1.Bedömningen av om gärningarnas karaktär har varit av sådant allvarligare slag att färre gärningar krävs för att dessa ska ses som en upprepad kränkning av personens integritet tycks, i den genomgång av underrättsavgöranden som gjorts, göras med utgångspunkt i olika faktorer. I ett stort antal fall tycks allvaret ligga i själva brottsrubriceringen av gärningarna, t.ex. att misshandel av normalgraden är en allvarligare gärning. Utvecklingen i praxis tyder också på att det för en fällande dom för fridskränkningsbrott i princip krävs att åtalet omfattar något eller några allvarligare brott av fysisk karaktär. Ofta anses kränkningar där det inte varit fråga om fysiskt våld sakna den kvalificering som gör att de bedöms utgöra en upprepad kränkning.s. 26
2.Något som talar emot att det skulle finnas ett krav på en, i rubriceringshänseende, allvarligare gärning är det uttalande angående straffskalan som görs i motiven till bestämmelsen. Där anges att det av kvin278 novåldskommissionen föreslagna minimistraffet på ett år framstod som alltför högt, med hänsyn till att brottet omfattar förfaranden som, sedda för sig, normalt har ett begränsat straffvärde. Som exempel anges att brottet kan bestå såväl av upprepade misshandelsbrott, vilka också sedda var för sig skulle ge fängelse av betydande längd, som av ett antal hemfridsbrott eller ofredandebrott, vilka, om de bedömts isolerat, skulle ge böter eller högst ett kortare fängelsestraff. Också propositionsuttalandet vid ändringen av bestämmelsen om att också upprepade fall av de minst allvarliga brotten sammantaget ska kunna utgöra fridskränkningsbrott talar emot att det krävs en allvarligare gärning.s. 26
3.Det finns endast ett fåtal exempel på fall där de enskilda gärningarna inte omfattar fysiskt våld men där dessa sammantaget ändå bedömts som fridskränkningsbrott. T.ex. dömdes en styvmamma för grov fridskränkning av två barn genom ha ofredat barnen vid flera tillfällen. Ofredandet bestod i att hon skickat ett stort antal sms till barnen med innehåll som framstod som mycket kränkande för barnen. De enskilda sms:en bedömdes var för sig och tillräckligt många ansågs ha ett sådant kränkande innehåll att de skulle bedömas som ofredande och kunde ligga till grund för bedömningen. Även om det inte framgår explicit av domskälen tycks omständigheten att de utsatta var barn ha haft betydelse för bedömningen att gärningarna utgjort led i upprepad kränkning och därmed också kunde bedömas utgöra fridskränkningsbrott.s. 27
4.En jämförelse kan göras med brottet olaga förföljelse (BrB 4:4b). Enligt motiven till denna bestämmelse ska bedömningen av vad som utgör en upprepad kränkning, och därmed kvalificera de enskilda gärningarna som olaga förföljelse, ske på samma sätt som vid fridskränkningsbrotten. I fall där åtalet, om olaga förföljelse, endast omfattar lindrigare gärningar har dock dessa i större utsträckning ansetts utgöras. 27
5.279 en upprepad kränkning av målsägandes integritet. Med hänvisning till att handlandet t.ex. varit synnerligen besvärande och påträngande har rekvisitet upprepad kränkning ansetts uppfyllt. Vid olaga förföljelse behöver dock brotten inte rikta sig mot en närstående eller vara ägnade att allvarligt skada självkänslan. Det kan innebära att det vid prövningen av rekvisitet upprepad kränkning främst blir en fråga om de enskilda gärningarnas antal.s. 27
