1.I studien hittills har det framkommit att såväl systemargument som de argument som emanerar från en funktionalistisk bedömning är relevanta beträffande de avtalsgrundade fordringarnas uppkomsttidpunkter. Även villkorsläran och principen om den väsentliga grunden är relevanta.[^1408] De olika argumentationslinjerna och argumenten leder till olika uppkomsttidpunkter. I Högsta domstolens praxis har heller inte avtalsgrundade fordringar uppkommit vid en och samma tidpunkt, såsom då avtalet ingicks. En sådan uppkomsttidpunkt hade varit förenlig med villkorsläran och principen om den väsentliga grundens riktlinje. I avsnittet tas utgångspunkt i ett förarbetsuttalande om när en lånefordran uppkommer, innan huvudregeln vad gäller avtalsgrundade fordringar ska undersökas. Avslutningsvis kommer löpande krediter att studeras närmare.s. 31
2.I förarbetena till konkurslagen sägs att en skuld anses ha uppkommit vid den tidpunkt då gäldenären erhåller lånesumman.[^1409] Det överensstämmer med att i NJA 1987 s 320 fann Högsta domstolen att en skuld hade uppkommit samtidigt som ett kreditbelopp hade utbetalats. Den betydelse som här ges begreppet fordrans uppkomst avviker på så vis från den betydelse det ges enligt villkorsläran och principen om den väsentliga grundens riktlinje.[^1410] Uppkomsttidpunkten kan emellertid med fördel jämföras med vad som framkom i studien av systemargumenten ovan. Återvinning enligt 4 kap 12 § konkurslagen sammanfördes därs. 31
3.459 med den kontraktsrättsliga innehållanderätten. Det konstaterades att om konkursgäldenärens medkontrahent använder innehållanderätten, enligt till exempel 61 § köplagen, kan gäldenären ställa säkerhet varvid medkontrahenten måste fullgöra sin förpliktelse. Ovan uppmärksammades också att om ett sådant säkerställande skulle kunna återvinnas vore det en tämligen inkonsekvent ordning, varför fordran inte borde uppkomma förrän innehållanderätten upphör. Någon sådan inkonsekvens uppstår inte om fordran uppkommer då lånet utbetalas.s. 31
4.Att skulden tillkommer då lånet utbetalas är dock inte till fullo förenligt den uppkomsttidpunkt som motiveras av de argument som följer av en funktionalistisk bedömning. I den bedömningen konstaterades ovan att om gäldenärens medkontrahent har haft innehållanderätt borde fordran uppkomma först efter det att medkontrahenten har presterat. Det konstaterades också att om en sådan innehållanderätt inte är för handen, exempelvis för att gäldenärens ekonomiska förhållanden inte är av sådant slag att innehållanderätt föreligger enligt 61 § köplagen, borde fordran ha uppkommit vid avtalsslutet. Återigen bör skillnaden, mellan att en fordran uppkommer då ett lån utbetalas och då en eventuell innehållanderätt upphör, emellertid inte överdrivas. Tre månader före en ansökan om konkurs kommer i de allra flesta fall gäldenärens ekonomiska förhållanden vara sådana att gäldenärens medkontrahent har stoppningsrätt, om medkontrahenten inte har fullgjort sin prestation (genom att till exempel ha utbetalat lånet).[^1411]s. 32
5.Observeras bör också att i den svenska doktrinen uttalas i regel att fordran uppkommer då lånet utbetalas, vilket inte är särskilt märkligt då det har uttalats i förarbetena och fastställts av Högsta domstolen.[^1412] 460 Det är den ordningen som får anses vara den gällande.[^1413] Någon särskild uppmärksamhet verkar varken villkorsläran eller principen om den väsentliga grunden ha fått i detta sammanhang. Här kan också noteras att en omsättning av ett redan befintligt lån inte innebär att någon ny fordran uppkommer.[^1414]s. 32
6.Diskussionen, om vad som krävs för att en lånefordran ska tillkomma, spiller även över på frågan om när andra avtalsgrundade fordringar uppkommer, då konkursgäldenärens medkontrahent har haft en innehållanderätt. Det gäller exempelvis då (konkurs)gäldenären har ingått ett avtal, enligt vilket gäldenären förpliktas att leverera vissa varor, och medkontrahenten ännu inte har betalat. Beträffande huruvida (konkurs)gäldenärens naturaskuld har uppkommit i denna situation gör sig samma argument gällande som ovan, även om situationen inte direkt träffas av uttalandena i förarbetena. En skuld uppkommer då den prestation som svarar mot skulden utges.[^1415]s. 33
7.461s. 33
8.Ordningen bör även kunna tillämpas då en prestation fullgörs successivt.[^1416]s. 34
