1.I den funktionalistiska bedömningen omformuleras frågan om fordrans uppkomst till om rättsföljden i regeln ska inträda, vilket här blir om fordran ska omfattas av skuldsaneringen och sättas ned i enlighet med densamma. Av 47 § skuldsaneringslagen och 49 § lagen om F-skuldsanering framgår nämligen att genom en skuldsanering befrias gäldenären från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som dessa sätts ned.[^1334]s. 26
2.I vanlig ordning behövs riktmärken för konsekvensbedömningen. Utgångspunkt kan tas i förarbetena. Där påtalas att skuldsanering syftar till att rehabilitera gäldenärens ekonomi, så att gäldenären kan få en ny chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv.[^1335] Det är även något som Högsta domstolen har påtalat i NJA 2005 s 303 och NJA 2014 s 621.[^1336] På så vis skiljer sig skuldsanering från konkurs, i och med att det är 438 gäldenärens intresse som främst betonas i stället för borgenärernas.[^1337] Skuldsanering liknar i så måtto företagsrekonstruktion. I förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion framhålls nämligen, att syftet med den lagen är att skapa rättsliga förutsättningar för att rekonstruera livsdugliga företag, utan att de ska behöva försättas i konkurs.[^1338] I bedömningen av vilka fordringar som omfattas av ett offentligt ackord har Högsta domstolen likväl lagt tonvikten på likabehandlingsprincipen.[^1339]s. 26
3.Att borgenärerna ska behandlas lika gäller även i skuldsaneringsl agarna. Av 37 § skuldsaneringslagen och 39 § lagen om F-skuldsanering framgår att alla fordringar som omfattas av en skuldsanering har lika rätt. Även i förarbetena lyfts likabehandlingsprincipen fram, då frågan om vilka fordringar som omfattas av förfarandena behandlas.[^1340]s. 27
4.I frågan om vilka riktmärken som är lämpliga bör även den mer preciserade betydelsen av likabehandlingsprincipen, som Högsta dom stolen har använt, uppmärksammas. I NJA 2014 s 537 prövades om vissa fordringar skulle omfattas av ett ackord. Domstolen uttalade att likabehandlingsprincipen innebär att borgenärerna ska drabbas av gäldenärens betalningsoförmåga utifrån sin fordringsrisk. Det är alltså inte någon strikt likabehandling av borgenärerna som ska ske. Denna sorts likabehandling kan också sägas ha stöd i skuldsaneringslagarna, eftersom fordringar som är förenad med vissa säkerhetsrätter undantas från förfarandena. Av 31 § skuldsaneringslagen och 33 § lagen om F-skuldsanering framgår bland annat att en fordran, för vilken borgenären har panträtt eller retentionsrätt, inte omfattas av förfarandet. Det gäller i den mån säkerheten räcker till för betalning av fordran.[^1341] Samtliga fordringar behandlas alltså inte lika i förfarandena. Den mer preciserade betydelsen av likabehandlingsprincipen och skuldsaneringens rehabiliterande syfte bör därför kunna användas som riktmärke i den funktionalistiska bedömningen.s. 27
5.Likabehandlingsprincipen preciseras ytterligare av frysningsprincipen, såtillvida att frysningsprincipen tillhandahåller en tidpunkt från vilken likabehandlingsbedömningen ska utgå. Enligt frysningsprincipen ska bedömningen utgå från den kritiska tidpunkten.[^1342]s. 27
6.Då till konsekvensbedömningen. Som utvecklades ovan, då frågan om vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs behandlades, börs. 27
7.439 endast de borgenärer som har fordringar vid den kritiska tidpunkten omfattas av en konkurs.[^1343] I annat fall kan inte någon likabehandling av borgenärerna ske. Motsvarande argument kan göras gällande här. Endast de som är borgenärer dagen innan inledandebeslutet till en skuldsanering meddelas bör omfattas av saneringen. Och som påpekades i frågan om konkursfordrans uppkomst måste borgenären ha en fordran för att vara just borgenär. En fordran svarar i sin tur mot en förpliktelse, vilket innebär att vid den kritiska tidpunkten måste gäldenären ha förpliktat sig gentemot borgenären, för att en fordran ska ha uppkommit. Det är dessa borgenärer som ska likabehandlas.s. 27
