och logikanalys

1.För att nå resultatet har jag i ett första steg gjort en enkel rättsdogmatisk utredning. Några av de normativa argument jag identifierat i denna utred­ ning härrör från lagtext och lagförarbeten. Huvuddelen av argumenten går dock att utläsa i HD:s avgörande om bristtäckningsansvar efter olagligt eftergivande. I min utredning identifierade jag en tankegång som möjligen skulle gå att utläsa ur justitierådens argumentation. Den skulle gå ut på att inga sanktioner skall följa av ett olagligt eftergivande för att eftergivandet inte anses ha någon effekt. En central del av analysen handlar sedan om den logik som den möjliga tankegången skulle kunna anses bygga på. Jag har prövat om tankegången kan anses vara logisk genom att beakta innebörden och effekterna av de olika leden i tankegången. Min prövning bygger på att en term som uttrycker en viss följd kan vara vilseledande om termen inte motsvarar de faktiska effekterna. Därmed kan tankegången betraktas som logiskt bristfällig i materiellt hänseende även om logiken i formell mening kan vara korrekt.s. 300

2.14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? 301s. 14

Rättsdogmatisk utredning

1.Frågan som jag utreder i detta kapitel är om rättshandlingen skall anses ha effekter som det finns anledning att beakta. Den mest centrala normativa utsaga som kan användas som argument i denna fråga är justitierådens skäl i NJA 2015 s 359 (Emtunga). Det var ett s k hissmål där Tingsrätten hänskjöt frågor till HD. Justitieråden gav svar på frågan om bristtäck­ ningsansvar skall användas och motiverade sitt beslut så här: ”Förfarandet innebar inte att [moderbolaget] mottog något som kan återbäras i den mening som avses i 17 kap. 6 § aktiebolagslagen. Ifall det rörde sig om en olaglig värdeöverföring blev – under de förutsättningar som anges i 17 kap. 6 § – konsekvensen att [moderbolaget] enligt allmänna obligationsrättsliga principer inte skulle kunna göra gällande rättshandlingen. [Dotterbolagets] fordran på [moderbolaget] skulle i så fall gälla till sitt tidigare belopp. Något bristtäck­ ningsansvar för svarandena enligt 17 kapitlet 7 § kan då inte aktualiseras.” Justitieråden beslutar således att bristtäckningsansvar inte skall användas som sanktion vid olagliga koncernbidrag där ett dotterbolag efterger en fordran på moderbolaget. Att koncernbidrag genom eftergivande av fordran kan utgöra olaglig värdeöverföring är förutsatt av justitieråden och följer av ABL 17:1 p 4. Beslutet handlar om just att bristtäckningsansvar inte skall användas i dessa fall, trots att det är fråga om en olaglig värdeöverföring. Vad som är mest intressant för detta avsnitt är emellertid att justitieråden motiverar beslutet med att moderbolaget inte kan göra eftergivandet av fordringen gällande. De menar att fordringen istället gäller till sitt tidigare belopp. Denna utsaga skulle kunna anföras som normativt stöd för att rättstillämparen inte skall beakta rättshandlingens effekter. Handlingen skall i så fall inte angripas med sanktioner. 302 14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas?s. 14

2.Som utsagan lyder beror beslutet på att dotterbolaget kan göra anspråket gällande och att moderbolaget inte kan invända mot detta genom att göra gällande att ett koncernbidrag givits. Detta skulle kunna uppfattas som att justitieråden menar att inget relevant har inträffat genom att dotterbolaget eftergav fordringen. Till saken hör emellertid att justitieråden tidigare i beslutet också anger att de beaktat två andra argument för att inte använda bristtäckningsansvar. Båda skälen bygger på norm i form av förarbetsutsagor:s. 302

3.”I motiven till aktiebolagslagen beskrivs rättsföljden vid olaglig värdeöverförings. 302

4.som ogiltighet med återbäringsskyldighet. Som exempel på tillämpningen avs. 302

