Inledande anmärkningar
1.I studien har det hittills framkommit att frågan om huvudfordrans uppkomst kan klassificeras som såväl en obligationsrättslig som en sakrättslig fråga. En kontextualisering har givits av de centrala rättsfallen och en undersökning har utförts av vad en funktionalistisk bedömning kan leda till i frågan om huvudfordrans uppkomst. Nu ska detta material (samt villkorsläran och principen om den väsentliga grunden) jämföras med olika typfall.s. 22
2.Som framkom indirekt ovan har framför allt fordringar med grund i avtal behandlats i rättskällorna. Undersökningen nedan inleds också med en studie av sådana typer av fordringars uppkomsttidpunkter. Den blir tämligen fragmenterad, såtillvida att det blir relativt många olika sorters typfall, men det har varit nödvändigt för att kunna rekonstruera gällande rätt. Allra först undersöks vad som krävs för att en penningfordran ska ha uppkommit. Därefter vänds uppmärksamheten till om en huvudfordran har uppkommit före konkursutbrottet, trots att fordringarna inte är komputabla vid den tidpunkten. Något ska också sägas om naturafordringar och regressfordringars uppkomsttidpunkt. I avsnittet kommer avslutningsvis icke-avtalsgrundade fordringar att behandlas. Utomobligatoriska skadeståndsfordringar, fordringar till följd av återvinning samt fordringar med grund i misstagsbetalning kommer då att studeras såvitt avser deras uppkomsttidpunkter.s. 22
Penningfordringar med grund i avtal
Inledande anmärkningar
1.Studien inleds alltså med en undersökning av uppkomsttidpunkten för fordringar som har sin grund i avtal. Allra först ska penningfordrans uppkomst studeras. Som framkom ovan har ett antal argument, vilka härrör från en funktionalistisk bedömning, gjorts gällande med avseende på dessa situationer. Huvudfordrans uppkomsttidpunkt har ansetts vara avhängig av vilken part, eller rentav aktör, som råder över om villkoret kommer att infrias: Det har gjorts skillnad på om det är konkursborgenären, konkursgäldenären (eller sedermera konkursboet) eller någon annan som råder över villkorets uppfyllande. Det förefaller lämpligt att användas. 22
2.305 den indelningen som utgångspunkt. Avslutningsvis ska också något sägas om huruvida en fordran kan uppkomma innan ett avtal har ingåtts mellan parterna.s. 22
Om konkursborgenären råder över om fordran blir fullgången
1.I det fallet att konkursborgenären råder över om fordran blir fullgången efter konkursutbrottet har en huvudfordran uppkommit redan genom avtalet. Det har stöd i villkorsläran och den väsentliga grundens riktlinje. I enlighet med dessa argumentationslinjer uppkommer nämligen en fordran genom (i vart fall) avtalet. En sådan uppkomsttidpunkt står även i samklang med vad som följer av en funktionalistisk bedömning, vilket framkom ovan under avsnitt 14.4.3, eftersom konkursborgenären har kvittningsförväntan om borgenären kan styra över huruvida fordran blir fullgången. Oavsett ifall frågan om huvudfordrans uppkomst anses vara en obligationsrättslig eller sak(- och konkurs)rättslig fråga har fordran alltså uppkommit redan genom avtalet, i de fall då konkursborgenären 306 kan styra över om penningfordran blir fullgången efter konkursutbrottet. Ett undantag behöver dock göras. Konkursborgenären får nämligen inte kvitta i konkursen om borgenären har begått kontraktsbrott och därigenom skapat kvittningsläget. Det följer av NJA 1995 s 356.s. 23
Om ingen av parterna kan förhindra att fordran blir
1.fullgången Då till frågan om huvudfordrans uppkomst för de fall då avtal har ingåtts före konkursutbrottet, men ingen av parterna kan förhindra att fordran blir fullgången efter konkursutbrottet. Sådana omständigheter förelåg i NJA 1957 s 197. I rättsfallet hade (konkurs)borgenären ingått avtal med en bostadsrättsförening om hyra av en lägenhet. I samband med avtalsslutet hade borgenären också erlagt en förskottsbetalning, för att erhålla bostadsrätt avseende den nämnda lägenheten. Någon teckning av bostadsrätten kom dock inte att ske, då borgenären ansåg att lägenh etens skick var alltför bristfälligt. Bostadsrättsföreningen gick sedermera i konkurs. Fråga var om konkursborgenären kunde använda de hyresfordringar som löpte på tiden efter konkursutbrottet till att kvitta mot den fordran borgenären hade på återbetalning av förskottet. Det var hyresfordringarna som utgjorde huvudfordringarna här och frågan var alltså om de hade uppkommit före eller efter konkursen.s. 24
2.Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd, men fallet refererades i NJA och det har sagts att Högsta domstolen därför godtog hovrättens domskäl. Hovrätten fann att hyresfordringarna hade uppkommit redan genom avtalet, eftersom de grundade sig på detsamma. Kvittning fick därför ske.s. 24
3.Här bör beaktas att i de fall då hyresgästen tillträtt lägenheten fick varken hyresgästen eller hyresvärden någon särskild uppsägningsrätt genom hyresvärdens konkurs enligt 1907 års nyttjanderättslag. Hyresgästen hade sakrättsligt skydd till sin nyttjanderätt. Konkursboet och konkursborgenären var alltså tvungna att fortsätta prestera efter konkursutbrot-s. 24
