Stycket

10.215 de trygghet, tillit och det förtroende som barn ska kunna känna för de vuxna som ansvarar för dem. Att det var fråga om en vuxen person i barnens närhet som skickat meddelanden med sådant innehåll utgjorde enligt hovrättens mening en kännbar fridskränkning för barnen. Vissa av meddelandena ansågs, med hänvisning till NJA 2000 s. 661, inte vara av sådan karaktär att de var att bedöma som ofredande. Dessa meddelanden, som huvudsakligen innehöll påståenden om att barnen skulle vara fula eller ”knäppa”, ansågs utan tvekan vara av förolämpande karaktär, men ansågs inte innehålla ett så kännbart fridskränkande inslag att de var att bedöma som ofredande. De resterande 21 meddelanden, som rubricerats som ofredanden och som därmed kunde ligga till grund för åtalet om grov fridskränkning hade, enligt domstolen, varit ett led i en upprepad kränkning av barnen och varit ägnade att allvarligt skada deras självkänsla.s. 35