5.17 kap. 6 § ges återlämnande av överlämnad egendom och återbetalning avs. 302

6.utbetalade pengar. Vidare framgår att en ordning med återbäringsskyldighets. 302

7.har valts framför en ordning med ersättningsskyldighet för mottagaren. Grund­s. 302

8.tanken är alltså att den rättshandling genom vilken värdeöverföring skedde ärs. 302

9.ogiltig; den kan inte göras gällande mot aktiebolaget. Den värdeöverföring soms. 302

10.har skett ska därför gå åter. (Se a. prop. s. 391 f. och s. 755 f.)” Ett av skälen, som justitieråden redovisar att de har beaktat, är således att lagstiftaren valt återbäringsskyldighet som sanktion framför sanktionen ersättningsansvar. Justitieråden har inte beslutat att eftergivandet av en fordran inte skall anses ha några beaktansvärda effekter. Argumentet går ut på att lagstiftaren avsett att bristtäckningsansvaret skall användas för andra fall än vid eftergivande av en fordran. Den underförstådda tanken förefaller vara att ett bristtäckningsansvar i ett sådant fall i realiteten skulle bli ett ersättningsansvar.s. 302

11.Till synes förhåller det sig på samma sätt med det återstående tredje argumentet. Justitieråden redovisar att de beaktat att lagstiftaren tänkt att återbäring skall användas för något som kan återlämnas, såsom ”överlämnad egendom och återbetalning av utbetalade pengar”. Även detta går till synes ut på att lagstiftaren inte verkar ha tänkt att bristtäckningsansvaret skall användas vid eftergivande av en fordran. Jag återkommer dock strax nedan till alternativa tolkningar.s. 302

12.14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? 303s. 14

Ytterligare rättsdogmatisk utredning

1.Det faktum att justitieråden beaktar andra argument än argumentet att eftergivandet inte har några relevanta effekter, har betydelse för den fråga jag här primärt utreder. Justitieråden verkar inte nödvändigtvis ha reflekterat över om ett eftergivande av en fordran har effekter som det finns anled­ ning att beakta. Vad de har beslutat är att bristtäckningsansvar inte skall användas. Jag vill dock påpeka att delar av motiveringen de använt definitivt kan tolkas som att de anser att ett eftergivande inte skall anses ha några relevanta effekter. Motiveringen framstår dock inte som en tydlig norm för en sådan slutsats. Av föregående avsnitt framgår att justitieråden använt tre argument. Det första och mest direkta argumentet skulle som sagt kunna tolkas som att ett eftergivande inte skall anses ha några relevanta effekter. Även argumentet som bygger på att justitieråden redovisat att lagstiftaren tänkt att återbäring skall användas för något som kan återlämnas, såsom ”överlämnad egendom och återbetalning av utbetalade pengar”, skulle dock möjligen kunna tolkas som att effekterna inte skall anses relevanta. En sådan tolkning förutsätter att argumentet läses ihop med vad justitieråden uttryckt i den utsaga jag redovisade först: ”Förfarandet innebar inte att [moderbolaget] mottog något som kan återbäras i den mening som avses i 17 kap. 6 § aktiebolagslagen.” Ordet ”kan” skulle kunna användas för att ge utrymme för tolkning och därmed skulle utsagan kunna innebära en normativ utsaga om huruvida effekterna av ett olagligt eftergivande skall beaktas. Utsagan skulle kunna uttrycka att, i den mån något skall anses ha inträffat, så går det inte att göra det ogjort, eller så är det inte nödvändigt att göra det ogjort. Den senare varianten skulle innebära en utsaga om att effekterna av ett olagligt eftergivande inte är relevanta. Sett till de lagförarbeten som justitieråden refererar, är det krav på mot­ tagande och återbäringsbarhet som de ställer upp, ett selektivt val. Det är givetvis riktigt vad de anger om att lagstiftaren i förarbetena använt typex­ emplen överlämnad egendom och utbetalning av pengar. Därtill framgår det att lagstiftaren också uttrycker sig i termer av att det skall finnas en mottagare. Detta understryker att lagstiftaren avser egendom som kan överlämnas. Samtidigt är lagstiftaren också tydlig med att det är värdet som skall återbäras, och inte nödvändigtvis något som skall återlämnas. Så 304 14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? snart lagstiftaren redogör för ett fall som inte faller in bland typfall anger lagstiftaren en pragmatisk lösning.s. 14

