Stycket

13.I dessa fall blir förfogandeprincipen relevant. Principen har diskuterats i frågan om huruvida konkursboet ska bli ansvarigt för ett förfogande över en prestation som konkursgäldenärens medkontrahent haft en sakrättsligt skyddad återtaganderätt till. Det har anförts argument, som härrör från en funktionalistisk bedömning, för att boet bör bli ansvarigt för ett sådant förfogande.[^1405] Bland annat kan likabehandlingsprincipen motivera en sådan betydelse av förfogandeprincipen. Ställs säkerhet för gäldenärens förpliktelser enligt leasingavtalet i dessa fall rör det sig likväl inte om något säkerställande som verkar kreditskapande. Det utgör i stället ytterligare säker het som ställs för gammal kredit. I frågan om ackordsfordrans uppkomst framkom också att ackordsgäldenärens medkontrahent är beroende av gäld enärens betalningsförmåga avseende exempelvis fordringar för nyttjande under uppsägningstid i dessa fall.[^1406] Ett ytterligare säkerställande som sker då konkursgäldenärens medkontrahent har en sakrättsligt skyddad återtaganderätt bör alltså kunna återvinnas. Det kan även jämföras med ordningen att lämnande av tilläggssäkerhet medför att nackdelsrekvisitet är uppfyllt enligt vad som framgår av NJA 1987 s 320.s. 30