Jfr NJA 2011 s 411 (Konkursprövningen) där HD i mellandom beslutade att staten, p g a en hovrätts otillräckligt prövade beslut om konkurs och SkadestL 3:2, skulle vara ersättningsskyldig mot en fysisk person ”för den skada hon kan ha lidit” till följd av hovrättens beslut att inte bifalla hennes överklagande av tingsrättens beslut. (Jfr även NJA 2007 N 19.) Jfr Håkan Andersson i Ansvarsproblem i skadeståndsrätten, 2013 s 471–481.
Hänvisas från p. 3 (s. 412)
1.Utöver normerna om skadebegränsningsskyldigheten har jag identifierat att det allmänna kravet på samband mellan handling och skada kan vara relevant. Normerna om krav på samband mellan handling och skada är relevanta för att avgöra vilka handlingar som en bank skall ansvara för. Några normer som mer precist handlar sambandet mellan en avtalsvidrig spärr av en kontokredit och konkurs har jag inte identifierat. Däremot har jag noterat allmänna normer på temat. I SkadestL uttrycks sambandskravet med rekvisitet ”vållar” och ”vållar … genom”, se exempelvis SkadestL 2:1–2. I KöpL används rekvisitet ”genom” för skador av just betalningsdröjsmål, 57 §. I rättspraxis förekommer också att sambandskravet uttrycks i allmänna termer. Exempelvis kan justitieråden skriva beskriva läran om adekvat kau salitet som att det inte är tillräckligt att det föreligger ett faktiskt eller logiskt orsakssamband mellan handling och effekt, utan att det också krävs att sambandet är av viss särskild beskaffenhet, eller av viss kvalitet. Vidare har justitieråden anfört att skadan måste ha framstått som en beräknelig och i viss mån typiskt följd av det skadegörande beteendet. Skadan behöver i någon mening vara förutsebar. Det som skall skäras bort är osedvanliga eller osannolika effekter som skadevållaren inte borde ha tagit i beräkning. 412 19 (O) Utrymmet för skada för ett bolag vid en skadelidande handling …s. 19
2.Till de allmänna normerna hör också att den vållande handlingen inte behöver ha varit den viktigaste eller starkast verkande orsaken till skadan. Det skall för ansvar räcka att handlingen varit en bidragande orsak. Samti digt får handlingen inte ha haft en obetydlig påverkan, så att den exempelvis bara påverkade tidpunkten för när skadan inträffade.s. 412
3.De allmänna normativa utsagorna av detta slag ger inte särskilt använd bart stöd för hur bedömaren skall hantera ett komplext förlopp där en spärr av en kontokredit orsakat likviditetsförlust. Det är härvid relevant att handlingen kan ha försvårat för ett bolags företrädare att undvika konkurs, samtidigt som det inte behöver ha varit omöjligt att undvika den. För att få närmare stöd har bedömaren anledning att beakta de eventuella normativa preciseringar av sambandskravet som kan finnas. Jag får här redovisa att jag inte identifierat några specifika normativa utsagor om sambandet mellan en handling och konkurs i skadeståndsrättsligt hänseende. Till saken hör också att det kan vara i hög grad besvärligt att bedöma vad som utgör orsak och verkan. Därtill är sambandskravet också omdiskuterat.s. 412
4.Det finns dock inte anledning att här göra mer än att peka på att sam bandskravet kan hävdas som norm i sammanhanget. Effekten av denna norm blir i sammanhanget densamma som normen om skadebegränsnings skyldighet. Skadan blir i rättslig mening begränsad till viss nivå, se nästa avsnitt.s. 412
5.Eftersom jag menar att effekten av de båda normerna kan bli densamma finns det anledning att avgöra om normerna kan fånga upp olika slags fall. Det är dock inte en fråga som jag har anledning att utreda för att nå resultatet om att skadan i rättslig mening blir begränsad till viss nivå. 19 (O) Utrymmet för skada för ett bolag vid en skadelidande handling … 413s. 412