1.Rättspraxis har utgjort en del av grunden för de ståndpunkter som intagits av olika författare. Ett sådant ställningstagande är: ”Beträffande den förstnämnda situationen [gäldenären har en skuld till ban ken på kontot som nedbringas genom insättningen] uttalade HD i 1937 års fall att, vid tillämpning av reglerna om återvinning i konkurs måste »varje å checkräkningskredit gjord insättning anses såsom betalning i den mån beloppet motsvaras av saldo räkningshavaren till last och ej åter uttages». Detta innebär att en insättning, som sker då kontot utvisar en skuld till banken och som alltså medför att gäldenärens skuld nedbringas till någon del, skall betraktas son en betalning. Av rättsfallen framgår vidare, att betalningens omfattning motsvaras av skillnaden mellan de inbetalningar och de utbetalningar som 176 7 (C) Omfattningen av återvinning i kontokreditrelationers. 7
2.gjorts under den period som avses, dvs. från återvinningsfristens början tills. 176
3.konkursutbrottet.” Ställningstagandet motiveras således helt med att det framgår av rättspraxis. Huruvida detta stämmer kan ifrågasättas. Jag kan sträcka mig till att det är en möjlig tolkning av rättsfallen.s. 176
4.Av intresse är att någon analys inte redovisas. Vad som nämns är käll hänvisningar i fotnoterna. Dessa introduceras dock som att de handlar om andra frågor. Författaren ger således ingen motivering i sak till varför det skall handla om en tidsperiod och inte heller varför denna skall börja vid återvinningsfristens början. Inget av rättsfallen ger stöd för något som detta. Tvärt om pekar NJA 1978 s 194 (Stelvio) på att perioden skall börja vid en tidpunkt då de övriga återvinningsrekvisiten är uppfyllda. Någon analys av konsekvenser av denna lösning, eller hur de svagheter som den har skall hanteras, ges inte heller. Svagheterna nämns i avsnitt ovan. En av dem är hur man skall hantera de övriga rekvisiten, d v s i förhållande till vilken handling och vid vilken tidpunkt dessa skall bedömas.s. 176
5.Intressant är också att det i en tidigare upplaga av den aktuella boken funnits en argumentation i syfte att motivera ställningstagandet. Argu mentationen gällde en annan rättsfråga, men i detta avsnitt hänvisade förfat taren till det ovan citerade avsnittet. Det borttagna avsnittet behandlade en rättsfråga om huruvida gäldenärens utnyttjande av checkräkningskredit för betalning av en skuld till annan borgenär skulle ses som borgenärsbytes. 176
6.7 (C) Omfattningen av återvinning i kontokreditrelationer 177 i nackdelshänseende. Författaren argumenterade med hjälp av konceptar gumentet att: ”… en checkräkningskredit i återvinningssammanhang inte [är] att jämställa med ett vanligt lån. Då fråga om återvinning av en betalning till banken upp kommer görs i stället en summering av gjorda uttag och insättningar från återvinningsfristens början till konkursutbrottet. Om kontot t. ex. vid såväl början som slutet av perioden utvisar en skuld till banken och insättningarna under den aktuella tiden sammanlagt överstigit gjorda uttag räknas endast nettot som en betalning.” Sedan tredje upplagan av boken innehåller den inget konceptargument som gör anspråk på en mer allmän definition av en checkräkningskredit. (I tredje upplagan av boken lade författaren istället in en kommentar kring NJA 1996 s 271 som avgjorde frågan om borgenärbyte på så vis att trans aktionerna sågs som åtskilda. Författaren var tillika ett av justitieråden i det avgörandet.) Huruvida det är relevant att ta upp vad en författare skrivit i tidigare upp lagor kan diskuteras. Att det i en rättsdogmatisk undersökning är relevant att försöka spåra hur ett normativt argument uppkommit förefaller dock vara helt i linje med rättsdogmatiska tänkesätt. I varje fall kan något sådant vara av intresse i brist på redovisning av analys och i brist på motivering till en ståndpunkt. Den undersökning som här gjorts indikerar att den egentliga analysen kan ha bestått i en mycket kortfattad jämförelse med vanliga lån som utföll i konstaterandet att förhållandet för kontokredit avviker och att en avvikande lösning därför måste användas. Något motiv till varför just den förespråkade lösningen skall användas ges dock inte. Givetvis kan det dock ha funnits en mycket mer långtgående analys som dock helt enkelt inte redovisas. Ett sådant stilval förekommer ofta i rättsvetenskapen. 178 7 (C) Omfattningen av återvinning i kontokreditrelationers. 7