2.I lagtexten nämns inget om att en värdeöverföring behöver göras genom ett överlämnande. Tvärt om anges i ABL 17:1 att – ”annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget” – utgör en värdeöverföring. Justitieråden redovisar innehållet i denna lagtext och har således beaktat den, men de har avstått från att lägga den till grund för sin tolkning. Deras tolkning är inriktad på termen återbäring och vad denna term skall innebära. Deras tolkning förefaller bli att något kan vara en olaglig värdeöverföring utan att kunna återbäras.s. 304

3.Vad justitieråden till synes gjort är att använda ett urval av allmänna utsagor för ett beslut i ett specifikt sammanhang. Detta är förstås inget märkligt. I avgörandet av frågan om bristäckningsansvar skall användas för en specifik rättshandling, är det relevanta att just beakta vad som kan utgöra normativt stöd. Samtidigt kan dock konstateras att det finns ytterligare normativa argument som är relevanta.s. 304

Analys av logiken för den uppställda tankegången

1.Justitieråden har i NJA 2015 s 359 (Emtunga) som framgått använt argu­ mentet att dotterbolaget kan göra anspråket gällande och att moderbolaget inte kan invända mot detta genom att göra gällande att ett koncernbidrag givits. Jag har i det föregående kapitlet 13, gjort antagandet att detta inte kommer att hända. Dotterbolaget kommer inte att göra fordringen gällande mot moderbolaget. Ett krav från dotterbolaget blir i princip aktuellt först om dotterbolaget gått i konkurs. Om mitt antagande stämmer riskerar utsagan därför att bli vilseledande. Det beror på tanken att det hela tiden finns ett anspråk alternativt på tanken att anspråket återuppstår när dot­ terbolagets konkursbo gör det gällande. Båda tankegångarna kan ge sken av att förhållandena inte förändras genom att dotterbolaget efterger fordran. Att det ändå föreligger en skillnad kan framstå som en självklarhet, inte minst i ljuset av resultatet i föregående kapitel 13, men jag menar alltså att det är fråga om tankegångar som kan vara vilseledande.s. 304

2.14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? 305 Jag skall här illustrera hur utsagan i domskälen är vilseledande. Utsagan består av tre led: a) ”Ifall det rörde sig om en olaglig värdeöverföring blev – under de förutsätt­s. 14

3.ningar som anges i 17 kap. 6 § – konsekvensen att [moderbolaget] enligts. 14

4.allmänna obligationsrättsliga principer inte skulle kunna göra gällandes. 14

5.rättshandlingen.” b) ”[Dotterbolagets] fordran på [moderbolaget] skulle i så fall gälla till sitts. 14

6.tidigare belopp.” c) ”Något bristtäckningsansvar för svarandena enligt 17 kap 7 § kan då intes. 14

7.aktualiseras.” Justitierådens utsaga kan jämföras med följande liknelse. Den är avsedd att tydliggöra betydelsen av en kvalitetsskillnad. Språkfilosofen Ludwig lurade vid trettioett års ålder den fyraårige Georg Henrik att han skulle få fem russin i utbyte mot en kaka. Trots att Ludwig fick en kaka som han åt upp, fick Georg Henrik aldrig några russin i utbyte. När Georg Henrik blivit vuxen beklagade han sig. Ludwig förklarade då följande: x) Ifall någon olagligen lurar någon annan att utge en kaka, har motpartens. 14

