för skadestånd

1.Utöver huvudalternativet vill jag också redogöra för ett alternativ som följer av en viss tolkning av ett några år gammalt avgörande av HD. Jag vill redovisa detta alternativ främst för att jag i analysen gjort iakttagelsen att ansvarsbedömningen i realiteten flyter ihop. Som jag redovisar i de följande avsnitten är det i hög grad samma omständigheter som behöver beaktas. Bedömningen av om banken inte hade tillräcklig grund för sin uppsägning och bedömningen av om banken agerat vårdslöst blir sådan att skillnaden kan framstå som otydlig. Denna otydlighet förefaller dock inte avgörande för om regleringen kan användas. Den blir inte avgörande för möjligheterna att hantera den komplexa avvägning som behövs.s. 430

2.Det alternativ som jag vill redogöra för handlar om att använda en annan utgångspunkt. Bedömningen av vad som skall vara skadestånds­ grundande skall göras med utgångspunkt i en allmän culpanorm. Först därefter skall avtalsvillkoren tas i beaktande. Tänkesättet skulle i det här aktuella sammanhanget möjligen kunna leda till en mer nyanserad analys än en analys som utgår från avtalsvillkoren. I huvudalternativet ovan skulle bedömningen kunna bli begränsad till om avtalsvillkoren följts eller inte. Med det alternativ jag analyserat blir utgångspunkten en bedömning av vårdslöshet. Den innebär att det i princip kan anses vårdslöst av banken att följa avtalsvillkoren i vissa fall. För avtalsvillkor som de aktuella, där en part till synes ges betydande utrymme att bestämma över centrala förhållanden i avtalsrelationen, förefaller detta relevant att beakta.s. 430

3.Det alternativ till ansvarsgrund som jag redovisar går till synes att för­ ankra med ganska gott normativt stöd. Justitieråden i rättsfallet har framfört vad som kan tolkas som att skadeståndslagen skall användas på nämnt sätt, d v s med en allmän culpanorm som utgångspunkt för ansvar. De utgår i sin tur från lagförarbeten. Eftersom det handlar om en principiellt intressant normativ utsaga, som jag på ett direkt sätt har använt i analysen, redovisar jag här vad justitieråden uttalat trots att det blir ett längre citat:s. 430

4.”7. Den grundläggande utgångspunkten är därmed att det utomobligatoriskas. 430

5.skadeståndsansvaret har generell giltighet. Ansvaret gäller också om det finnss. 430

6.ett avtalsförhållande mellan parterna liksom när man rör sig inom området förs. 430

7.den skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen, i den mån inte kontraktsrättsliga 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit 431 regler eller principer eller särskilda skadeståndsregler motiverar modifikationer. Vid prövningen av vilket som helst skadeståndsanspråk ska man enligt motiven till skadeståndslagen utgå från att tvisten ska avgöras enligt de allmänna utom­ obligatoriska reglerna. Avvikelse från dessa ska ske bara i den utsträckning som kontraktsrättens regler bedöms vara tillämpliga och leder till ett annat resultat eller anspråket avser ett skadefall som faller under särskilda lagregler om utomobligatoriskt skadeståndsansvar och dessa regler innebär avvikelse från de allmänna reglerna. (Se prop. 1972:5 s. 157 f.)s. 430

8.8. Denna principiella utgångspunkt kommer till uttryck i 1 kap. 1 § skade­ ståndslagen, där det klargörs att skadeståndslagens bestämmelser ska tillämpas om inte något annat är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.s. 21

9.9. Existensen av ett avtal mellan parterna i en skadeståndstvist kan föranleda avvikelser från skadeståndslagens bestämmelser, antingen omedelbart på grund av avtalets innehåll eller till följd av särskilda rättsregler eller rättsgrundsatser – lagfästa eller i annan form – som gäller för den aktuella avtalstypen. Det kan röra sig om uttryckliga avtalsklausuler om skadeståndsansvaret. Men även med tillämpning av vanliga tolkningsprinciper kan det tänkas att åtaganden kan härledas från den ena partens sida i ett avtal som innebär en utvidgning av hans skadeståndsansvar eller inskränkning av hans skadeståndsrätt utan att det föreskrivs direkt i avtalet. (Se a. prop. s. 448 f. och 489 f.)” Med den hävdade utgångspunkten blir det nödvändigt att fråga sig vad som utgör vårdslöst beteende i det relevanta sammanhanget. I detta kapitel handlar det om hur en bank kan agera vårdslöst vid uppsägning av en kontokredit. Därefter blir frågan om parterna kan anses ha avtalat bort ansvar för vårdslösheten. Med andra ord blir det fråga om parterna i sin reglering tillåtit ett agerande som annars skulle anses vårdslöst.s. 21

