Se AD 2014 nr 19, AD 2015 nr 44 och AD 2015 nr 51.
Hänvisas från p. 17 (s. 2297)
1.Preventionshänsyn i arbetsrättsliga sammanhang är, som sagt, inte något nytt. I relation till den allmänna skadeståndsrätten har däremot införandet av ersättningsformen och särskilt dess betonade avskräckande syfte varit främmande och utmanande. Den tanke om skadeståndets huvudsakliga funktion, som reparation av en liden skada, har med tydlighet frångåtts. Även för icke-ekonomiska skadestånd – däribland diskrimineringsersättningen – anses värdet av identifiering av ersättningsposter och bedömningsgrunder för en normstyrd rättstillämpning (ersättningsbestämningen inkluderad) vara stort.s. 2296
2.281s. 2296
3.Sabina Hellborgs. 2297
4.I NJA 2014 s. 499 I och II (bussfallet respektive vårdcentralsfallet),s. 2297
5.utvecklar Högsta domstolen en modell för diskrimineringsersättning-s. 2297
6.ens bestämmande. I det första fallet hanterade Högsta domstolens. 2297
7.ersättningens dubbla syfte genom att dela in ersättningen i två kom-s. 2297
8.ponenter; en upprättelseersättning och ett preventionspåslag. Upp-s. 2297
9.rättelseersättningen ska bestämmas i enlighet med ersättningsbestäm-s. 2297
10.ningen vid kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (SkL), ochs. 2297
11.baseras på en bedömning av gärningens allvar. Preventionspåslaget skas. 2297
12.anknyta till det belopp som nyss nämnda värdering av kränkningens. 2297
13.leder till, och utgöras av ett motsvarande belopp – dvs. en dubblerings. 2297
14.av upprättelseersättningen. Utgångspunkten är graden av klander is. 2297
15.gärningen, bestämt med ledning av gärningens allvar.s. 2297
16.Arbetsdomstolen har uppmärksammat Högsta domstolens upp-s. 2297
17.delning i flera fall, men som sagt inte anammat modellen för er-s. 2297
18.sättningsbestämning. Istället har Arbetsdomstolen tagit hänsyn tills. 2297
19.det dubbla syftet med ersättningen genom att beakta ”de preventivas. 2297
20.aspekterna.” Här bör det även tilläggas att Arbetsdomstolen i mångas. 2297
21.fall har att bestämma en ersättning inte bara utifrån en överträdelses. 2297
22.av diskrimineringslagstiftningen, utan även andra kränkningar av ar-s. 2297
23.betsrättslig lagstiftning såsom anställningsskyddslagen eller föräldra-s. 2297
24.ledighetslagen. Diskrimineringen ersätts, ofta som ett sammanslagets. 2297
25.belopp, tillsammans med det allmänna skadeståndet. Jämförelsers. 2297
26.282s. 2297
27.Diskrimineringsersättning som påföljd i och utanför arbetsrätten mellan diskrimineringsersättningens storlek i olika situationer samt mellan diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd vid andra överträdelser, präglas av denna brist på tydliga uppdelningar i olika ersättningsposter.s. 2298
28.Detta har föranlett kritik i doktrinen, med uttryckta önskemål om att Arbetsdomstolen ska vara tydligare med åtminstone vilken del av beloppet som hänför sig till vilken lagöverträdelse. Ett skäl därtill skulle vara att det möjliggör jämförelser mellan olika diskrimineringssituationer, på olika områden, samt att det i högre grad går att utvärdera utvecklingen av diskrimineringsersättningens storlek över tid. Samtidigt har de särskilda situationer som uppstår i arbetslivet, men inte på andra områden, framförts som ett skäl till att olikheter mellan de två högsta instanserna även fortsättningsvis kommer att existera.s. 2298
29.Det kan också tilläggas att eventuella ekonomiska förluster vid diskriminering kan ersättas enligt 5 kap. 1 § st. 2 DiskL, i vissa angivna situationer, exempelvis för utebliven lön eller uteblivna inkomster vid diskriminerande uppsägningar. Däremot kan ekonomisk ersättning inte utges i samband med diskriminering vid tjänstetillsättning eller befordran, utan då är den ideella diskrimineringsersättningen den enda tillgängliga skadeståndspåföljden.s. 2298
30.Eftersom, vilket beskrivits ovan, diskrimineringslagstiftningen är avsedd att tillämpas på ett enhetligt sätt, och diskrimineringsersättningen är en del av lagens genomförande, uppmanas de två högsta instanserna till någon form av kommunikation. Med det sagt är det dock, med anledning av olikheterna på områdena, inte möjligt eller rimligt att i alla lägen jämföra ersättningsbelopp eller omständigheter med varandra. Interaktionen mellan de två högsta instanserna aktualiserar även mer övergripande frågor om huruvida Arbetsdomstolen bör eller måstes. 2298
31.283s. 2298
32.Sabina Hellborgs. 2299
33.följa den ersättningspraxis som utvecklats av Högsta domstolen. Ellers. 2299
34.tvärtom, om det är befogat av Högsta domstolen att ta ledning avs. 2299
35.Arbetsdomstolens avgöranden i diskrimineringsmål – något som ännus. 2299
36.inte skett. Frågan kan ses i en vidare kontext, utifrån frågan om kom-s. 2299
37.petensfördelningen mellan Arbetsdomstolen och Högsta domstolen,s. 2299
38.som bland annat aktualiserats i samband med att Högsta domstolen is. 2299
39.NJA 2015 s. 899 funnit sig behörig att pröva tillåtligheten av strids-s. 2299
40.åtgärder.s. 2299
41.Ur ett arbetsrättsligt eller skadeståndsrättsligt perspektiv kan utveck-s. 2299
42.lingslinjerna i fråga om diskrimineringsersättning dras parallellt meds. 2299
43.varandra inom respektive område. Ur ett diskrimineringsrättsligt per-s. 2299
44.spektiv, med hänsyn till lagstiftningens bakomliggande syfte och blan-s. 2299
45.dade bakgrund, är dock dessa utvecklingslinjer sammanflätade meds. 2299
46.varandra. Likheter och skillnader mellan diskrimineringsprövningenss. 2299
47.utfall i olika forum förtjänar därför att belysas, vilket kommer att ske is. 2299
48.det följande jämförande avsnittet.s. 2299