8.hela tiden rätt att få tillbaka kakan. y) Rätten att få tillbaka kakan är lika betydelsefull som kakan eftersom dens. 14

9.rätten motsvarar kakan. Det faktum att jag inte förrän nu, när du blivits. 14

10.vuxen, tänkt tanken att ge tillbaka kakan spelar därför ingen roll. Dets. 14

11.spelar heller ingen roll att jag ätit upp kakan eftersom en uppäten kakas. 14

12.också är en kaka, vi använder ju alltjämt ordet kaka. z) Därmed skall jag inte ansvara för vad jag en gång gjorde. Den centrala likheten mellan domskälen och Ludwigs argumentation är att båda jämställer kvalitén på anspråken före och efter. Anspråket som motparten kan göra gällande efter den ifrågasatta rättshandlingen jämställs med kvalitén på vad motparten hade innan den rättshandlingen vidtogs. Det är emellertid enklare att förstå varför Ludwigs resonemang bör ifrågasättas, jämfört med justitierådens. För Georg Henrik har det givetvis betydelse att Ludwig inte haft för avsikt att ge tillbaka kakan. Det har därtill i ännu högre grad betydelse att kakan är uppäten. En väsentlig skillnad mellan domskälen och Ludwigs argumentation är emellertid kvalitén på vad motparten i de båda fallen hade innan den ifrågasatta rättshandlingen. Georg Henrik kan i det läget välja att äta kakan 306 14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? eller ha den kvar, medan dotterbolaget är beroende av moderbolagets vilja och förmåga att reglera fordran. I detta avseende är liknelsen överdriven. En annan skillnad är att ett dotterbolag, åtminstone med någon grad av sannolikhet, skulle kunna göra anspråket gällande vid en tidpunkt då moderbolaget alltjämt kan betala. Även om dotterbolaget i princip inte gör anspråket gällande förrän dotterbolaget gått i konkurs, är det möjligt att moderbolaget inte gått i konkurs vid denna tidpunkt.s. 14

13.Det föreligger också en väsentlig skillnad i det att justitierådens utsaga i punkt c pekar ut att det är ansvar på grund av ABL 17:7 som skall vara uteslutet, utan att de uttalar sig i övrigt om ansvar. Ludwigs utsaga i z är mer generell och jag har valt att formulera den så för att markera att Ludwig förefaller vara ute efter att förvilla Georg Henrik. Skillnaden i detta avseende är helt avgörande för vad jag är ute efter att förmedla i detta kapitel. Justitierådens utsaga utesluter bara ansvar på grunden ABL 17:7, medan Ludwig helt försöker undkomma ansvar, till synes vill han inte ens kompensera Georg Henrik för att Georg Henrik gått miste om kakan.s. 306

14.Liknelsen kan av nämnda skäl inte användas för att peka ut domskälen som ologiska. Vad liknelsen illustrerar är att det kan vara väsentligt att beakta huruvida det föreligger en kvalitetsskillnad mellan fordran på moderbolaget innan den ogiltiga rättshandlingen, jämfört med anspråket efter denna. Så länge denna skillnad inte markeras finns det risk för att resonemanget blir vilseledande.s. 306

15.Läsaren bör beträffande liknelsen ha i åtanke att argumentationen inte är vilseledande i den mån det inte föreligger någon kvalitativ skillnad, eller endast en icke relevant kvalitativ skillnad. I föregående kapitel 13 har jag redovisat varför jag menar att det just är en relevant kvalitativ skillnad. Som nämnts utgår jag därför här från antagandet att dotterbolaget i princip aldrig kommer att göra anspråket gällande mot moderbolagets vilja, utan att anspråket blir aktuellt först om dotterbolaget försätts i konkurs. Likaså utgår jag från antagandet att sannolikheten för att moderbolaget då inte kan fullgöra sina förpliktelser är hög. Jag gör dessa antaganden också i beaktande av att de borgenärsskyddsintressen som regleringen om olagliga värdeöverföringar skall skydda.s. 306

