1.Som nämndes ovan under avsnitt 15.6 har Håstad inte bara anfört konkursrättsliga skäl till stöd för förfogandeprincipen. Han har också menat att konkursboet bör bli bundet som vilket annat rättssubjekt som helst, då boet tillägnar sig varor som det inte har beställt. I sammanhanget hänvisar han bland annat till NJA 1993 s 13. I det fallet hade en underhyresgäst fortsatt att nyttja en lokal, trots att avtalet hade upphört. Högsta domstolen fann att underhyresgästens faktiska nyttjande utgjorde grund för att hyresgästen skulle bli förpliktad att utge ersättning till fastighetsägaren, en ersättning som motsvarade skälig hyra för lokalerna.s. 1983
2.I NJA 2007 s 519 prövades om ett konkursbo skulle bli förpliktat i en situation som liknade den i 1993 års fall. I 2007 års fall hade ett hyresavtal upphört strax efter konkursutbrottet i vilket konkursgäldenären hade varit hyrestagare. Högsta domstolen konstaterade att upphörandet av avtalet innebar en skyldighet för konkursboet att omedelbart flytta från lokalen. Boet kom dock att nyttja lokalen under två månader efter konkursutbrottet. Högsta domstolen jämförde denna situation med den som förelåg i just NJA 1993 s 13.[^1124] Domstolen framhöll också följande:s. 1983
3.377s. 1983
4.”Genom att nyttja lokalen efter det att hyresrätten upphört har konkurs-s. 1984
5.boet undandragit Oceanterminalen möjligheten att själv använda lokalen.s. 1984
6.Ersättningsskyldighet i ett sådant fall uppkommer oberoende av avtals-s. 1984
7.förpliktelse och förutsätter inte heller att skadan har vållats genom brott.s. 1984
8.Eftersom grunden för hyresvärdens fordran på ersättning för användningens. 1984
9.av lokalen har uppkommit efter konkursutbrottet utgör Oceanterminalenss. 1984
10.fordran en massafordran.”[^1125] Av det citerade uttalandet framkommer att grunden för anspråket mot konkursboet var densamma som för vilket annat rättssubjekt som helst. Det var nyttjandet av lokalen utan avtalsstöd och undandragandet av hyresvärdens egen möjlighet att använda lokalen som utgjorde grunden för att boet blev massaansvarigt. I så måtto bekräftar rättsfallet Håstads uttalande om att konkursboet bör bli bundet som vilket annat rättssubjekt som helst – i vart fall beträffande denna fråga.s. 1984
11.Här bör också noteras att Högsta domstolen fann att det var konkursboet (och inte konkursgäldenären) som var ansvarigt, genom att grunden för fordran hade uppkommit efter konkursutbrottet. Det kanske inte är särskilt märkligt i detta sammanhang, eftersom det var ett nyttjande som utgjorde grunden för anspråket. Nyttjandet kunde dock ha knutits till vem som nyttjade lokalen (konkursgäldenären eller konkursboet) snarare än till om nyttjandet hade skett före eller efter konkursutbrottet. En sådan problemformulering hade varit mer förenlig med Håstads sätt att se på frågan. Den hade också varit mer förenlig med associationstankens frågeformulering (och lösning). Högsta domstolens avgörande ligger i stället närmare villkorsläran, eftersom det utgick från när förpliktelsen hade 378 uppkommit (när nyttjandet hade skett) och knöt ansvarets (fordrans) uppkomst till det.[^1126]s. 1984
12.Sammantaget står det klart att konkursboet kan, liksom andra rättssubjekt, bli ansvarigt i dessa situationer om konkursgäldenärens avtal har hävts eller på annan grund har upphört. Exempelvis kan avtalet ha blivit förverkat.[^1127] Boet kan då inte använda de rättigheter som konkursgäldenären hade. Det bör jämföras med vad som har framkommit av de tidigare typfallsstudierna. I det närmast föregående avsnittet (om upphovsrättsliga fordringar) framkom att boet kan använda den rätt gäldenären hade enligt ett förlagsavtal ifall det inte var hävt. Även i fråga om på vilket sätt boet kan använda gäldenärens lokalhyresavtal framkom att boet som utgångspunkt får nyttja en lokal som konkursgäldenären haft. Det är först om hyresvärden uppmanar boet att ställa lokalen till hyresvärdens förfogande och boet inte inom en månad gör detta, som boet blir ansvarigt för hyran, enligt 12 kap 31 § JB. Om förverkandegrund föreligger kan hyresvärden i stället välja att just förverka hyresavtalet. Boet blir även ansvarigt för fortsatt nyttjande då. Den av Håstad förordade ordningen har alltså inte alltid fått genomslag. Gäller konkursgäldenärens avtal kommer det att påverka hur boet blir ansvarigt.s. 1985