1.I NJA 1994 s. 204, »Ljusne kätting« skulle ett bolag A köpa en större leverans av stål. A hade vid denna tid likviditetsproblem. Bolag B, i vilket en kommun ägde samtliga aktier, skrev ett brev till leverantören, enligt vilket B förklarade att det ett par månader tidigare beviljat ett lån till A med 20 ooo ooo kr samt att B avsåg att stödja A även i framtiden, om detta skulle bli nödvändigt.Efter att stålet levererats försattes A i konkurs, leverantören fick inte betalt och stämde B på ett belopp motsvarande leveransen.s. 173
2.Högsta domstolen ansåg att brevet gav leverantören »fog för att räkna med att [B] inte under den tid som omfattades av betalningsvillkoren för oktoberleveransen -åtminstone ej utan föregående underrättelse till [leverantören] i sådan tid att [leverantören] kunnat innehålla leveransen -skulle frångå sin i brevet uttalade avsikt att vid behov stödja [A] i annat fall än om förhållandena ändrades på ett sätt som inte rimligen kunnat tas i beräkning när brevet utfärdades«. B lämnade emellertid aldrig något sådant stöd, trots att sådant behövdes. Vid dessa förhållanden måste B ansetts ha ådragit sig skyldighet att ersätta den skada som leverantören drabbats av genom att efter A:s konkurs inte fatt betalt för stålpartiet. s. 173