16.Eftersom det finns anledning att vara försiktig med liknelser vill jag inte hävda att liknelsen utgör något argument i sak. Vad jag är ute efter är att peka ut den kvalitativa skillnaden och risken för att resonemanget blir vilseledande. För att vara försiktig med liknelsen fortsätter jag med analysen.s. 306

17.14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? 307 Denna utsaga i tre led går ut på att inget hänt: l) Ett olagligt koncernbidrag genom eftergivande av ett moderbolags fordrans. 14

18.har inte någon effekt alls. m) Trots ett olagligt eftergivande händer således ingenting med bolagens reellas. 14

19.förmögenhetsförhållanden p g a att rättshandlingen är olaglig från början. n) Därmed skall inget bristtäckningsansvar följa. Vad som uttrycks i utsagan är att rättshandlingen att efterge fordran inte har någon effekt och att någon sanktion därför inte skall följa. Dotterbolaget har rätt att få betalt från moderbolaget i samma utsträckning som tidigare. Moderbolaget har inte rätt att slippa betala p g a det beslutade koncern­ bidraget. Motiveringen är att olagligheten innebär att eftergivandet inte förändrar något. Bolagens förmögenhetsförhållanden är desamma såväl före som efter rättshandlingen. Utsagan är felaktig i den mån mina, i kapitel 13 redovisade, antaganden om effekterna stämmer. Därmed kan utsagan framstå som vilseledande eftersom den uttrycker att det inte finns några effekter. Jag menar dock att utsaga l­m­n är något mindre vilseledande än justitierådens utsaga i a­b­c ovan. Genom att på ett direkt sätt uttrycka att skälet är de reella effekterna blir det tydligt att sagesmannen beaktat just effekterna. Därmed är det enklare att kontrollera om argumentet har substans. En ytterligare utsaga består av följande tre led: o) E tt olagligt koncernbidrag genom eftergivande av ett moderbolags fordrans. 14

20.innebär inte att moderbolaget mottar något som kan återbäras. p) När koncernbidraget är olagligt blir konsekvensen att moderbolaget intes. 14

21.kan göra gällande rättshandlingen. q) Därmed gäller fordringen till sitt tidigare belopp och inget bristtäcknings­s. 14

22.ansvar skall följa. I denna variant är motiveringen i princip densamma som i utsaga l­m­n, men den uttrycks med att fordringen gäller till beloppet innan eftergivandet. Utsagan har ett objekt, en fordran, och denna tillgång är lika stor hela 308 14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? tiden. Till motiveringen hör också ett egentligen fristående argument, o), om att moderbolaget inte mottar något som kan återbäras. Denna del är onödig eftersom tillgången enligt andra delen av utsagan är lika stor hela tiden. Vad o) tillför är bara en ytterligare motivering av helt annan karaktär. Argumenten har dock potential att förstärka varandra.s. 14

23.Mot bakgrund av vad jag redovisat om effekterna i tidigare kapitel, 13, menar jag att utsagan är vilseledande. Vilseledandet inkluderar det första ledet o), om att moderbolaget inte mottar något som kan återbäras. I den mån detta led skall tolkas som att inget behöver återbäras är det vilseledande så länge mina antaganden om effekterna är korrekt. Om utsagan tolkas som att det verkligen inte är möjligt att återbära något är utsagan också vilseledande i någon mån. De båda koncernbolagen kan förstås besluta att kompensera för det tidigare koncernbidraget och bestämma att dotterbola­ get har en fordran på moderbolaget. Denna del av utsagan är bara korrekt om den avser att moderbolaget inte kan återbära något i fysisk mening.s. 308

