Se till exempel Adlercreutz m. fl.., Avtalsrätt I, s. 232 och Hellner m. fl.., Förmögenhetsrätt 1978-2004. Svensk Juristtidning, s. 733, Gustafsson, J. (2008), Om universitet, s. 17 ff., Hellner m. fl.., Kontraktsrätt: allmänna ämnen, s. 205 och Bengtsson, universitet, s. 265 ff. med påpekande att culpa-regeln är en huvudregel, med vissa be- gränsade undantag. Se också NJA 2012 s. 725, p. 21, NJA 2013 s. 271, »Skadorna på Läckebys arbeten«, p. 8 och NJA 2019 s. 94, •Gamla vägen•, p. 37. Jfr dock en annan uppfattning, företrädd av bland annat Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 262 f. Jfr emellertid den så kallade normskyddsläran, vilken innebär att förutom adekvat kausa- litet gäller att skadeståndet omfattar endast de intressen som skyddas av den handlings- norm som överträtts, se till exempel NJA 2014 s. 272, »BDO«, p. 19 ff. Enligt Bengtsson kan man •nog anta att principen har ringa praktisk betydelse i kontraktsförhållanden«,
Hänvisas från p. 1 (s. 116)
1.6.3 DET POSITIVA INTRESSET 6.3.1 Ansvarsförutsättningar Det positiva intresset utgör sedan lång tid huvudregeln för ersättning vid avtalsbrott, och som ersättningsform förekom den redan i den romerska rätten. Den norm som skapar ersättningen innehåller ett antal rekvisit. Dessa är (1) överträdelse av en giltig avtalsförpliktelse och att överträdelsen grundas i (2) vårdslöshet.Överträdelsen ska vidare ha orsakat (3) motparten (4) en ren förmögenhetsskada. Med kravet på orsakat följer också att det ska finnas en (5) adekvat kausalitet mellan överträdelsen och skadan. Kontraktsrätt: allmänna ämnen, s. 227 samt Zimmermann, R. (1996), The law oj obligations: Roman Joundations oj the civilian tradition, s. 824 ff. 363. Se till exempel Rodhe, Obligationsrätt, s. 528, Herre,]. (2005), Svensk rättspraxis. culparegeln -särskilt inom kontraktsförhållanden. Juridisk Tidskrift vid Stockholms B. (2017), Om allmänna skadeståndsrättsliga principer. Juridisk Tidskrift vid Stockholms 364. Hellner m. fl.., Kontraktsrätt: allmänna ämnen, s. 225, Bengtsson, Om allmänna skadeståndsrättsliga principer, s. 265 och Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 266. Bengtsson, Om allmänna skadeståndsrättsliga principer, s. 274.s. 116