Ansvarsgrunden behöver förstås i beaktande av kontexten

1.De alternativa ansvarsgrunder som jag redovisat i avsnitten ovan innebär två olika tillvägagångssätt för ansvarsbedömningen. För att bedöma hur dessa skulle kunna användas har jag identifierat vilka aspekter som kan vara relevanta för att bedöma vad som skall föranleda ansvar. De aspekter som behöver beaktas är desamma oavsett om avtalet eller skadeståndslagen skall utgöra grund för skadeståndet. Även avtalsvillkoren om bankens rätt till uppsägning behöver nämligen förstås i beaktande av dessa omständigheter. Jag redogör i det följande för dessa aspekter. 432 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredits. 21

Beroendeförhållandet och bankernas dubbla roller

1.En av de aspekter som kan påverka hur en banks agerande skall betraktas har att göra med att bolaget ofta står i beroendeförhållande till banken. Denna aspekt behöver dock betraktas mot bakgrund av att bankerna inte bara agerar i sitt eget intresse. De har nämligen dubbla roller och behöver agera i vad som kan beskrivas som såväl marknadens som borgenärskollektivets intresse.s. 432

2.Kontokreditrelationen mellan företag och bank är en relativt sett långva­ rig relation. Det är inte fråga om ett momentant avtal såsom ett köp. Den resurs som banken tillhandahåller är kapital och likviditet, d v s en resurs som är av vital betydelse för bolaget. Bolaget står därför vanligtvis i visst beroendeförhållande till banken. Detta beroende förstärks av att relationen bygger på förtroende som byggs upp över tid. Det kan därför vara besvärligt för ett företag att med kort varsel skaffa motsvarande kredit på annat håll.s. 432

3.Beroendeförhållandet leder till att företagen typiskt sett är känsliga för uppsägningar från banken. Detta gäller särskilt uppsägningar med kort varsel. En uppsägning från banken kan vara en åtgärd som leder fram till att bolaget försätts i konkurs. Genom historien har ett antal företag gått i konkurs när banken sagt upp sina krediter. Företagare har upplevt just uppsägning från banken som att banken ”dragit undan mattan” för dem. De har menat att banken tagit bort förutsättningar som på kort sikt varit nödvändiga för att fortsätta verksamheten. Sådana yttringar var tydliga under den ekonomiska krisen på 1990­talet då företagskonkurserna ökade drastiskt. Under denna kris fick banker statliga garantier för kreditför­ luster som gjorde att bankerna stod mindre ekonomisk risk om de sade upp krediter. När bankerna samtidigt sade upp en hel del krediter spreds misstankar om att bankerna sade upp fler krediter än nödvändigt. Detta för att bankerna skulle föredra att få ersättning genom de särskilda garantierna som staten, framför att stå fortsatt kreditrisk. Misstankarna gick ut på att de statliga garantierna i någon mån genererade uppsägningar. Uppsägningarna 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit 433 ansågs bli fler än vad som hade varit aktuellt under normala affärsmässiga förhållanden. Beroendeförhållandet mellan bolag och bank medför att det behövs reglering. Bolagen behöver skyddas mot uppsägningar. Om en uppsägning leder till konkurs leder det till skador för såväl de inblandade ägarna som bolagets arbetstagare, leverantörer och kunder. En uppsägning kan genom konkurs leda till s k värdeförstöring. Sådan är per definition inte önskvärd, vare sig för parterna eller från ett allmänt samhällsekonomiskt perspektiv. Samtidigt som regleringen behöver innebära att företag skyddas mot uppsägningar behöver den emellertid också ge bankerna handlingsmöjlig­ heter. Banker är speciella som aktörer på marknaden. De förmedlar den för alla marknader centrala betalningsresursen och det är därför viktigt att banker inte tar mer än begränsade risker för egen del. Varje bank har så pass många och betydande relationer med andra aktörer att många skulle drabbas om en bank inte skulle klara av att fullgöra sina förpliktelser. Riskerna med något sådant är så betydande att man talar om en systemrisk, d v s en risk som innebär att hela marknadssystemet skulle drabbas. Rättsordningen reglerar därför bankernas möjligheter att ta risker. En del av regleringen handlar om vilka förpliktelser banker får åta sig beträffande sin kreditgiv­ ning. Bland annat behöver en bank kunna säga upp kredit för att kunna 434 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit fullgöra sina förpliktelser i förhållande till dem som banken i sin tur fått kredit av.s. 432