Ytterligare analys av logiken – objekt

1.Samtliga ovan behandlade utsagor och uttryckssätt går ut på att koncern­ bidrag i form av eftergivande av en fordran har sådana effekter att någon brist aldrig kan uppstå. I samtliga fall har utsagorna gått ut på att inget egentligen förändras genom rättshandlingen att efterge. Det går emellertid också att uttrycka att någon brist aldrig kan uppstå även om man tydligare uttrycker en förändring. Två sätt att uttrycka detta är:s. 308

2.r) E tt olagligt koncernbidrag genom ett dotterbolagets eftergivande av etts. 308

3.moderbolags fordran återgår om behörig företrädare för dotterbolagssidans. 308

4.framställer olaglighetsförklaring. Dotterbolaget har därför trots koncern­s. 308

5.bidraget kvar sin fordran. Detta genom sin möjlighet att kräva återbäring.s. 308

6.Därmed skall inget bristtäckningsansvar följa.s. 308

7.s) Ett olagligt koncernbidrag genom eftergivande av ett moderbolags fordrans. 308

8.kan liknas vid sakutdelning. Återbäring av en genomförd olaglig värde­s. 308

9.överföring sker genom att den eftergivna fordran återuppstår. Eftersoms. 308

10.detta innebär att det återbäringsberättigade dotterbolaget återfår vads. 308

11.som överförts skall det inte bli fråga om bristtäckningsansvar. Det skalls. 308

12.samtidigt sakna betydelse att fordran blivit värdelös p g a moderbolagetss. 308

13.14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? 309s. 14

14.konkurs. Den återbäringsberättigade skall stå risken för värdeförändringar.s. 14

15.Därmed skall inget bristtäckningsansvar följa. I varianterna r) och s) innebär dotterbolagets åtgärd att efterge fordringen en förändring. Fordran utsläcks men den återgår eller återuppstår när dotterbo­ laget framställer krav på återbäring. Skillnaden mellan de två alternativen är att r) beskriver förhållandet i termer av ett möjligt krav på betalning, medan beskrivningen i s) handlar om ett krav på en sak som dotterbolaget skall få tillbaka. Denna sak är en fordran. Att någon brist aldrig kan uppstå i r) beror på att möjligheten att få fordran att återgå hela tiden funnits kvar. I s) kan en brist visserligen uppstå, men den blir aldrig reell eftersom risken för denna brist läggs på dotterbolaget och dess fordringsägare. Både r) och s) leder tanken till att den relevanta delen av bolagens relation betraktas som ett objekt. Objektet finns därför kvar i annan form eller så går det att få objektet att återuppstå. Tanken på ett objekt kan vid ytligt påseende vara effektfull. Eftersom vi i vår kommunikation rent språkligt behöver referera till ett ”något” kan detta ”något­objekt” lätt uppfattas som just ett objekt och därmed är steget till att hantera problematiken som att den handlar om en sak nästan omärkligt. I rättslig mening är det dock inte korrekt att betrakta en fordran som en sak i relationen mellan gäldenär och borgenär. Skillnaden mellan fordringsrätt och sakrätt är rent av fundamental. Visst är en fordran ett tänkt objekt i språklig mening, men det innebär inte att borgenärens anspråk på betal­ ning i förhållande till gäldenären skall liknas vid att gäldenären fått en sak som gäldenären är skyldig att återlämna. Normerna om riskfördelning för sak­förhållanden är heller inte relevanta. Förhållandet i fråga är helt enkelt ett annat och det avser ett anspråk på pengar. Det faktum att dotterbolaget, såsom alla gäldenärer, står kreditrisk för moderbolagets betalningsförmåga oavsett om anspråket är den ursprungliga fordran eller ett latent anspråk på återbäring, är korrekt. Rättshandlingen att förvandla anspråket från en öppet redovisad fordran till ett dolt latent anspråk har emellertid haft kvalitativ effekt. I enlighet med vad jag med antaganden visat ovan i kapitel 13 har anspråket försämrats genom eftergi­ vandet. Kreditrisken för dotterbolaget har ökat. Dotterbolagets förmögen­ hetsförhållanden har därmed försämrats och riskerna för dess fordringsägare har ökat. 310 14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas?s. 14

