1.också av NJA 1989 s. 614, »Den objektivt omöjliga efterlevandepensionen«. Parterna hade ingått ett avtal om underhåll med anledning av deras kommande skilsmässa, enligt vilket hustrun skulle fa hälften av mannens efterlevandepension. När det framgick att avtalet i den delen aldrig hade kunnat förverkligas fullt ut, eftersom det stred mot de för försäkringen gällande villkoren, stämde hustrun mannen och yrkade att han skulle teckna och med årliga premiebetalningar betala en oåterkallelig pensionsförsäkring som tillförsäkrade hustrun en årlig efterlevandepension om ett visst belopp.s. 87
2.Hustruns talan ogillades. Enligt allmänna kontraktsrättsliga grundsatser följer att den förpliktade normalt är skyldig att utge skadestånd beräknat efter det positiva kontraktsintresset när det redan vid avtalets ingående förelåg hinder mot fullföljande av avtalet, förutsatt att den förpliktade visat försumlighet genom att inte pröva sina möjligheter att fullfölja avtalet. Därefter sade domstolen emellertid följande.s. 87
3.Att det förhåller sig på det sättet torde bero på att en löftesmottagare,s. 87
4.som i god tro utgått från att ett avtal skall fullföljas, bör kompenserass. 87
5.för den händelse det senare visar sig att avtalet inte kunde genomfö-s. 87
6.ras. Detta skäl kan inte åberopas om löftesmottagaren redan vid av-s. 87
7.talsslutet var i ond tro i den meningen att han hade bort förstå atts. 87
8.avtalet aldrig kunde genomföras. Uttalandet kan relateras både till Ramberg och Rambergs återgivna uttalande som till avtalsviten. Föreligger en objektiv omöjlighet, det vill säga motparten är i ond tro, finns ingen skyldighet till fullgörelse in natura eller skyldighet att utge skadestånd. Men föreligger istället god tro hos löftesmottagaren, att avtalet ska kunna fullgöras, blir löftesgivaren skadeståndsskyldig enligt det positiva intresset vid bristande uppfyllelse. Uppkomsten av denna skadeståndsskyldighet är inte villkorad av förekomsten av ett vite knutet till den omöjliga förpliktelsen, och vitet bör därför utgå enligt samma grunder som om huvudförpliktelsen inte varit omöjlig. Om det istället föreligger ond tro hos löftesmottagaren i fråga om möjligheterna till fullgörelse -vilket rimligen gäller för köp av levande kentaurer eller kykloper för att ta samma exempel som Ramberg och Ramberg-föreligger vare sig skyldighet att fullgöra in natura eller skyldighet att betala skadestånd enligt det positiva intresset vid bristande uppfyllelse. I sådana fall föreligger inte heller någon skyldighet att betala avtalsvite, och det oavsett överträdelse av en huvudförpliktelse att leverera en kyklop eller kentaur. Detta är också i linje med Almens uppfattning, att avtalsvitet inte kan skapa en skadeståndsskyldighet som på grund av objektiv omöjlighet (enligt den då gällande köplagen) inte finns. Således gäller att eftersom det vid en objektiv omöjlig förpliktelse inte föreligger någon skadeståndsskyldighet vid bristande uppfyllelse föreligger inte heller någon skyldighet att utge avtalsvitet. 4.4.2 Force majeure och hardship Force majeure är i likhet med objektiv omöjlighet en allmän ansvarsfrihetsgrund. Denna kan emellertid härledas från olika källor, och någon skillnad görs inte alltid i fråga om ursprung. Ansvarsfriheten kan till exempel framgå av avtalsnormerna, vilka i sådana fall räknar upp ett antal faktiska händelser. Om en eller flera sådana händelser inträffar upphörs. 87
9.133s. 88