Se ovan i not 202. Jfr även de många rättsfallen på senare år, i vilka HD har lyft fram allmänna obligationsrättsliga principer, se exempelvis NJA 2013 s 1174, där HD uttalade att det finns allmänna obligationsrättsliga principer, som innebär att påföljder inte kan göras gällande av köparen, om det som annars skulle ha varit ett kontraktsbrott beror på köparen; NJA 2016 s 1035, där HD uttalade att reglerna, om dröjsmålsränta i räntelagen, ger uttryck för principer; NJA 2018 s 127, där HD fann att det finns en allmän princip om reklamation. Denna princip innebär, enligt HD, att det normalt får anses föreligga en allmän skyldighet, på det kontraktsrättsliga området, att inom viss tid meddela den kontrakts brytande parten, om ett krav på ersättning, efter det att prestationen har utförts för sent. Exemplen visar på att regelfixeringen inom förmögenhetsrätten har mjuknat något. Jfr nedan under avsnitt 7.2, i vilket tanken om att reducera begreppen till fram- ställningstekniska hjälpmedel i en regelkontext belyses.
Hänvisas från p. 6 (s. 9)
1.Det är väl känt att när funktionalismen trädde in i civilrätten tog den spjärn mot en äldre lära om äganderättsbegreppet och äganderättens övergång. Det är antagligen mindre känt att funktionalismen också tog spjärn mot en lära om fordrans uppkomst. I bland annat Axel Adlercreutz bidrag i festskriften till Carl Jacob Arnholm kommer detta till uttryck. Bidraget har titeln Avtalet och fordringen särskilt vid varaktiga avtal. I festskriftsbidraget målar Adlercreutz upp en bild av en äldre, klassisk civilrättslig lära om fordrans uppkomst, i vilken avtalsgrundade fordringar uppkom genom avtalet. Enligt Adlercreutz motiveras uppkomsttidpunkten i läran med att det ömsesidigt förpliktande avtalet ger vardera parten en fordran och en däremot svarande förpliktelse. Han menar att läran därmed sätter fordran och förpliktelsen i första rummet, såsom begrepp. Adlercreutz konkluderar att avtalsrätten sedan ger svar på om ett avtal föreligger och läran innebär att avtalsrätten också svarar på om en fordran har uppkommit.s. 6
2.Adlercreutz nöjer sig dock inte med att beskriva läran. Han kritiserar den också. Han menar att läran ger fordran en sorts substantiell karaktär; fordran blir något självständigt och primärt. Det moderna tankesättet, som Adlercreutz menar att hans eget bidrag om fordrans uppkomst ger uttryck för, har kommit längre än så. Fordringsbegreppet har inte någon direkt substans, eller för att tala med Adlercreutz: Det är ett begrepp som saknar direkt motsvarighet i verkligheten. Fordringsbegreppet har endast en framställningsteknisk funktion. Rättsreglerna ska i stället stå i centrum. Det är Adlercreutz moderna (läs: modernistiska) budskap. 90s. 6
3.Trots att de som företrädde (och företräder) funktionalismen ville göra upp med det äldre, omoderna, tänkandet lever lärorna kvar i juridiken. Det gäller även för villkorsläran – läran som Adlercreutz tog spjärns. 7
4.91 mot och därmed ville trycka undan. Nedan ska jag undersöka denna lära närmare.s. 7
5.Bland nordiska rättsvetenskapare rådde det länge konsensus, om att villkorsläran skulle användas för att avgöra frågan om fordrans uppkomst. Enighet fanns även om lärans huvudsakliga innehåll. Villkorsläran finns återgiven redan i Anton Wilhelm Scheels Privatrettens almindelige Deel från 1866, och den förekommer i många andra förmögenhetsrättsliga verk fram till och med Arnholms Privatrett I 1964. (För att ge perspektiv kan sägas att hästen hade börjat ersättas mot tåg, som färdmedel, när Scheel skrev om villkorsläran, medan Arlanda precis hade öppnats när Arnholm gav sin bild av läran.) Det har sagts att villkorsläran kom från den romerska rätten via Tyskland, genom till exempel Rudolf von Jhering och Bernhard Windscheid, men delar av läran återfinns i David Nehrmans Inledning Til Then Swenska Iurisprudentiam Civilem från 1729. 92s. 8
6.Villkorsläran har lämnat en mängd spår i rättskällorna, bland annat genom att begreppen resolutivt och suspensivt villkorad fordran stammar därifrån. Villkorsläran kan också bidra till att förklara en hel del rättspraxis, och annat rättskällematerial, samt i förlängningen (delar av) frågan om fordrans uppkomst. I mer nutida doktrin har Mikael Mellqvist förespråkat en liknande lära. Allmänna läror har dessutom fått något av en återkomst i förmögenhetsrätten på senare år.s. 9
7.I det följande tas utgångspunkt i den äldre litteraturen, för att studera villkorslärans betydelse. Därpå berörs en del nyare material, varvid inte minst Mellqvists bidrag kommer att behandlas, bland annat för att undersöka villkorslärans relevans i dag.s. 9