumenträttsliga lagstiftningen i detta avseende, kan konsumentens valrätt inte uppfattas som tvingande. Avtalade inskränkningar av konsumentens valrätt kan därmed inte anses stå i strid mot konsumenträttslig kontraktslagstiftning. Denna fråga avgörs emellertid också av i vilken utsträckning det överlappande deliktsansvaret är att betrakta som tvingande. Eftersom deliktsreglerna i svensk rätt i allmänhet är dispositiva finns inte några generella hinder mot sådana inskränkningar.938 Någon möjlighet att avtala om att kontraktsreglerna ska vara exklusivt tillämpliga finns emellertid inte om anspråket grundas på t.ex. PAL, eftersom den lagen är tvingande enligt 5 § PAL. 212s. 35

25.I finsk rätt anges i KSL 12:1b att lagen inte begränsar den skadelidandes möj-s. 36

26.ligheter att kräva ersättning med stöd av skadeståndslagen, produktansvarsla-s. 36

27.gen eller någon annan lag. Det framgår inte av lagen att regleringen ska uppfat-s. 36

28.tas som tvingande. FiSkL är emellertid dispositiv, vilket antagligen medför atts. 36

29.konsumentens valrätt kan inskränkas genom avtal åtminstone om anspråkets. 36

30.baseras på den lagen.939s. 36

31.I norsk rätt reglerar bustadoppføringslova vissa konsumententreprenader.s. 36

32.Det kontraktsrättsliga ansvarets tvingande karaktär regleras i § 3. I bustadopp-s. 36

33.føringslova § 6 andra stycket anges att entreprenören inte kan friskriva sig fråns. 36

34.skador utanför näringsförhållanden som konsumenten lider på grund av sak-s. 36

35.skada. Entreprenören kan genom bestämmelsen antagligen inte heller friskrivas. 36

36.sig från ansvar för denna typ av skador om konsumenten gör gällande ansprå-s. 36

37.ket på deliktsrättslig grund. Det innebär alltså att även deliktsansvaret i visss. 36

38.mån kan uppfattas som tvingande.s. 36

Slutsatser

1.I det föregående har behandlats betydelsen av att det föreligger en viss kon-s. 36

2.traktstyp för frågan om alternativa anspråksvägar. Det har konstaterats atts. 36

3.svensk rätt i stor utsträckning saknar uttryckliga lagregler om att kontraktsreg-s. 36

4.ler har företräde framför deliktsregler. Sådana exklusivitetsregler förekommers. 36

5.emellertid på transporträttens område, vilket har sin grund i att reglerna base-s. 36

6.ras på internationella konventioner vars enhetliga tillämpning har ansetts varas. 36

7.av stor betydelse. Reglerna är också till viss del tvingande. Även utan uttryck-s. 36

8.ligt stöd i lag förekommer att transporträttsliga bestämmelser uppfattas soms. 36

9.exklusivt tillämpliga. Vid överlappande ansvarsregler kan denna exklusivitets. 36

10.antingen medföra att deliktsanspråk inte kan göras gällande alls eller också atts. 36

11.särskilda ersättningsregler tillämpas också på anspråk som grundas i delikts-s. 36

12.ansvar. Frågan hanteras i dessa situationer genom en kontraktstypspecifik sys-s. 36

13.tematisk tolkning av lagstiftningen och innebär att argument om enhetlighets. 36

14.tillmäts särskild vikt inom ramen för tolkningen av den aktuella regleringen,s. 36

15.eller särregleringen.s. 36

16.I svensk rätt finns däremot inte något tydligt stöd för att den köprättsliga lag-s. 36

17.stiftningen ska uppfattas som en exklusiv särreglering av avtalsparternas ska-s. 36

18.deståndsansvar. Med det avses att det t.ex. inte finns stöd för uppfattningen atts. 36

19.köprättens ansvarsregler i allmänhet utesluter en tillämpning av deliktsregler.s. 36

20.Däremot kan gränsdragningsfrågor uppkomma i köpavtal, vilket bl.a. innebärs. 36

21.en avgränsning av vissa skadetyper från KöpL:s tillämpningsområde.s. 36

22.Det finns inte heller i entreprenadrätten några uttryckliga regler om entre-s. 36

23.prenadavtalets exklusivitet. Mot bakgrund av rättspraxis i kontraktskedjor, kans. 36

24.dock antas att en kontraktstypspecifik systematisk tolkning skulle medföra atts. 36

25.avtalet har exklusivitetsverkan även i avtalsförhållanden. I konsumentförhål-s. 36

26.213 landen finns istället tydligare stöd för att konsumenter har en möjlighet att välja mellan alternativa anspråksvägar. Även om det därmed går att tala om förekomsten av kontraktstypspecifika särregler, så medför speciallagstiftningen inom ett visst område inte att kontraktsreglerna i allmänhet ges företräde framför deliktsregler.s. 36

Ersättningsgilla skador – skadetyper

Inledning

1.I det följande behandlas frågan om alternativa anspråksvägar utifrån en indelning i olika skadetyper. Härvid görs en indelning mellan personskador, sakskador och rena förmögenhetsskador. Särskilt fokus fästs vid gränsdragningen mellan skador på egendom som utgör s.k. avtalsföremål och annan egendom som tillhör avtalsparten, eftersom detta aktualiserar frågan om produktansvar. Framställningen inriktas på i vilken utsträckning skadetypen har betydelse för frågan om anspråksvägarna är alternativa och hur överlappande ansvarsregler hanteras vid olika skadetyper.s. 37

Personskador

1.Det finns ett antal exempel på att skadestånd med anledning av personskada undantas från kontraktsrättslig lagstiftning. Vid tillkomsten av KöpL och övriga nordiska köplagar, ansågs det så självklart att personskador inte skulle träffas av regleringen att detta inte ens behövde uttryckas i lagtexten.940 I 6:3 2 st. KKL nämns inte personskador uttryckligen, men i den bestämmelsen anges att produktskador som drabbar annat än konsumentegendom inte ersätts. Av det kan man tolkningsvis dra slutsatsen att personskador inte heller omfattas.941 Även i CISG art. 5 anges att personskador som orsakas av produkter inte omfattas. Personskador kan därmed sägas utgöra en skadetyp som ofta hänförs till deliktsrätten.942s. 37

2.Motsvarande avgränsning av personskador sker i viss annan kontraktsrättslig lagstiftning, t.ex. i 35 § KtjL som anger att KtjL:s bestämmelser om skadeståndsansvar inte gäller ersättning för personskada. I konsumenttjänstutredningen angavs att den kommande lagstiftningen skulle skilja mellan å ena sida personskador och å andra sidan sakskador. I utredningen uttalades:s. 37

3.”Medan det oftast torde bero på en slump om personskadorna drabbar konsu-s. 37

4.menten (avtalsparten) eller tredje man, torde sakskadorna generellt sett drabbas. 37

5.just konsumentens egendom. Näringsidkaren anses ha ett strängare ansvar 214s. 37

6.för personskador än sakskador. Hans möjligheter att friskriva sig från ansvars. 38

7.anses vidare vara mer begränsade när det gäller personskador än när det gällers. 38

8.sakskador.”943s. 38

9.Vidare uttalades att försäkring utgör ett viktigt grundskydd för den som drab-s. 38

10.bas av personskada och att den som råkar ut för en sakskada generellt setts. 38

11.saknar ett sådant skydd.944 Med hänsyn till de skillnader i regleringen avseendes. 38

12.sakskada och ansvaret för personskada ansågs vidare reformbehovet vara störres. 38

13.beträffande ansvaret för sakskador, även om skadorna som sådana är mindre.945s. 38

14.Personskadeproblem ansågs inte heller vara av sådan art att de naturligen skulles. 38

15.behandlas av konsumenttjänstutredningen.946 Härvid uttalades:s. 38

16.”Personskadorna ligger också mera avlägset från de avtalstyper som nu är ifråga.s. 38

17.Beträffande sakskador är läget annorlunda. Som antytts torde de lättare kunnas. 38

18.regleras i ett obligationsrättsligt sammanhang. Härtill kommer att de till sin typs. 38

19.mycket liknar de behandlingsskador och andra egendomsskador beträffandes. 38

20.vilka konsumenttjänstredningen föreslår ansvarsbestämmelser.”947s. 38

21.Utredningen ansåg att personskador inte skulle omfattas av den kommandes. 38

22.lagen. Detta stämde överens med den regel som då redan fanns den dåvarandes. 38

23.konsumentköplagen från 1973 och den uttryckliga regel som föreslogs blis. 38

24.införd i den allmänna köprätten.948s. 38

25.Utredningens uttalanden och ställningstagande visar tydligt, särskilt mots. 38

26.bakgrund av den kontraktsrättsliga regleringen i övrigt, en benägenhet atts. 38

27.avgränsa bort personskador från kontraktsrätten. Det sagda innebär att avgräns-s. 38

28.ningen motverkar förekomsten av överlappande ansvarsregler. I motiven tills. 38

29.KöpL uttalades också att personskador bör behandlas lika oavsett om den soms. 38

30.drabbas av skadan står i ett köprättsligt avtalsförhållande till den ansvarige ellers. 38

31.inte.949 Man kan därför anta att syftet var att åstadkomma en enhetlig reglerings. 38

32.och likartad avseende ansvaret för just personskador, med hänvisning till etts. 38

33.argument om likabehandling.s. 38

34.Produktansvaret avseende personskador som uppkommer på grund avs. 38

35.säkerhetsbrister regleras i PAL och är oberoende av om det finns ett avtals-s. 38

36.förhållande eller inte och ansvaret är alltid strikt. I produktansvarsregleringens. 38

37.fungerar därmed likabehandlingsargumentet som ett ersättningsfrämjandes. 38

38.argument om det skulle föreligga ett avtalsförhållande mellan avtalsparternas. 38

39.som innebär ett lindrigare skadeståndsansvar för näringsidkaren.s. 38

40.Att personskador typiskt sett inte regleras av kontraktsrätten medför emel-s. 38

41.lertid inte att det skulle råda någon slags absolut kvalificering av personska-s. 38

42.215 dor som deliktuella. Det finns också exempel på kontraktsrättslig lagstiftning som reglerar personskador, framför allt inom transporträtten.950 I hyreslagstiftningen förekommer inte heller några inga avgränsningar av skadetypen personskada, t.ex. avseende hyresvärdens skadeståndsskyldighet gentemot hyresgäst.951 När det gäller personbefordran till sjöss omfattas personskador av ett kontraktuellt, och tvingande, regelverk.952 Avseende biltrafiken, kan också nämnas att TSL gäller oavsett om skadan uppkommer i ett kontraktsförhållande eller inte, t.ex. om ansvaret drabbar passagerare i buss eller taxi. Oavsett om skadan uppkommer i ett kontraktsförhållande eller gentemot utomstående, så bedöms skadeståndet på ett likartat sätt vid personskador enligt dessa regelverk.s. 38

43.I rättspraxis finns exempel på att bristande avtalsuppfyllelse medföra en rätt till ersättning för personskador på avtalsrättslig grund. I ett äldre rättsfall, NJA 1943 s. 188 (Lampreparationen), hade en reparatör monterat in en ny sladd i en bordslampa och sedan återställt lampan till konsumenten. När konsumenten därefter hanterade lampan fick konsumenten elektrisk ström genom kroppen och ådrog sig svåra skador. Svea HovR, vars dom fastställdes i HD, fann att det av omständigheterna framgick att händelsen haft sin grund i bristande noggrannhet vid utförande av reparationsuppdraget och att reparatören inte kunde undgå skyldighet att utge ersättning p.g.a. olyckshändelsen. Skadeståndsskyldigheten för personskadan motiverades alltså av brister vid fullgörelse av avtalet. Mot bakgrund av den nuvarande regleringen i 35 § KtjL, som undantar personskador från kontraktsansvaret, får näringsidkarens skadeståndsskyldighet baseras på ett deliktsansvar. Uppkomsten av en personskada medför i allmänhet ett mer strängt skadeståndsansvar för skadevållaren än vid andra skadetyper.953 Så är även fallet inom ramen för aktsamhetsbedömningen och skadetypen kan sägas medföra att ansvarsnivån troligen närmar sig det strikta ansvaret. Avgränsningen av kontraktsansvaret får därmed inte någon större betydelse för möjligheten till ersättning för den skadelidande med avseende på ansvarsnivån.s. 39

