Med lokutionen att fordran ska ha uppkommit innan konkursbeslutet meddelades, ska förstås att den ska ha uppkommit innan det klockslag då beslutet meddelades, se Karlsson-Tuula, Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar s 239; Palmér & Savin, Konkurslagen 5 kap 1 § (Norstedts Juridik, 2020-07-01). Jfr även NJA 2017 s 1140 I, i vilket HD bl a behandlade den närliggande frågan om gäldenärens rådighetsförlust i konkurs. Domstolen uttalade där: ”Avgörande för frågan när gäldenä- ren mister sin rådighet är klockslaget då konkursbeslutet meddelades (se prop. 1975:6 s. 187).”, NJA 2017 s 1140 I, HD:s domskäl st 7. I avhandlingen används konkursut- brottet synonymt med konkursbeslutet meddelades. Här bör också nämnas att i kapitlet undantas genomgående reglerna i 3 kap 2 § konkurslagen, trots att dessa kan förskjuta den kritiska tidpunkten. Den principiella frågan, vad som krävs för att en konkursfordran ska uppkomma, är dock densamma.
Hänvisas från p. 1 (s. 12)
1.Huruvida fordran har uppkommit före eller efter konkursutbrottet är avgörande för om den över huvud taget får göras gällande i konkurs. I 5 kap 1 § konkurslagen föreskrivs nämligen att endast fordringar som uppkommit innan konkursbeslutet meddelades får göras gällande i konkurs. En fordran som har uppkommit före konkursutbrottet benämns konkursfordran. Även om borgenärens fordran utgör en konkursfordran är det långt ifrån säkert att borgenären får någon utdelning på sin fordran, eftersom det bland annat är avhängigt fordrans prioritet enligt förmånsrättslagen. Att en fordran har uppkommit före konkursutbrottet är på så vis en nödvändig, men inte en tillräcklig förutsättning, för att borgenären ska få utdelning.s. 12