Se exempelvis NJA 2009 s 889, HD:s domskäl st 18, där HD uttalar följande (som manifesterar en funktionell syn på begrepp): ”Besittningsbegreppet kommer vid sidan av godtrosförvärvslagen till användning i många olika rättsliga situationer och kan inte tillskrivas någon specifik allmängiltig innebörd. Även med beaktande av det lämpliga i en enhetlig innebörd inom ramen för godtrosförvärvslagen, kan det inte antas att lagens två besittningsrekvisit har identiskt innehåll.”, a st.
Hänvisas från p. 15 (s. 16)
1.Diskussionen om äganderättens övergång har anor i nordisk rätt. Det har sagts att diskussionen nådde sin kulmen när förra seklet var ungt och rösträttskampen pågick i världen. På det tionde nordiska juristmötet i Köpenhamn 1902 diskuterades, rentav debatterades, frågan om äganderättens övergång. Den redan introducerade Carl Torp vars. 12
2.141 inledare, och bland annat Tore Almén och Francis Hagerup var kommentatorer. Jurister vars inflytande på dagens förmögenhetsrätt nog inte kan överskattas. Debatten har även beskrivits som startskottet för (sakrätts)funktionalismen.s. 12
3.Upprinnelsen till Torps inlägg var det svenska förslaget om ny lag om köp och byte av lös egendom. Torp kritiserade förslagets lösning av frågan om äganderättens övergång skarpt, inte för den valda lösningen i sig, utan för det angreppssätt, den ingång, som kommittén hade valt. Den hade nämligen behandlat äganderättens övergång som en fråga, en odelbar helhet, något som också hade varit det gängse sättet dittills. Genom äganderättens övergång löstes en hel palett med frågor i förslaget (i vart fall enligt Torp), såsom när köparen skulle få skydd mot säljarens borgenärer, när risken för köpeobjektet skulle gå över till köparen och 142 när skydd skulle uppnås mot tvesala. Torp menade att äganderättens övergång inte skulle hanteras som en enda fråga. I stället ansåg han att begreppet äganderätt borde erkännas som ett kollektivt uttryck för en hel rad rättsverkningar, vars förutsättningar kunde sammanfalla men inte behövde göra det:s. 13
4.”Og da bliver det klart, at Spørgsmaalet, saaledes som det hidtil er blevens. 14
5.stillet, ikke kan besvares tilfredsstillende, men at en saadan Besvarelse forud-s. 14
6.sætter, at det traditionelle Spørgsmaal om Ejendomsrettens Stiftelse opløsess. 14
7.i sine Elementer, idet Undersøgelsen rettes paa, hvilke Fordringer der efters. 14
8.Sagens Natur i de forskellige Relationer maa stilles til den retstiftende Akt,s. 14
9.for at Ejendomserhvervelsen henholdsvis i den ene eller den anden af disses. 14
10.kan siges at være indtraadt (eller at staa uanfægtet).” Torps utgångspunkt var alltså att frågan om äganderättens övergång skulle delas upp i flera frågor, vars lösningar skulle harmoniera med de intressen och de krav som sakens natur ställde i de olika sammanhangen. Torp ansåg det till och med ovetenskapligt att äganderättens övergång skulle lösas på ett sätt om flera olika rättsverkningar utlöstes. Äganderättsövergångens olika funktioner borde alltså hållas isär.s. 14
11.Kommentatorernas mottagande av Torps idéer var av minst sagt blandat slag: Almén lät sig inte övertygas, då han befarade osäkerhet i rättsskipningen. Hagerup var särskilt kritisk. Han påtalade att det inte baras. 14
12.143 var praktiskt farligt utan också principiellt ohållbart att äganderättsbegreppet skulle betyda olika saker i olika sammanhang och liknade det vid att vakna på morgonen och finna alla möbler omkullvälta i vardagsrummet. Herman Scheel menade emellertid att de lege ferenda var det riktigt att dela upp vad som behandlades inom ramen för äganderättens övergång i flera olika frågor.s. 14
13.Striden stod alltså mellan att välja en, enhetlig lösning av äganderättens övergång och att dela upp äganderättens övergång i flera olika frågor.s. 15
14.Det tankegods som Torp presenterade för över ett sekel sedan har fått stort genomslag i frågan om äganderättens övergång. Till detta tänkande kan rättsrealistiska vetenskapsideal samt politiska skäl läggas. Dessa 144 har sammantaget förändrat hur vi ser på begrepp. Genomslaget har varit av den magnituden att vi, i egenskap av svenska förmögenhetsrättare, inte längre använder äganderätt eller äganderättens övergång när vi behandlar de frågor som Torp diskuterade – det anses främmande och direkt felaktigt. I stället för att ha ett, enhetligt sätt att bestämma ägander ättens övergång på, har vi delat upp frågan. Exempelvis talar vi om riskens övergång i köprättsliga sammanhang, om borgenärsskydd vad gäller tred-s. 15
15.145 jemanskonflikter och om vilken egendom som tillhörde gäldenären vid konkursutbrottet beträffande vad som ska omfattas av konkursen. Det görs inte en bedömning av om äganderätten har gått över. Om begreppet äganderätt ändå skulle användas, för att beskriva dessa frågor, kan rättsläget beskrivas som att äganderätten övergår successivt. Funktionalismen har även fått ett stort genomslag på hur andra begrepp används.s. 16
16.De skäl som numera anges för funktionalismen påminner om dem som Torp gav redan 1902. Liksom då beskrivs också funktionalismen i kontrast mot något annat, vilket brukar betecknas som substantia146 lism. Den sägs leda till problematiska (enhets)lösningar och schablonartade förenklingar, i vilka fördelarna med funktionalismen inte kan beaktas. Såsom fördelar med funktionalismen framhålls bland annat flexibiliteten, möjligheten att ta hänsyn till och anpassa lösningar efter praktiska konsekvenser, och handlingsdirigerande aspekter. Därtill framhålls att funktionalismen innebär att nyanserade intresseavvägningar kan komma till stånd. Funktionalismen leder till ett stort fokus på rättsfakta och rättsföljd. Frågan ställs om rättsföljden ska inträda i visst (typ)fall, i stället för om till exempel äganderätten har gått över.s. 17
17.147s. 18
18.Sammanfattningsvis sägs funktionalismen innebära att ett problemkomplex, som äganderättens övergång (eller fordrans uppkomst), kan delas upp i flera olika frågor. Frågorna kan sedan lösas med hjälp av argument, som grundas i praktiska överväganden, konsekvensbedömningar och intresseavvägningar, vilka i sin tur till stor del är specifika för den relevanta situationen. Frågan om fordrans uppkomst inom insolvensrätten blir då frågorna om exempelvis fordran får göras gällande i konkursen, om kvittning ska medges i konkursen eller om fordran ska omfattas av det offentliga ackordet, och det är den historiskt givna utgångspunkten.s. 19