16.Beträffande alternativ s) skall anmärkas att den förändrade kvalitén faktiskt ändå är beaktad. Enligt utsagan skall förändringen inte tillmätas relevans p g a normer om fördelningen av risken för en sådan förändring beträffande värdet på saker. Denna tankegång lider dock av en ytterligare brist. Tankegången bygger på en liknelse där förhållandena liknas vid sakut­ delning. Liknelsen innebär att logiken hängs upp på ett mellanbegrepp. Det medför att de reella effekterna av rättshandlingen inte läggs till grund för slutsatsen. Slutsatsen grundas istället på om fordringsanspråket i tanken går att transformera till en sak.s. 310

17.Utsagan i s) kan jämföras med följande alternativa utsaga:s. 310

18.t) Eftersom dotterbolagets fordringsägare står kreditrisken för den ursprung­s. 310

19.liga fordran och likaså kreditrisken för det dolda latenta anspråket, ochs. 310

20.dotterbolagets företrädare inte har bristtäckningsansvar för den ursprung­s. 310

21.liga fordran, skall de inte heller ha bristtäckningsansvar för det latentas. 310

22.anspråket. I likhet med utsaga s) bygger slutsatsen i utsaga t) explicit på riskfördelning. Istället för att använda en liknelse med sakutdelning ligger motiveringen i det underförstådda påståendet att det inte är någon skillnad i riskhänseende före och efter eftergivandet. Eftersom påståendet är underförstått och inte uttalat blir utsagan i någon mån vilseledande. Den döljer att det handlar om ett antagande om att det inte föreligger någon skillnad och därmed blir det svårare att ifrågasätta om det bakomliggande antagandet om brist på relevant skillnad stämmer.s. 310

Mer om resultatet

1.Vad jag visat i detta kapitel är att det finns anledning att vara fundersam över om justitierådens utsagor i NJA 2015 s 359 (Emtunga) ger något normativt svar på om jurister skall beakta om ett eftergivande av en fordran har effekter. I rättsfallet har justitieråden som nämnts använt två argument som inte bygger på tanken att ett olagligt eftergivande av en fordran inte har någon effekt. Så länge justitieråden just använder en utsaga som inte alls omfattar att ett eftergivande av en fordran inte har några effekter, ger beslutet inget normativt stöd för en sådan slutsats. Det saknas normativa skäl för att använda utsagan till mer än att effekterna av eftergivandet inte skall ses som relevanta när det gäller sanktionen bristtäckningsansvar.s. 310

2.14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? 311 Även om justitieråds utsagor i sina beslut har normativ betydelse, finns det således skäl att beakta att justitierådens utsagor faktiskt inte framstår som utsagor om huruvida ett eftergivande av en fordran har relevanta effekter. Vad justitieråden gjort med sin formulering är snarare att dölja frågan om huruvida ett olagligt eftergivande har några beaktansvärda effekter. De har heller inte givit normativt besked om huruvida eventuella effekter skall beaktas. Det normativa stöd som beslutet i NJA 2015 s 359 (Emtunga) innebär är att bristtäckningsansvar inte skall användas. Beslutet utgör endast nor­ mativt stöd beträffande just bristtäckningsansvaret, och inte avseende andra sanktioner, se nästa kapitel 15. Med detta sagt vill jag dock påpeka att det givetvis är möjligt att ändå välja att tolka justitierådens utsagor som stöd för att ett eftergivande av en fordran inte har sådana effekter som det finns anledning att beakta, vad gäller sanktioner över huvud taget. Justitieråds utsagor i beslut kan ges normativt inflytande även till annat än vad de har substans för. Jag återkommer även till detta tema, i kapitel 15.s. 14

