Jfr NJA 2011 s 411 (Konkursprövningen) där HD i mellandom beslutade att staten, p g a en hovrätts otillräckligt prövade beslut om konkurs och SkadestL 3:2, skulle vara ersättningsskyldig mot en fysisk person ”för den skada hon kan ha lidit” till följd av hovrättens beslut att inte bifalla hennes överklagande av tingsrättens beslut. (Jfr även NJA 2007 N 19.) Jfr Håkan Andersson i Ansvarsproblem i skadeståndsrätten, 2013 s 471–481.
Hänvisas från p. 3 (s. 412)
3.De allmänna normativa utsagorna av detta slag ger inte särskilt använd bart stöd för hur bedömaren skall hantera ett komplext förlopp där en spärr av en kontokredit orsakat likviditetsförlust. Det är härvid relevant att handlingen kan ha försvårat för ett bolags företrädare att undvika konkurs, samtidigt som det inte behöver ha varit omöjligt att undvika den. För att få närmare stöd har bedömaren anledning att beakta de eventuella normativa preciseringar av sambandskravet som kan finnas. Jag får här redovisa att jag inte identifierat några specifika normativa utsagor om sambandet mellan en handling och konkurs i skadeståndsrättsligt hänseende. Till saken hör också att det kan vara i hög grad besvärligt att bedöma vad som utgör orsak och verkan. Därtill är sambandskravet också omdiskuterat.s. 412