Andra HDfall kring otillbörlighetsrekvisitet och betalning är: NJA 1981 s 562 (GAD Res taurant), NJA 1985 s 29 (Simiaprodukter), NJA 1990 s 562 (Stålmanufaktur), NJA 1998 s 487 (EBN Center). Se även Hans Renman, Återvinning enligt 4 kap konkurslagen, 2 u, 2013, s 125.
Hänvisas från p. 1 (s. 8)
1.När det gäller just otillbörlighetsrekvisitets tillämpning på betalningar pekar de dogmatiska utsagorna till synes i en objektiv riktning. I beskrivningar avseende betalningar är det särskilt en utsaga från förarbetena som är åter kommande i litteraturen och i praxis: ”När betalningen är att anse som ordinär men borgenären kände till att gälde nären var eller blev insolvent, ger beredningens förslag i denna paragraf enligt min mening tillräckliga möjligheter till återvinning. En sådan betalning av ett betydande belopp som görs till en oprioriterad borgenär kort före konkursut brottet torde nämligen för det mesta få anses som otillbörlig. Att återvinning utesluts i de undantagsfall då betalning av detta slag inte kan betecknas som otillbörlig är enligt min mening inte ägnat att inge betänkligheter.” Vad som framhålls är alltså att en betalning med ett betydande belopp till en oprioriterad borgenär kort tid före konkursen, då borgenären kände till att gäldenären var eller genom betalningen blev insolvent, för det mesta bör anses otillbörlig. Detta även om den i och för sig betraktas som ordinär. Utsagan används i såväl praxis som doktrin. Den återkommer eller refereras i åtminstone åtta olika författares verk. I flera fall har den givits en central position. HD förefaller bara ha prövat ett kontokreditfall där otillbörlighet var avgörande, NJA 1978 s 194 (Stelvio). Den ovan angivna formuleringen i propositionen ställs upp som central norm i domskälen. Domskälen i övrigt består i två relativt intetsägande meningar där denna norm tillämpas och där beloppet framhålls som avgörande: ”Enär de belopp som sålunda överförts till banken varit betydande, har banken gynnats framför andra borgenärer på ett otillbörligt sätt. Banken har känt till de omständigheter som gjort överförandet av beloppen till banken otillbörligt.” Beloppet var 33 523 kr, vilket motsvarar mer än 133 000 i 2018 års penningvärde. Insättningarna 190 8 (D) Otillbörlighetsrekvisitet och avsikt gjordes under tre veckor innan konkursen. Bankens onda tro var klarlagd genom att banken vid ett möte tre veckor innan konkursen informerats om att bolagets ekonomiska ställning var ohållbar.s. 8