4.En annan anledning till att banker behöver kunna säga upp kredit är att bankerna fyller en övervakningsfunktion i det marknadsekonomiska syste­ met. Eftersom bankerna arbetar specifikt med finansieringen av bolag har de typiskt sett incitament att fortlöpande skaffa sig information om hur väl bolagen lyckas. Bankerna är den kategori av aktörer på marknaden som typiskt sett har relativt god information om ett bolag. Att en bank ger kredit till ett bolag signalerar också att banken har förtroende för bolagets ekonomiska förmåga. Bankerna har därför en speciell roll. I den mån ett bolag riskerar att inte klara av sina åtaganden är det viktigt att en kollaps för bolaget inte skadar fler aktörer på marknaden än nödvändigt. Eftersom bolaget självt i en krissituation kan ha små incitament att bry sig om hur det går för andra, behöver informationen om att bolaget står alltför hög risk komma fram. Bolaget kan också behöva tas bort från marknaden för att kapsla in risken. Genom att bankerna typiskt sett har god information om ett bolag kan bankerna fylla funktionen av övervakare. De blir en övervakare som för alla markerar när ett bolag dragit på sig för stor risk. En bank gör en sådan markering genom att säga upp sina krediter. Bankernas uppsägningar kommer därmed till nytta på aggregerad nivå.s. 434

5.Förutsatt att de nämnda teorierna stämmer behöver regleringen av ban­ kers uppsägningsmöjligheter fylla såväl behoven av att ge företag skydd mot uppsägningar som behoven av att ge banker möjligheter att fylla sina funktioner på marknaden. Att fylla dessa behov är inte begränsat till att skilja mellan nödvändiga och icke nödvändiga uppsägningar. Vissa upp­ sägningar behöver nämligen tolereras även om de inte är nödvändiga i den meningen att bolaget till slut hade klarat av att fullgöra sina förpliktelser till banken. En anledning är helt enkelt att det är svårt att i praktiken vid en viss tidpunkt avgöra vad som är nödvändigt respektive inte nödvändigt. En annan anledning är att bankerna behöver fylla sina ovan nämnda funktioner 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit 435 utan att i alltför hög grad stå risken för bedömningarna som de måste göra. Detta innebär givetvis inte att bankerna inte skall stå någon risk, utan just att risken behöver vara avgränsad. De redovisade aspekterna har stor betydelse för frågan om vad som skall anses vara ansvarsgrundande. Ett exempel där de blir relevanta är fallen där en bank säger upp avtalet och spärrar kontokrediten, men det i efterhand går att göra sannolikt att bolaget hade klarat av sin situation och kunnat betala banken. Mot beaktande av de här redovisade aspekterna behöver efterhands­ bevisningen inte bli facit. Även om bolaget kan visa att det hade klarat sig kan banken ha fattat ett beslut som inte bör vara ansvarsgrundande.s. 434

Kraven på att banken agerar

1.I detta avsnitt utvecklar jag den aspekt av ansvarsbedömningen som har att göra med att banken måste agera mot bolaget vid en viss tidpunkt i ett pågående skeende. Bankerna skall göra prognoser för att bedöma om ett bolag kommer att kunna fullgöra sina förpliktelser. När en prognos utfaller negativt skall banken agera. Det hör till saken att det kan anses vara av särskild vikt att banken agerar tidigt i förloppet mot en tänkt ekonomisk kris för bolaget. Vikten av tidiga insatser brukar i företagsrekonstruktions­ sammanhang framhållas som en av de avgörande faktorerna för framgång med att reda ut en ekonomisk kris. Bankens agerande bör innebära att banken kontaktar bolaget och att parterna kommunicerar för att från var sitt håll bidra till den avvägning som behöver göras. Även i de fall banken väljer att ta steget att säga upp krediten återstår möjligheter för båda parter att bidra till avvägningen. Parterna kan även efter uppsägningen kommunicera och bidra till avvägningens kvalitet. I den mån banken vidhåller uppsägningen kan bolaget också självt agera för att motverka effekterna av en potentiellt icke nödvändig uppsägning. Det behöver inte anses ansvarsgrundande att en bank i ett tidigt skede av vad som bedöms bli en ekonomisk kris, driver ett bolag till att ansöka om företagsrekonstruktion. Genom företagsrekonstruktion kan företag skaffa sig rådrum. Inte heller en uppsägning med kort varsel behöver vara ansvars­ 436 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit grundande. Den ger bolaget incitament att genom företagsrekonstruktion undersöka möjligheterna för förändrad finansiering. Genom lönegarantin får bolaget numera också tillfälligt ekonomiskt stöd i den processen, genom likvida medel för lönerna.s. 21

