Med lokutionen att fordran ska ha uppkommit innan konkursbeslutet meddelades, ska förstås att den ska ha uppkommit innan det klockslag då beslutet meddelades, se Karlsson-Tuula, Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar s 239; Palmér & Savin, Konkurslagen 5 kap 1 § (Norstedts Juridik, 2020-07-01). Jfr även NJA 2017 s 1140 I, i vilket HD bl a behandlade den närliggande frågan om gäldenärens rådighetsförlust i konkurs. Domstolen uttalade där: ”Avgörande för frågan när gäldenä- ren mister sin rådighet är klockslaget då konkursbeslutet meddelades (se prop. 1975:6 s. 187).”, NJA 2017 s 1140 I, HD:s domskäl st 7. I avhandlingen används konkursut- brottet synonymt med konkursbeslutet meddelades. Här bör också nämnas att i kapitlet undantas genomgående reglerna i 3 kap 2 § konkurslagen, trots att dessa kan förskjuta den kritiska tidpunkten. Den principiella frågan, vad som krävs för att en konkursfordran ska uppkomma, är dock densamma.
Hänvisas från p. 1 (s. 12)
Inledande anmärkningar
1.Huruvida fordran har uppkommit före eller efter konkursutbrottet är avgörande för om den över huvud taget får göras gällande i konkurs. I 5 kap 1 § konkurslagen föreskrivs nämligen att endast fordringar som uppkommit innan konkursbeslutet meddelades får göras gällande i konkurs. En fordran som har uppkommit före konkursutbrottet benämns konkursfordran. Även om borgenärens fordran utgör en konkursfordran är det långt ifrån säkert att borgenären får någon utdelning på sin fordran, eftersom det bland annat är avhängigt fordrans prioritet enligt förmånsrättslagen. Att en fordran har uppkommit före konkursutbrottet är på så vis en nödvändig, men inte en tillräcklig förutsättning, för att borgenären ska få utdelning.s. 12
2.219s. 12
3.Till skillnad från en konkursfordran kan den fordran mot konkursgäldenären som har uppkommit efter det att konkursbeslutet meddelades inte göras gällande i konkursen. En sådan fordran benämns gäldenärsfordran. Den kan endast göras gällande mot konkursgäldenären i konkursfri egendom, vilket i huvudsak utgörs av de tillgångar som konkursboet avstår från eller de tillgångar som gäldenären förvärvar efter konkursen och som inte ingår i konkursboet. Det framgår indirekt av 3 kap 3 § 1 st konkurslagen. Följden av att fordran har uppkommit efter konkursutbrottet blir att borgenären oftast inte kan få någon del av sin fordran gottgjord, om konkursgäldenären till exempel är ett aktiebolag, ett handelsbolag, ett kommanditbolag eller en ekonomisk förening. Det beror på att om sådana juridiska personer försätts i konkurs, och deras konkurs inte avslutas med överskott, kommer de att bli upplösta när konkursen avslutas. Om en fordran (som har konkursgäldenären som gäldenär) uppkommer före eller efter konkursutbrottet är alltså av stor vikt för borgenären.s. 13
4.I konkurslagen förtydligas vad som krävs för att en fordran ska ha uppkommit före konkursutbrottet. I lagens 5 kap 1 § 2 st stadgas att en fordran får göras gällande i en konkurs, även om den inte är förfallen till betalning eller är beroende av villkor. Det finns alltså inte något krav på att fordran ska vara fullgången (omedelbart krävbar), för att den ska ha uppkommit före konkursutbrottet. I stället har konkursfordran uppkommit även om den är villkorad vid den tidpunkten, men vad det innebär måste undersökas.s. 13
5.Som framkom då villkorsläran behandlades kan det skiljas på suspensiva och resolutiva villkor. Det framkom då också att en resolutivt villkorad fordran är en fordran som är fullgången och alltså har uppkommit. Fordran upphör emellertid att vara fullgången om det resolutiva villkoret inträffar. Redan av 5 kap 1 § konkurslagen följer det därför att de resolutivt villkorade fordringarna får göras gällande i konkurs. Det är även en slutsats som har stöd i en till synes enig doktrin. Av den framgår 220 nämligen att de resolutivt villkorade fordringarna ska jämställas med de ovillkorliga (fullgångna) fordringarna, om villkoret inte har inträffat.s. 13
6.Resolutivt villkorade fordringar behöver därför inte behandlas särskilt i frågan om konkurs- och gäldenärsfordrans uppkomst. Fordringar som är fullgångna innan konkursbeslutet meddelades behöver heller inte behandlas särskilt, eftersom de onekligen har uppkommit före konkursutbrottet och därför kan göras gällande i konkursen. Har i stället fordringarnas samtliga rättsfakta uppkommit efter konkursutbrottet, utgör dessa fordringar gäldenärsfordringar. Det är på så vis endast de fall där något eller några rättsfakta, som konstituerar den fullgångna fordran, har inträffat före konkursutbrottet, vilka är relevanta att undersöka i uppkomsthänseende här.s. 14
7.Nedan kommer ett antal olika typer av argument och argumentationslinjer att undersökas beträffande vad som krävs för att en konkursfordran respektive en gäldenärsfordran ska uppkomma. Undersökningen tar sin början i systemargument och vad en funktionalistisk bedömning kan innebära i frågan, innan en studie av olika typfall tar vid. Principen om den väsentliga grunden och villkorsläran har också betydelse för frågan om konkurs- och gäldenärsfordrans uppkomst. I kapitlet om villkorsläran framkom det att den har en allmän betydelse, såtillvida att läran inte påverkas av den insolvensrättsliga kontexten. Villkorsläran öppnar i stället dörren till de avtalsrättsliga avvägningarna. Principen om den väsentliga grundens riktlinje påverkas inte heller av kontexten. Dessa argumentationslinjers betydelse för de här behandlade frågorna behöver ändå undersökas. Det sker till viss del i studien av olika typfall och framför allt under den avslutande syntesen. Det ska också studeras om avsteg behöver göras från principen om den väsentliga grundens riktlinje. I frågan om konkurs- och gäldenärsfordrans uppkomst är även dansk och norsk rätt av betydelse. För att illustrera detta kommer först en redogörelse av de danska och norska reglerna att ske.s. 14
8.221s. 14