Jfr AD 2017 nr 61 där Arbetsdomstolen ansåg det obehövligt att inhämta för- handsavgörande, eftersom det inte var möjligt med en konformtolkning av den natio- nella bestämmelsen om utredningsskyldighet vid trakasserier (2 kap. 3 § diskrimine- ringslagen), eftersom denna regel inte hade någon motsvarighet i direktivet.
Hänvisas från p. 16 (s. 2122)
16.Arbetsdomstolen har aldrig vänt sig till EU-domstolen för bistånd med tolkning av direktivbestämmelser om arbetstagarinflytande. Den EU-rättsliga kopplingen till nationell lagstiftning är tydligast när nya bestämmelser genomförs på nationell nivå. När befintliga bestämmelser används för att genomföra direktiv uppfattas sannolikt behovet att begära förhandsavgörande från EU-domstolen som mindre, eftersom de omfattande nationella rättskällorna kan ge ledning om bestämmelsens innebörd. Inte desto mindre är detta underlag för tolkningen inte det enda som ska beaktas då det är fråga om en ny regel, med ett nytt syfte, inordnats i den existerande bestämmelsen. Det förefaller som att Arbetsdomstolens frågor till EU-domstolen rent faktiskt avsett situationer där konflikten mellan nationell rätt och EUrätten varit uppenbar, samt i situationer där EU-rätten genomförts i nationell rätt med stöd av en helt ny bestämmelse.s. 2122