I

1.tidigare uppfattningen att det inte går att friskriva sig från grov vårdslöshet alltjämt håller. Avslutningsvis återfinns i Maunsbachs artikel från 2018 en processuell vinkel, som inte förekommer i någon av de tidigare framställningarna. Artikeln behandlar situationen där parterna har avtalat om regleringen av processrättsliga frågor, till exempel tvistlösningsform, talerättsbegränsningar eller åberopandeförbud, där dessa ska vara bindande inte bara för parterna utan också för den domstol de är åberopade inför, och vad som händer om dessa är processrättsligt ogiltiga men är kopplade till ett civilrättsligt giltigt avtalsvite. Bortsett från dessa mer omfattande framställningar nämns avtalsvitet i flertalet standardverk i den svenska avtals-och obligationsrätten. Som klausultyp nämns den redan av Nehrman, då som wite och prena conventionalis.Under andra halvan av 1800-talet förekommer korta uttalanden i olika civilrättsliga framställningar. Klausultypen kallas där i likhet med Nehrman för antingen wite eller pactum de prena conventionalis.I dessa verk beskrivs i korthet vad ett avtal om vite är och i vilka avtalstyper det förekommer. I vissa fall innehåller framställningarna också en kort redogörelse för vitets förhållande till skadestånd enligt den dispositiva rätten. 37. Maunsbach, L. (2018), Avta/sviten -civilrättslig giltighet trots processrättslig ogiltighet? 38. Nehrman, D. (1729), Inledning til then swenska iurisprudentiam civilem, af naturens lagh och Sweriges rikes äldre och nyare stadgar uthdraget1 och vpsatt af David Nehrman. Med hans kongl. may:tz nådigsta privilegio, s. 241 och 282. 39. Till exempel Schrevelius, F. (1 8 57), Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande civilrätt. D. Förmögenhetsrätten, s. 685 och Olivecrona, K. (1862), Förmögenhets rätt efter professor K. O/ivecronas föreläsningar, s. 686 f.s. 338

2.Under 1900-talet återkommer avtalsvitet i Almens kommentarer till köplagen och avtalslagen.Även Rodhe behandlar vitet i sin Obligationsrätt från 1956.Rodhe behandlar utöver de tidigare nämnda relationerna -ogiltighet och den utfyllande rätten -förhållandet mellan vitet och förverkandeklausuler. Under andra halvan av 1900-talet och in på 2000-talet har de kortare framställningarna om vite varit begränsade till en beskrivning av vad vitet är samt i vissa fall också en redogörelse för förhållandet mellan vitet och ersättning enligt det positiva intresset. r.3.2 Ekonomisk forskning Bortsett från Gorton och Samuelssons artikel och Samuelssons monografi saknas svenska framställningar om vitets ekonomiska effekter. Rättsekonomiska framställningar av svensk rätt finns förvisso, men dessa tar inte upp viten.Däremot kan dessa, tillsammans med avhandlingar med ett rättsekonomiskt synsätt, ändå ge perspektiv på ämnet rättsekonomi samt fungera som exempel på hur ekonomi och juridik interagerar. s. 339

3.40. Almen och Eklund, Kommentar till köplagen (1960), s. 319 och Almen m. fl.., Lagen om avtal, s. 139.s. 339

4.41. Rodhe, Obligatiomrätt, s. 584 ff.s. 339

5.42. Se till exempel Ramberg, J. och Herre, J. (2016), Allmän köprätt, s. 232, Adlercreutz m. fl.., Avtalsrätt I, s. 340 samt Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt, s.s. 339

6.43. En sådan är Dahlman, C., Glader, M., och Reidhav, D. (2005), Rättsekonomi: en introduktion. I övriga Norden förekommer emellertid sådana, se till exempel Lando, H. (2014), En rets11konomisk analyse af k11bers ret til at hceve ved mangel. Tidsskrift for Rettsvitenskap, s. 397 ff.s. 339

7.44. Se till exempel Samuelsson, P. (1991), Information och ansvar: om börsbolagem amvar för bristfällig informatiomgivning på aktiemarknaden, Runesson, Rekomtruktion av ofullständiga avtal, Domeij, B. (1998), Läkemedelspatent: patent på läkemedel i Europa ur ett rättsvetemkapligt och rättsekonomiskt perspektiv och Söderström, R. (2017), Sound banking. 32s. 339