4.307 tet. (Det framgår dock inte av referatet att detta hade gjorts gällande av parterna i målet.) Att kvittning tillåts i dessa fall (då konkursboet inte kan förhindra att huvudfordran uppkommer) kan, som framkom ovan, motiveras med att konkursborgenären har en berättigad kvittningsförväntan vid konkursutbrottet. Det är också en slutsats som är förenlig med en obligationsrättslig klassificering av frågan. Slutsatsen står också i överensstämmelse med såväl villkorsläran som principen om den väsentliga grunden. Sammantaget uppkommer en penningfordran genom avtalet i dessa fall.s. 24
Om konkursboet råder över om fordran blir fullgången
1.För det fall då avtal har ingåtts före konkursutbrottet, och det är konkursboet som råder över om fordran blir fullgången, ger inte rättskällorna något entydigt svar i frågan om huruvida en huvudfordran, som har sin grund i avtalet, uppkommit före eller efter den kritiska tidpunkten. Som redogjordes för ovan finns det ingen kvittningsförväntan i dessa fall, eftersom konkursborgenären inte kan räkna med att få kvitta vid den kritiska tidpunkten om huvudfordran inte kan bli fullgången utan konkursboets åtgärder. Då det är konkursförvaltarens åtgärder, som leder till att fordran blir fullgången, strider det också mot likabehandlingsprincipen och frysningsprincipen om kvittningsrätt medges. Det beror på att då får en konkursborgenär en bättre rätt i konkursen till följd av boets åtgärder än vad borgenären hade rätt till vid konkursutbrottet.s. 25
2.Dessa argument har emellertid inte vunnit gehör i Högsta domstolens praxis. I NJA 1916 s 154 och NJA 1996 s 368 har domstolen nämligen funnit att fordran har uppkommit genom avtalet, såvitt avser dessa fall. I NJA 1916 s 154 konstaterade domstolen att kvittning fick ske, trots att det var konkursboet som fullgjorde den leverans vilken medförde att huvudfordran blev fullgången. I NJA 1996 s 368 fann domstolen också att kvittning fick ske, trots att boet hade inträtt i avtalet och fullgjort den leverans som fick huvudfordran att bli fullgången. I både NJA 1916 s 154 och NJA 1996 s 368 (samt NJA 1969 C 1477) uppkom alltså huvud308 fordran genom avtalet, fastän det var boet som gjorde huvudfordran fullgången. Det kan förstås som att domstolen har klassificerat frågan om huvudfordrans uppkomst som en obligationsrättslig frågeställning, i vilken frågan avgörs med hjälp av villkorsläran.s. 25
3.Konkursboets åtgärder kan alltså göra en huvudfordran fullgången och fordran har ändå uppkommit genom avtalet. Det finns ingen anledning att tro att en annan ordning skulle gälla för de situationer i vilka boet kan hindra huvudfordran från att bli fullgången efter konkursutbrottet. Om boets handling kan göra huvudfordran fullgången efter konkursutbrottet bör boets underlåtenhet också kunna göra det. Det är även en ordnings. 26
4.309 som står i samklang med villkorsläran och principen om den väsentliga grundens riktlinje. Även i dessa fall har en huvudfordran (i regel) uppkommit genom avtalet.s. 26
Frågan om huruvida en huvudfordran kan uppkomma redan
1.innan ett avtal har ingåtts Ovan har utgångspunkten varit att avtal har ingåtts före konkursutbrottet. Frågan bör också ställas om huvudfordran kan uppkomma på ett 310 än tidigare stadium i dessa fall. Redan i kapitlets inledande avsnitt konstaterades att (konkurs)borgenären måste ha förpliktat sig före konkursutbrottet, för att en huvudfordran ska kunna ha uppkommit vid den tidpunkten. Det kan emellertid vara fallet utan att något avtal är slutet, såsom ifall borgenären har avgivit ett anbud före konkursutbrottet. Efter konkursutbrottet har dock inte konkursgäldenären någon behörighet att acceptera anbudet, eftersom gäldenären inte får råda över egendom som hör till konkursboet eller åta sig några förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Det följer av 3 kap 1 § konkurslagen.s. 27
2.I stället blir frågan om konkursförvaltaren kan acceptera anbudet relevant att undersöka. Det konstaterades ovan under avsnitt 12.4.3 att konkursförvaltaren har behörighet att ta emot en accept efter konkursutbrottet, som kan ge upphov till konkursfordringar. Det framkom också att om det rör sig om behörighetsfrågor som gäller såväl tillgångar som skulder i konkursen har Högsta domstolen vid en rad tillfällen funnit att behörigheten tillkommer konkursförvaltaren. Det bör därför vara konkursförvaltaren som har behörighet att välja om anbudet ska accepteras eller inte, då ett anbud innehåller såväl förpliktelser som fordringar. Eftersom anbudet är riktat till konkursgäldenären vid konkursutbrottet måste konkursboet härleda sin rätt från konkursgäldenären och därigenom bör en eventuell accept av boet räknas som ett inträde. Resonemanget förutsätter att konkursboet har en rätt att inträda, men det är en fråga som faller utanför denna avhandlings avgränsningar. I linje med bland annat NJA 1996 s 368 innebär inte konkursboets val att träda in i ett avtal att kvittningsrätten går förlorad. En huvudfordran, som avser en penningfordran, bör därför anses kunna uppkomma redan genom att (konkurs)borgenären har avlämnat ett anbud.s. 28
3.311s. 28
4.Sammantaget har det alltså ingen betydelse om det är konkursborgenären eller konkursförvaltaren som gör att en penningfordran blir fullgången. Huvudfordran uppkommer redan genom (konkurs)borgenärens anbud. Samma ordning måste gälla även om det är någon utomstående part som gör fordran fullgången.s. 29