varit led i en upprepad kränkning

En tidig lagändring

1.Rekvisitet upprepad kränkning så som det ursprungligen var formulerat – om gärningarna varit led i en upprepad kränkning – ändrades redan ett år efter bestämmelsens införande i brottsbalken. Bakgrunden till lagändringen var ett avgörande från HD, NJA 1999 s. 102, där domstolen bl.a. hade att ta ställning till innebörden av kravet på att gärningarna ska ha varit led i en upprepad kränkning. HD konstaterade att det av kravet på upprepad kränkning, enligt bestämmelsens dåvarande lydelse, följde att det för straffansvar måste finnas ytterligare handling eller handlingar, utöver de åtalade gärningarna, som innefattade en kränkning.s. 17

2.Den tolkning HD gjort – att det även om det åtalet skulle inkludera ett stort antal allvarliga kränkningar inte skulle vara möjligt att döma för fridskränkningsbrott såvida den tilltalade inte vid sidan av de åtalade gärningarna dömts för brott mot samma målsägande – ansågs inte rättspolitiskt tillfredsställande. Tolkningen innebar, enligt motiven till ändringen, en klar inskränkning i förhållande till vad som var avsikten med bestämmelsen. Lösningen som genomfördes var att justera formuleringen så att det endast krävdes att, var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet. Ändringen innebär att lagtexten inte längre kräver ytterligare gärningar vid sidan av de som omfattas avs. 17

3.269 åtalet, utan att det är tillräckligt att var och en av de aktuella gärningarna utgjort led i en sådan upprepad kränkning.s. 17

4.I samband med detta lagstiftningsärende uttalade Lagrådet att man, för att undvika tolkningsproblem, borde göra vissa mer genomgripande ändringar än den som var föranledd av HD:s avgörande. Lagrådet menade bland annat att kravet på att det ska föreligga en upprepad kränkning skulle ersättas med ett krav på att de åtalade gärningarna ska ha utgjort eller ingått i en serie kränkningar. En sådan formulering skulle, enligt Lagrådet, bättre spegla den systematiska karaktär som är en viktig faktor för den kvalificering som bestämmelsen innebär och undvika tolkningsproblem. Lagrådet menade vidare att orden ”var och en” i förhållande till upprepad kränkning och ägnat att allvarligt skada självkänslan framtvingade en bedömning av var och en av gärningarna i det angivna hänseendet i stället för en bedömning av om gärningarna tillsammans haft en sådan effekt. Med hänvisning till att en sådan genomgripande förändring av det centrala rekvisitet i bestämmelsen måste föregås av en mer omfattande beredning, underströk regeringen att lagstiftningsärendet endast syftade till att åstadkomma en ordning som innebar att det inte längre skulle gälla något formellt krav på ytterligare kränkningshandlingar, utöver de gärningar som ingår i åtalet. Mer genomgripande ändringar, t.ex. som de Lagrådet föreslog, var enligt regeringen för tidigt att genomföra. Något förtydligande för att klargöra vad som kan anses ligga i uttrycket ”upprepad kränkning”, som Riksåklagaren förordat, gjordes inte heller. I stället upprepades, med hänvisning till 1998 års proposition, att syftet med rekvisitet är att hänsyn ska kunna tas till den utsatta personens hela situation. Att närmare precisera vad som för olika fall ska anses ligga i rekvisitet är, enligt propositionen, en uppgift som i första hand bör överlämnas till rättstillämpningen och att det är domstolarna som, med 270 utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet, har att tolka och tillämpa bestämmelsen.s. 18

5.NJA 1999 s. 102, som låg till grund för lagändringen, är främst av intresse genom att det föranledde en ändring av bestämmelsen avseende rekvisitet ”upprepad kränkning”, men avgörandet ger också viss vägledning för vad som kan ingå i prövningen av om de enskilda gärningarna utgjort en upprepad kränkning.s. 19

