I NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven) uttalade HD att ett avtal mellan två parter kan omedelbart berättiga en tredje man, om det framgår av avtalet eller enligt vanliga tolkningsregler kan anses vara vad parterna åsyftat. Bevisbördan för att parterna avsett att tredjemannen ska erhålla en sådan rätt utan att vara part i avtalet och kunna åberopa det mot den förpliktade åvilar tredje mannen. Se även NJA 1994 s. 359 och Johnny Herre, Svensk rättspraxis, Förmögenhetsrätt 1978–2004, SvJT 2005 s. 574. Jfr även NJA 2013 s. 491, HD:s domskäl p. 13: ”Ett tredjemans- avtal behöver inte utpeka något särskilt subjekt utan kan vända sig till ett kollektiv av personer (jfr artikel II.-9:301 Draft Common Frame of Reference).”
I NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven) uttalade HD att ett avtal mellan två parter kan omedelbart berättiga en tredje man, om det framgår av avtalet eller enligt vanliga tolkningsregler kan anses vara vad parterna åsyftat. Bevisbördan för att parterna avsett att tredjemannen ska erhålla en sådan rätt utan att vara part i avtalet och kunna åberopa det mot den förpliktade åvilar tredje mannen. Se även NJA 1994 s. 359 och Johnny Herre, Svensk rättspraxis, Förmögenhetsrätt 1978–2004, SvJT 2005 s. 574. Jfr även NJA 2013 s. 491, HD:s domskäl p. 13: ”Ett tredjemans- avtal behöver inte utpeka något särskilt subjekt utan kan vända sig till ett kollektiv av personer (jfr artikel II.-9:301 Draft Common Frame of Reference).”s. 12