Se ovan under avsnitten 6.2 och 6.3. Se även NJA 2006 s 638, i vilket justitierådet Håstad i ett tillägg påpekar att den allmänna rättsgrundsats som kommer till uttryck i
Hänvisas från p. 2 (s. 10)
1.En utgångspunkt för systemargument är att rätten utgör just ett system. Beroende på vilken rättsvetenskapares ståndpunkt som lyfts fram kan 164 systemen karakteriseras som koherenta, sammanhängande, konsistenta, konsekventa eller enhetliga värderingsmässigt. Beskrivningen av systemens karakteristik kan även formuleras negativt. Då framhålls att motsägelser inom systemen inte bör förekomma.s. 9
2.Karakteristiken förutsätter att lika fall behandlas lika (och vanligen att olika fall behandlas olika). Att lika fall ska behandlas lika gäller självfallet i juridiken i stort. Exempelvis leder villkorsläran till att vissa fall behandlas lika. I den läran behandlas frågor om avtalsgrundade fordringars uppkomsttidpunkt som lika fall, eftersom frågorna dras över en kam. En fordran uppkommer när parten har blivit rättsligt bunden till den. (Här bör tilläggas att den avtalsrättsliga bedömningen, av om gäldenären har förpliktat sig, kan öppna för olikheter – en kommersiell part kan emellanåt bli förpliktad på ett sätt som en konsument inte blir det.)s. 10
3.165s. 10
4.Att lika fall ska behandlas lika utgör också en grund för systemargument. Det kommer ofta till uttryck genom att olika fall jämförs. Systemet kan då tillhandahålla argument för att avgöra vad som är lika fall.s. 11
5.Systematiseringarna skiljer sig förstås åt beroende på från vilken punkt rätten betraktas. Rättskällehierarkin utgår från en vertikal systematisering av rättskällematerialet, i vilken grundlag överordnas lag, lag överordnas lagmotiv och så vidare. Horisontella systematiseringar kan på ett liknande sätt ha olika abstraktionsgrader. En övergripande indelning är den mellan offentligrätt och civilrätt. Civilrätten kan i sin tur delas in i sakrätt och obligationsrätt etcetera. Systematiseringarna av rätten är i så måtto beroende av vilket perspektiv som anläggs på densamma och därigenom relativ.s. 11
6.I frågan om fordrans uppkomst har argument grundats på sådana systematiseringar av rätten. Denna avhandling utgår också från en sådan systematisering, i och med att det är insolvensrättsliga kritiska tidpunkter och förmögenhetsrättsliga fordringar som behandlas. Att sammanföra konkursrättsliga frågor med rekonstruktionsrättsliga frågor har gjort det möjligt att kunna anföra argument som har sin grund i att insolvensrätten bildar ett sammanhängande system. Det gäller till exempel frågorna om vilka fordringar som ska omfattas av ett offentligt ackordsförfarande och vilka fordringar som ska omfattas av en konkurs. Det lyfts ofta fram att fordringsanspråken ska behandlas på ett liknande sätt, ty om vissa borgenärer gynnas av ett visst förfarande kan det styra valet av förfarande, vilket inte anses vara önskvärt.s. 11
7.Insolvensrätten såsom system är likväl inte enbart det som kan utgöra grund för systemargument i de här undersökta frågorna. Emellanåt kan 166 argument ha sin grund i den aktuella lagens disposition. Exempelvis finns en avsedd och genomtänkt systematik i konkurslagen. Det kommer bland annat till uttryck i lagens rubriker, såsom rubriken till 5 kap 1–3 §§ konkurslagen. Rubriken lyder: Fordringar som kan göras gällande. Vartill reglerna om kvittning i 5 kap 15 § konkurslagen hänvisar, eftersom där föreskrivs att en fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades. Med grund i denna uttryckliga hänvisning kan ett systemargument anföras: Det kan anföras att frågan om vilka fordringar som borgenären kan använda till kvittning i konkurs ska besvaras på samma sätt som frågan om vilka fordringar borgenären kan göra gällande i konkursen.s. 11
8.Genom en sådan uttrycklig hänvisning har lagstiftaren gjort jämförelsen åt oss. Lagstiftaren har rentav föreskrivit att dessa frågor ska behandlas på samma sätt. Likabehandlingen kan, trots detta, ifrågasättas, genom att det till exempel kan påvisas att det inte rör sig om lika fall.s. 12
9.Systemargumenten kommer inte bara till uttryck genom lagens (eller lagarnas) språkbruk. Även materiella samband kan utgöra grund för systemargument. Här finns en variation i hur starka sambanden är, vilket också påverkar argumentets styrka. Om en bestämmelse kan tolkas på ett sätt, som skulle leda till en inkonsekvens i rättssystemet, bör denna tolkning inte väljas. Ett sådant argument kan göras gällande i tolkningen av återvinningsreglerna. Det finns nämligen ett samband mellan dem och innehållanderätten i köplagen. Som bekant kan en part i vissas. 12