44.Klassificeringen av personskador som deliktuella behöver emellertid inte innebära att skadelidanden alltid får ökade möjligheter att kräva ersättning för personskador i jämförelse med andra skador. I ett annat äldre rättsfall, I NJA 1940 s. 550 (Frisörsalongen), hade en kund i en frisörsalong tillfogats en 216s. 39

45.personskada när en väggfäst marmorskiva som lossnade. Kunden väckte talans. 40

46.mot salongsinnehavaren. Själva kärnfrågan i målet var om salonginnehavarens. 40

47.kunde göras ansvarig utan eget vållande, dvs. på grund av en anlitads vårds-s. 40

48.lösa agerande. Ifråga om ansvarskretsens omfattning ansågs klassificeringen avs. 40

49.skadan som en personskada inte ersättningsfrämjande, vare sig innebärande atts. 40

50.skadan skulle betraktas som avtalsrättslig, varvid ett kontraktsmedhjälparan-s. 40

51.svar hade kunnat tillämpas, eller av sådant slag att ett utsträckt principalansvars. 40

52.skulle kunna göras gällande.s. 40

53.Huruvida klassificeringen av skadan som en personskada skulle tillmätass. 40

54.relevans i liknande situationer idag är osäkert. Mot bakgrund av att personska-s. 40

55.dor uttryckligen undantas från KtjL, är det osäkert om en avtalskvalificering avs. 40

56.skadeståndsanspråket skulle vara möjlig för att åstadkomma ansvar för en själv-s. 40

57.ständig medhjälpare. Däremot kan man argumentera för att personskadan skas. 40

58.ersättas eftersom skyldigheten att hålla konsumenten skadeslös kan uppfattass. 40

59.som en s.k. non-delegable duty, vilket medför en utökad ansvarskrets. Eftersoms. 40

60.det finns regler i 3:1 SkL om principalansvar skulle frågan om personskadanss. 40

61.betydelse för ansvarskretsen enbart ställas på sin spets om skadan orsakats avs. 40

62.en självständig medhjälpare. Beträffande personskador och den nuvarande reg-s. 40

63.leringen i KtjL, så skulle man kunna tänka sig en analog tillämpning av KtjLs. 40

64.avseende vissa avtal om personvård.954s. 40

65.När det gäller deliktsregler om strikt ansvar, så kan möjligheten att göras. 40

66.gällande dessa variera beroende på förekomsten av ett avtalsförhållande. Etts. 40

67.exempel härpå är NJA 1996 s. 104 (Olyckan på hundpensionatet). I det rättsfal-s. 40

68.let var frågan om det strikta ansvaret i HundL kunde tillämpas även i avtalsför-s. 40

69.hållanden, där skadelidanden anlitats för att vårda hunden. Så ansågs inte varas. 40

70.fallet, eftersom det förelåg ett avtal mellan skadelidanden och hundägaren oms. 40

71.vård av hunden. Det innebär att det inte nödvändigtvis föreligger en rätt tills. 40

72.ersättning i samtliga fall då en personskada har uppkommit.955s. 40

73.Att skadelidanden har drabbats av en personskada behöver inte medföra atts. 40

74.deliktsansvaret är exklusivt, dvs. att det enbart kan regleras av deliktsrätten. Dets. 40

75.förhållandet att personskador typiskt sett undantas från den kontraktsrättsligas. 40

76.lagstiftningen innebär alltså inte heller att den deliktsrättsliga regleringen kans. 40

77.betraktas som tvingande i egentlig mening. Skadetypen kan dock ha betydelses. 40

78.för möjligheten att i avtal begränsa rätten till ersättning. Ett avtalsvillkor soms. 40

79.begränsar ersättningen för personskador kan t.ex. vara oskäligt enligt 36 §s. 40

80.AvtL. Skadetypen fungerar därmed som ett ersättningsfrämjande arguments. 40

81.vid bedömningen av om en ansvarsbegränsning ska kunna göras gällande.956s. 40

82.217s. 40

83.I fransk rätt innehåller non-cumul-principen vissa undantag vid personskador. Det innebär att en skadelidande har rätt att även göra gällande deliktsregler mot sin avtalspart. I det franska lagförslaget från 2017 föreslås att den som lider en personskada ska få välja om anspråket görs gällande enligt kontrakts- eller deliktsregler.957s. 41

84.Det nuvarande lagförslaget utarbetades mot bakgrund av arbetet i två olikas. 41

85.utredningskommittéer, vilka utformade separata lagförslag. Enligt det förstas. 41

86.förslaget958 skulle personskador helt undantas från non-cumul och att skadeli-s. 41

87.dande skulle få valrätt. I det andra förslaget959 gick man ännu längre och föreslogs. 41

88.att personskador endast skulle vara föremål för deliktsregler – vilket av kom-s. 41

89.mittén uppfattades som mer förmånligt för den skadelidande. Det senare för-s. 41

90.slaget anammades initialt av lagstiftaren (april 2016). Det förslaget skulle emel-s. 41

91.lertid ha medfört att en person som lidit personskada inte hade kunnat krävas. 41

92.kontraktuellt skadestånd alls, även om kontraktet i det enskilda fallet var mers. 41

93.förmånligt. Förslaget kom därför att kritiseras.960 Mot bakgrund av kritikens. 41

94.har lagstiftaren nu ändrat sig och föreslår ett tillägg om att skadelidanden intes. 41

95.enbart kan använda deliktsregler, utan även uttryckliga villkor i kontrakt som ärs. 41

96.mer förmånliga för den skadelidande än tillämpningen av deliktsregler.961 Dens. 41

97.skadelidande ska alltså, vid personskador, alltid kunna välja de mest förmånligas. 41

98.reglerna. Sammanfattningsvis kan konstateras att man utifrån den inledande beskrivningen av den systematiska klassificeringen av personskador, dvs. som uteslutande deliktsrättsligt reglerade, kan dra slutsatsen att klassificeringen medför att överlappande ansvarsregler motverkas. Den följande genomgången visar dock att det för en mängd olika tillfällen finns en möjlighet att klassificera ansvaret som kontraktuellt och därmed en möjlighet för den skadelidande att dra nytta av kontraktuella ansvarsregler. Däremot finns det också exempel på att det deliktuella ansvarsområdet inte till fullo reglerar personskador som uppkommer i avtalsförhållanden, framför allt inte avseende sådana personskador som träffar en avtalspart i situationer där deliktsregeln baseras på strikt ansvar. Någon fullständig särskiljning avseende olika skadetyper – där person218s. 41

99.skadan skulle medföra en klar indelningsgrund – förekommer således inte. Dets. 42

100.finns emellertid många uttryck för att personskadeaspekten i allmänhet verkars. 42

101.ersättningsfrämjande, oberoende av om skadeståndsskyldigheten baseras pås. 42

102.kontrakts- eller deliktsansvar.Utvecklingen i fransk rätt visar också att per-s. 42

103.sonskador har en särställning i fråga om det finns skäl att göra undantag förs. 42

104.non-cumul-principen. Det medför att oavsett hur ansvarsgrunden klassificeras,s. 42

105.så har personskador en ersättningsfrämjande effekt.s. 42

Produktskador – skador på annat än avtalsföremålet

Köprättens avgränsning av produktskador. Inledning

1.Det köprättsliga skadeståndsansvaret omfattar inte s.k. produktskador, dvs.s. 42

2.skador på annan egendom vilka uppkommer på grund av skadebringande egen-s. 42

3.skaper i den sålda vara. Som framgår av 67 § 1 st. KöpL ska skadestånd på grunds. 42

4.av avtalsbrott omfatta ersättning för utgifter, prisskillnad, utebliven vinst ochs. 42

5.annan direkt eller indirekt förlust med anledning av avtalsbrottet. Enligt 67 § 1s. 42

6.st. 2 men. KöpL omfattar skadestånd enligt lagen dock inte ersättning för för-s. 42

7.lust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan. I bestäm-s. 42

8.melsen anges alltså gränserna för KöpL:s tillämpningsområde beträffande vissas. 42

9.skador som kan uppkomma i avtalsförhållandet. Ansvaret för produktskadors. 42

10.följer alltså istället av deliktsregler.962s. 42

11.Den köprättsliga regeln att säljaransvaret inte omfattar skador på annat äns. 42

12.den sålda varan går tillbaka till ÄKöpL. I rättsfallet NJA 1918 s. 156 (Ricin-s. 42

13.kakorna) uttalade HD att reglerna i 43 § 2 st. ÄKöpL inte kunde tillämpas vids. 42

14.produktskador.963 En förklaring till att produktskador undantogs från kon-s. 42

15.traktsansvaret är att det strikta köprättsliga ansvaret annars skulle riskera atts. 42

16.tillämpas på mycket omfattande skador.964 Bestämmelsen i 43 § 2 st. ÄKöpLs. 42

17.219 avsåg nämligen det strikta felansvaret vid vissa typer av köp.965 Avgränsningen av produktskador från köprätten fick därmed betydelse för vilka ansvarsgrunder som kunde tillämpas och denna avgränsning har bibehållits i nuvarande KöpL.966 Säljaren kan dock bli skadeståndsskyldig om denne har garanterat frånvaron av skadebringande egenskaper eller om hen har varit försumlig.967s. 42

18.Avgränsningen av produktskador i köprätten anförs i doktrinen som ett sätt att undvika att tillämpa KöpL:s strikta ansvar (kontrollansvar) avseende dessa skador.968 Ett argument för att utesluta produktskadorna från kontraktsansvaret är att dessa skador inte är tillräckligt närliggande kontraktsåtagandet. För en säljare är det inte förutsebart på vilket sätt en vara kommer att användas och om denna kan orsaka stora skador på övrig egendom som ägs av köparen. Man skulle alltså kunna hävda att syftet med klassificeringen av produktskadorna som ett deliktsansvar är att verka ersättningshindrande. Den interna köprättsliga avgränsningens syfte är alltså främst att uppnå icke-ersättning – om inte ansvaret baseras på säljarens försumlighet eller på en garanti så uppkommer ingen skadeståndsskyldighet.s. 43

19.Det finns dock andra sätt att uppnå motsvarande ersättningshindrande effekt inom ramen för de köprättsliga reglerna. Det finns exempelvis rättsfall där de köprättsliga reglerna (främst ÄköpL) tillämpats även vid produktskador, då närmast i form av s.k. ingrediensskador. I de fall då skadan har ansetts täckt av de köprättsliga reglerna kan nämligen köprättsliga regler om tidsgränser för ansvaret verka ersättningshindrande.969 En produktskada kan förekomma både i fall när varan är felaktig och när denna är avtalsenlig.970 Utformningen av 67 § 1 st. 2 men. KöpL anger dock att KöpL inte i något av fallen tillämpas vid produktskada. Även om skadan utgör en följd av att en avtalad handlingsnorm åsidosatts, undantas situationen från KöpL:s tillämpningsområde.s. 43