9.Samtliga avtalsgrundade fordringar är dock inte avhängiga att en prestation utges på detta sätt. För sådana fordringar bör NJA 1989 s 185 beaktas. I rättsfallet var fråga om huruvida viss säkerhet kunde återvinnas. (Konkurs)gäldenären hade ingått två leasingavtal, enligt vilka medkontrahenten hyrde ut vissa maskiner till gäldenären. I avtalen föreskrevs att uthyraren hade rätt att omedelbart säga upp avtalen och återta maskinerna, om gäldenären blev insolvent. Uthyraren skulle därtill ha rätt till skadestånd som, om inte annan skada kunde visas, i princip innebar att kvarstående leasingavgifter (med avdrag för maskinernas värde) skulle ersättas. I fallet var det ostridigt att säkerhet hade lämnats senare än tre månader före fristdagen. Frågan var när skulden, i form av de nämnda skadeståndsfordringarna, hade tillkommit. Förvaltaren gjorde gällande att fordringarna hade tillkommit vid leasingavtalens ingående, medan gäldenärens medkontrahent gjorde gällande att de hade tillkommit i samband med att gäldenären försattes i konkurs.s. 34
10.Högsta domstolen konstaterade att fordringarna hade sin grund i leasingavtalen, samt att fordringarna hade varit beroende av att gäldenären blev försatt i konkurs. Det faktum att uppsägningen av avtalen skedde från medkontrahentens sida kunde inte medföra att fordringarna skulle anses ha uppkommit vid konkursutbrottet eller vid uppsägningen, enligt Högsta domstolen. I stället fann domstolen att fordringarna hade uppkommit vid avtalens ingående. Säkerheten hade därför inte lämnats utan dröjsmål, varför säkerheten skulle återgå beträffande de aktuella fordringarna.s. 34
11.Att sådana inomkontraktuella skadeståndsfordringar uppkommer genom avtalsslutet är väl förenligt med de argument vilka härrör från en funktionalistisk bedömning (som uppmärksammades ovan). Sker ett säkerställande för sådana fordringar efter det att avtalet har ingåtts (och maskinerna har överlämnats) kan antagligen inte gäldenärens medkontrahent innehålla sin egen prestation, utan är i stället beroende av gäldenärens betalningsförmåga. Medkontrahenten har visserligen en sakrättsligt skyddad återtaganderätt av leasinggodset i dessa fall, men som påpekades ovan är medkontrahenten likafullt beroende av gäldenärens betalningsförmåga.[^1417]s. 34
12.Denna slutsats avseende uppkomsttidpunkten kan även jämföras med vad Högsta domstolen fann i NJA 2014 s 537. I fallet var fråga om när vissa fordringar, som hade sin grund i att gäldenärsföretaget inte hade 462 uppfyllt avtalsförpliktelser efter den kritiska tidpunkten, hade uppkommit. I 2014 års fall bedömdes fordringarna ha uppkommit genom avtalet, eftersom gäldenärens medkontrahent var beroende av gäldenärens betalningsförmåga. Om någon innehållanderätt inte föreligger uppkommer alltså skulden vid avtalsslutet.[^1418] Det är också en slutsats som står i samklang med villkorsläran.s. 34
13.Hittills har främst enskilda skulder och frågan om dess uppkomsttidpunkter studerats. Skuldförhållanden som är av löpande karaktär, såsom kontokrediter, där såväl insättningar som uttag görs kontinuerligt, kan också uppmärksammas.[^1419] Har ett sådant konto inte belastats vid säkerställandet kan inte säkerheten återvinnas. Det följer av den ovan anförda ordningen. Anta emellertid att kontot redan är belastat med en skuld om 50’ då säkerhet ställs, samt att en mängd insättningar och uttag sedan sker, vilka sammantaget får till följd att saldot ökas med 100’. Ett tillgodohavande föreligger då om 50’. Anta också att fram till den kritiska tidpunkten sker ytterligare en mängd uttag, så att i stället en skuld om 150’ föreligger. Frågan blir då om, och i sådana fall till vilken del, säkerheten kan återvinnas (om de andra förutsättningarna enligt 4 kap 12 § konkurslagen är för handen).[^1420]s. 35
14.Skulle varje insättning och uttag ses isolerat kan det påstås att det sammanlagda nettouttaget fram till den kritiska tidpunkten om 200’ utgör ny skuld, vilken säkerhet redan var betingad för. Det skymmer dock atts. 35
15.463 vid säkerställandet fanns en skuld om 50’. Säkerheten kan i den meningen knappast sägas ha skapat en kredit om 200’. Det brukar också sägas att en löpande kredit vanligen utgör ett alltför tillfälligt underlag för att en ökad skuldsättning ska utgöra en ny skuldsättning.[^1421] Inom den svenska doktrinen råder enighet kring att det är det ökade skuld saldot, från det att säkerställandet sker (inom ramen för återvinningsfristen för 4 kap 12 §) fram till konkursutbrottet, som utgör ny skuld och som därför inte kan återvinnas.[^1422] Flera författare har jämfört denna ordning med vad som gäller vid återvinning av betalning avseende insättningar på kreditkonton och liknande.[^1423] I norsk rätt är ordningen densamma som i svensk rätt.[^1424]s. 35
16.Vad som gäller i svensk rätt kan jämföras med dansk rätt. Där har Højesteret i U 1984 981 H, U 1993 268 H och U 2005 181 H fastställt att den så kallade nettometoden gäller. Den innebär att det är nettoökningen som inte kan återvinnas, även om nettometoden där har föranlett en tämligen livaktig diskussion, framför allt om nettometoden borde tillämpas från det att säkerheten betingades eller om den borde tillämpas från säkerhetsställandet. Højesteret har dock i U 1993 268 H anvisat att beräkningen ska utgå från säkerställandet.[^1425] 464s. 36