8.I studien av frågan om konkursfordrans uppkomst undersöktes om borgenären också skulle ha förpliktat sig före konkursutbrottet, för att en fordran skulle ha uppkommit. Frågan aktualiseras i ömsesidigt förpliktande rättsförhållanden. Den blir särskilt intressant om avtalsslutet är tidsmässigt utdraget och en kritisk tidpunkt inträffar medan till exempel acceptfristen löper. Det är dock inte en särskilt stor fråga i skulds aneringssammanhang. Skulle skuldsaneringsgäldenären till exempel ha avsänt ett anbud före den kritiska tidpunkten finns det antagligen inget intresse från borgenärens sida att acceptera anbudet. Principiellt sett borde ändå samma bedömning som i avsnittet om konkursfordrans uppkomst kunna göras även här. Där påvisades att borgenären inte likabehandlas med andra borgenärer om borgenären tvingas avstå från ett anbud. Konsekvensbedömningen i frågan om konkursfordrans uppkomst bör alltså i princip vara giltig i den fråga som undersöks här också. Bedömningen renderade i en förpliktelseprincip. Som framgår redan av principens benämning innebär förpliktelseprincipen att gäldenären måste ha förpliktat sig före den kritiska tidpunkten, för att en fordran ska ha uppkommit då.[^1344]s. 28
9.I skuldsaneringslagarna tillkommer syftet att förfarandena ska rehabilitera gäldenärers ekonomi. Ska det rehabiliterande syftet få genomslag bör så många fordringar som möjligt omfattas av skuldsaneringen. Det skulle inte vara förenligt med syftet om en mängd villkorade fordringar kvarstod efter förfarandet. Detta syfte talar också för en tidig uppkomsttidpunkt, vilket blir följden med en förpliktelseprincip.[^1345]s. 28
10.Frågan kan då ställas om förpliktelseprincipen ensamt ska få avgöra frågan om skuldsaneringsfordrans uppkomst (enligt en funktionalistisk bedömning). I den frågan bör den preciserade betydelsen av likabehand440 lingsprincipen beaktas – det vill säga att var och en av borgenärerna ska drabbas av gäldenärens betalningsoförmåga i förhållande till sin fordringsrisk. Det bör innebära att endast de borgenärer vars anspråk var beroende av gäldenärens betalningsförmåga vid den kritiska tidpunkten omfattas av en skuldsanering. Borgenärer som har innehållanderätt vid den kritiska tidpunkten bör alltså inte omfattas av förfarandet.[^1346] Det gäller i den utsträckning den nämnda rätten skyddar borgenärernas anspråk. Ordningen är förenlig med grunderna för den förfogandeprincip som har refererats till och undersökts ovan i frågan om hur ett konkursbo blir ansvarigt och i frågan om ackordsfordrans uppkomst.[^1347]s. 28
11.Vad gäller förfogandeprincipen och dess tillämplighet i frågan om skuldsaneringsfordrans uppkomst bör dock 31 § skuldsaneringslagen och 33 § lagen om F-skuldsanering beaktas. Enligt de bestämmelserna undantas nämligen, som redan har nämnts, fordringar som inte är förfallna till betalning och som är beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation. Ska förfogandeprincipen ges fullt genomslag bör emellertid några ytterligare fordringar undantas från skuldsaneringen.s. 29