6.Majoriteten i HD menade att det av bestämmelsens ursprungliga ordalydelse följde att det för straffansvar måste finnas ytterligare handling eller handlingar, utöver de åtalade gärningarna, som innefattade en kränkning. Annars kunde de åtalade gärningarna inte (sammantagna) utgöra led i en upprepad kränkning av den utsatte, vilket fordrades enligt lagtexten. Vad som i praktiken kunde bli aktuellt var enligt HD närmast förut begångna brott för vilka den tilltalade tidigare fällts till ansvar eller där åtalsunderlåtelse skett eller ett strafföreläggande godkänts. HD förtydligade att sådana ytterligare kränkningar inte bör kunna utgöras av annat än gärningar som är brottsliga enligt bestämmelsen.s. 19

7.HD gör också ett förtydligande i förhållandet till principen om ne bis in idem. HD anförde att det inte föreligger något hinder med hänsyn till principen ne bis in idem mot att beakta gärningar för vilka den tilltalade tidigare dömts vid bedömningen av om de åtalade gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning. HD menade att de tidigare prövade gärningarna tjänar till att belysa de förhållanden under vilka de i målet aktuella handlingarna ägt rum. På så sätt kan dessa bidra till att kvalificera de nu åtalade gärningarna vilket innebär att den tilltalade inte döms på nytt för de tidigare prövade gärningarna.s. 19

8.271s. 19

9.Sammanfattningsvis kan utifrån avgörandet konstateras att de ytterligare kränkningar, dvs. gärningar som den tilltalade tidigare dömts för eller där skuldfrågan är klar, bör vara sådana som är kriminaliserade enligt bestämmelsen, dvs. brott enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. samt överträdelse av kontaktförbud. Vidare ger avgörandet stöd åt tanken att tidigare lagförda gärningar kan belysa de förhållanden under vilka de åtalade gärningarna begåtts och att de därmed kan bidra till att kvalificera de åtalade gärningarna som fridskränkningsbrott.s. 20

En översyn av fridskränkningsbrotten

1.År 2010 gjordes en översyn av fridskränkningsbrotten. Fridskränkningsutredningen konstaterade att den genomgång och analys som utredningen gjort av domstolsavgöranden avseende fridskränkningsbrotten inte gav stöd för att det råder någon oklarhet kring hur de särskilda rekvisiten upprepad kränkning och ägnade att allvarligt skada personens självkänsla ska tolkas eller tillämpas.” Visserligen, konstaterar utredningen, saknas ofta en motivering utöver ett konstaterande av att de särskilda rekvisiten föreligger, men bedömningen hade ändå skett på ett likartat sätt i de domar som utredningen analyserat. Det ansågs därför inte finnas något behov av ett förtydligande av innebörden av rekvisiten.s. 20

2.Med hänvisning till Fridskränkningsutredningens slutsats angående tolkningen av de särskilda rekvisiten behandlas de heller inte särskilt i propositionen. Här konstateras att bedömningen vanligen sker i ett 272 sammanhang mot bakgrund av gärningarna och omständigheterna i det enskilda fallet, och att kravet på upprepad kränkning anses uppfyllt om gärningarna är tillräckligt många eller allvarliga samt har ett tidsmässigt samband. Med anledning av påpekanden från några remissinstanser om att upprepade fall av mindre allvarlig brottslighet sällan bedömdes utgöra fridskränkningsbrott om inte ett allvarligare brott också innefattades framhöll emellertid regeringen att det är uppenbart att också upprepade fall av de minst allvarliga brotten sammantaget ska kunna utgöra ett fridskränkningsbrott om gärningarna är ägnade att allvarligt skada offrets självkänsla”.s. 20