10.167 fall innehålla sin prestation, men denna ska likväl fullgöras om motparten ställer godtagbar säkerhet (under vissa förutsättningar). Om en sådan säkerhet skulle kunna återvinnas i motpartens konkurs skulle det utgöra en inkonsekvens i systemet. Kan återvinningsreglerna tolkas på ett sätt som gör att ett sådant säkerställande inte kan återvinnas bör den tolkningen väljas, för att undvika en inkonsekvens i rättssystemet.s. 12
11.I frågor som gäller fordrans uppkomst är det vanligare med systemargument när frågorna endast delvis tangerar varandra, exempelvis genom att en fråga delvis är avhängig en annan fråga. Ett sådant förhållande gäller mellan frågan om vilka fordringar som får göras gällande i konkurs och frågan om huruvida konkursgäldenären kan ådra sig förpliktelser efter konkursutbrottet. Det föreskrivs nämligen i 3 kap 1 § konkurslagen att efter konkursutbrottet får inte konkursgäldenären åta sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Gäldenären måste därigenom ha förpliktat sig gentemot (konkurs)borgenären före konkursutbrottet, för att konkursborgenären ska kunna göra gällande sin fordran mot konkursgäldenären i konkursen. Frågan om vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs är på så vis avhängig konkursgäldenärens rådighetsförlust.s. 13
12.Systemargumentet kan även förekomma i negativ form, såtillvida att en viss fråga inte har samband med en annan fråga, vilket i sin tur öppnar för att behandla frågorna på olika sätt. Systemargumentet legitimerar alltså en distinktion. Sådana argument förekommer beträffande frågan om hur konkursboet ska bli förpliktat, det vill säga på vilket sätt boet ådrar sig en fordran. I det sammanhanget anförs att frågan om huruvida boet är ansvarigt för en förpliktelse inte är en uppkomstfråga, på så vis att det inte är en fråga om huruvida fordran har uppkommit före konkursutb rottet, med (konkurs)gäldenären som motpart, eller efter konkursutbrottet, med konkursboet som motpart. Frågan om huruvida boet är ansvarigt ska därför inte heller behandlas som en uppkomstfråga. En distinktion mellan boets ansvar och frågan om fordrans uppkomst görs därmed, och systemargumentet tjänar till att öppna för att behandla frågan om hur boet blir ansvarigt på ett annat sätt än genom bedömningen av om en fordran har uppkommit.s. 13
13.Det finns även annan sorts likhet, avseende ett annat plan, som kan utgöra skäl för att behandla frågor på ett likadant sätt. En sådan likhet utgår från de syften, ändamål och principer som gör sig gällande i de olika 168 frågorna. Sådan systematisk(teleologisk) likhet har till exempel kommit till uttryck i Högsta domstolens praxis. Det har gällt frågorna om vilka fordringar som ska omfattas av ett offentligt ackord i en företagsrekonstruktion och vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs. Högsta domstolen har då uttryckt att tanken är att de fordringar vars infriande vid den kritiska tidpunkten är beroende av gäldenärsföretagets betalningsförmåga ska omfattas av ackordet och att samma övervägande ligger bakom 5 kap 1 § konkurslagen. Det har medfört att frågan om vilka fordringar som ska omfattas av förfarandena har kommit att besvaras på liknande sätt.s. 13
14.Om denna redogörelse för systemargumenten jämförs med argumentationslinjerna, som behandlades ovan, framkommer tydliga skillnader. Argumentationslinjerna tillhandahöll argument i frågan om fordrans uppkomst, som kunde användas för att avgöra frågan autonomt (i den bemärkelsen att några andra argument inte behövde tillföras). De utgjorde argumentationslinjer – linjer som argumenten kunde följa från fråga till svar. Funktionalismen påverkade till och med frågans formulering, och därigenom i vilken (utgångs)punkt linjen skulle fästas. Systemargumenten används oftast på ett annat sätt. De kan exempelvis utgöra supplerande stöd för ett funktionalistiskt resonemang. Systemargument har till exempel, i linje med vad som nyss sagts om systematisk(teleologisk) likhet, använts för att avgöra vilka ändamål eller syften som ska nyttjas i ett funktionalistiskt resonemang. På så vis kan systemargumenten snarare sägas bistå de andra argumentationslinjerna än utgöra en egen argumentationslinje. För att tydliggöra vilka olika argument som finns i de frågor som undersöks i avdelning III, studeras systemargumenten vanligen särskilt i respektive kapitel.s. 14