Se Ekdahl, Om fordran i konkurs s 8; Walin, Materiell konkursrätt s 23; Lindskog, Kvittning s 222; Palmér & Savin, Konkurslagen 5 kap 1 § (Norstedts Juridik, 2020-07-01). Häremot Schultz, Skadeståndsfordrans uppkomst s 889. Schultz analys utgår dock från frågan om utomobligatoriska fordringars uppkomst i preskriptionshänseende, och vad han menar är skadeståndsrättsliga argument, se a a s 871 ff. Han gör likväl anspråk på att hans slutsats är generell, fastän han inte beaktar andra rättskällor än de som är relevanta i preskriptionsfrågan, se a a s 888 f. Här bör noteras att i förarbetena till preskriptionsl agen sägs det uttryckligen att en utomobligatorisk skadeståndsfordran uppkommer genom den skadegörande handlingen, se prop 1979/80:119 s 89. En ordning som även HD har uttalat sitt stöd för, se NJA 2018 s 103. Se även exempelvis Jacobson, H, Preskriptionens funktioner s 497; Lindskog, Preskription s 432 ff; Hellner & Radetzki, Skadeståndsrätt s 419. Se även senast Bengtsson, B, Om preskription av sena skadeståndskrav s 11 ff, för en utförlig genomgång av frågan, såvitt avser de fall i vilka det går lång tid mellan den skadegörande handlingen och skadan. Här bör också noteras att Mellqvist har uttalat att skadetillfället antagligen är uppkomsttidpunkten, se Mellqvist & Welamson, L, Konkurs s 194. Jfr Welamson, L, Konkurs, 8 uppl, s 118 ff, där det saknas uttalande om utom- obligatoriska skadeståndsfordringars uppkomsttidpunkt.
Hänvisas från p. 2 (s. 38)
Se Ekdahl, Om fordran i konkurs s 8; Walin, Materiell konkursrätt s 23; Lindskog, Kvittning s 222; Palmér & Savin, Konkurslagen 5 kap 1 § (Norstedts Juridik, 2020-07-01). Häremot Schultz, Skadeståndsfordrans uppkomst s 889. Schultz analys utgår dock från frågan om utomobligatoriska fordringars uppkomst i preskriptionshänseende, och vad han menar är skadeståndsrättsliga argument, se a a s 871 ff. Han gör likväl anspråk på att hans slutsats är generell, fastän han inte beaktar andra rättskällor än de som är relevanta i preskriptionsfrågan, se a a s 888 f. Här bör noteras att i förarbetena till preskriptionsl agen sägs det uttryckligen att en utomobligatorisk skadeståndsfordran uppkommer genom den skadegörande handlingen, se prop 1979/80:119 s 89. En ordning som även HD har uttalat sitt stöd för, se NJA 2018 s 103. Se även exempelvis Jacobson, H, Preskriptionens funktioner s 497; Lindskog, Preskription s 432 ff; Hellner & Radetzki, Skadeståndsrätt s 419. Se även senast Bengtsson, B, Om preskription av sena skadeståndskrav s 11 ff, för en utförlig genomgång av frågan, såvitt avser de fall i vilka det går lång tid mellan den skadegörande handlingen och skadan. Här bör också noteras att Mellqvist har uttalat att skadetillfället antagligen är uppkomsttidpunkten, se Mellqvist & Welamson, L, Konkurs s 194. Jfr Welamson, L, Konkurs, 8 uppl, s 118 ff, där det saknas uttalande om utom- obligatoriska skadeståndsfordringars uppkomsttidpunkt.s. 39