NJA 1996 s. 560 behandlade preskription av en säkerställd fordran. Borgenären har i sådant fall rätt att trots preskriptionen tillgodogöra sig ställd tredjemanspant. I detta avseende behandla- des alltså tredjemanspant i linje med pant i allmänhet, snarare än i linje med vad som hade gällt vid borgen. (Kritik mot avgörandet, se bland annat Lindskog, Opersonliga fordringar s. 389 och Ingvarsson, Borgen (2000) s. 206). Se även NJA 1994 s. 668. Emellertid är väl situationen vid tredjemanspant oftast den, att om pantsättaren inte uppfyller det som åligger honom enligt pantavtalet, finns en rätt för borgenären att rikta anspråk mot pantsättarens person. Jfr Hess- lers och senare Myrdals invändningar mot terminologin (not 619 ovan) samt Rodhe, Sakrätt (1985) s. 127 angående fall där rättegångskostnader trots att fordran var opersonlig skulle tas från gäldenären personligen.
NJA 1996 s. 560 behandlade preskription av en säkerställd fordran. Borgenären har i sådant fall rätt att trots preskriptionen tillgodogöra sig ställd tredjemanspant. I detta avseende behandla- des alltså tredjemanspant i linje med pant i allmänhet, snarare än i linje med vad som hade gällt vid borgen. (Kritik mot avgörandet, se bland annat Lindskog, Opersonliga fordringar s. 389 och Ingvarsson, Borgen (2000) s. 206). Se även NJA 1994 s. 668. Emellertid är väl situationen vid tredjemanspant oftast den, att om pantsättaren inte uppfyller det som åligger honom enligt pantavtalet, finns en rätt för borgenären att rikta anspråk mot pantsättarens person. Jfr Hess- lers och senare Myrdals invändningar mot terminologin (not 619 ovan) samt Rodhe, Sakrätt (1985) s. 127 angående fall där rättegångskostnader trots att fordran var opersonlig skulle tas från gäldenären personligen.s. 51