NJA 2010 s. 629, •Temarör och den borttappade huvudnyckeln«, p. ro. Se även NJA 2018 s. 834, •Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen•, p. 26 som talar om vitet som •ett på förhand normerat skadestånd som ofta syftar till att parterna inte ska behöva tvista om förhållandena i det enskilda fallet«.
Hänvisas från p. 4 (s. 153), p. 8 (s. 20)
4.Från senare litteratur menar Olsen att av stor betydelse är ersättningsklausulens accessoriska natur, vilken medför att betalningsförpliktelsen inte är gällande om den har knutits till en ogiltig huvudförpliktelse.Emellertid har regeln visat sig inte vara undantagslös. Av NJA 1974 s. 526, »Handpenningsavtalet och det negativa intresset«, kan enligt Olsen såvitt gäller handpenningsfallen en klar undantagsregel konstateras, vilken anger att ersättningsklausulen accepteras i princip upp till ett belopp motsvarande säljarens negativa kontraktsintresse och som sådan fungerar den som ett undantag från den allmänna regeln om ersättningsklausulens accessoritet.Hon kritiserar emellertid denna (det vill säga hennes egen) tolkning av NJA 1974 s. 526, och anser istället att en giltighetsprövning av ersättningsklausulen -med stöd i praxis -ska göras. Vid en sådan prövning jämförs det avtalade beloppet med borgenärens förväntade skada beräknad enligt det negativa intresset och begränsad till vad en genomsnittlig köpare borde ha kunnat förutse. Dessa belopps. 153