3.Ett betydelsefullt uttalande gjordes också avseende vilken hänsyn som kan tas till omständigheterna vid gärningarna. När det gäller att den utsattes hela situation ska beaktas bör, enligt regeringen, en allsidig bedömning av gärningarnas karaktär i den situation där de förekommit göras. Som ett exempel anges att det är naturligt att bedömningen påverkas av om offret t.ex. är ett barn eller någon annan i en särskilt utsatt situation och att det i sådana fall bör krävas mindre för att en kränkning ska anses som upprepad.s. 21

4.Även om översynen av fridskränkningsbrottet inte medförde något förtydligande av de särskilda rekvisiten, föranledde den en ändring av bestämmelsen avseende de brott som kan ingå i ett fridskränkningsbrott. Brottskatalogen utvidgades till att också omfatta skadegörelsebrotten i 12 kap. brottsbalken samt överträdelse av kontaktförbud. Samtidigt genomfördes en höjning av straffminimum från sex till nio månader.s. 21

5.273 Införandet av de nya brotten i brottskatalogen för fridskränkningsbrottet kan visserligen påverka bedömningen av rekvisitet upprepad kränkning såtillvida att domstolen i bedömningen får möjlighet att beakta fler brottsliga gärningar. Viktigare är dock frågan om höjningen av straffminimum kan medföra att kraven på vad som utgör en upprepad kränkning och vad som allvarligt skadar självkänslan ställs högre än tidigare.s. 21

Sammanfattande kommentarer

1.Vid prövningen av om de enskilda gärningarna varit led i en upprepad kränkning ska hänsyn tas till den utsattes hela situation. Att närmare precisera vad som för olika fall ska anses ligga i rekvisitet är, enligt propositionen, en uppgift för rättstillämpningen och att det därmed är domstolarna som, med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet, har att tolka och tillämpa bestämmelsen.s. 22

2.Bedömningen ska göras mot bakgrund av gärningarna och omständigheterna i det enskilda fallet, och att kravet på upprepad kränkning anses uppfyllt om gärningarna är tillräckligt många eller allvarliga samt har ett tidsmässigt samband. När det gäller vilken hänsyn som ska tas till omständigheterna vid gärningarna bör, enligt motiven, en allsidig bedömning av gärningarnas karaktär i den situation där de förekommit göras. Som ett exempel anges att det är naturligt att bedömningen påverkas av om offret t.ex. är ett barn eller någon annan i en särskilt utsatt situation och att det i sådana fall bör krävas mindre för att en kränkning 274 ska anses som upprepad. När det gäller upprepade fall av de minst allvarliga brotten kan dessa utgöra ett fridskränkningsbrott om gärningarna också är ägnade att skada offrets självkänsla.s. 22

3.Vad som är av betydelse vid bedömningen av om de enskilda brottsliga gärningarna varit led i en upprepad kränkning ska därmed göras med utgångspunkt i det enskilda fallet. Av betydelse är gärningarnas karaktär, dvs. antalet och allvaret, och det tidsmässiga sambandet mellan gärningarna, men också omständigheter knutna till den utsattas person, t.ex. att det är fråga om ett barn eller någon annan i en särskilt utsatt situation.s. 23

4.Tidigare lagföringar kan inte i sig ligga till grund för ett fridskränkningsbrott men kan beaktas för att belysa de omständigheter under vilka de åtalade gärningarna ägt rum, dvs. visa på ett mönster av systematiska kränkningar. HD konstaterade i NJA 1999 s. 102 att sådana ytterligare kränkningar, vid sidan av de åtalade gärningarna, inte bör kunna utgöras av annat än gärningar som är brottsliga enligt bestämmelsen. Tidigare brottslighet som kan beaktas torde därmed avgränsas till gärningar som i sig utgör misshandel, olika fridsbrott, vissa sexualbrott, skadegörelse eller överträdelse av kontaktförbud.s. 23

