Stycket

2.22 (R) Separationsrätt vid kontanthantering 473 någon mening vara reellt. Även om uppdragstagaren placerat medlen avskilt anses medlen således kunna i realiteten vara annat än avskilda för att upp­ dragstagaren helt enkelt använder medlen som denne behagar. I förarbetena anges att gäldenären skall agera utifrån en ganska strikt linje. Utrymmet för avvikelser begränsas där mer eller mindre till förbiseende och sådant som har anknytning till uppdraget: ”Ej heller kunna medel, som insatts på en bankräkning, anses behörigen avskilda, om sysslomannen genom insättningar och uttag för egen del använ­ der räkningen som ett vanligt privat bankkonto. Härvid måste ganska stränga krav upprätthållas. Dock behöver en bankräkning med redovisningsmedel icke förlora sin speciella karaktär, så snart ett belopp, som tillhör sysslomannen, finnes på kontot. Att ett dylikt belopp genom tillfälligt förbiseende placerats där eller att upplupen ränta, som tillkommer sysslomannen, kvarstår på kontot eller att tillgodohavande eljest uppkommit för sysslomannen genom att han underlåtit att göra uttag, bör sålunda ej medföra denna verkan.” Förarbetsuttalandet har använts som stöd i rättspraxis. I NJA 1998 s 275 (Makarnas konto) fastställde HD en dom från HovR:n: ”Av förarbetena till lagen om redovisningsmedel och av praxis framgår att det ställs stränga krav för att medel skall anses vara behörigen avskilda. Så anses inte vara fallet när medel har insatts på en bankräkning, om den redovisnings­ skyldige genom insättningar och uttag för egen del använder räkningen som ett vanligt privat bankkonto.” Frågan har också återkommit i NJA 1995 s 367 II (Obligentia) där den gränsdragningsproblematik som blir följden uppmärksammas, samtidigt som följden att redovisningsmedelsstatusen faller bekräftas: ”Därmed uppstår ett gränsdragningsproblem: när blir kontoinnehavarens dis­ positioner av egna medel på kontot så omfattande att medlen på kontot inte längre utgör redovisningsmedel? För den bedömningen fordras att utredningen i målet ger tillfredsställande grund för att avgöra hur många och vad slags dispositioner av kontohavarens egna medel som förekommit på kontot. Saknas sådan utredning får man falla tillbaka på bevisbörderegler.” 474 22 (R) Separationsrätt vid kontanthantering Vad som framträder genom de redovisade utsagorna är ett krav på att avskiljandet skall vara reellt. De dogmatiska utsagorna förefaller gå ut på att skilja mellan avskiljande av medel som bara är formellt eller till sken, och avskiljande av medel som är reellt. Som framgår av utsagorna kan det vara besvärligt att göra en sådan åtskillnad. Liknelsen med att använda de avskilda medlen som ett vanligt privat konto ger visserligen en uppfatt­ ning om vad som i varje fall inte skall anses godtagbart, men som också följer av en av utsagorna krävs en bedömning av hur många och vilka slags dispositioner som gjorts.s. 22