20.I motiven till KöpL hänvisades bl.a. till den kommande produktskadelagstiftningen som skäl för att undanta produktskador från köprättens skadeståndsreglering.971 Den produktskadelagstiftning som infördes skulle emellertid enbart avse personskador och produktskador som drabbar konsumentegendom. En annan anledning till att man undantog produktskador från den köprättsliga regleringen var att det skulle innebära en försämring för skadelidanden, bl.a. 220s. 43

21.med avseende på den tvååriga reklamationsfristen i KöpL.972 Även om ansvarets. 44

22.skulle baseras på säljarens oaktsamhet, dvs. inte den ”stränga” kontrollansvars-s. 44

23.regeln, så ansågs nackdelarna (för skadelidanden) med den absoluta reklama-s. 44

24.tionsfristen överväga, vilket utgjorde ytterligare ett skäl att ansvaret skulle varas. 44

25.deliktuellt. Det skulle också skapa en olik behandling av skadelidandena, bero-s. 44

26.ende på om det fanns ett kontraktsförhållande eller inte. Mellan avtalsparternas. 44

27.skulle ansvaret baseras på culpa, men med en tvåårig reklamationstid. Mellans. 44

28.utomstående skulle produktansvaret också baseras på culpa, men utan rekla-s. 44

29.mationstiden. Denna olikhet avseende resultatet i själva ersättningsfrågans. 44

30.ville man undvika genom att avgränsa bort produktskador helt från köprättenss. 44

31.tillämpningsområde. Därför ansågs det lämpligast att de köprättsliga skade-s. 44

32.ståndsreglerna endast tillämpas på skador på den sålda varan.973s. 44

33.I den köprättsliga regleringen medför klassificeringen av produktskador soms. 44

34.deliktsrättsliga att överlappande ansvarsregler motverkas. Hanteringssättets. 44

35.motsvarar alltså det som förekommer vid personskador. I den gemensammas. 44

36.nordiska utredningen om ny köplag tog man inte ställning till frågan om pro-s. 44

37.duktskador skulle regleras i lagen.974 Det uttalades att vissa ”mera närliggandes. 44

38.skador av denna typ torde böra bedömas utgående från de köprättsliga reg-s. 44

39.lerna” medan andra skador borde bedömas enligt principerna om (deliktuellt)s. 44

40.produktansvar.975 En jämförelse kan därför göras med lösningarna i övrigas. 44

41.nordiska länder.s. 44

42.I dansk rätt har man behållit den äldre köplagen från tidigt 1900-tal, dvs.s. 44

43.motsvarigheten till ÄKöpL. I likhet med svensk rätt, omfattar det köprättsligas. 44

44.ansvaret inte skador på annat än den sålda varan.976 Även om det som utgångs-s. 44

45.punkt föreligger en valfrihet mellan kontrakts- och deliktsregler, medförs. 44

46.avgränsningen av den köprättsliga ansvaret alltså att överlappande ansvarsreg-s. 44

47.ler motverkas i samma utsträckning som i svensk rätt. Det förhållandet att pro-s. 44

48.duktansvaret begreppsmässigt förutsätter att skadan drabbar annat än självas. 44

49.produkten, medför dock inte att ansvaret i samtliga tillfällen av skada på annats. 44

50.än produkten med nödvändighet ska klassificeras som produktskada.977s. 44

51.I norsk rätt är produktansvaret kontraktuellt, vilket framgår av KjL § 67 (2)s. 44

52.(d). Enligt norsk rätt gäller dock att skada på annat än den sålda varan, vilkets. 44

53.framgår av nämnda paragraf, utgör en indirekt förlust. Skador på annat än dens. 44

54.sålda varan ersätts alltså inte enligt reglerna om kontrollansvar utan enbart oms. 44

55.det föreligger culpa.978 Detsamma gäller enligt finsk rätt, även om regleringens. 44

56.221 i FköpL 67.2 § punkt 4 lagtekniskt enbart utformats som en anvisning om att ”förlust till följd av skada på annan egendom än den sålda varan” är indirekt förlust.979 Ett köprättsligt ansvar kan alltså överlappa produktansvaret i vissa fall. En rätt till ersättning enligt FKöpL föreligger om det finns ett ”nära och förutsebart funktionellt samband mellan den sålda varan och den skadade egendomen”.980 Överlappningssituationer kan därmed uppkomma i norsk och finsk rätt men däremot inte i svensk och dansk rätt.s. 44

57.Även om produktskador alltså omfattas av den köprättsliga lagstiftningen, dvs. motsatt synsätt i jämförelse med svensk rätt, så innebär det inte att produktskador alltid är ersättningsgilla. Det blir alltså inte alltid ”bättre” för skadelidanden bara för att produktskadan är köprättslig. I t.ex. de finska och norska köplagarna är produktskador indirekta förluster, vilket gör att de inte ersätts på kontrollansvarsnivå. Istället för att avgränsa tillämpningsområdet för KöpL, så kan man avgränsa rätten till ersättning inom KöpL och alltså uppnå samma ersättningshindrande effekt. Man kan ställa högre krav för att skadelidanden ska få ersättning, t.ex. genom en annan ansvarsnivå, eller genom en att begränsa skadeståndsansvaret med en snävare adekvansbedömning. Det handlar bara om att man använder ett annat hanteringssätt för att uppnå samma tillämpningsresultat, dvs. icke-ersättning.s. 45

58.I engelsk rätt kan produktskador omfattas av kontraktsansvaret men det förutsätter breach of warranty. Enbart om säljaren har brutit mot ”express or implied warranty of fitness” föreligger ett kontraktsansvar för produktskador.981 Utgångspunkten är emellertid i likhet med svensk rätt att produktskador regleras inom tort of negligence.982s. 45

59.Att basera den köprättsliga indelningsgrunden på vilken egendom som skadats medför i sig gränsdragningsproblem, eftersom det kan föreligga ett nära samband mellan köpet och den förlust som uppkommer när varan orsakar skada på annan egendom.983 Avgränsningssvårigheter uppkommer även beträffande skillnaden mellan sakskador (skador på annan egendom) och ekonomiska följdskador av fel i varan. Om en skada klassificeras som en sakskada, dvs. skada på annat än den sålda varan, så kommer ansvaret att vara deliktuellt. Om man har ett brett sakskadebegrepp kommer fler skador att falla utanför det köprättsliga ansvaret. Man kan därför säga att sakskadebegreppets gräns avgör om skadan är 222s. 45

60.att hänföra till kontraktuellt eller deliktuellt produktansvar.984 Därtill medförs. 46

61.vidareförsäljning av en vara att man vid en bedömning av regelvalsfrågan inoms. 46

62.ramen för skadebegreppet behöver ta hänsyn till flera olika relationer.985s. 46

Konsumentköp och konsumenttjänster

1.I 6:3 2 st. KKL regleras säljarens köprättsliga skadeståndsansvar för produktska-s. 46

2.dor som uppkommer på grund av säljarens fel eller dröjsmål.986 Enligt bestäm-s. 46

3.melsen omfattar säljarens skadeståndsskyldighet även skador på annan egen-s. 46

4.dom som tillhör köparen eller någon medlem i hans hushåll om egendomens. 46

5.är avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.s. 46

6.Härvid föreligger alltså överlappande ansvarsregler eftersom konsumenten vids. 46

7.sidan om KKL kan få skadestånd enligt t.ex. 2:1 SkL.987 Ansvaret förutsätters. 46

8.dock att fel eller dröjsmål föreligger på säljarens sida.988s. 46

9.Motsvarande bestämmelse gäller enligt 31 § 4 st. KtjL, innebärande atts. 46

10.näringsidkarens skadeståndsskyldighet även omfattar ersättning för skada pås. 46

11.annan egendom. Vid övriga skador, dvs. utan samband med fel eller dröjsmål,s. 46

12.gäller att näringsidkaren har ett presumtionsansvar för skador på föremålets. 46

13.för tjänsten, eller annan egendom som tillhör konsumenten, som uppkommers. 46

14.medan egendomen är i näringsidkarens besittning eller annars under denness. 46

15.kontroll enligt 32 § KtjL. Vid skador på egendom som inte är i näringsidkarenss. 46

16.besittning eller liknande gäller istället ett culpaansvar enligt 32 § 2 st. KtjL.s. 46

17.I konsumentförhållanden regleras alltså produktskador genom kontrakts-s. 46

18.rättsliga regler och det kan därmed föreligga överlappande ansvarsregler. För ens. 46

19.skadelidande konsument är anspråksvägarna förmodligen alternativa. Det kans. 46

20.alltså konstateras att en intern avgränsning av kontraktsrättens tillämpnings-s. 46

21.område vid produktskador inte förekommer i konsumentförhållanden och atts. 46

22.det inte heller finns något som indikerar att kontraktsregler skulle ha företrädes. 46

23.framför deliktsregler.s. 46

24.I svensk rätt anses konsumenten även kunna välja mellan att grunda sitts. 46

25.anspråk på kontraktsrättsliga regler eller PAL.989 Som tidigare angetts verkars. 46

26.223 emellertid utvecklingen i EU-domstolens praxis ge besked om att uppfattningen att anspråksvägarna är alternativa vid produktskador i konsumentförhållanden inte är helt korrekt.990s. 46

27.Uppfattningen om anspråksvägarnas alternativitet i förhållande till PAL har tidigare varit densamma i övriga nordiska länder. I t.ex. finsk rätt framgår konsumentens valrätt av FiPAL 11 §, där det uttryckligen anges att lagen inte begränsar den skadelidandes rätt till ersättning på grund av avtal eller med stöd av skadeståndslagen eller annan lag. Motsvarande bestämmelse föreligger i norsk rätt, se NoPAL § 1-1(2). Även i engelsk rätt har konsumenten möjlighet att rikta kontraktskrav mot sin avtalspart. I konsumentförhållanden kan konsumenten göra gällande att säljaren, om denne är en näringsidkare, har ett ansvar att godset ska vara av godtagbar kvalitet och lämplig för sitt ändamål enligt Sale of Goods Act.991 Det är osäkert i vilken utsträckning dessa regler strider mot EU-domstolens praxis om att PAL är exklusiv inom sitt tillämpningsområde. Det är emellertid en fråga som inte är begränsad till avtalsförhållanden, utan avser i vilken utsträckning den EU-rättsliga regleringen, dvs. produktansvarsdirektivet, är exklusiv i förhållande till andra regler. Denna fråga kommer inte att utvecklas närmare i det följande.s. 47

Ingrediens- och komponentskador

1.Avgränsning av det köprättsliga ansvaret vid produktskador medför, som antytts ovan, vissa gränsdragningsproblem. Ett exempel på gränsdragningssvårigheter är regleringen av s.k. ingrediens- eller komponentskador. Det avser situationer då en produkt är en ingrediens eller komponent i en annan produkt, där den senare är avsedd att säljas eller användas av köparen (skadelidanden).992 Om en vara på något sätt införlivas, t.ex. monteras in eller blandas ihop, i en annan produkt (”slutprodukten”), uppkommer svårigheter att dra en fysisk gräns mellan skada på annan egendom och en såld – och kanske därefter vidaresåld – vara. Om skador uppkommer på grund av skadebringande egenskaper i en slutlig produkt, blir med andra ord frågan om slutprodukten ska betraktas som avtalsföremål, eller om själva komponenten eller ingrediensen ska betraktas som avtalsföremål.s. 47

2.Tidigare inkluderades denna typ av komponent- och ingrediensskador i kontraktsansvaret.993 Det ansågs då vara en skada på köparens slutprodukt och kunde hanteras enligt felreglerna, dvs. som om det var en skada ”på den sålda 224s. 47