5.Brott som den tilltalade tidigare har dömts för tjänar till att belysa de förhållanden under vilka de i målet aktuella handlingarna ägt rum och kan på så sätt bidra till att kvalificera de åtalade gärningarna som fridskränkningsbrott. Det sagda torde innebära att tidigare gärningar där skuldfrågan är klar kan utgöra bevisfakta för att gärningarna har begåtts i en sådan kontext som fordras enligt bestämmelsen, dvs. att de utgjort led i en upprepad kränkning av personen.s. 23

6.275s. 23

Gärningarnas karaktär

Gärningarnas antal och våldets kontinuitet

1.Av kravet på att det ska vara fråga om en upprepad kränkning följer att det normalt måste röra sig om fler än två enskilda gärningar. I de allra flesta fall torde bedömningen av om de enskilda gärningarna utgjort en upprepad kränkning vara relativt oproblematisk då åtal för fridskränkningsbrott ofta omfattar ett stort antal gärningar under en längre (men sammanhållen) tid. Däremot får rekvisitet stor betydelse i de fall där det rör sig om färre och lindrigare gärningar. Bedömningen ska göras med utgångspunkt i gärningarnas karaktär; ju allvarligare de enskilda gärningarna är desto färre gärningar krävs för att kränkningen ska anses som upprepad.s. 24

2.Vad som menas med gärningarnas karaktär skulle kunna ses på olika sätt. Hänvisningen till gärningarnas karaktär torde dock ge uttryck för att det, när det är fråga om färre gärningar, krävs något mer, utöver just de enskilda gärningarna, för att de ska kunna anses utgöra en upprepad kränkning än när det rör sig om ett stort antal gärningar. I sammanhanget skulle det, när det gäller gärningarnas allvar, kunna vara näraliggande att fokusera på själva rubriceringen, att t.ex. ett misshandelsbrott är allvarligare än ett ofredande. Men det torde kanske snarare handla om den integritetskränkning som den enskilda gärningen i det enskilda fallet har inneburit. Med fokus på integritetskränkningen skulle det t.ex. kunna anses lika, eller mer, integritetskränkande att bli spottad på (ofredande) som att få en örfil (misshandel) och att det är omständigheterna som omgärdar den enskilda gärningen som då blir avgörande för bedömningen av gärningarnas karaktär. Det skulle innebära att andra omständigheter än de som är knutna till brottsbeskrivningsenligheten, dvs. rekvisiten i de enskilda brotten, avgör allvaret och att större möjlighet ges att ta hänsyn just till den utsattes hela situation. Detta kan ske genom att hänsyn tas till gärningarnas karaktär, t.ex. att den innefattar en tydlig kränkning av den personliga integriteten, liksom till den kontext i vilken gärningen förövats, t.ex. att den begåtts mot någon som varit särskilt utsatt. Ett sådant resonemang kan också anses ha stöd av propositionsuttalandet att det vid prövningen av upprepad kränkning ska göras en allsidig bedömning 276 av gärningarnas karaktär i den situation där de har förekommit. Det skulle i sin tur medföra en tydligare åtskillnad mellan rekvisitet upprepad kränkning och bestämmelsens inledande rekvisit – att det ska vara fråga om flera brottsliga gärningar som är uppe till domstolens prövning. Om ”allvaret” påverkas av den utsatta situationen genom att det i sådana fall krävs färre för att en kränkning ska anses som upprepad, minskar risken för att prövningen reduceras till omständigheter som gärningarnas antal.s. 24

3.Samtidigt som rekvisitet upprepad kränkning kan sägas syfta till att uppmärksamma och behandla det upprepade systematiska beteendet, dvs. den särskilda utsatthet våld av en närstående innebär, utgör det en begränsning av vilka gärningar som kan bedömas som fridskränkningsbrott. De gärningar som kan ingå i prövningen av rekvisitet upprepad kränkning är sådana som anses karaktäristiska för våld i nära relationer och som omfattas av bestämmelsens brottskatalog. Med en sådan avgränsning kan det naturligtvis ifrågasättas om hela den utsattas situation kan beaktas och om inte också andra brott, t.ex. egendomsbrott av olika slag, i det sammanhang som avses, kan utgöra en integritetskränkning på samma sätt som t.ex. skadegörelse.s. 25

