Citat i kontext

Närliggande

Fotnot 509

NJA 2010 s 709 (L Holding AB).

Hänvisas från p. 2 (s. 15)

2.15 (K) Vilka sanktioner skall följa med värdeöverföringsansvar? 327 Såvitt framgår av de normativa utsagor jag identifierat har frågan om en allmän riskfördelning inte tagits upp. Det kan möjligen förklaras med att effekten av en riskfördelning där dotterbolagets fordringsägare skulle stå risken för moderbolagets solvens, är en märklig tanke i krediträttsligt hänseende. Dotterbolagets fordringsägare kan kräva betalt av dotterbola­ get och står risken för dotterbolagets solvens. De kan inte kräva betalt av moderbolaget och de skall därför inte stå risken för moderbolagets solvens. I praktiken kan visserligen ett fordringsförhållande till ett dotterbolag vara helt avgörande av moderbolagets solvens, men det är alltså inte mönstret som juridiken i fråga bygger på. Frågan om riskfördelning har emellertid varit aktuell för sakutdelning, d v s i de fall den olagliga värdeöverföringen avsett en sak. Eftersom ett koncernbidrag genom kvittning eller nedskrivning av fordran inte handlar om sakutdelning är det inte relevant att använda normativa utsagor avseende sakutdelning. Att jag ändå gjort en enkel rättsdogmatisk utredning på temat beror på att jag vill visa hur det anses att riskfördelningen skall hanteras vid sakutdelning. I doktrinen anges att det är oklart vem som skall stå risken vid sakutdel­ ning. ”Vad som ska gälla om den sak som olagligen överförts har gått upp eller ned i värde efter överföringstidpunkten är oklart. Om egendomen har gått upp i värde och kan återlämnas i sin helhet, uppstår i allmänhet inga svårigheter. Däremot är det svårare att bedöma vem som ska ta risken av en värdenedgång efter överföringstidpunkten. Vägledande praxis saknas.” Det finns också uttalanden om att utgångspunkten måste vara ”full ersätt­ ning” för egendomens värde. Borgenären skall försättas i samma ekonomiska situation som han skulle befunnit sig i om han hade återfått egendomen när den borde ha återlämnats. Till denna utgångspunkt lägger författaren dock ett antal varianter av lösningar utan att klargöra någon preferens mellan dem. Oklarheten bekräftas av ett avgörande från HD 2010 kring återgång av rättshandlingar efter återvinning. Fallet klargör bara hur en viss situation skall hanteras, men bekräftar ändå oklarheten. I de fall återvinningssvaran­ 328 15 (K) Vilka sanktioner skall följa med värdeöverföringsansvar? den sålt saken skall återbäringsskyldigheten fixeras till den betalning som återvinningssvaranden fått.s. 15