3.varan”.994 Sedan införandet av KöpL undantas ingrediensskador från köprätts-s. 48

4.ligt ansvar. Det innebär att ett eventuellt ansvar för ingrediensskador är delik-s. 48

5.tuellt, såvida inte ingrediensen är den helt dominerande delen av produkten,s. 48

6.dvs. det föreligger ”identitet”.995s. 48

7.Dessa svårigheter beträffande gränsdragningen mellan vad som är ingredi-s. 48

8.ens- och komponentskador (sakskador) och skador på den sålda varan (själv-s. 48

9.förstörelse) medför ofta ett behov av direkt avtalsreglering. Det förekommers. 48

10.därför i ett flertal standardavtal att leverantören har ett garantiansvar för des. 48

11.varor som levereras men ett begränsat ansvar för skador uppkommer på annans. 48

12.egendom, vilket kan uttryckas som att dessa skador ligger utanför den s.k.s. 48

13.leveransgränsen.996 Så är exempelvis fallet i NL 17 p. 43 (tidigare NL 09 p. 35)s. 48

14.och NLM 19 p. 73 (tidigare NLM 10 p. 68).997 Dessa s.k. indirekta skador (etts. 48

15.uttryck som inte korresponderar helt med uttrycket indirekt förlust i KöpL)s. 48

16.inbegriper produktskador.998s. 48

17.Säljarens ansvarsbegränsning avseende produktskador enligt NL och NLMs. 48

18.gäller dock inte om säljaren har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet. Undan-s. 48

19.taget vid grov vårdslöshet innebär därmed att produktskadorna s.a.s. ”dras in”s. 48

20.i avtalsregleringen, även om avtalsvillkorets effekt är ersättningshindrande, is. 48

21.och med att det uppställs en annan ansvarsnivå än deliktsrätten, där det iställets. 48

22.är normalgraden av vårdslöshet som utlöser ansvar.s. 48

23.En anledning till att ansvaret för produktskador är begränsat enligt dessas. 48

24.standardavtal är att sådana skador ofta är svårförutsebara, vilket medför att dets. 48

25.är svårt att reglera dem genom en viss riskfördelning och prissättning i avta-s. 48

26.let.999 Skadan ligger dessutom innanför köparens kontroll och kan därför före-s. 48

27.byggas av denne. Dessutom omfattas vanligtvis inte sådana indirekta skadors. 48

28.som utgör förmögenhetsskador av leverantörens ansvarsförsäkring, medans. 48

29.köparen har bättre försäkringsmöjligheter.1000 Även om en avtalsreglering avs. 48

30.dessa skäl uppfattats som nödvändig för att begränsa skadeståndsansvaret kvar-s. 48

31.står dock att avgränsningen av produktskador från kontraktsansvaret medförs. 48

32.att deliktsregler tillämpas om produktskadorna inte är reglerade i avtal.s. 48

Transporterade eller omvandlade sakskador

1.Ytterligare en fråga beträffande produktskador i avtalsförhållanden är hur mans. 48

2.ska betrakta skadeståndsanspråk som grundas i att en avtalspart har utgetts. 48

3.225 ersättning till någon utomstående, t.ex. en konsument. Ett exempel på en sådan situation är följande. En produkt köps av en näringsidkare för att säljas vidare till en konsument. Efter vidareförsäljningen uppkommer skador på konsumentens egendom på grund av den sålda produkten. Om konsumentens skadeståndsanspråk avser en produktskada, är frågan om avtalspartens anspråk på ersättning gentemot en tidigare avtalspart också ska betraktas som ett krav på skadestånd för produktskada eller ett anspråk på ersättning för näringsidkarens förmögenhetsskada. Det avser alltså frågan om s.k. transporterade sakskador.1001 Om en avtalsparts ersättningsanspråk bedöms som en ”ren” förmögenhetsskada, så har alltså den initiala sakskadan omvandlats till något annat.s. 48

4.I NJA 1985 s. 641 (Bensinfallet) hade en konsument tankat bensin på en bensinstation. Det visade sig att bensinen orsakade motorskador. Huvudfrågan i rättsfallet var om konsumenten kunde göra gällande skadeståndsskyldighet för produktskadan mot säljaren samt vilken ansvarsnivå som skulle gälla.1002 Till stöd för att näringsidkaren skulle ha ett strängare ansvar mot konsumenten anfördes bl.a. att bolaget hade större möjligheter att vända sig mot skadevållaren, bl.a. genom att bolagets skada (i form av utgivet skadestånd) skulle betraktas som en ren förmögenhetsskada och därmed kunde vidareföras bakåt till säljarens avtalspart.s. 49

5.HD uttalade att följande omständigheter är av betydelse vid bedömning av ersättningsskyldigheten. En konsument som tankar bensin på en bensinstation har inte praktisk möjlighet att undersöka varan, utan måste förlita sig på de upplysningar som lämnas genom anslag på pumparna eller av personal. Säljaren har då ett särskilt ansvar för att uppgifterna är korrekta och att bensinen som tillhandahålls allmänheten kan brukas för det avsedda ändamålet utan att det orsakar motorskador. I rättsfallet uttalade HD att ”felet måste ha förekommit i tidigare säljled”. Därefter anförde HD att köparens möjligheter att utreda var felet kan ha uppkommit i praktiken är små. Dessutom ansågs det föreligga en begränsad möjlighet att kräva skadestånd direkt mot tidigare säljled eftersom det inte kunde göras gällande något strikt produktansvar. Istället ansåg HD att säljarbolaget hade större möjligheter att kräva ”skadevållaren” (dvs. det tidigare säljledet). Säljarbolagets skada skulle anses utgöra en ren förmögenhetsskada, vilken omfattades av det köprättsliga ansvaret i 43 § ÄKöpL (nuvarande 67 §, direkt förlust). HD uttalade härvid: ”Ansvaret kan alltså föras vidare mot bakre led och slutligen placeras på den som faktiskt var ansvarig för att godset kom att få skadebringande egenskaper.”s. 49

6.HD:s uttalanden i NJA 1985 s. 641 (Bensinfallet) bygger på två skilda typer av överväganden. Det ena huvudargumentet tar sikte på förhållandena i det enskilda fallet, nämligen relationen mellan konsumenten och näringsidka226s. 49

7.ren. Eftersom konsumenten inte kan göra någonting för att skydda sig mots. 50

8.skadan måste höga krav ställas på näringsidkaren. Det andra övervägandets. 50

9.handlar om möjligheten att övervältra ansvaret på den ”faktiskt” ansvarige.s. 50

10.I detta avseende ansågs näringsidkaren ha större möjligheter att kräva sådans. 50

11.ersättning, framför allt eftersom utgiven ersättning till konsumenten utgör ens. 50

12.sådan skada som ersätts i näringsidkarens förhållande till bakre led. Det ansågss. 50

13.utgöra en ”ren förmögenhetsskada”. Ett skadeståndsanspråk i avtalsförhållan-s. 50

14.den som avser ersättning för utgivet skadestånd betraktas därmed inte soms. 50

15.ett ”produktskadekrav”. Skadetypen kan därmed omvandlas genom att skade-s. 50

16.typsbestämningen sker relationellt, dvs. görs beroende av den rättsliga relations. 50

17.som föreligger mellan olika skadevållare och skadelidande. I relationen mellans. 50

18.säljare B och tidigare säljled C kan alltså en skada ”omvandlas” till en förmö-s. 50

19.genhetsskada, även om samma skada i relationen mellan köpare A och säljare Bs. 50

20.utgör en produktskada. Så länge säljaren B:s rätt till skadestånd inte baseras pås. 50

21.att denne själv har lidit en produktskada kan köprättsliga regler tillämpas.1003s. 50

22.Det kan visserligen ifrågasättas om det skadestånd som näringsidkarens. 50

23.utgett till konsumenten verkligen skulle utgöra en ersättningsgill skada i rela-s. 50

24.tionen mellan säljaren och tidigare säljled. I rättsfallet grundades konsumen-s. 50

25.tens anspråk på en slags garanti från säljarbolagets sida till konsumenten.1004 Ens. 50

26.förutsättning för att säljaren B ska ha rätt till ersättning av sin säljare C är att Cs. 50

27.har begått ett avtalsbrott, t.ex. genom att det föreligger fel i varan. Avgörandes. 50

28.för denna bedömning är vad som är avtalat mellan B och C. Man kan alltsås. 50

29.inte utgå ifrån att en avtalspart alltid har rätt till skadestånd för förluster soms. 50

30.grundar sig i att avtalsparten utbetalat skadestånd till tredje man. Däremots. 50

31.visar rättsfallet att omvandlade produktskador medför att avgränsningen avs. 50

32.produktskadorna från den köprättsliga regleringen inte upprätthålls när en varas. 50

33.har vidaresålts och därefter orsakat skador i senare omsättningsled.s. 50

34.Vid transporterade, eller omvandlade, produktskador kan därmed ett kon-s. 50

35.traktsansvar föreligga. Det medför emellertid inte nödvändigtvis att ansvars-s. 50

36.reglerna ska betraktas som överlappande, utan kan ses som ett uttryck för atts. 50

37.ansvaret mellan en säljare B och tidigare försäljningsled C i dessa fall enbart ärs. 50

38.kontraktuellt. I avtalsförhållandet mellan säljare B i tidigare försäljningsled Cs. 50

39.uppfattas skadan som köprättslig, vilket t.ex. medför att säljaren har ett kon-s. 50

40.trollansvar om utgivet skadestånd kan anses utgöra en direkt förlust.1005 Därtills. 50

41.227 är regler som begränsar rätten till ersättning tillämpliga, såsom adekvanskrav och reklamationsregler.s. 50

42.Även om det för en enskild näringsidkare kan framstå som rimligt att denne ska kunna övervältra kostnader för motpartens avtalsbrott på motparten, så innebär produktskadekravets ”omvandling” att effekterna av ett sådant avtalsbrott kan vara föremål för helt olika regler beroende på vems egendom som skadas. Vad som i ett enskilt fall är ”bättre” för en skadelidande näringsidkare går inte att uttala sig om generellt. Här kan bara pekas på de olikheter som finns avseende produktskadornas avgränsning och vilka konsekvenser detta kan ha beträffande regelvalet.s. 51

Internationella köp – CISG

1.I det följande behandlas regleringen av produktskador vid internationella köpavtal som regleras av CISG. Som ovan nämnts undantas personskador i art. 5 CISG, vilket innebär att dessa regleras uteslutande av nationell rätt.1006 Produktskador undantas dock inte uttryckligen i art. 5 och CISG kan därför tilllämpas.1007 Till skillnad från vad som är fallet i svensk köprätt sker alltså inte någon avgränsning av produktskador från CISG. I CISG anges inte uttryckligen om det då föreligger alternativa anspråksvägar för den skadelidande.s. 51

2.Beträffande den allmänna frågan om CISG:s eventuella exklusivitet framför nationella regler, har CISG Advisory Council uttalat att detta visserligen avgörs av bestämmelserna i CISG men att alternativitetsfrågan slutligt avgörs av huruvida sådana anspråk tillåts enligt nationell rätt.1008 Härvid nämns två motstående hänsyn, nämligen dels intresset av att upprätthålla den balans mellan olika intressen och enhetlighet i rätten som åstadkoms genom CISG, dels att man vill undvika ”overreaching by the CISG”.1009 Ett exklusivt kontraktsansvar skulle nämligen kunna uppfattas som en indirekt reglering av det eventuella deliktsansvar som kan uppkomma mellan avtalsparterna enligt nationella regler.1010 Även om det inte finns skäl att tolka regleringen i CISG som exklusiv, så 228s. 51

