Rättsfall

NJA 2000 s. 661

Citera

NJA 2000 s. 661

BibTeX

@misc{nja-2000-s-661,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2000 s. 661}},
  year         = {2000},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

15 hänvisningar i 3 artiklar · 15 stycken/fotnoter

Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning - fridskränkningsbrotten som rättslig konstruktion3 hänvisningar

Malou Andersson · 2016, s. 1–2035 · 3 ställen

Frågan prövades av HD i NJA 2000 s. 661. I det aktuella fallet så ansågs de kränkande tillmälen som den tilltalade uttalat om målsäganden till densamma, inte utgöra ofredande. HD diskuterar dock i vilka situationer kränkande tillmälen ändå kan utgöra ett ofredande genom hänsynslöst beteende. HD anförde inledningsvis att enstaka kränkande och nedsättande tillmälen vanligtvis inte torde utgöra ett sådant hänsynslöst beteende som avses i bestämmelsen om ofredande (BrB 4:7) och att ett sådant handlande i stället kan föranleda ansvar för förolämpning enligt BrB 5:3. För att en verbal kränkning ska kunna bedömas som ett ofredande genom hänsynslöst beteende krävs därför, enligt HD, något utöver de kränkande och nedsättande tillmälena i sig, nämligen att gärningen med hänsyn till omständigheterna kan sägas innebära en sådan kännbar fridskränkning som avses i BrB 4:7.Ofredande · p. 7 · s. 35
215 de trygghet, tillit och det förtroende som barn ska kunna känna för de vuxna som ansvarar för dem. Att det var fråga om en vuxen person i barnens närhet som skickat meddelanden med sådant innehåll utgjorde enligt hovrättens mening en kännbar fridskränkning för barnen. Vissa av meddelandena ansågs, med hänvisning till NJA 2000 s. 661, inte vara av sådan karaktär att de var att bedöma som ofredande. Dessa meddelanden, som huvudsakligen innehöll påståenden om att barnen skulle vara fula eller ”knäppa”, ansågs utan tvekan vara av förolämpande karaktär, men ansågs inte innehålla ett så kännbart fridskränkande inslag att de var att bedöma som ofredande. De resterande 21 meddelanden, som rubricerats som ofredanden och som därmed kunde ligga till grund för åtalet om grov fridskränkning hade, enligt domstolen, varit ett led i en upprepad kränkning av barnen och varit ägnade att allvarligt skada deras självkänsla.Ofredande · p. 10 · s. 35
Avgöranden från Högsta domstolen NJA 1980 s. 91 NJA 1986 s. 127 NJA 1988 s. 156 NJA 1990 s. 175 NJA 1990 s. 315 NJA 1990 s. 354 NJA 1991 s. 83 NJA 1992 s. 26 NJA 1992 s. 446 NJA 1999 s. 102 NJA 2000 s. 661 NJA 2003 s. 486 NJA 2003 s. 144 NJA 2003 s. 537 NJA 2004 s. 97 NJA 2004 s. 437 NJA 2005 s. 712 NJA 2006 s. 79 I och II NJA 2007 s. 874 NJA 2008 s. 359 NJA 2008 s. 482 NJA 2008 s. 1010 NJA 2009 s. 485Rättsfall · p. 1 · s. 24

Skyddsvärda intressen & straffvärda kränkningar - om sexualbrotten i det straffrättsliga systemet med utgångspunkt i brottet sexuellt ofredande9 hänvisningar

Linnea Wegerstad · 2015, s. 1–1993 · 9 ställen

Följande avgöranden behandlas i avsnittet: NJA 1988 s. 40; NJA 1990 s. 361; NJA 1991 s. 228; NJA 1992 s. 585; NJA 1992 s. 594; NJA 1993 s. 616; NJA 1996 s. 418; NJA 1996 s. 461; NJA 1997 s. 359; NJA 2000 s. 661; NJA 2003 s. 144; NJA 2005 s. 712; NJA 2005 s. 732; NJA 2006 s. 221; NJA 2008 s. 482 I och II; NJA 2008 s. 946; NJA 2008 s. 1096 I och II; NJA 2009 s. 636; NJA 2013 s. 397; NJA 2013 s. 548. Se kapitel 2.6 angående urvalet.fotnot 803 · s. 7
NJA 1997 s. 359; NJA 2000 s. 661; NJA 2005 s. 712; NJA 2008 s. 946.fotnot 820 · s. 12
NJA 2000 s. 661, s. 666.fotnot 823 · s. 13

Svensk rättspraxis3 hänvisningar

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 3 ställen

En man som uppsökt en kvinnlig hyresgäst i bostaden och vid ett samtal utanför dennes dörr skrikit att kvinnan skulle ut ur bostaden, sagt att hennes barn var horungar, att hon ”var den största fittan som gått i ett par skor” samt att hon var ”en djävla hora” och dessutom hotat att göra brasved av hennes möbler ansågs i NJA 2000 s. 661 inte ha förövat ofredande. HD var i målet förhindrad att pröva huruvida gärningarna var att bedöma som förolämpning.Straffrättens speciella del · p. 9 · s. 908
Angående ofredande genom yttranden med sexuell innebörd, se NJA 1997 s. 359 som omtalas nedan i anslutning till kap. 6. 4.1.3 Ärekränkning (5 kap.) Se beträffande förolämpning NJA 1997 s. 359 som refereras i avsnitt 4.1.4 Sexualbrott samt NJA 2000 s. 661 som omtalats i föregående avsnitt (4.1.2 Brott mot frihet och frid). 4.1.4 Sexualbrott (6 kap.) En kvinna ansågs i NJA 1997 s. 538, det s.k. Södertäljemålet, på grund av berusning (som inte i sig var sådan att den gjorde henne oförmögen att motsätta sig samlag med gärningsmännen) och de övriga omständigheterna (kvinnan hade bl.a. befunnit sig i en bil tillsammans med fyra för henne okända män och uppfattat situationen så att hon saknade möjlighet att undkomma) befinna sig i sådant ”annat hjälplöst tillstånd” som avses i 6 kap. 3 § brottsbalken. HD var, av processuella skäl, förhindrad att pröva huruvida de gärningar som nu rubricerades som sexuellt utnyttjande utgjorde våldtäkt eller sexuellt tvång. Ett JustR var skiljaktigt och menade att kvinnan inte varit så berusad att hon redan därigenom befunnit sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd. Det skiljaktiga JustR menade inte heller att den svåra situation kvinnan befunnit sig i kunde kvalificera hennes tillstånd såsom hjälplöst i den mening som avses i bestämmelsen eller att man, såsom majoriteten, kan ”lägga samman en viss berusning och en viss hotfull situation” för att dessa förhållanden tillsammans skall uppfylla kravet på hjälplöst tillstånd. Målet hade med största sannolikhet blivit mindre besvärligt att hantera om HovR och HD haft möjlighet att bedöma huruvida de aktuella gärningarna utgjorde våldtäkt eller sexuellt tvång. En analys av fallet görs av Wennberg i JT 1997–98 s. 506 ff.Straffrättens speciella del · p. 10 · s. 908
NJA 2000 s. 661 NJA 1999 s. 380 NJA 1999 s. 460 NJA 1999 s. 480 NJA 1999 s. 485 NJA 1999 s. 531 NJA 1999 s. 556 NJA 1999 s. 561 NJA 1999 s. 639 NJA 1999 s. 647 NJA 1999 s. 670År 1999 · p. 10 · s. 942