4.I NJA 2003 s. 144 var fråga om gärningarna var sådana att de inneburit en upprepad kränkning av hustrun. Åtalet bestod av tre preciserade tillfällen där mannen vid ett tillfälle hade ofredat sin hustru genom att vid ett tillfälle slänga ett glas juice på henne och vid två andra tillfällen misshandla henne. Vid ett av dessa tillfällen hade mannen också uttalat dödshot mot henne. Utöver detta hade mannen enligt gärningsbeskrivningen under drygt två år vid ett stort antal tillfällen tillfogat henne smärta genom att tilldela henne smärtande slag mot kroppen. HD konstaterar i fråga om gärningarna utgjort en upprepad kränkning av kvinnan att det varit fråga om ett flertal kränkande övergrepp från mannens sida med ett tidsmässigt samband. Även om endast en av gärningarna ansågs vara av allvarligare art hade övergreppen, enligt HD, varit så många att antalet klart översteg vad som bör krävas för att kränkningen av kvinnanss. 25

5.277 integritet skulle anses som upprepad. Avgörandet säger dock lite om hur många gärningar som är ”tillräckligt”. I samtliga instanser hänvisas till att åtalet i sin helhet är styrkt och målet ger därför ingen vägledning om hur många gärningar som krävs när det är fråga om mindre allvarliga brott, för att dessa ska utgöra en upprepad kränkning. Däremot framgår, framförallt av tingsrättens domskäl, att även om våldet inte varit av stor omfattning och att kvinnan inte orsakats påtagliga fysiska skador så låg allvaret i att mannen i den situation han försatt kvinnan i förstärkt sitt övertag mot henne genom kränkande behandling och våld.s. 25

Allvaret

1.Bedömningen av om gärningarnas karaktär har varit av sådant allvarligare slag att färre gärningar krävs för att dessa ska ses som en upprepad kränkning av personens integritet tycks, i den genomgång av underrättsavgöranden som gjorts, göras med utgångspunkt i olika faktorer. I ett stort antal fall tycks allvaret ligga i själva brottsrubriceringen av gärningarna, t.ex. att misshandel av normalgraden är en allvarligare gärning. Utvecklingen i praxis tyder också på att det för en fällande dom för fridskränkningsbrott i princip krävs att åtalet omfattar något eller några allvarligare brott av fysisk karaktär. Ofta anses kränkningar där det inte varit fråga om fysiskt våld sakna den kvalificering som gör att de bedöms utgöra en upprepad kränkning.s. 26

2.Något som talar emot att det skulle finnas ett krav på en, i rubriceringshänseende, allvarligare gärning är det uttalande angående straffskalan som görs i motiven till bestämmelsen. Där anges att det av kvin278 novåldskommissionen föreslagna minimistraffet på ett år framstod som alltför högt, med hänsyn till att brottet omfattar förfaranden som, sedda för sig, normalt har ett begränsat straffvärde. Som exempel anges att brottet kan bestå såväl av upprepade misshandelsbrott, vilka också sedda var för sig skulle ge fängelse av betydande längd, som av ett antal hemfridsbrott eller ofredandebrott, vilka, om de bedömts isolerat, skulle ge böter eller högst ett kortare fängelsestraff. Också propositionsuttalandet vid ändringen av bestämmelsen om att också upprepade fall av de minst allvarliga brotten sammantaget ska kunna utgöra fridskränkningsbrott talar emot att det krävs en allvarligare gärning.s. 26