6.När det gäller fridskränkningsbrotten bör däremot andra faktorer än antalet gärningar och det tidsmässiga sambandet mellan dessa ha betydelse för prövningen om de enskilda gärningarna är led i en upprepad kränkning. Av motivuttalandena framgår att det i kravet på en upprepad kränkning följer att det normalt måste röra sig om fler än två enskilda gärningar. Trots att det kan röra sig om ett stort antal gärningar så tycks de skador som orsakats ha betydelse för allvaret och därmed om dessa varit led i en upprepad kränkning. HD konstaterar t.ex. i NJA 2003 s. 144, som rörde ett flertal gärningar, att endast en av gärningarna var av allvarligare art men att övergreppen hade varit så många att antalet klart översteg vad som borde krävas för att kränkningen av integriteten skulle anses upprepad. Av naturliga skäl får skadorna betydelse för själva brottsrubriceringen av den enskilda gärningen. Lika självklart är det inte att skadornas allvar ska ha betydelse för om gärningarna utgjort en upprepad kränkning av den utsattes integritet. Detta då bestämmelsen syftar till att lindrigare brott, sett sammantagna, ska kunna åsättas ett högre straffvärde.s. 28
7.I RH 2003:11 ansågs tre fall av misshandel av normalgraden vid tre gärningstillfällen vara av jämförelsevis begränsad omfattning. Av de skador som uppkommit bedömdes en fingerskada som tämligen allvarlig 280 medan övriga skador framstod som mindre allvarliga. Våldet var därmed inte så allvarligt att gärningarna utgjort en upprepad kränkning av målsäganden. Allvaret i gärningarna tycks här vara kopplat till (bristen på) de fysiska skador som uppstått av våldet och inte att det var fråga om tre fall av misshandel av normalgraden. Att allvaret i stor utsträckning kopplas till de fysiska skadorna framgår också av NJA 2000 s. 17 III. Frågan som prövades i HD gällde påföljdsval för misshandel mot en närstående kvinna, men beskrivningen av brottets allvar är ändå av intresse. I tingsrätten lyfts omständigheter som att våldet begåtts mot en närstående kvinna i hennes hem och att det orsakat henne måttliga men besvärande skador fram för att visa på allvaret i gärningarnas karaktär. I hovrätten och HD beskrivs i stället skadorna som måttliga och misshandeln som av inte alltför allvarlig beskaffenhet.s. 28
8.Omständigheter knutna till den utsattas person torde emellertid främst avse om de enskilda gärningarna har varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos den utsatte personen. Det finns dock flera exempel på när sådana omständigheter också får betydelse för om gärningarna utgör en upprepad kränkning. I RH 2008:7 stod en man åtalad för att vid ett tillfälle ha misshandlat målsäganden och vid ett annat tillfälle, drygt en månad senare, ha hotat och misshandlat henne. Frågan var om de enskilda gärningarna tillsammans utgjorde en upprepad kränkning av målsägandes integritet. Domstolen konstaterar att det visserligen varit fråga om ett flertal kränkande övergrepp men att det sammanlagt rört sig om två tillfällen, att endast en gärning kunde anses ha varit av allvarligare slag samt att kränkningarna vid det senare tillfället utlösts av mannens vrede över att målsäganden inte kom hem från sin väninna. Även om mannens motiv för handlandet varit sådant som avses i bestämmelsen oms. 29
9.281 grov kvinnofridskränkning kunde övergreppen inte anses vara av sådan omfattning och karaktär att kränkningen skulle anses som upprepad.s. 29
10.Det skulle kunna ifrågasättas om det är rimligt att, på sätt som sker, lägga in ett kvalitetskrav i bedömningen av om det varit fråga om en upprepad kränkning av den utsattes integritet. Detta gör det svårt att särskilja bedömningen av vad som är en upprepad kränkning från bedömningen av om ägnat att-rekvisitet är uppfyllt: i båda fallen blir fråga om en kvalitativ bedömning av de aktuella gärningarna. Det skulle följaktligen kunna argumenteras för att den kvalitativa bedömningen av gärningarna – bedömningen av om de sammantaget bör kvalificeras som ett fridskränkningsbrott – i allt väsentligt bör ske med stöd av ägnat attrekvisitet. Såväl av förarbeten som av praxis framgår emellertid att kravet på upprepad kränkning förutsätter något slags kvalitetsbedömning av de åtalade gärningarna i den kontext de har förövats.s. 30