12.Ett exempel får illustrera detta: Anta att skuldsaneringsgäldenären har ingått ett avtal om köp av en vara och att det i avtalet har föreskrivits att gäldenären ska betala i förskott. Anta också att säljarens fordran förfaller till betalning innan det beslutas om att en skuldsanering ska inledas beträffande gäldenären, samt att säljaren har en rätt att innehålla sin prestation. Tack vare sin innehållanderätt är säljaren inte beroende av gäldenärens betalningsförmåga vid den kritiska tidpunkten. Om borgenären utger varan efter den kritiska tidpunkten och gäldenären tillgodogör sig varan eller på annat sätt förfogar över den är inte de särskilda undantagen i skuldsaneringslagarna tillämpliga, eftersom fordran förföll till betalning före den kritiska tidpunkten. Men den mer preciserade betydelsen av lika behandlingsprincipen bör ändå medföra att borgenärens fordran inte omfattas av förfarandet, eftersom borgenären inte var beroende av gäldenärens betalningsförmåga vid den kritiska tidpunkten. Förpliktelseprincipen bör därför kompletteras med förfogandeprincipen även i frågan om vilka fordringar som omfattas av en skuldsanering.s. 29
13.441s. 29
Skuldsaneringsfordrans uppkomst – syntes
1.Vid det här laget är det väl bekant för läsaren att syntesen innebär att ett omdöme ska ges om hur rättskällorna ska tolkas och systematiseras i frågan om fordrans uppkomst.[^1348] Omdömet avser här frågan om vad som krävs för att en fordran uppkommer såvitt avser skuldsanering. Utgångspunkten är att endast de fordringar som har uppkommit före den dag då inledandebeslutet meddelades omfattas av en skuldsanering. Det framgår av 30 § skuldsaneringslagen och 32 § lagen om F-skuldsanering. Indirekt framgår också av 32 § skuldsaneringslagen och 34 § lagen om Fskuldsanering att villkorade fordringar och icke-förfallna fordringar omfattas av förfarandena.[^1349] I förarbetena konkretiseras detta gällande en rad fordringstyper. Konkretionerna i förarbetena upprepas också i doktrinen. Det påpekas att en utomobligatorisk skadeståndsfordran uppkommer genom den skadegörande handlingen.[^1350] Det framhålls också att en borgensmans regressfordran uppkommer genom borgensåtagandet.[^1351] 442s. 30
2.Dessa uppkomsttidpunkter harmonierar med vad som följer av förpliktelseprincipen, vilken det ovan har gjorts gällande systemargument för beträffande icke-avtalsgrundade fordringar.[^1352] Ytterligare systemargument kan anföras för förpliktelseprincipen i dessa fall. Såsom har påtalats flera gånger tidigare finns ett samband gällande uppkomsttidpunkten för de fordringar som inte har sin grund i en rättshandling inom insolvensrätten; dessa fordringars uppkomsttidpunkt påverkas inte av vilken bestämmelse som tillämpas i den insolvensrättsliga kontexten.[^1353] En funktionalistisk bedömning talar också för att förpliktelseprincipen gäller för dessa typer av fordringar.[^1354] Förpliktelseprincipen innebär att en fordran har uppkommit om gäldenären har förpliktat sig före den kritiska tidpunkten. Den kan även tillämpas på andra fordringstyper än de som behandlades i förarbetena, såsom att fordran på ett återkrav avseende en misstagsbetalning uppkommer redan genom betalningen.[^1355]s. 31
3.Undantag måste dock göras från förpliktelseprincipen i vissa fall. Redan av förarbetena framgår det att sådana statliga studielån som ännu inte har förfallit till betalning vid den kritiska tidpunkten i regel inte omfattas av saneringen.[^1356] Det är en ordning som Högsta domstolen har bekräftat i NJA 1997 s 717.[^1357] Det finns även andra undantag. I 31 § skuldsaneringslagen och 33 § lagen om F-skuldsanering föreskrivs att en fordran som inte är förfallen till betalning och som är beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation inte omfattas av saneringen. Regeln innebär bland annat att sådana fordringar enligt hyresavtal avseende lösa saker och bostad vilka förfaller först efter den kritiska tidpunkten inte omfattas av skuldsaneringen.[^1358]s. 31
4.Regeln överlappar till stor del med den förfogandeprincip som gäller för offentligt ackord och massafordrans uppkomst.[^1359] Principen innebärs. 31
