Närliggande

34.i rättsfallet NJA 1986 s. 136, jämför dock rättsfallet NJA 1999 s. 617.”[^1103] Som synes konstaterade Högsta domstolen att, om vad som här benämns förfogandeprincipen skulle ha tillämpats i fallet, så hade det fått till följd att konkursboet varit ansvarigt, under förutsättning att upphovsmannen haft separationsrätt. Boets eventuella ansvar hade då inte heller påverkats av om upphovsmannen faktiskt hävt eller inte.[^1104]s. 57