3.Det finns endast ett fåtal exempel på fall där de enskilda gärningarna inte omfattar fysiskt våld men där dessa sammantaget ändå bedömts som fridskränkningsbrott. T.ex. dömdes en styvmamma för grov fridskränkning av två barn genom ha ofredat barnen vid flera tillfällen. Ofredandet bestod i att hon skickat ett stort antal sms till barnen med innehåll som framstod som mycket kränkande för barnen. De enskilda sms:en bedömdes var för sig och tillräckligt många ansågs ha ett sådant kränkande innehåll att de skulle bedömas som ofredande och kunde ligga till grund för bedömningen. Även om det inte framgår explicit av domskälen tycks omständigheten att de utsatta var barn ha haft betydelse för bedömningen att gärningarna utgjort led i upprepad kränkning och därmed också kunde bedömas utgöra fridskränkningsbrott.s. 27

4.En jämförelse kan göras med brottet olaga förföljelse (BrB 4:4b). Enligt motiven till denna bestämmelse ska bedömningen av vad som utgör en upprepad kränkning, och därmed kvalificera de enskilda gärningarna som olaga förföljelse, ske på samma sätt som vid fridskränkningsbrotten. I fall där åtalet, om olaga förföljelse, endast omfattar lindrigare gärningar har dock dessa i större utsträckning ansetts utgöras. 27

5.279 en upprepad kränkning av målsägandes integritet. Med hänvisning till att handlandet t.ex. varit synnerligen besvärande och påträngande har rekvisitet upprepad kränkning ansetts uppfyllt. Vid olaga förföljelse behöver dock brotten inte rikta sig mot en närstående eller vara ägnade att allvarligt skada självkänslan. Det kan innebära att det vid prövningen av rekvisitet upprepad kränkning främst blir en fråga om de enskilda gärningarnas antal.s. 27

6.När det gäller fridskränkningsbrotten bör däremot andra faktorer än antalet gärningar och det tidsmässiga sambandet mellan dessa ha betydelse för prövningen om de enskilda gärningarna är led i en upprepad kränkning. Av motivuttalandena framgår att det i kravet på en upprepad kränkning följer att det normalt måste röra sig om fler än två enskilda gärningar. Trots att det kan röra sig om ett stort antal gärningar så tycks de skador som orsakats ha betydelse för allvaret och därmed om dessa varit led i en upprepad kränkning. HD konstaterar t.ex. i NJA 2003 s. 144, som rörde ett flertal gärningar, att endast en av gärningarna var av allvarligare art men att övergreppen hade varit så många att antalet klart översteg vad som borde krävas för att kränkningen av integriteten skulle anses upprepad. Av naturliga skäl får skadorna betydelse för själva brottsrubriceringen av den enskilda gärningen. Lika självklart är det inte att skadornas allvar ska ha betydelse för om gärningarna utgjort en upprepad kränkning av den utsattes integritet. Detta då bestämmelsen syftar till att lindrigare brott, sett sammantagna, ska kunna åsättas ett högre straffvärde.s. 28

7.I RH 2003:11 ansågs tre fall av misshandel av normalgraden vid tre gärningstillfällen vara av jämförelsevis begränsad omfattning. Av de skador som uppkommit bedömdes en fingerskada som tämligen allvarlig 280 medan övriga skador framstod som mindre allvarliga. Våldet var därmed inte så allvarligt att gärningarna utgjort en upprepad kränkning av målsäganden. Allvaret i gärningarna tycks här vara kopplat till (bristen på) de fysiska skador som uppstått av våldet och inte att det var fråga om tre fall av misshandel av normalgraden. Att allvaret i stor utsträckning kopplas till de fysiska skadorna framgår också av NJA 2000 s. 17 III. Frågan som prövades i HD gällde påföljdsval för misshandel mot en närstående kvinna, men beskrivningen av brottets allvar är ändå av intresse. I tingsrätten lyfts omständigheter som att våldet begåtts mot en närstående kvinna i hennes hem och att det orsakat henne måttliga men besvärande skador fram för att visa på allvaret i gärningarnas karaktär. I hovrätten och HD beskrivs i stället skadorna som måttliga och misshandeln som av inte alltför allvarlig beskaffenhet.s. 28

