NJA 1997 s 418 (SÖMÅ), citatet från 31:a stycket av HD:s domskäl.
Hänvisas från p. 1 (s. 318)
1.Det finns emellertid också utsagor som kan användas för att hävda att bristtäckningsansvaret skall vara en exklusiv sanktion mot olaglig värde överföring. En viktig faktor bakom dessa utsagor synes vara NJA 1997 s 418 (SÖMÅ). Fallet gällde ett konkursbos talan mot en bank för att banken, C, från en kredittagare, B, tagit emot betalning av en kredit i en situation där B hade fått beloppet som en olaglig värdeöverföring från ett annat bolag, A. Konkursboets förstahandsgrund var att banken skulle ansvara enligt en analogisk tillämpning av bristtäckningsansvarsreglerna. Andrahandsgrunden uppfattade justitieråden som antingen ett medver kansansvar med skadeståndsrättslig anknytning, eller som en på ogiltighet av den olovliga utdelningen grundad vindikation. Justitieråden hade därför anledning att avgöra om någon av dessa alternativa tolkningar av grunden skulle godtas. Det skulle i så fall handla om vad justitieråden betraktade som ”oskrivna rättsgrundsatser eller analogier av regler helt utanför lagstiftningen om aktiebolag.” Justitieråden avfärdade den andra tolkningen av grunden, d v s vindikation, med konsekvensargument. Ett godkännande av vindika tion skulle leda till krav på godtrosförvärv enligt GFL. Följderna skulle därmed bli strängare för den som i ett senare led mottagit något som härrör från en olovlig utdelning än för dem på vilka bestämmelserna är direkt tillämpliga. Beträffande den första tolkningen av andrahandsgrunden, d v s skadeståndsansvar, menade justitieråden:s. 318