Olsen, Ersättningsklausuler, s. 130 f. Se även NJA 2012 s. 597, •Den försenade kraftverksgeneratorn•. Även om omständigheterna i målet var speciella framgick det att vitet inte var villkorat av skada. 26o. Almen och Eklund, Kommentar till köp/agen (1960), s. 314. Se även Hagerup, F. uppfattning. III
Hänvisas från p. 2 (s. 65)
2.För svenskt vidkommande skrev redan Almen att »[v]itesutfåstelsen medför ju alltid köparen förmånen att slippa förebringa bevisning rörande skadans existens och belopp« samt att »säljaren icke genom förebringande av bevisning därom, att köparen i själva verket ej lidit någon skada eller att skadans belopp är lägre än vitet, kan vinna befrielse från dettas utgivande, är allmänt erkänt«.Rodhe menar att vitet inte ska »falla för bevisning om att skadan understiger vitesbeloppet« samt att inte heller »kan det, såsom ibland gjorts gällande, vara en generell förDCFR, 111.-3:712. Se också Zimmermann, Art 9:509: Agreed Payment for Nonperformance, s. 1539 ff. kussioner återgivna i juridiska Föreningens förhandlingar år 1916. (1918), Tidskrift utgiven utsättning för utdömande av vite att åtminstone någon skada uppstått«. Olsen anser att ersättningsklausuler, till skillnad från skadestånd, »innehåller som regel inget krav på att skada skall ha uppstått« och att fråga då uppstår »om kravet på skada enligt allmänna regler utfyller klausulen vid domstolsbedömningen«. Efter en genomgång kommer Olsen till slutsatsen att »mycket lite tyder på att krav på faktisk skada utgör en självständig ansvarsförutsättning«. Inte heller vad gäller vårdslöshet finns det något krav enligt litteraturen, även om detta inte är lika väldokumenterat som för skada. Serlachius skriver att det är tillräckligt för ansvar att ett avtalsbrott har uppkommit.Fehr skriver att vitet ska utges »oberoende av subjektiv skuld hos den förpliktade«. Almen menar att om vitet är knutet till en huvudförbindelse, »vars icke-uppfyllelse endast under förutsättning av skuld (culpa) hos den förpliktade ådrager denne ersättningsskyldighet ligger det onekligen ganska nära till hands att uppfatta densamma såsom ett eftergivande av berörda fordran«.Olsen hänvisar till Almen och konstaterar också att utifrån det undersökta rättsfallsmaterialet (i detta fall notisfall) finns inget fall där man direkt tar ställning till om gäldenären varit vårdslös och utdömt ansvar i enlighet därmed. 256. Rodhe, Obligationsrätt, s. 595. 258. Serlachius, Lärobok i obligationsrätten, s. 21 Se även Hemberg, Till frågan om avtalsvitets konstruktion, s. 417. 259. Fehr, Om vitesbestämmelser, s. 21. (1884), Om kjeb og salg:forel~sninger, holdt ved Kristiania universitet, s. 125 för en liknande 261. Olsen, Ersättningsklausuler, s. 180.s. 65