1.i första hand följer av tolkning, och i andra hand av utfyllning.Däremot gäller avtalsnormerna inte framför tvingande utfyllnadsnormer, utan om de senare är tillämpliga gäller dessa oavsett förekomsten av avtalsnormer. Om tvingande utfyllnadsnormer saknas men det finns avtalsnormer är rättstillämparen skyldig att tillämpa avtalsnormerna, under förutsättning att de är åberopade av rätt part.Att avtalsnormerna i dessa fall är bindande och ska tillämpas framför dispositiva utfyllnadsnormer följer av den tidigare nämnda principen om avtalsbundenhet. Den rättstillämpare som använder dispositiva utfyllnadsnormer har därför medgett att avtalsnormerna saknar innehåll med avseende på frågan. En viktig skillnad mellan avtalsnormer och utfyllnadsnormer är deras förekomst i tiden före, under och efter avtalsförhållandet. Detta utgör också grunden för avhandlingens uppdelning mellan den dispositiva rätten och utfyllnadsnormerna. Eftersom avtalsnormerna är knutna till förekomsten av det specifika avtalsförhållandet existerar dessa vare sig innan eller efter avtalsförhållandet.Utfyllnadsnormerna finns däremot som huvudregel sedan tidigare i form av dispositiva rättsnormer. I tolkning, s. 193. u8. Westberg, P. överraskande rättsbildning på grundval av ha11delsbruk eller allmänt tillämpade standardvillkor-några reflexioner i a11/ed11ing av NJA 1998 s. 448 och 1999 s. verksamhet eller kräver deri också bevisbedömningar? Svensk Juristtidning, s. 799 f. och Lehrberg, Avtalstolkning, s. 119. Adestam, Den dokumentvillkorade garantin, s. 66. Jfr emellertid Arvidsson, N. Avtals efterverkan vid utträden ur varaktigas. 14
2.59 och med att avtalet ingås kan dessa tillämpas, men först efter att rättstillämparen funnit att det saknas avtalsnormer som omfattar den faktiska händelsen. Väl där sker omvandlingen från en dispositiv rättsnorm till en utfyllnadsnorm. Klassificeringen som utfyllnadsnormer gäller således i likhet med avtalsnormerna bara i det enskilda avtalsförhållandet.s. 14
3.Tillämpningen av dispositiva rättsnormer på detta sätt sker genom bunden utfyllning, vilket förutsätter att den dispositiva rättsnormen sedan tidigare existerar.Den part som vill att en viss dispositiv rättsnorm ska tillämpas måste -om parten har åberopsbördan -åberopa de rättsfakta som gör normen tillämplig. Själva normen i sig behöver inte åberopas eller ens nämnas, eftersom dess förekomst är något som domstolen enligt jura novit curia förväntas känna till.Således gäller att rättstillämparen vid bunden utfyllning tillämpar gällande rättsnormer.s. 15
4.Om det inte finns någon sådan måste domstolen skapa en dispositiv rättsnorm genom.fri utfyllning. Denna verksamhet sker genom att rättstillämparen i det enskilda fallet skapar en ny regel, vilken sedan används på samma sätt som ovan. Ett exempel på detta är det tidigare nämnda »Malmbergsbagarn och återförsäljaravtalet«, där Högsta domstolen konstaterade att svensk räu saknar lagstiftning om återförsäljning. Frå-s. 15
5.Adestam och Arvidsson, Kommentar till lag (1936:81) om skuldebrev, avsnitt skriver att•[ u ]tfyllning blir aktuellt först om en omtvistad fråga inte besvaras av rättshandlingens genom tolkning fastställda innehåll eller om innehållet strider mot en tvingande rättsnorm•.s. 15
6.Arvidsson, Aktieägaravtal, s. f. En motsvarande uppdelning görs av Schmidt, Bundna och öppna argument i rättsvetenskapen, s. 570 f. där bundna argument är förankrade i rättskälleläran medan de öppna argumenten saknar denna förankring.s. 15
7.Ekelöf, P. 0., Edelstam, H., och Heuman, L. Rättegång. H. 4, s. ff. och Nordh, Processens ram i tvistemål: om yrkande och grunder, ändring av talan m.m, s. 50 ff.s. 15
8.Se till exempel •Sydkraft Il«, s. och Arvidsson, N. och Samuelsson, P.s. 15
9.Entreprenadavtal mellan näringsidkare och konsument, s. 56 f.s. 15