8.Omständigheter knutna till den utsattas person torde emellertid främst avse om de enskilda gärningarna har varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos den utsatte personen. Det finns dock flera exempel på när sådana omständigheter också får betydelse för om gärningarna utgör en upprepad kränkning. I RH 2008:7 stod en man åtalad för att vid ett tillfälle ha misshandlat målsäganden och vid ett annat tillfälle, drygt en månad senare, ha hotat och misshandlat henne. Frågan var om de enskilda gärningarna tillsammans utgjorde en upprepad kränkning av målsägandes integritet. Domstolen konstaterar att det visserligen varit fråga om ett flertal kränkande övergrepp men att det sammanlagt rört sig om två tillfällen, att endast en gärning kunde anses ha varit av allvarligare slag samt att kränkningarna vid det senare tillfället utlösts av mannens vrede över att målsäganden inte kom hem från sin väninna. Även om mannens motiv för handlandet varit sådant som avses i bestämmelsen oms. 29

9.281 grov kvinnofridskränkning kunde övergreppen inte anses vara av sådan omfattning och karaktär att kränkningen skulle anses som upprepad.s. 29

10.Det skulle kunna ifrågasättas om det är rimligt att, på sätt som sker, lägga in ett kvalitetskrav i bedömningen av om det varit fråga om en upprepad kränkning av den utsattes integritet. Detta gör det svårt att särskilja bedömningen av vad som är en upprepad kränkning från bedömningen av om ägnat att-rekvisitet är uppfyllt: i båda fallen blir fråga om en kvalitativ bedömning av de aktuella gärningarna. Det skulle följaktligen kunna argumenteras för att den kvalitativa bedömningen av gärningarna – bedömningen av om de sammantaget bör kvalificeras som ett fridskränkningsbrott – i allt väsentligt bör ske med stöd av ägnat attrekvisitet. Såväl av förarbeten som av praxis framgår emellertid att kravet på upprepad kränkning förutsätter något slags kvalitetsbedömning av de åtalade gärningarna i den kontext de har förövats.s. 30

Ett tidsmässigt samband

1.Tidsaspekten är inget självständigt rekvisit vid sidan av upprepad kränkning, men har betydelse för om de enskilda gärningarna kan ses som en upprepad kränkning. Gärningarnas antal och allvar knyts ihop av att det ska finnas ett tidsmässigt samband mellan de enskilda gärningarna. Det tidsmässiga sambandet återspeglas i syftet med bestämmelsen där brottsligheten många gånger består av olika, i sig kriminaliserade gärningar som pågår under lång tid. Dessa kan var för sig framstå som relativt lindriga, t.ex. ringa misshandel och ofredande och det tidsmässiga sambandet kan därför sägas ta sikte på det upprepade och systematiska. Till skillnad från flerfaldig brottslighet som sker vid samma tillfälle förutsätts därför, för att fridskränkningsbrott ska föreligga, att brotten begås vid olika tidpunkter.s. 30

2.Det tidsmässiga sambandet mellan gärningarna är tänkt att visa på det systematiska i övergreppen. Gärningarna bör därför varken ligga för 282 nära varandra, eller för långt ifrån varandra, i tid. En jämförelse kan göras med NJA 2009 s. 485 som behandlar frågan om sammanträffande av brott. HD anför att bedömningen av det straffvärde som flerfaldig brottslighet har är beroende av de tidsmässiga och andra samband som finns mellan brotten och att skälen för att vid straffvärdebedömningen avvika från vad som skulle följa av en ren sammanläggning minskar ju svagare sambandet är mellan de olika brotten. Också när det gäller kravet på tidsmässigt samband har detta lämnats till rättstillämpningen att tillämpa och tolka och det saknas en entydig praxis om vad det mer konkret innebär. Den yttersta gränsen torde dock vara fridskränkningsbrottets preskriptionstid men med hänsyn tagen till att de enskilda brotten som kan ingå i fridskränkningsbrottet preskriberas var för sig.s. 30

