Om problematiken att en kärande saknar resurser för att betala motpartens rättegångs kostnader se exempelvis: Stefan Lindskog, Om fattig mans rätt till rättegång, i Festskrift till Lars Heuman, 2008 s 327–343. NJA 2014 s 877 (Processbolag). Svea HovR 133717 från 20180219 (Dickson & Co).
Hänvisas från p. 3 (s. 17)
1.Forskningsfrågan handlar om vilken skada ett bolag skall anses lida av en skadegörande handling som leder till att bolaget går i konkurs? Eftersom den frågan bara är relevant i förhållande till vad som föranlett skadan har jag satt in forskningsfrågan i en viss kontext. Jag tänker mig att en bank avtalsvidrigt har spärrat en bolagskunds kontokredit. Det ger en kontraktuell grund för skadestånd och är samtidigt ett omvittnat exempel på en rättshandling som bolagsägare upplevt leda till just konkurs. På så sätt avgränsar jag forskningsfrågan och minskar de variabler som skulle kunna orsaka en skada som leder till konkurs.s. 352
2.Vid en skadegörande handling som leder till konkurs drabbas bolaget, bolagets ägare och bolagets fordringsägare. Vad jag intresserat mig för är den skada som just bolaget skall anses lida, eller med andra ord vilken omfattning ett skadestånd för bolaget skulle kunna få. Även om bolagets ägare och bolagets fordringsägare också lider skada för egen del kan en ska deståndsmöjlighet för just bolaget nämligen vara att föredra. Ett avgörandes. 352
3.17 (M) Uppsägning av kredit som leder till bolags konkurs 353 skäl till detta är att bolagets fordringsägare och ägare kan behöva använda en annan skadeståndsgrund gentemot skadevållaren än den grund som bolaget kan åberopa. Det beror främst på att bolaget kan ha en kontraktuell relation med banken och att bolaget därför kan använda avtalet som grund för ett anspråk. Ett ytterligare skäl till att föredra en skadeståndsmöjlighet för bolaget har att göra med processuell reglering. I första hand skall en talan för bolaget föras för fordringsägarnas räkning, genom konkursboet som övertar rätten att föra talan. Emellertid kan en talan istället föras av bolagets ägare i vissa fall. På grund av regleringen i KonkL 3:10 kan ägarna få en sådan möjlighet i de fall där bolagets fordringsägare inte vill riskera att göra ytterligare förluster genom att konkursboet utreder en skadestånds möjlighet och processar kring denna. Konkursboet kan då bli ansvarigt för rättegångskostnader som påverkar utdelningen. Konkursbolaget saknar däremot tillgångar och står inte samma risk. Det är mot denna bakgrund som jag avgränsat forskningsfrågan till just bolagets skada. Härmed avgrän sar jag bort den i och för sig intressanta frågan om vilka andra subjekt som skall kunna få ersättning. Jag antog att denna forskningsfråga skulle kunna leda till ett resultat som uppfyller min målbild av det skälet att frågan inte behandlats i vare sig rättstillämpningen eller den förmögenhetsrättsliga forskningen. När jag identifierade frågeställningen hade jag inte sett den behandlad i någon av de förmögenhetsrättsliga kategorier som den skulle kunna sorteras under, d v s varken i krediträttsliga, insolvensrättsliga, kontraktsrättsliga eller ska deståndsrättsliga framställningar. Eftersom frågan också skär över samtliga dessa områden gjorde jag antagandet att det skulle gå att få ut något av en analys. Med detta sagt kan jag också peka på att jag sett mig föranledd att angripa frågan i hög grad från sin egen utgångspunkt, och inte från endera av de tankemodeller som är sedvana inom de nämnda rättsområdena. 354 17 (M) Uppsägning av kredit som leder till bolags konkurss. 17