NJA 2011 s 576. Richard Hager, Värderingsrätt, 1998 s 332–338. Jfr Per Henrik Lindblom, Tradition, precision och schablon – om förenklad beräkning av skadestånd i process, i Festskrift till Bertil Bengtsson, 1993 s 319, på s 329–335.
Hänvisas från p. 4 (s. 18)
4.18 (N) Bedömning och bevisning avseende skada vid konkurs 403 Bevisbördans placering har betydelse för hur RB 35:5 skall användas. En uppskattning av skadan med stöd av RB 35:5 blir inte aktuell i de avseenden som bevisning faktiskt kan föras. I rättspraxis har jag identifierat exempel på att justitieråden låtit en parts eget agerande kring bevisning ligga denne i fatet. Justitieråden har enkelt uttryckt beaktat att en part som kunnat föra viss bevisning borde ha lagt fram denna. Jag har också identifierat hur domare hanterat bevisningen kring verksam heters värde när det gäller förlust av lokal som lett till att verksamheten inte kunnat drivas vidare. Domarna har betraktat skadan som försäljningsvärdet av den förlorade resursen. Med andra ord har de ansett att marknadsvärdet för verksamheten skall vara avgörande. Jag har också beaktat rättsfall med utsagor om bevisning när skadestånd skall bestämmas genom differensprin cipen eller det positiva kontraktsintresset. Normativa utsagor av detta slag behöver beaktas, men eftersom de inte avser just skador av likviditetsförlust och konkurs, är de knappast särskilt relevanta i dessa speciella sammanhang.s. 18