I

1.klusiv reglering av ersättningen vid ett kontraktsbrott« samt att klausulen istället i allmänhet får tolkas utan tillämpning av en sådan hjälpregel. Till stöd för att domstolen sökte en norm av typen N är användningen av »generellt« och »i allmänhet«. Men avslutningsvis i denna del av domskälen talar den istället talar om en hjälpregel för tolkning. En sådan regel är något annat än en dispositiv rättsnorm. Det kan här tänkas att domstolen sökte efter en speciell tolkningsregel för avtalsviten. En sådan tolkningsregel skulle i så fall vara en motsvarighet till den speciella tolkningsregeln för ansvarsbegränsningar och friskrivningar i standardavtal, vilken anger att dessa klausuler ska tolkas restriktivt. Domstolen skulle också kunna leta efter en dispositiv rättsnorm, att använda för tolkning av avtalet i enlighet med innehållet i den dispositiva rätten. I sådana fall skulle det indirekt vara ett uttalande om innehållet i den dispositiva rätten. Här kan med andra ord finnas en skillnad mellan (1) innehållet i den materiella dispositiva rätten och (2) innehållet i den dispositiva rätt som används i en tolkningsregel. Därmed inte sagt att dessa har olika innehåll, men det går inte heller att mot bakgrund av domskälen att säga att de har samma innehåll. Den rimligaste läsningen av domskälen i denna del är emellertid att domstolen letade efter en materiell dispositiv norm Kontraktsrätt: allmänna ämnen, s. 122, Herre, J. och Ramberg, J. (2016), Köp/agen (26 Avtalstolkning: tolkning av avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, s. 211s. 194

2.239 av typen N -oavsett om den skulle tillämpas direkt eller utgöra bakgrund för en tolkning i ljuset av dispositiv rätt -men kom fram till att en sådan saknades. s. 194

3.På samma sätt kan domskälen i [^2014]års fall analyseras. Inte heller av dessa framgår emellertid uttryckligen om domstolen talar om tolkning eller om den talar om utfyllning. Domstolen skriver i nu aktuell punkt följande.s. 195

4.Om parterna i ett kontrakt har angett en viss påföljd för ett kon-s. 195

5.traktsbrott, så utesluter det i regel inte att den förfördelade partens. 195

6.har rätt till sådana andra påföljder som kan följa av på avtalsförhål-s. 195

7.landet tillämpliga rättsregler. Viss ledning kan fas av användningen av »i regel«, vilket skulle kunna tyda på att den talar om en utfyllande regel. Men det finns samtidigt en möjlighet att domstolen talar om samma slags tolkningsregel som nämns i [^2010]års fall. Ytterligare ett alternativ är att domstolen gör ett empiriskt konstaterande, det vill säga att avtal vanligen inte innebär att avtalade avtalsbrottspåföljder är exklusiva.s. 195

8.I nästföljande mening i [^2014]års fall fortsätter domstolen på samma tema.s. 195

9.För att en i ett sådant kontrakt föreskriven påföljd ska vara exklusivs. 195

10.krävs det i allmänhet att detta framgår av kontraktsvillkoret eller atts. 195

11.det finns annat stöd för att uppfatta regleringen som heltäckande.s. 195

12.A J I Denna ordning gäller i princip också när det, såsom i förevarande fall, är fråga om ett standardavtal. Om domstolen i [^2014]års fall talar om tolkning skulle domskälen kunna läsas som att det finns en speciell tolkningsregel för avtalade avtalsbrottspåföljder, däribland avtalsviten.Skälen för en sådan tolkningsregel är emellertid svåra att spåra. Av vissa uttalanden i litteraturen framgår att för standardavtal gäller en för (endera parten) tyngande och oväntade klausuler speciell och restriktiv tolkningsprincip. Högsta domstolen har i NJA [^2012]s. 597 gjort ett uttalande angående i vilken mån parterna genom ett avtalsvite dels infört ett krav på viss effekt, dels gjort avsteg från en viss princip i den dispositiva rätten. Domstolen sade där följande. En sådan från dispositiv rätt avvikande innebörd av bestämmelsen, som typiskt sett får anses vara inte bara överraskande utan också tämligen långtgående och klart oförmånlig för beställaren samt motsvarande oväntad och fördelaktig för entreprenören, måste förutsätta ett tydligt stöd i bestämmelsens ordalydelse eller i andra tolkningsdata. Något sådant stöd finns inte. Exempel på sådana (för ena parten) tyngande klausuler är ansvarsbegränsningar och friskrivningar. Ett exklusivt vite har, om skadan överstiger vitesbeloppet, en likadan effekt på tillämpningen av den dispositiva rätten. Däremot kan ett avtalsvite inte också vara en friskrivning, eftersom vitesbeloppet måste vara större än noll. Detta innebär att den Avtalsgrundande rättsfakta, s. 66 f., Lehrberg, Avtalstolkning, s. 196 f., Bernitz, Standardavtalsrätt, s. ff. och samt T 0rum, Interpretation efc ommercial contracts, s.s. 196