Se avtalet i NJA 2015 s. 741, »Partneravtalet«, för ett liknande exempel, där det inte framgår av domen huruvida det bolag som var förpliktelsens objekt också var part i avtalet. 121
Hänvisas från p. 1 (s. 76)
1.dande av den tid som bestämts för utförande av viss del av entreprenaden. Om vite avtalats är beställaren därutöver inte berättigad till skadestånd för förseningen. Förpliktelsen i första meningen uppfyller kraven för att räknas som ett avtalsvite. Den är en penningförpliktelse, och är villkorad av överträdelse av en huvudförpliktelse, att färdigställa något inom en viss tid (kontraktstiden eller en ändrad tid för färdigställande). Överträder subjektet (entreprenören) denna huvudförpliktelse ska det betala (det vill säga den förpliktelse som följer av klausulen är en penningförpliktelse) det belopp som framgår av avtalet. Därutöver innehåller klausulen två ytterligare meningar. Den första anger att vite kan avtalas även för andra delar av entreprenaden. Den andra meningen reglerar förhållandet mellan avtalsnormer och skadestånd enligt den dispositiva rätten. Detta förhållande har emellertid inget att göra med hur avtalsvitet är villkorat. Därför påverkar dessa meningar inte heller huruvida förpliktelsen räknas som ett avtalsvite. Nästa exempel är följande klausul. (3 .8) Om A bryter mot punkten 7 ska A betala ooo kr till C. Förpliktelsen skiljer sig från modellklausulens genom att förpliktelsens objekt inte är part i avtalet. Men den uppfyller ändå samtliga av avtalsvitets konstituerande villkor, och den räknas därför som ett avtalsvite. De konstituerande villkoren innehåller inte någon begränsning i denna del. Således saknar det betydelse om objektet är eller inte är part i avtalet. Däremot uppfyller följande inte villkoren för att räknas som ett avtalsvite.s. 76