Närliggande

1.I ett ovan citerat rättsfall om resebyråförhållanden förefaller parterna inte ha varit överens om hur uppdragstagaren skulle hantera medlen. Beträffande bevisningen skriver justitieråden: ”[Vittnet] har härvidlag uppgett å ena sidan att resebyråerna enligt praxis hanterade kundbetalningarna som egna kassamedel för sina likviditetsbehov men å andra sidan att IATA­bolagen ville att det skulle stå klart att medlen tillhörde dem och att medlen skulle hanteras på ett särskilt sätt. Såvitt framgår av vittnesmålet blev saken inte närmare utredd vid förhandlingen.” Det förefaller av domskälen som att uppdragstagaren ansågs ha hanterat medlen som sina egna, i åtminstone viss mån, till dess redovisning skedde. Likaså förefaller det som att uppdragsgivaren varit medveten om att upp­ dragstagaren, agerat på detta vis. Ändå beslutade justitieråden om att ge uppdragstagaren separationsrätt. De menade: ”Den avgörande frågan är i stället huruvida IATA­bolagen godtog att reseby­ råerna, efter sammanblandning av kundmedlen med egna tillgångar eller efter förfoganden över medlen för egen räkning, fick låta sin förmögenhetsställning försämras så att värdet av redovisningsfordringen påverkades, utan att det skulle innebära ett avtalsbrott mot IATA­bolagen.” Vad HD beslutade var således att separationsrätt skulle ges trots att upp­ dragstagaren, i åtminstone viss mån, hanterade medlen som sina egna. Skälet var att uppdragsgivaren inte hade godtagit att uppdragstagaren agerade på detta sätt för den händelse att denne drabbades av försämrad förmögenhetsställning. För att uppdragsgivaren skulle anses ha godtagit 486 22 (R) Separationsrätt vid kontanthantering något sådant menade justitieråden, med stöd av lagförarbeten, att det skulle behövas ”uttryckligt medgivande eller andra särskilda omständigheter”. Vad uppdragsgivaren gjort var också att hävda att det skulle stå klart att medlen tillhörde dem och att medlen skulle hanteras på ett särskilt sätt. Detta framgår av det första citatet ovan.s. 22