Beslutsunderlaget är begränsat

1.En ytterligare aspekt av ansvarsbedömningen gäller vad banken lägger till grund för sin uppsägning. En bank kan inte göra sin bedömning utifrån optimal information, d v s utifrån all information som företagaren hade och all information som alla aktörer på marknaden hade. Banken behöver av praktiska skäl göra bedömningen utifrån den information banken hade. För att denna information skall bli så bra som möjlighet behöver bolaget bidra i processen. Banken behöver också ha incitament att skaffa sig information. Det finns därför skäl att i en bedömning av om banken agerat ansvarsgrun­ dande beakta även den information som en bank typiskt sett borde ha skaffat sig. Samtidigt behöver banken ändå ha utrymme att använda uppsägning för att inskärpa vikten av att bolaget bidrar med information och eventuella andra åtgärder för att hantera situationen.s. 436

2.Beträffande substansen i vad banken lägger till grund för sin uppsäg­ ning konstaterar jag att det finns grunder som i högre grad är objektivt godtagbara än andra. Om en bank agerar godtyckligt är det en indikation på vårdslöshet och därmed även på ett agerande som behöver kunna vara ansvarsgrundande. Faktum är att det också går att anföra ett visst mått av normativt stöd för en sådan linje. I förarbetena till AvtL 36 § framgår att bankerna förväntas ta ”hänsyn till åtskilliga omständigheter”. Likaså framgår att detta varit en uttalad förutsättning för att avtalsvillkoren skall ge bankerna ett så ”avsevärt mått av skönsmässig bedömning” som villkorens lydelse anger. Med terminologin i 36 § AvtL intar företagen typiskt sett en ”underlägsen ställning”. De är beroende av relationen till sin bank. I 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit 437 beaktande av beroendeförhållandet finns det anledning att i varje fall kräva ett agerande från banken som framstår som oskäligt. Eftersom banken enligt ovan skall sträva efter ett gott beslutsunderlag och inte agera vare sig godtyckligt eller oskäligt, är det för ansvarsbedömningen följdriktigt att också beakta om banken agerar utifrån schablonmässiga rutiner där de förenklar beslutsprocessen utan att beakta de specifika förhål­ landena. Över huvud taget finns det anledning att använda regleringen mot oprofessionellt beteende, när det nu handlar om en hantering som föranleder en så hög grad av komplexitet. I sammanhanget finns det anledning att beröra tanken på att nämnda hänsyn till beroendeförhållandet skall föranleda en plikt för bankerna att ha omsorg om sina företagskunder. En sådan norm skulle kunna innebära att det skulle vara relevant för bedömningen om en bank hade kunnat undvika negativa effekter genom att exempelvis invänta utfallet av en nära förestående affär för bolaget. Temat kan utvecklas i linje med förekommande normativa konstruktioner om s k lojalitetsplikt. Dessa konstruktioner kan inte sällan vara svåra att rent systematiskt förena med kontraktsrättsliga utgångspunkter. Härmed inte sagt att den kontraktsrättsliga systematiken behöver vara avgörande för om det går att konstruera något som ändå är praktiskt användbart. I det här aktuella sammanhanget ser jag emellertid anledning att peka på en tydlig svårighet. En omsorgsplikt förefaller vara svår att förena med bankernas ovan nämnda funktioner på marknaden där bankerna behöver agera också till nytta för övriga aktörer på marknaden. Det synes därför finnas anledning att låta banker som står inför ett val att invänta utfallet av en nära förestående affär för ett företag, göra detta val 438 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit utan att riskera rättsliga sanktioner p g a vad som skulle kallas bristande omsorg om bolaget. Bankerna behöver helt enkelt kunna fylla en annan roll än omsorgsgivarens.s. 436