Reflektioner kring resultatet

1.Det resultat som jag redovisat i detta kapitel är en argumentation för en tolk­ ning av en viss normativ utsaga. En reflektion på temat är om det jag gjort motsvarar något som andra forskare i förmögenhetsrätt gjort. Jag menar att så är fallet. Exempelvis ser jag en parallell till olika slags analyser kring äganderättsbegreppet och objektsföreställningar. Ett antal forskare har ägnat sig åt sådant, inte minst i Skandinavien och USA. Vad jag åstadkommit är en normativ utsaga om det rättsliga objektet. Denna normativa utsaga kan användas i flera olika rättsliga sammanhang. Något som jag ser större skäl att reflektera över är dock om just detta resultat tillför något till det mänskliga vetandet? Är det tidigare okänd kunskap? En aspekt av denna fråga är att justitieråden rimligen själva borde veta vad de avsåg. Därmed är det inte tidigare okänd kunskap. När utsagorna nu 312 14 (J) Skall effekterna av ett olagligt eftergivande beaktas? är gjorda är justitierådens avsikt emellertid inte längre relevant. Det är inte upp till dem att förklara hur deras utsaga skall tolkas. Givetvis är det inte heller upp till mig, men jag har bidragit med en analys till hjälp för den som behöver dra en slutsats i normativt hänseende. För just den aktuella frågan är min insats ny kunskap, såvitt jag kunnat se. Min insats är dock bara ett ytterligare exempel på ett ganska vanligt fenomen. Tolkning med hänsyn till vad som kan vara en logisk innebörd av en utsaga givet kontexten, är en vanlig insats i juridiken. Att kalla varje sådan insats för ett resultat är kanhända alltför pretentiöst, och det är något jag beaktar.s. 14

2.Jag menar att kriteriet om att resultatet skall tillföra förståelse för mänsk­ ligt handlande är lika svårt att hantera av ungefär samma skäl som de nyss nämnda. Vad jag gjort är bara ett exempel på ett slag av tolkningsproblem som jurister ställs inför. Således tillför jag ingen ny förståelse på ett allmänt plan. Mitt tillskott ligger i den specifika frågan hur vi normativt skall förhålla oss till effekter av eftergivande av fordran. När jag menar att mina analyser övervägande talar för att det inte finns anledning att låta de redovisade normativa utsagorna avgöra hur vi normativt skall förhålla oss till effekter av eftergivande av fordran, är det ett antagande om hur jurister kommer att hantera frågan.s. 312

3.En annan reflektion är att jag anser att jag kommit fram till resultatet genom ett metodologiskt och systematiskt tillvägagångssätt. Som framgått har jag gjort analyser av justitierådens utsagor.s. 312

4.Jag har också reflekterat över resultatets kvalitet. Vad jag gjort handlar bara om ett exempel på en tolkningssvårighet i ett visst avseende. I jämförelse med andra rättsvetenskapliga prestationer är detta dock inget speciellt. Det är vanligt att rättsvetenskapliga forskare presterar ett resultat i en specifik fråga. Frågor som förmögenhetsrättsliga forskare behandlar är ofta kon­ textspecifika. Rättsvetenskapen producerar förstås ofta analyser till stöd för tolkning i avgränsade frågor.s. 312

5.Mot bakgrund av dessa reflektioner har jag tvekat över hur jag skall betrakta resultatet. Jag menar emellertid att mitt resultat i huvudsak överens­ stämmer med den målbild av ”forskningsresultat” som jag arbetar med i detta projekt. Det normativa svaret på forskningsfrågan är att det inte finns relevant normativt stöd för att bortse från effekterna av att ett dotterbolag olagligen efterger en fordran på sitt moderbolag. Trots de reflektioner jag har kring resultatet menar jag att det är ett relevant klargörande.s. 312

6.15 (K) Vilka sanktioner skall följa med värdeöverföringsansvar? 313s. 15