3.kan det finnas regler om exklusivitet i nationell rätt. I exempelvis fransk rätts. 52

4.medför t.ex. non-cumul-principen att den kontraktsrättsliga regleringen i CISGs. 52

5.är exklusivt tillämplig.1011 I dansk rätt anses den skadelidande ha valrätt i dessas. 52

6.situationer.1012s. 52

7.I sitt uttalande om CISG:s eventuella exklusivitet gör Advisory Council emel-s. 52

8.lertid en åtskillnad mellan produktskador och skador på den sålda varan.1013 Is. 52

9.uttalandet anges att CISG exklusivt reglerar skador på den sålda varan mens. 52

10.inte skador på annan egendom som tillhör köparen.1014 Så länge den inträffades. 52

11.skadan betraktas som en produktskada, avgörs alltså alternativitetsfrågan avs. 52

12.reglerna i nationell rätt.s. 52

13.Av betydelse är emellertid att gränsdragningen för vad som är en produkt-s. 52

14.skada kan se ut på olika sätt i olika rättsordningar. Så är exempelvis fallets. 52

15.beträffande ingrediens- och komponentskador, vilka inte är enhetligt reglerades. 52

16.ens i nordisk rätt. Det medför att produktskadebegreppets innebörd har stors. 52

17.betydelse även för frågan om CISG:s exklusivitet. För att uppnå en enhetligs. 52

18.reglering avseende den exklusiva tillämpningen av CISG fordras därmed etts. 52

19.enhetligt produktskadebegrepp. Mig veterligen saknas ett sådant begrepp.1015s. 52

20.Beträffande produktskador lämnas frågan som sagt öppen för bedömnings. 52

21.enligt nationell rätt. I svensk rätt har lagstiftaren, i samband med inkorpo-s. 52

22.reringen av konventionen, inte uttryckligen tagit ställning till förhållandet is. 52

23.svensk rätt mellan CISG och deliktsansvaret vid produktskador. I propositio-s. 52

24.nen uttalades att konventionen kunde antas reglera säljarens ansvar för skadors. 52

25.på annan egendom som tillhör köparen, vilket ansågs ha betydelse för bl.a.s. 52

26.köparens reklamationsskyldighet.1016 Frågan om hur man skulle hantera even-s. 52

27.tuellt överlappande ansvarsregler berördes dock inte. Frågan har inte heller,s. 52

28.mig veterligen, bedömts i rättspraxis.s. 52

29.I doktrinen finns uttalanden som tyder på att en möjlighet att tillämpas. 52

30.deliktsregler inte skulle föreligga. Detta mot bakgrund av bestämmelsen is. 52

31.229 CISG art. 7, om att konventionen ska tolkas bl.a. mot bakgrund av behovet av att främja en enhetlig tillämpning. Denna ”strävan att uppnå rättsenhet motverkas” om man tillåter alternativa eller kumulativa skadeståndsmöjligheter enligt nationell rätt och det kan alltså anses oförenligt med art. 7 CISG.1017s. 52

32.Betydelsen av rättsenhet nämns även av Advisory Council och tillmäts stor betydelse, framför allt för exklusiviteten avseende skador på den sålda varan. Som nämnts ovan är ett deliktsansvar vid produktskador enligt tillämplig nationell rätt emellertid inte alls uteslutet.1018 Någon enhetlighet i regleringen avseende produktskador har alltså inte varit åsyftad, därför att man ville undvika att indirekt reglera deliktsrätten genom en köprättslig konvention. Om man därmed i svensk rätt utesluter möjligheten till deliktsansvar vid skador på annat än den sålda varan, så skulle det innebära ett längre gående spärrverkan än vad som föreskrivs i CISG och har förespråkats av Advisory Council. Det skulle dessutom innebära en svensk tolkning av CISG som syftar till enhetlighet, trots att en sådan enhetlighet kanske inte föreskrivs i andra länder. Även om det i allmänhet kan ifrågasättas om den svenska regleringen av produktskador är den lämpligaste, så finns det inget stöd för att ett undantag från en tilllämpning av deliktsregler faktiskt skulle bidra till större enhetlighet.s. 53

33.En enhetlig hantering av produktskador i internationella köpavtal får därför, om man beaktar att CISG lämnar frågan om alternativitet öppen, ses mot bakgrund av hur alternativiteten hanteras i nationell rätt i de olika länder som är anslutna till CISG. Om man istället väljer en lösning som är enhetlig med andra rättssystem, skulle det ligga närmare till hands att tillåta alternativa anspråksvägar eftersom det är utgångspunkten i övriga nordiska länder vid ”inhemsk” överlappning.s. 53

34.Om man beaktar de följdproblem som uppkommer vid en eventuell tillämpning av deliktsregler kan det dock finnas skäl att i svensk rätt låta ansvaret för produktskador i internationella köpavtal enbart styras av regleringen i CISG. I så fall skulle argumenten till stöd för avtalets exklusivitet kunna hämtas från den inhemska diskussionen och den kritik som riktats mot uppdelningen – men utan hinder av den i 67 § KöpL fastslagna regeln om att frågan ska behandlas enligt deliktsrätten. Här kan man å ena sidan hävda att man riskerar att ålägga säljaren ett strängare ansvar än enligt deliktsregler eftersom felansvaret enligt CISG är strikt. Ansvaret har, å andra sidan, avgränsats genom bl.a. utformningen av art. 74 i CISG. Däri undantas inte produktskador, men av bestämmelsen följer att skadestånd inte får överstiga vad skadevållaren vid avtalsslutet förutsåg eller borde ha förutsett som en möjlig följd av avtalsbrottet. Det fungerar alltså som en adekvans- eller skadebegränsningsregel. Det skulle alltså mycket väl vara möjligt, och kanske lämpligt, att låta CISG exklusivt reglera även skador på annat än den sålda varan. En sådan spärrverkan får 230s. 53

35.dock antas vara baserad på att CISG utgör en välbalanserad avvägning av par-s. 54

36.ternas intressen även i produktskadefall, och inte på en internationellt enhetligs. 54

37.tillämpning av CISG.s. 54

Produktskador vid tjänster

1.Tjänsteutövning kan svårligen betraktas som en produkt och några pro-s. 54

2.duktskador i egentlig mening kan därmed inte uppkomma vid utförande avs. 54

3.tjänster.1019 Tjänster omfattas t.ex. inte av PAL:s tillämpningsområde, efter-s. 54

4.som produktansvaret är kopplat till att skador orsakas på grund av en produkt.s. 54

5.Produktbegreppet verkar alltså negativt definierande avseende lagens tillämp-s. 54

6.ningsområde. I vissa situationer kan dock PAL bli tillämplig även vid tjänste-s. 54

7.avtal. Så är fallet om tjänsteutövaren tillhandahåller material, vilket på grunds. 54

8.av säkerhetsbrist orsakar skada.1020s. 54

9.Det finns emellertid flera uttryck i svensk rätt för att skadetypen produkt-s. 54

10.skada särskiljs från andra skador även vid tjänsteavtal. Vid tjänsteavtal soms. 54

11.består av arbete på fast eller lös egendom kan produktskador definieras soms. 54

12.skador som uppkommer på annan egendom än den som s.a.s. utgör arbets-s. 54

13.föremålet, t.ex. den byggnad som ska uppföras eller det gods som omhändertass. 54

14.för transport.1021 Ett annat sätt att definiera produktskador i tjänsteavtal är atts. 54

15.de produkter som används vid utförandet av en tjänst kan ha skadebringandes. 54

16.egenskaper och skada annat än själva produkten.1022 I dessa fall, där KöpL intes. 54

17.är tillämplig, finns inte någon lagreglerad avgränsning av det kontraktsrättsligas. 54

18.ansvaret avseende produktskador.1023 Beträffande vissa kontraktstyper finnss. 54

19.istället ibland kontraktsrättslig reglering, och standardavtal, som tar sikte pås. 54

20.skador som uppkommer på annat än avtalsföremålet.1024 Om så är fallet kan dets. 54

21.alltså föreligga överlappande ansvarsregler vid ”produktskada”.s. 54

22.231s. 54

23.I entreprenadförhållanden betecknas skador på annat än entreprenaden ofta som en produktskada.1025 I standardavtalet AB 04 regleras skador på annat än entreprenaden i 5:11.1026 Eftersom produktskador därmed regleras i AB, kommer det föreligga överlappande ansvarsregler om skadesituationen också ger upphov till ett deliktsansvar, t.ex. om en entreprenör vårdslöst har orsakat skadan. Att man på detta sätt ”drar in” sådana följdskador av fel i avtalsförhållandet har visserligen effekten att felansvaret utökas till att även avse ”produktskador”, men ansvaret är föremål för vissa begränsningar. Mot bakgrund av att dessa skador regleras i detalj, kan dock standardavtalsregleringen uppfattas som exklusiv.1027 Den exakta omfattningen av ansvaret för skador på annan egendom som ägs av beställaren är emellertid oklar och någonstans måste det gå en gräns för vad som kan anses ersättningsgillt även här.1028s. 55

24.I hyresförhållanden, vid hyra av fast egendom, gäller att hyresvärden har ett kontraktsrättsligt presumtionsansvar för skador på egendom som tillhör hyresgästen.1029 Vid hyra av fast egendom innebär det att något deliktsansvar inte är nödvändigt som komplement, till skillnad från om avtalet avser köp av lös egendom. Det får betraktas som en öppen fråga om ett deliktsansvar i denna situation kan betraktas som ett alternativ.1030 Det sagda innebär sammanfattningsvis att det saknas en tydlig avgränsning av det kontraktsrättsliga ansvaret för produktskador vid tjänster. Därmed kan det också föreligga överlappande ansvarsregler och anspråksvägarna är som utgångspunkt alternativa.s. 55

Slutsatser

1.Sammanfattningsvis kan konstateras att överlappande ansvarsregler vid produktskador i avtalsförhållanden i stor utsträckning hanteras genom en intern avgränsning av kontraktsansvaret, vilket motverkar uppkomsten av överlappande ansvarsregler. Så är fallet i svensk rätt genom att produktskador i 67 § KöpL uttryckligen har avgränsats bort från lagens tillämpningsområde. Den svenska köprättsliga regleringen är därmed annorlunda än den i vissa av våra nordiska grannländer och enligt CISG.s. 55

2.I den svenska köprätten finns, mot bakgrund av denna avgränsning, inget utrymme för att vårdslöst orsakade skador på annat än avtalsföremålet ska omfattas av det köprättsliga ansvaret, även om det alltså skulle föreligga culpa hos säljaren. Det kan därmed inte föreligga alternativa anspråksvägar. Istället 232s. 55

3.får köparen grunda sitt anspråk på ett deliktsansvar. Deliktsansvaret ska emel-s. 56

4.lertid inte uppfattas som exklusivt reglerande, eftersom det är möjligt för par-s. 56

5.terna att frivilligt åta sig ett kontraktsansvar genom att den köprättsliga regle-s. 56

6.ringen är dispositiv. Om det föreligger ett kontraktsansvar vid produktskadors. 56

7.medför det att överlappande ansvarsregler föreligger och anspråksvägarna är dås. 56

8.förmodligen alternativa.s. 56

9.I det föregående har även undersökts i vilken utsträckning ansvaret vid andras. 56

10.avtalstyper än köp, dvs. där det inte förekommer någon uttrycklig avgränsnings. 56

11.av ansvaret för produktskador, betraktas som deliktuellt. Som ovan framgåtts. 56

12.finns det flera uttryck för att det kontraktsrättsliga ansvaret avgränsar borts. 56

13.produktskador även vid tjänsteavtal. Om så inte är fallet, dvs. om ett kontrakts-s. 56

