Närliggande

1.Som framgår ovan ansåg HFD i detta mål att en utdelning i form av dotterbolagsaktier till en av delägarna i moderbolaget och att en efterföljande indragning av dennes aktier i moderbolaget skulle ses som en skattepliktig avyttring. HFD framförde att var och en av rättshandlingarna framstod som säregna ur bolagsrättslig synpunkt och att de därför borde betraktas utifrån en helhetssyn. Frågan är då om rättshandlingarna har denna innebörd i civilrätten. Att utdelning endast lämnas till en aktieägare och att indragning sker av endast en aktieägares aktier skulle kunna framstå som säreget med hänsyn till likhetsprincipen i 4:1 ABL. Denna regel innebär att alla aktier har lika rätt i bolaget om inte annat följer av lag eller föreskrifter i bolagsordningen. Regeln kompletteras av den så kallade generalklausulen, enligt vilken beslut inte får fattas som formellt sett behandlar aktieägare lika men som ändå ger en otillbörlig fördel åt en aktieägare till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare (7:47 och 8:41 ABL). I Omstruktureringsmålet var det fråga om en formell olikabehandling, varför likhetsprincipen aktualiserades. Likhetsprincipen utgör emellertid en regel till skydd för aktieägare. Av förarbetena till 1944 års ABL framgår att avsteg kan ske från likhetsprincipen genom samtycke från de aktieägare som särbehandlas.[^1467] Motsvarande framgår av NJA 1981 s. 1117 där HD framhöll att jävsregeln för styrelseledamöter[^1468] är en aktieägarskyddsregel och 397 att den därför inte kan tillämpas om det inte finns några aktieägare som lider förfång av att en styrelseledamot ingår ett avtal med sig själv. I Omstruktureringsmålet fanns det inget som antydde att aktieägarna inte var överens. Utdelningen och indragningen verkar därför inte ha varit bolagsrättsligt ogiltiga. Att utdelningen och indragningen i övrigt kan framstå som udda saknar mig veterligen bolagsrättslig relevans. Att vare sig den riktade utdelningen eller indragningen strider mot ABL säger inget om rättshandlingarnas kvalificering. Det är emellertid tveksamt att inblandade parter skulle kunna undkomma utdelningsreglerna i ABL genom att påpeka att rättshandlingarna egentligen har utgjort en försäljning. Indragningen av aktier är inte en motprestation som riktar sig mot bolaget, i utbyte mot dotterbolagsaktierna.[^1469] Bolaget gör inte något förvärv av aktierna.[^1470] Eftersom det fria egna kapitalet minskar och utdelningsreglerna avser att skydda bolagets borgenärer borde dessa regler bli tillämpliga. Möjligen skulle rättshandlingarna kunna kvalificeras såsom ett köp eller byte enligt KöpL (1 § KöpL). Någon definition av köp eller byte står emellertid inte att finna i lagen. Huruvida en utdelning av dotterbolagsaktier och en indragning av aktier i moderbolaget kan ses som ett byte enligt KöpL har såvitt jag kan se inte diskuterats i någon civilrättslig rättskälla. Det är till och med tveksamt huruvida denna kvalificeringsfråga är särskilt relevant i civilrätten över huvud taget. Att i skatterätten ändå behandla det som en civilrättslig fråga är en av de faktorer som producerar det civilrättsliga i en skatterättslig kontext.[^1471] Förvisso skulle frågan kunna bli relevant om den utdelningsmottagande aktieägaren önskar göra ett felansvar gällande enligt KöpL på grund av att dotterbolagsaktierna exempelvis varit felaktigt värderade.[^1472] Eftersom en köpare emellertid inte får göra något fel gällande som denne kan antas ha känt till vid köpet (20 § 1 st. KöpL) är det tveksamt huruvida en tidigare aktieägare med framgång kan göra anspråk på ett sådant felansvar. Vidare kan noteras att merparten av KöpL:ens påföljdsregler inte är särskilt aktuella när det gäller 398 utdelningen och indragningen av aktier. Vare sig avhjälpande eller omleverans (34 § KöpL) borde vara av intresse. Vid hävning ska vardera part enligt 64 § KöpL lämna tillbaka vad denne mottagit. Som framgår ovan rör det sig emellertid om ett trepartsförhållande. Aktieägaren har fått dotterbolagsaktierna i utdelning från aktiebolaget, men bolaget har inte fått någon prestation i retur genom indragningen. Det är därför oklart ifall hävning skulle leda till att indragningen av aktier återgår. Den påföljd som skulle kunna vara möjlig är prisavdrag.[^1473] I övrigt är inte KöpL:ens påföljdssystem avpassat för den här situationen. Om det civilrättsliga skulle förstås som en metod istället för en kvalificering av förekommande rättshandlingar skulle det med stöd av NJA 1966 s. 66 kunna hävdas att Omstruktureringsmålet överensstämmer med civilrätten. I NJA 1966 s. 66 såg HD till det sammantagna resultatet av en utskiftning av tillgångar och en överlåtelse av en dödsboandel. Att se till resultatet av olika rättshandlingar var också något HFD gjorde i Omstruktureringsmålet. I denna bemärkelse skulle Omstruktureringsmålet kunna påstås överensstämma med civilrätten. Förklaringsvärdet hos detta påstående är dock ganska begränsat. Det förklarar inte varför bedömningen blev som den blev i Omstruktureringsmålet, utan innebär endast att eftersom HD gjort på ett visst sätt i ett visst mål skulle HFD kunna använda sig av liknande tillvägagångssätt. Huruvida det civilrättsliga ska ses som en metod eller som ett innehåll är också en av de faktorer som producerar olika förståelser av det civilrättsliga i en skatterättslig kontext.[^1474] Sammanfattningsvis är stödet bristfälligt för att HFD:s kvalificering skulle vila på civilrätten. Det är till och med tveksamt huruvida kvalificeringsfrågan är civilrättsligt relevant över huvud taget. Att HFD beaktade resultatet av olika rättshandlingar skulle däremot kunna sägas överensstämma med civilrätten i den bemärkelsen att också HD såg till resultatet av en utskiftning av tillgångar och en överlåtelse av en dödsboandel i NJA 1966 s. 66. Att HFD:s metod på detta sätt skulle sägas vara civilrättslig säger emellertid inte särskilt mycket. 399s. 513