Betydelsen av föreliggande kreditsäkerheter

1.Som jag beskrivit ovan behöver en bank kunna fylla sin funktion av överva­ kare på marknaden. Det faktum att banken själv har betryggande säkerhet hjälper inte de andra marknadsaktörer som inte har lika god information som banken har om bolaget. När en bank gör bedömningen att bolaget inte kommer att klara av att fullgöra sina förpliktelser är det en fördel för alla att denna information kommer fram och att arbetet med att hantera bolagets ekonomiska svårigheter kommer igång i ett tidigt skede. Det kan också vara av betydelse att bolaget går in med åtgärder i ett läge där bolaget inte har en bankskuld som tar i anspråk alla säkerheter. Förutsättningarna för att nå överenskommelser med fordringsägarna och förutsättningarna för att nå ett ackord som möjliggör fortsatt verksamhet, ökar nämligen ju större andel av bolagets skulder som är osäkrad.s. 438

2.Vad jag pekar på är att bankerna även i detta avseende får har en speciell roll. Den skiljer sig från andra förhållanden där betryggande säkerhet kan anses vara skäl för att hindra en rättshandling eller upphäva ett annars välgrundat innehållande av en prestation. Regeln i KöpL 61 § avser stopp­ ningsrätt vid köp av lös egendom och i fjärde stycket stadgas att säljaren är skyldig att leverera om köparen ställer godtagbar säkerhet. Dessa förhållan­ den skiljer sig från förhållandena vid kontokrediter från bank. En säljare har en helt annan roll som aktör på marknaden än banken och köpeavtalet är typiskt sett ett momentanavtal, d v s en kortvarig relation. Även regeln i KonkL 2:10 avser andra förhållanden än spärrande av kontokredit från bank. Enligt den regeln utgör betryggande säkerhet hinder mot att bevilja en konkursansökan från borgenären. Detta beror på att borgenären själv inte har ett tillräckligt intresse av att få gäldenärens förhållanden utredda 21 (Q) Skadeståndsgrundande handlande vid uppsägning av kontokredit 439 genom konkurs. I avvägningen mot gäldenärens intressen av att klara av situationen på annat sätt än konkurs väger den säkrade borgenärens intressen mindre. Det handlar även här om en avvägning där båda parter skall kunna bidra till att resultatet blir korrekt. För att en konkursansökan skall leda till ett välavvägt resultat skall gäldenären kunna bidra genom sitt agerande. Genom att peka på säkerheten som banken har, eller genom att ordna ny säkerhet (som inte riskerar att återvinnas), blir en konsekvens av regeln att gäldenären får tid att reda ut det likviditetsproblem eller den tvist som ligger bakom anspråket som lett till borgenärens konkursansökan. I den mån gäldenären verkligen är konkursmässig blir en ansökan från annan borgenär snart aktuell. Det i sådana fall korrekta resultatet uppnås då efter att gäldenären haft möjligheten att bidra till att avvägningen blir just kor­ rekt. Konkurslagen 2:10 och den avvägning som här är aktuell kommer in på ett sent stadium jämfört med regleringen om bankers uppsägning, som alltså skall kunna vara aktuell i ett tidigt skede, se ovan. Att en bank har kreditsäkerheter som täcker beloppet för kontokrediten är således inte en faktor som medför att en uppsägning skall anses avtalsvidrig eller vårdslös. Härmed inte sagt att kreditsäkerhet inte alls skall beaktas. När banken har kreditsäkerhet står banken liten risk för någon förlust för egen del. Exempelvis skulle banken därför kunna ha anledning att tillåta vissa uttag under viss tid om det skulle kunna ge bolaget bättre förutsättningar än en omedelbar spärr av kontot. Vad banken bör göra i detta avseende för att undvika ansvar är dock en besvärlig bedömning. Om bolaget behöver ett ackord kan det som nämnts vara bättre med en omedelbar spärr som minimerar den andel av bolagets kredit som är säkrad. Banken behöver alltjämt agera i rollen av marknadsövervakare. Denna roll bör påverka vad som anses avtalsvidrigt eller vårdslöst av banken.s. 438

Specifikt om skälen för bedömningen