14.ansvar kan uppkomma vid produktskador, föreligger överlappande ansvarsreg-s. 56

15.ler. Anspråksvägarna får därmed som utgångspunkt betraktas som alternativa.s. 56

16.I entreprenadrätten förekommer uppfattningen att produktskador typiskt setts. 56

17.är deliktuella, även om standardavtalen utgör en reglering även av dessa skador.s. 56

18.Standardavtalsregleringen medför emellertid i vissa avseenden begränsningars. 56

19.av skadeståndsansvaret, genom att ersättningen är preciseras till vissa belopp.s. 56

20.En svårighet med att låta skadetypen styra den rättsliga klassificeringen ärs. 56

21.att det uppkommer gränsdragningsproblem avseende hur nära en produkt rents. 56

22.fysiskt ska stå sin omgivning för att skadorna ska hanteras inom ramen för kon-s. 56

23.traktsansvaret. Exempelvis kommer utformningen av produktskadebegreppets. 56

24.i sig att vara styrande för produktansvarets omfattning. Fokuseringen på s.k.s. 56

25.ingrediens- och komponentskador utgör också ett exempel på detta. Det görs. 56

26.t.ex. att den skadeståndsrättsliga bedömningen i större utsträckning kommers. 56

27.att inriktas på avtalsföremålets tekniska komponenter och eventuella upp-s. 56

28.byggnad samt dess användning. Inom ramen för ett sådant begreppsinriktats. 56

29.hanteringssätt kan det också bli svårare att utkristallisera de överväganden oms. 56

30.vad som är en lämplig riskfördelning mellan skadevållare och skadelidande is. 56

31.ett enskilt fall, t.ex. avseende betydelsen av att en uppkommen skada utgör ens. 56

32.beräknelig följd av ett avtalsbrott.s. 56

33.Klassificeringen av ansvaret för produktskador som ett deliktsansvar har ens. 56

34.ersättningshindrande effekt avseende ansvarsnivån, åtminstone i kommer-s. 56

35.siella förhållanden. Istället för att göra gällande att säljaren har ett kontroll-s. 56

36.ansvar för fel, krävs att avtalsparten har agerat vårdslöst eller i strid mot ens. 56

37.särskild utfästelse. Om ansvaret emellertid bygger på en särskild utfästelse,s. 56

38.vilket medför en mer sträng ansvarsnivå, är frågan om ansvaret fortfarandes. 56

39.kan betraktas som deliktuellt. En mer sträng ansvarsnivå, dvs. högre krav pås. 56

40.skadevållarens agerande, kan också åstadkommas genom s.k. garantifiktioner.s. 56

41.Det är osäkert om dessa fiktioner ska betraktas som löftesbaserade, i meningens. 56

42.att det köprättsliga regelverket då ska tillämpas i övrigt, eller om det för dessas. 56

43.233 situationer snarare handlar om ett deliktsansvar med en strängare ansvarsnivå än culpa.1031s. 56

Skador på avtalsföremålet

1.I det följande undersöks i vilken utsträckning det föreligger alternativa anspråksvägar när det är själva avtalsföremålet, t.ex. en såld vara, som skadats. I det föregående avsnittet behandlades frågan om överlappande ansvarsregler vid produktskador. Det konstaterades där att produktskador avgränsats bort den svenska köplagstiftningen, vilket motverkar uppkomsten av överlappande ansvarsregler. Det innebär emellertid inte nödvändigtvis att man därmed motsatsvis ska tolka den köprättsliga regleringen som att skador på själva avtalsföremålet enbart regleras av kontraktsregler. Härmed avses alltså om det förekommer en motsvarande intern avgränsning av deliktsansvaret, vilket motverkar potentiellt överlappande ansvarsregler avseende skador på avtalsföremålet, eller om skador på avtalsföremålet kan ge upphov till överlappande ansvarsregler.s. 57

2.Frågan om ersättning för skador på avtalsföremålet diskuteras ofta i samband med produktansvar och betecknas ibland som s.k. självförstörelse.1032 Beträffande lagstadgade produktansvarsregleringen i PAL anges i 1 § 2 st. in fine att skador på själva produkten inte ersätts. Även i de övriga nordiska produktansvars lagarna framgår detta uttryckligen.1033 Det framgår även av EU-direktivet om produktansvar.1034 Om en motsvarande intern avgränsning av deliktsansvaret sker även i förhållanden mellan näringsidkare, dvs. till att inte omfatta situationer då själva produkten skadats, så skulle det också medföra att överlappande ansvarsregler motverkas.s. 57

3.Regleringen i PAL kan ses som ett uttryck för vad som kan betraktas som en princip i nordisk obligationsrätt, nämligen att skador på själva avtalsföremålet inte ger upphov till produktansvar.1035 Någon uttrycklig bestämmelse om att de köprättsliga reglerna är exklusivt tillämpliga vid skador på avtalsföremålet finns emellertid inte i t.ex. svenska KöpL. I norsk rätt uttalades i samband med införandet av lagstiftningen om produktansvar att en anledning till att skador på själva produkten inte skulle omfattas av produktansvarsregleringen var att det ansågs naturligt att sådana skador reglerades av norska köplagen eller ”vanlige erstatningsregler”, dvs. deliktsansvar.1036 Det är alltså tveksamt om PAL:s avgränsning kan tas till intäkt för att ett deliktsansvar rent generellt inte skulle 234s. 57

4.kunna göras gällande vid skador på avtalsföremålet. I CISG är dock ansvaret förs. 58

5.skador på den sålda varan exklusivt kontraktsrättsligt.1037s. 58

6.Om den här diskuterade frågan systematiskt inplaceras i ”produktansvars-s. 58

7.sfären” förefaller kanske följdriktigt att internt avgränsa deliktsansvaret så atts. 58

8.skador på avtalsföremålet inte uppkommer, jfr 1§ 2 st. PAL. I annat fall fårs. 58

9.man helt enkelt fråga sig om det finns anledning att – rent allmänt – begränsas. 58

10.culpaansvaret för sakskador enligt 2:1 SkL, mot bakgrund av att det är ”avtals-s. 58

11.föremålet” som skadats.s. 58

12.Det avgörande för om skador på avtalsföremålet är ersättningsgilla enligts. 58

13.deliktsrätten, kan hävdas vara sakskadebegreppets innebörd. En sakskada kans. 58

14.t.ex. bestå i att ett föremål fått nedsatt funktion, vilket framgår av rättsfallets. 58

15.NJA 1996 s. 68 (Defekt fläns). I sådana situationer skulle man kunna tänkas. 58

16.sig att en köpare, om avtalsföremålet härvid har skadats, kan göra gällande etts. 58

17.felansvar gentemot säljaren. Vid fel i varan har köpare rätt till skadestånd enligts. 58

18.40 och 67 § KöpL. Ett mer vidsträckt sakskadebegrepp skulle därmed kunnas. 58

19.leda till ökade möjligheter för den skadelidande att göra gällande ett över-s. 58

20.lappande deliktsansvar. I det nyss nämnda rättsfallet NJA 1996 s. 68 (Defekts. 58

21.fläns) gör HD emellertid vissa uttalanden som tyder på att en skada inte kans. 58

22.vara köprättsligt ersättningsgill och samtidigt ge upphov till en sakskada soms. 58

23.medför ett deliktsansvar.s. 58

24.Omständigheterna i rättsfallet var följande. Ett bolag sålde ett antal s.k.s. 58

25.flänsämnen som köparen (Volvo Flygmotor) skulle svetsa samman i en störres. 58

26.komponent för vidareförsäljning och inmontering i flygplansmotorer. Dets. 58

27.visade sig att flänsämnena inte uppfyllde avtalade kvalitetskrav, vilket gjordes. 58

28.att de producerade komponenterna var obrukbara och fick kasseras. Volvos. 58

29.Flygmotor krävde därför skadestånd av säljaren, som i sin tur vände sig till sins. 58

30.ansvarsförsäkringsgivare med krav på försäkringsersättning. Frågan i målet vars. 58

31.om det hade uppkommit en sakskada i försäkringsavtalets mening, vilket i sås. 58

32.fall skulle medföra en rätt till försäkringsersättning. HD anförde i sina domskäls. 58

33.beträffande sakskadebegreppets bestämning, att även vissa köprättsliga aspek-s. 58

34.ter var av betydelse. HD uttalade härvid följande:s. 58

35.”Det är en grundläggande princip, att en sakskadeförsäkring inte omfattars. 58

36.sådana skador som består i att försålt gods inte uppfyller avtalade kvalitetskrav,s. 58

37.utan att dessa skall bedömas enligt köprättsliga regler om fel i varan. Om emel-s. 58

38.lertid kvalitetsbristerna leder till skador på köparens övriga egendom gällde tidi-s. 58

39.gare att säljaren var skyldig att ersätta i vart fall vissa ingrediensskador enligt des. 58

40.köprättsliga reglerna (NJA II 1990 s 354). Detta är numera ändrat. I 67 § 1 st köp-s. 58

41.lagen (1990:931) föreskrivs att skadestånd enligt den lagen inte omfattar ersätt-s. 58

42.ning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan.s. 58

43.Härigenom utesluts ingrediens- eller komponentskador som utgör sakskadors. 58

44.från säljarens köprättsliga ansvar. Sådana skador skall numera ersättas enligts. 58

45.235s. 58

46.produktansvarslagen (1992:18). Skadestånd betalas enligt 1 § 2 st den lagen bl as. 59

47.för vissa sakskador som en produkt på grund av en säkerhetsbrist har orsakat pås. 59

48.enskild egendom. Skador på själva produkten ersätts dock inte. Sakskadebegrep-s. 59

49.pet i produktansvarslagen får antas ha samma betydelse som i skadeståndslagen.s. 59

50.Den nya lagstiftningen innebär att en köpare fortfarande kan på köprättsligas. 59

51.grunder kräva ersättning för ren förmögenhetsskada, som uppkommer t ex närs. 59

52.köparens egendom inte kan användas på avsett sätt. Ett snävt sakskadebegrepps. 59

53.ger därför ett vidare utrymme för köprättsligt grundade anspråk på ersättnings. 59

54.för ren förmögenhetsskada och vice versa.” HD:s ställningstagande beträffande sakskadebegreppet ger intryck av att skador på själva avtalsföremålet inte utgör sakskador. Skador på avtalsföremålet skulle därmed avgränsas från deliktsansvaret, vilket motverkar uppkomsten av överlappande ansvarsregler. Rättsfallet avsåg visserligen frågan om tolkningen av begreppet sakskada i ett försäkringsavtal, vilket möjligen kan ha påverkat bedömningen i denna del. HD anförde emellertid även att begreppet sakskada i försäkringsavtalets mening inte skulle ges en annan innebörd än den i SkL. Varken HD eller parterna i målet ansåg att skadorna på de defekta delkomponenterna utgjort sakskador, utan dessa behandlades uteslutande enligt köprättsliga regler.s. 59

55.HD:s resonemang baseras alltså på att skadetypsindelningen sker binärt, dvs. skadan är antingen en sakskada eller en ren förmögenhetsskada. Det avgörande för om ett anspråk kan baseras på ett deliktsansvar är därmed om skadan utgör en sakskada. Omvänt innebär det att om det t.ex. inte rör sig om en ingrediens- eller komponentskada, utan det finns ”identitet” mellan den sålda varan (”ingrediensen”) och den skadade produkten, så faller situationen in under de köprättsliga reglerna.s. 59

