NJA 1989 s. 614, »Den objektivt omöjliga efterlevandepensionen• på sidan
Hänvisas från p. 1 (s. 36), p. 8 (s. 87)
1.81 Frågan blir då varför det är viktigt att hålla isär dessa två företeelser, det vill säga varför är en social välfårdsfunktion »bättre« än välståndsmaximering? Under welfare economics görs utvärderingen av olika alternativ i två steg. Först (1) klarläggs nyttan hos varje enskild individ för de olika alternativen och därefter (2) sammanställs dessa nyttor enligt en viss funktion.s. 36
2.En individs nytta kan bestå av en mängd olika faktorer och det finns i teorin ingen gräns för vad som där kan ingå så länge utgångspunkten är individen och hennes uppfattning.Nyttan av respektive faktor kopplas ihop till ett tal, där ett enkelt samband föreligger: ju högre nytta, desto högre värde. Samma sak gäller för en förväntad nytta. s. 37
3.En viktig del av welfare economics är hur de olika individernas nytta sammanställs enligt (2) ovan. Hur detta sker beror på vilket perspektiv man väljer, det vill säga vilken social välfårdsfunktion som används. Användningen av welfare economics säger i sig ingenting om på vilket sätt detta ska ske, utan den säger bara att det ska ske på något sätt. Wealth Maximization as a Normative Principle. The Journal ofLegal Studies, s. 227 ff. samts. 37