Stycket

10.Det är i dessa fall frysningsprincipen aktualiseras. Om även de fordringar som har intjänats efter konkursutbrottet skulle tillfalla företagshypoteket, hade det funnits en risk för att åtgärder som vore förmånliga för borgenärskollektivet skulle utebli. Förvaltaren har som bekant att tillvarata borgenärernas gemensamma rätt och bästa, samt att vidta alla de åtgärder som främjar en snabb och förmånlig avveckling av konkursboet, efter vad som föreskrivs i 7 kap 8 § konkurslagen. De åtgärder som visserligen innebär en förmånlig avveckling av boet, men som endast gynnar en borgenär (med till exempel ett företagshypotek) bör därför inte företas, om det medför kostnader som drabbar borgenärskollektivet. I bland annat NJA 1982 s 900, NJA 1997 s 759 och NJA 2005 s 11 har Högsta domstolen mot bakgrund av dessa skäl fastslagit att ett företagshypoteks 216 omfattning bestäms vid tidpunkten för konkursutbrottet. Det innebär att konkursförvaltaren inte behöver avstå från att vidta förmånliga åtgärder, eftersom nyttan av dem tillfaller borgenärskollektivet. Värdet av företagshypoteket missgynnas antagligen inte av denna ordning, i och med att förvaltaren enligt konkurslagen skulle ha behövt avstå från åtgärderna om de endast hade gynnat en borgenär. Även andra särskilda förmånsrätter och andra sakrätter (inte panträtt i fast egendom eller tomträtter dock) bestäms vid tidpunkten för konkursutbrottet. Det är denna frysning av särskilda förmånsrätter och andra sakrätter som brukar benämnas frysningsprincipen.s. 16