56.Härvid kan, för köprättens del, återknytas till diskussionen om felbedömningen och tidsmässiga aspekters betydelse för att avgöra om ansvaret ska hänföras till det köprättsliga felansvaret eller det deliktuella sakskadeansvaret.1038 Om skador på avtalsföremålet skulle omfattas av deliktsansvaret, så uppkommer frågan om vilken relevans tidsaspekten har. Avseende sakskadebegreppets utformning, har det ingen betydelse om bristande funktion beror på omständigheter som inträffat före leveransen av en vara eller ägt rum senare.1039s. 59

57.En närliggande fråga är vilken betydelse möjligheten till försäkringstäckning har för frågan om sakskadebegreppets utformning. Denna fråga komplicerar analysen av NJA 1996 s. 68 (Defekt fläns), eftersom det där handlade om tolkning av försäkringsvillkor avseende försäkringens omfattning. En jämfö236s. 59

58.relse kan här göras med möjligheten att teckna försäkring avseende skador pås. 60

59.avtalsföremålet. Förluster och skador som drabbar avtalsföremålet omfattass. 60

60.vanligtvis inte av t.ex. entreprenörers ansvarsförsäkring. Det brukar förklarass. 60

61.med att ansvarsförsäkringen skyddar den försäkrade vid skadeståndsskyldig-s. 60

62.het, och inte avser att täcka risker som består i utebliven fullgörelse av ett kon-s. 60

63.traktsåtagande. Ersättningskrav avseende själva avtalsföremålet avser normalts. 60

64.sett ett fullgörelseansvar och omfattas därmed inte av ansvarsförsäkringen.1040s. 60

65.Detta är emellertid ett exempel hämtat ur den försäkringsrättsliga ”verklig-s. 60

66.heten”, dvs. det baseras på vilka ansvarsrisker som försäkringsbolagen vanligt-s. 60

67.vis är villiga att åta sig. Däremot kan parterna avtala om att skador som drabbars. 60

68.avtalsföremålet ska vara försäkrade på annat sätt, vilket vanligtvis sker genoms. 60

69.att entreprenörer i allmänhet försäkrar denna risk genom en s.k. allriskförsäk-s. 60

70.ring.1041 En allriskförsäkring förutsätter inte skadeståndsskyldighet på försäk-s. 60

71.ringstagarens sida, utan täcker skaderisker förknippade med att egendom för-s. 60

72.störs. Samtidigt gäller även beträffande allriskförsäkringen, att försäkringsfalls. 60

73.måste utlösas av en relevant skadehändelse, t.ex. att försäkringsfall inträffars. 60

74.under försäkringstiden eller att försäkringen enbart täcker vissa skadetypers. 60

75.(sakskador). Denna bedömning kan hävdas vara en annan än beträffande situa-s. 60

76.tionen att en sakskada inträffat i skadeståndsrättsligt hänseende, dvs. det avsers. 60

77.inte att fastställa i vilken utsträckning det kan föreligga ett skadeståndsansvars. 60

78.för ett potentiellt ansvarssubjekt. Härvid kan man alltså tänka sig att sakskade-s. 60

79.termen får olika innebörder (dvs. begreppsmässig betydelse). HD:s ställnings-s. 60

80.tagande i NJA 1996 s. 68 tyder dock på en betydande jämnhet i bedömningens. 60

81.avseende begreppet sakskada.s. 60

82.Sakskadebegreppets innebörd har emellertid inte enbart betydelse för frågans. 60

83.om avgränsningen mot deliktsansvaret avseende sakskador enligt 2:1 SkL, utans. 60

84.även för att avgränsa allmänna förmögenhetsskador, dvs. följdskador av sakska-s. 60

85.dor, från rena förmögenhetsskador. Om nedsatt funktion hos avtalsföremålets. 60

86.inte betraktas som en sakskada, vilket resulterar i en följdskada bestående avs. 60

87.kostnader för avhjälpande, utan som en ren förmögenhetsskada gäller andras. 60

88.ansvarsförutsättningar i deliktsrätten, jfr 2:2 SkL. Även i detta avseende kans. 60

89.konstruktionen av begreppet sakskada fungera definierande för vilka skade-s. 60

90.ståndsregler som ska tillämpas.s. 60

91.Som argument för att någon sakskada i culparegelns mening inte ska ansess. 60

92.ha inträffat i förhållande till köparen, kan anföras att ett sådant ansvar intes. 60

93.skulle stämma överens med det köprättsliga systemet.1042 Att produktansva-s. 60

94.ret inte ska omfatta skador på den sålda varan sammanhänger också med upp-s. 60

95.fattningen att sådant ansvar istället hör till kärnområdet för det köprättsligas. 60

96.felansvaret.1043 En avgränsning av deliktsansvaret avseende skador på avtalsfö-s. 60

97.237 remålet följer emellertid inte logiskt av att kontraktsansvaret ”avgränsar bort” produktskador, utan baseras i så fall på ett ställningstagande till sakskadebegreppets innebörd, vilket styrs av den systematiska uppfattningen att ansvaret inte kan baseras på både kontrakt och delikt.s. 60

98.I engelsk rätt finns uttryck för att den skadelidande har en självklar valrätt vid alla typer av sakskador (property damages).1044 Även i fall då samma handlande kan grunda kontraktsansvar anses själva skadetypen medföra ett självständigt ansvar som är mindre problematiskt än vid ren ekonomisk skada.1045 I engelsk rättspraxis finns dock exempel på att frågan om alternativa anspråksvägar hanterats genom en hänvisning till att den aktuella skadetypen, dvs. skador på avtalsföremålet, vanligtvis inte ersätts genom tort. Ett sådant exempel är rättsfallet Robinson v P.E. Jones.s. 61

99.I Robinson v P.E. Jones1046 hade Robinson köpt ett hus som var under uppbygg-s. 61

100.nad av en entreprenör, P.E. Jones. Robinson hade begärt att entreprenören skulles. 61

101.installera två gaskaminer. Tolv år senare lät husköparen besiktiga gaskaminernas. 61

102.varvid ett spillprov utfördes (eng. ”spillage test”), för att undersöka om utdragets. 61

103.av farliga partiklar fungerade. En av gaskaminerna klarade inte testet, och bådas. 61

104.gaskaminerna kopplades ur av säkerhetsskäl. Kostnaderna för att återställa gas-s. 61

105.kaminerna skulle uppgå till betydande belopp, eftersom ett återställande krävdes. 61

106.en omkonstruktion. Husköparen krävde därför entreprenören på ersättning förs. 61

107.arbetet med återställande. Beträffande frågan om svaranden hade en duty of care gentemot käranden uttalade Lord Justice Jackson följande:s. 61

108.”Absent any assumption of responsibility, there do not spring up between thes. 61

109.parties duties of care co-extensive with its contractual obligations. The law ofs. 61

110.tort imposes a different and more limited duty upon the manufacturer or buil-s. 61

111.der. That more limited duty is to take reasonable care to protect the client againsts. 61

112.suffering personal injury or damage to other property. The law of tort imposes thiss. 61

113.duty, not only towards the first person to acquire the chattel or the building, buts. 61

114.also towards others who foreseeably own or use it.”1047 Genom detta begränsades således omfattningen av skadevållarens duty of care till att enbart avse skador på annan egendom, vilket fick till följd att något ansvar enligt tort of negligence inte kunde göras gällande i avtalsförhållandet. Genom den interna avgränsningen av tort of negligence, motverkas alltså uppkomsten av överlappande ansvarsregler, vilket medför att skador på avtalsföremålet enbart medför ett kontraktsansvar. Istället för att, som beskrivits ovan vid redogörelsen för svensk rätt, låta bedömningen avgöras av om skadan ska uppfattas som en sakskada eller inte (det är en sakskada även om den uppkommer på avtalsföremålet), så sker en denna avgränsning mot bakgrund av frågan 238s. 61

115.om det kan anses uppkomma duty of care i relation till den uppkomna skadan.s. 62

116.Lösningen baseras alltså inte på att skadan i sig klassificeras som något annats. 62

117.än en sakskada.s. 62

Rena förmögenhetsskador

1.En skillnad mellan de ersättningsgilla skadetyperna i kontrakts- och deliktsrät-s. 62

2.ten som ofta framhävs är ersättningen vid rena förmögenhetsskador. I svensks. 62

3.rätt gäller visserligen att deliktsansvaret avseende rena förmögenhetsskadors. 62

4.är begränsat. Den restriktiva inställningen i svensk rätt att tillåta ersättnings. 62

5.för rena förmögenhetsskador, kan antingen uppfattas som ett tillämpningsre-s. 62

6.sultat i skadeståndsbedömningen inom ramen för deliktsrätten, eller som etts. 62

7.sätt att avgränsa just rena förmögenhetsskador från deliktsrätten. Rör man sigs. 62

8.inom det ”klara” ansvarsområdet avseende rena förmögenhetsskador, nämli-s. 62

9.gen skador på grund av brottslig gärning enligt 2:2 SkL, kan man inte tala oms. 62

10.skadetypen ren förmögenhetsskada såsom enbart tillhörande kontraktssfären.s. 62

11.Att rätten till ersättning för rena förmögenhetsskador avgränsas på detta sätts. 62

12.i utomkontraktuella förhållanden, innebär dock inte att ett deliktsansvar aldrigs. 62

13.kan uppkomma beträffande rena förmögenhetsskador, inte ens om skadans. 62

14.uppkommer i ett avtalsförhållande. Det avser enbart att något deliktsansvars. 62

15.för rena förmögenhetsskador typiskt sett inte uppkommer inom ramen förs. 62

16.avtalsförhållanden, vilket snarare har att göra med utformningen av de delik-s. 62

17.tuella ansvarsreglerna och i vilken utsträckning det kan uppstå överlappandes. 62

18.ansvarsregler.1048s. 62

19.Det engelska rättsfallet Henderson v Merrett, vilket ovan beskrivits som dets. 62

20.rättsfall där principen om concurrent liabilities etablerades i engelsk rätt, hades. 62

21.de skadelidande lidit rena förmögenhetsskador på grund av vårdslös rådgiv-s. 62

22.ning.1049 I de diskussioner i doktrinen som föregick Henderson-fallet hade docks. 62

23.antagits att anspråksalternativitet självklart förelåg vid person- och sakskador.s. 62

24.I Lord Goffs domskäl framgår att denne invände starkt mot att det rent princi-s. 62

25.piellt skulle förhålla sig på något annat sätt beträffande rena förmögenhetsska-s. 62

26.dor. Inställningen till alternativa anspråksvägar skulle alltså inte avgöras bero-s. 62

27.ende på skadetypen i det aktuella fallet. Trots att skadetypen även i engelsk rätts. 62

28.har betydelse för ansvarsförutsättningarna, dvs. avseende ansvarsgrunden, så ärs. 62

29.det förhållandet att skadan utgör en ren förmögenhetsskadan inte i sig någon-s. 62

30.ting som utesluter anspråksalternativitet. Man kan anta att det förhåller sig pås. 62

31.liknande sätt i svensk rätt.s. 62

32.Om man håller fast vid den gjorda beskrivningen av deliktsrättens restriktivas. 62

33.inställning i svensk rätt till att ersätta rena förmögenhetsskador, uppkommers. 62

34.frågan om en vidare rättsutveckling (i meningen ”ökad rätt till skadestånd”)s. 62

35.kan influeras av att det föreligger en avtalsrelation mellan skadevållare och ska-s. 62

36.239 delidande. Det faktum att det föreligger ett avtalsförhållande mellan parterna, medför antagligen att det i praktiken mest strategiska valet för en skadelidande (eller processförare) är att hålla sig till det eventuella kontraktsansvar som kan tänkas föreligga. Ur ett sådant perspektiv kommer rättsutvecklingen, i den mån denna sker genom domstolspraxis, att ligga i händerna på de tvistande (avtals)parterna.s. 62

