Stycket

7.Frågan prövades av HD i NJA 2000 s. 661. I det aktuella fallet så ansågs de kränkande tillmälen som den tilltalade uttalat om målsäganden till densamma, inte utgöra ofredande. HD diskuterar dock i vilka situationer kränkande tillmälen ändå kan utgöra ett ofredande genom hänsynslöst beteende. HD anförde inledningsvis att enstaka kränkande och nedsättande tillmälen vanligtvis inte torde utgöra ett sådant hänsynslöst beteende som avses i bestämmelsen om ofredande (BrB 4:7) och att ett sådant handlande i stället kan föranleda ansvar för förolämpning enligt BrB 5:3. För att en verbal kränkning ska kunna bedömas som ett ofredande genom hänsynslöst beteende krävs därför, enligt HD, något utöver de kränkande och nedsättande tillmälena i sig, nämligen att gärningen med hänsyn till omständigheterna kan sägas innebära en sådan kännbar fridskränkning som avses i BrB 4:7.s. 35