5.443 bland annat att om en rekonstruktionsgäldenär tillgodogör sig eller på annat sätt förfogar över en prestation (så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad) efter den kritiska tidpunkten (en prestation som medkontrahenten hade en rätt att innehålla vid den kritiska tidpunkten) omfattas fordran inte av ackordet.[^1360] Systemargument kan göras gällande för att förfogandeprincipen gäller i frågan om vilka fordringar som omfattas av en skuldsanering. Ses skuldsaneringen utifrån borgenärens perspektiv liknar den nämligen frågan om huruvida en fordran ska omfattas av ett ackord eller inte. Det beror på att även i det förfarandet sätts borgenärens fordran ned, om den har uppkommit före den kritiska tidpunkten. Har fordran i stället uppkommit efter den kritiska tidpunkten omfattas den inte av ett sådant förfarande. Som sagt har Högsta domstolen i NJA 2016 s 73 också betonat att borgenärernas inbördes ställning inte bör påverkas av vilket slags insolvensförfarande det rör sig om. Fordringarna bör därmed behandlas på samma sätt i de olika förfarandena. Därför bör frågan om vilka fordringar som omfattas av en skuldsanering behandlas på samma sätt som frågan om vilka fordringar som ingår i ett offentligt ackord.s. 31
6.Även likabehandlingsprincipen talar för att förfogandeprincipen ska gälla här. Enligt likabehandlingsprincipen ska borgenärerna drabbas av gäldenärens betalningsoförmåga om de var beroende av den vid den kritiska tidpunkten. I NJA 2014 s 537 uttalade Högsta domstolen att den ordningen ska gälla i frågan om vilka fordringar som ska omfattas av ett offentligt ackord i en företagsrekonstruktion. Det är också en ordning som Högsta förvaltningsdomstolen och Arbetsdomstolen har befäst i HFD 2016 ref 62 respektive AD 2019 nr 22. Har en borgenär innehållanderätt vid den kritiska tidpunkten är borgenären inte beroende av gäldenärens betalningsförmåga och bör därför inte heller omfattas av skuldsaneringen. På så vis finns stöd för slutsatsen även i en funktionalistisk bedömning.s. 32
7.Mot att förfogandeprincipen ska gälla här talar att i RH 2010:25 bedömdes en fordran uppkomma genom ett avtal. I fallet handlade det dock om ett förlikningsavtal, som hade ingåtts efter den kritiska tidpunkten. Hovrätten uttalade att domstolen anslöt sig till den i doktrinen hävdade ståndpunkten att en förlikning i normala fall konsumerar det före 444 förlikningen aktuella rättsläget. I den saneringsrättsliga doktrinen har det också menats att en fordran i princip uppkommer genom avtalet,[^1361] eller uppkommer genom avtalet.[^1362] Om förpliktelseprincipen kombineras med förfogandeprincipen uppkommer en fordran i princip också genom avtalet.s. 32
8.Förpliktelseprincipen bör alltså kompletteras med förfogandeprincipen i frågan om vilka fordringar som omfattas av en skuldsanering.[^1363] Det är de allmänna principer som frågan om fordrans uppkomst bör avgöras med.[^1364] Det får till följd att en fordran uppkommer då gäldenären förpliktar sig till avtalet, men om gäldenärens medkontrahent har en innehållanderätt vid den kritiska tidpunkten omfattas inte fordran av saneringen om gäldenären tillgodogör sig eller på annat sätt förfogar över prestationen efter den kritiska tidpunkten. Avsteg kan dock behöva göras från dessa riktlinjer. Som tidigare påpekades lägger en princip ut en riktlinje för bedömningen.[^1365] Det kan sägas att principen inte innehåller fasta rekvisit som alltid innebär att en rättsföljd ska inträda om rekvisiten är för handen. Här har en rad hänsyn och faktorer framförts som behöver beaktas i bedömningen av fordrans uppkomst såvitt avser skuldsanering. Vad som utgör principernas (exakta) betydelse får anstå deras tillämpning i de enskilda fallen.s. 33
9.445s. 33