37.Huruvida avtalsrelationen, eller avtalsmöjligheten, kan användas som ett argument mot att utveckla, eller skapa, nya rättsregler om ersättning för ren förmögenhetsskada, är därför svårbedömt. Även om rättsutvecklingen skulle drivas mot ett ökat ansvar för rena förmögenhetsskador, så kan man anta att domstolar är mindre benägna att skapa överlappande regler, för situationer som redan täcks av ett befintligt regelverk.s. 63

38.Snarare kan man tänka sig ett ytterligare gränsområde, där en rätt till ersättning på deliktuell grund bidrar till att sudda ut vissa skiljelinjen mellan vad som är kontraktuellt, och därmed ersättningsgillt, respektive deliktuellt, och därmed icke ersättningsgillt. Inom ramen för diskussioner om t.ex. culpa in contrahendo eller skadestånd på grund av ogiltiga avtal, skapar klassificeringsfrågorna ibland problem. Det deliktuella tillitsansvaret skulle då kunna användas i större utsträckning för att tillskapa en rätt till ersättning även utanför avtalsrelationen. Det är emellertid i sådana situationer inte längre en fråga om överlappande ansvarsregler eller eventuell anspråksalternativitet, utan om att fylla ut luckor i rätten som om de lämnas oreglerade också kan antas medföra ett visst tillämpningsresultat, nämligen icke-ersättning.s. 63

Slutsatser

1.I det föregående har undersökts i vilken utsträckning den aktuella skadetypen har betydelse för om anspråksvägarna är alternativa. Det har inledningsvis konstaterats att personskador i stor utsträckning avgränsas bort från den kontraktsrättsliga lagstiftningen, innebärande att dessa skador som primärt regleras i deliktsrätten. Det medför en intern avgränsning av kontraktsansvaret, vilket motverkar uppkomsten av överlappande ansvarsregler. Denna avgränsning sammanhänger ofta med uppfattningen att personskador ska behandlas på ett likartat sätt oberoende av om det föreligger ett avtalsförhållande eller inte mellan skadevållare och skadelidande. Därmed förekommer också en tendens till att utforma ansvaret för personskador så att tillämpningsresultatet blir detsamma oavsett ansvarets klassificering. Denna skadetyp verkar också i hög utsträckning ersättningsfrämjande, i bemärkelsen att personskador typiskt sett uppfattas som allvarliga skador vilka ger upphov till högre krav på skadevållarens aktsamhet och kan därmed relateras till ansvarsgrunden i ett visst fall. Som framgått av det ovanstående utgör emellertid inte personskadeaspekten ett ensamt utslagsgivande kriterium för ansvarets klassificering, utan det finns även exempel ur rättspraxis på att personskador faller inom en exklusiv 240s. 63

2.kontraktsrättslig ansvarsreglering, se NJA 1996 s. 104 (Olyckan på hundpen-s. 64

3.sionatet).s. 64

4.En praktiskt viktig fråga är regleringen av produktskador. I den svenskas. 64

5.köprättsliga lagstiftningen klargörs att denna skadetyp inte omfattas av dets. 64

6.köprättsliga ansvaret. Istället medför den interna avgränsningen att ett delikts-s. 64

7.ansvar kan bli aktuellt, även mellan avtalsparterna. Även produktskador utgörs. 64

8.ett exempel på att den interna avgränsningen av kontraktsansvaret motverkars. 64

9.uppkomsten av överlappande ansvarsregler.s. 64

10.I detta avseende finns vissa skillnader mellan de olika nordiska länderna.s. 64

11.Den köprättsliga regleringen skiljer sig också från konsumentförhållanden ochs. 64

12.internationella köpavtal där CISG är tillämplig. Motsvarande gränsdragnings. 64

13.vid produktskador som avseende den köprättsliga ansvaret förekommer ocksås. 64

14.i viss utsträckning vid tjänsteavtal.s. 64

15.Diskussionen om klassificeringen av ansvaret för produktskador samman-s. 64

16.hänger också med hanteringen av överlappande ansvarsregler vid skador pås. 64

17.själva avtalsföremålet. Eftersom produktskador definieras som skador på annans. 64

18.egendom, uppkommer frågan om skador på avtalsföremålet helt utesluts fråns. 64

19.deliktsansvaret. Som ovan nämnts utesluts sådana skador uttryckligen i regle-s. 64

20.ringen i PAL. I övrigt finns det en tendens att låta sakskadebegreppets avgräns-s. 64

21.ning vara styrande för om skadan ska falla inom den köprättsliga eller delikts-s. 64

22.rättsliga regleringen. En varas avvikelse från avtalad standard behöver därmeds. 64

23.inte nödvändigtvis utgöra en sakskada. Om sakskadebegreppet definieras snävt,s. 64

24.kan det motverka eventuell överlappning genom en intern avgränsning avs. 64

25.deliktsansvaret. En sådan tillnärmning kan i sin tur leda över till konstateran-s. 64

26.det att om skadan inte är en sakskada, så ersätts inte denna skada enligt delikts-s. 64

27.regler annat än i särskilda situationer, se t.ex. 2:2 SkL.1050 I vilken utsträck-s. 64

28.ning skadetypen ren förmögenhetsskada som sådan har bäring på frågan oms. 64

29.alternativa anspråksvägar är mot bakgrund av den restriktiva inställningen tills. 64

30.sådan ersättning i svensk rätt osäker. Antagligen har det inte någon betydelse is. 64

31.sig för frågan om anspråksvägarnas alternativitet att den aktuella skadan är ens. 64

32.ren förmögenhetsskada.s. 64

Fastställande av ansvarssubjekt – ansvarskretsen

Inledning

1.Detta avsnitt behandlar ansvarskretsens betydelse för frågan om anspråksvä-s. 64

2.garna är alternativa. Av intresse i det följande är framför allt situationer dås. 64

3.dessa ansvarsfrågor löses på olika sätt i avtalsrätten respektive deliktsrätten,s. 64

4.samt de konsekvenser som den systematiska uppdelningen har på den rättsligas. 64

5.argumentationen i skadeståndsbedömningen.s. 64

6.241s. 64

7.Före införandet av SkL gällde i svensk rätt att arbetsgivare enligt deliktsregler enbart ansvarade för vållande hos personer i drifts- eller arbetsledningen, och att ansvar för underordnade arbetstagare enbart förekom när den vållande från risksynpunkt hade en särskilt ansvarsfull befattning.1051 Därtill gällde ett mer vidsträckt principalansvar i avtalsförhållanden. Numera, dvs. sedan införandet av SkL för 50 år sedan, finns ett allmänt principalansvar i 3:1 SkL, vilket medför att konstruktionen av ett kontraktuellt grundat anspråk inte är nödvändigt för att s.a.s. uppnå ett rimligt tillämpningsresultat.1052 Som skäl för införandet av ett allmänt principalansvar anfördes i motiven till SkL bl.a. rättstekniska fördelar. Skillnader i principalansvarets omfattning i och utanför avtalsförhållanden ansågs nämligen av Skadeståndskommittén kunna leda till otillfredsställande och godtyckliga resultat.1053 Influenser från kontraktsreglerna har här satt tydliga spår avseende utformningen av deliktsreglerna.1054 Även om det genom ett allmänt principalansvar har skett en utjämning – eller konvergering – av principalansvaret, kan det i avtalsförhållanden förekomma motstridigheter mellan ansvarskretsregleringar i kontraktsrätten respektive deliktsrätten. Här görs några nedslag avseende ansvarskretsfrågor där sådana överlappningsproblem kan uppkomma.1055s. 65

Arbetsgivaransvar enligt 3:1 SkL

Principalansvarets innehåll och syfte

1.I 3:1 SkL anges att den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta skador som vållas av arbetstagaren genom fel eller försummelse i tjänsten.1056 I 6:5 SkL 242s. 65

2.anges närmare vilka som likställs med arbetstagare i 3:1 SkL.1057 Principalan-s. 66

3.svaret förklaras ofta med att det är ett sätt att placera kostnaden för skador soms. 66

4.uppkommer inom den av principalen drivna verksamheten.1058s. 66

5.Bestämmelsen i 3:1 SkL är lagtekniskt utformad som en regel om tillräknandes. 66

6.av ansvar, dvs. principalansvaret bygger på att det föreligger en ansvarsgrunds. 66

7.som kan ligga en arbetstagare till last, t.ex. culpa enligt 2:1 SkL.1059 Bedöm-s. 66

8.ningen av om oaktsamhet föreligger hos arbetstagaren blir då densamma obe-s. 66

9.roende av om principalansvar görs gällande eller inte.1060 Om ansvaret baserass. 66

10.på culparegeln i 2:1 SkL, medför emellertid bestämmelsen i 3:1 SkL vissa modi-s. 66

11.fikationer, t.ex. innebärande att arbetsgivaren ansvarar för s.k. anonym culpas. 66

12.och kumulerade fel.1061 Detta i kombination med att ansvaret rättfärdigas avs. 66

13.att det utgör en form av verksamhetsansvar, där kostnader för ansvaret inter-s. 66

14.naliseras hos arbetsgivaren, medför att principalansvaret inte kan uppfattass. 66

15.som grundat på ett tillräknandeansvar eller ”identifikation”.1062 Istället avsers. 66

16.principalansvaret att ålägga arbetsgivaren skadeståndsskyldighet på grund avs. 66

17.arbetstagarens agerande.1063s. 66

18.Principalansvaret gäller som huvudregel oavsett ansvarsgrunden hos den soms. 66

19.faktiskt orsakat skadan, dvs. arbetstagaren. Det avser även att täcka ansvars-s. 66

20.situationer där ansvarsnivån baseras på ett rent strikt ansvar, såsom 32 kap.s. 66

21.MB om miljöskada. Om arbetsgivaren har strikt ansvar, är emellertid bestäm-s. 66

22.melsen om principalansvar av mindre betydelse. Detta eftersom det vid strikts. 66

23.ansvar inte är nödvändigt att utpeka en viss person som ansvarig för en skade-s. 66

24.görande åtgärd, utan det är tillräckligt att en av arbetsgivaren driven verksam-s. 66

25.het ger upphov till skadan.1064s. 66

26.Principalansvaret ska även ses i samband med arbetsgivarens försäkrings-s. 66

27.möjligheter, eftersom arbetsgivaren kan teckna ansvarsförsäkring för skadors. 66

28.som uppstår i verksamheten, inklusive skador som vållas av arbetstagare.1065s. 66

29.Förekomsten av försäkringar och möjligheten till försäkring påverkar ävens. 66

30.frågan om jämkning i dessa fall, jfr 3:6 1 st. SkL. Principalansvaret ska därmeds. 66

31.uppfattas som en särskild kanaliseringsregel som grundas i överväganden soms. 66

32.243 tar sikte på att arbetsgivaren är mer lämplig att bära kostnaden för skador som uppkommer inom ramen för den av arbetsgivaren drivna verksamheten.s. 66

33.Bestämmelsen avser tillgodose den skadelidandes reparationsintresse, eftersom arbetsgivaren har större möjligheter att betala skadeståndet, men också att skydda arbetstagaren genom att ansvaret placeras på arbetsgivaren.1066 Arbetstagarens eget ansvar inskränks genom 4:1 SkL som anger ett krav på synnerliga skäl för att arbetstagaren ska bli skadeståndsskyldig och kostnaden stannar därmed oftast på arbetsgivaren.1067 Syftet med principalansvaret kan därmed sägas vara dubbelt, dvs. det medför en initial ansvarsfördelning till förmån för skadelidanden och en slutlig kostnadsplacering till förmån för arbetstagaren.s. 67

Skadeståndskommitténs förslag – skadetypsindelning som