3.Av praxis framgår när det gäller gärningar som omfattas av åtalet att den tid som förflutit mellan gärningarna har betydelse för om dessa anses utgöra en upprepad kränkning. Även om kravet på att åtalet ska omfatta flera gärningar är uppfyllt kan både den omständigheten att det gått för lång tid mellan gärningarna, men också den omständigheten att gärningarna ligger för nära varandra i tid, göra att rekvisitet upprepad kränkning inte anses uppfyllt. Att gärningar begångna samtidigt eller inom loppet av några dagar inte kan innebära systematiska kränkningar kan framstå som självklart. Åt andra hållet kan t.ex. två misshandelsgärningar inom ett tidsspann av två år visserligen sägas utgöra upprepad brottslig-s. 31

4.283 het, men den kan inte sägas vara systematisk. Mellan dessa ytterligheter finns dock ett stort antal fall där bedömningen ytterst ligger på domstolarnas uppfattning om när det är fråga om en upprepad kränkning.s. 31

5.Genom att tidsaspekten tar sikte på det systematiska i kränkningen kan omständigheten att flera gärningar begåtts under en kortare tidsperiod innebära att dessa inte bedöms vara led i en upprepad kränkning. Någon nedre tidsgräns för när enskilda gärningar kan utgöra en upprepad kränkning har inte angivits, vare sig i förarbetena eller i praxis. Den genomgång av hovrättsavgöranden som gjort för arbetet med avhandlingen visar på variationer. Det finns exempel på fall där en tidsperiod om några veckor ansetts tillräcklig för att gärningarna ska ha inneburit en upprepad kränkning. I andra fall har några månader ansetts vara för kort tid för att gärningarna ska utgöra en upprepad kränkning, även om gärningarna begåtts regelbundet under denna tid. Just den nedre gränsen torde vara något som skulle behöva klargöras för att på så sätt åstadkomma en mer enhetlig bedömning.s. 32

6.I NJA 2004 s. 437 ansågs de gärningar som föräldrarna utsatt sin dotter för ha utgjort ett led i en upprepad kränkning. Misshandeln som var föremål för bedömning hade huvudsakligen begåtts under ett års tid. En gärning hade förövats året tidigare och under tidsperioden hade också ett inte närmare bestämt antal gärningar förövats. De specificerade misshandelsgärningar som föräldrarna ansågs ha begått utgjorde tillsammans med de mer i tiden ospecificerade gärningarna en upprepad kränkning. Avgörandet ger därför inte mer vägledning än att brottsliga gärningar under en tidsperiod av ett år är tillräckligt för att ett tidsmässigt samband ska föreligga.s. 32

7.På samma sätt som det förhållandet att gärningar som har begåtts under en kort tidsperiod kan innebära att gärningarna inte bedöms som ett led i en upprepad kränkning kan den omständighet att det gått lång tid mellan de enskilda gärningarna göra att rekvisitet inte är uppfyllt. Generellt sett bör kunna sägas att det förhållandet att gärningarna har begåtts under lång tid knappast bör vara något problem om det är så att målsäganden kontinuerligt utsätts för brott. I sådana fall förstärker det faktum att brotten förövats under lång tid deras karaktär av upprepad 284 kränkning. Om ett fåtal brott begås under mycket lång tid, t.ex. ett brott år 1, ett brott år 3 och ett brott år 5, torde det emellertid kunna leda till att kravet på upprepad kränkning inte är uppfyllt.s. 32

8.När tidsperioden omfattar en längre tid, t.ex. flera år, där målsäganden kontinuerligt utsätts för våld kan emellertid andra faktorer få betydelse. Det gäller dels gärningarnas rubricering och därmed preskriptionstid, dels möjligheten att styrka sådana gärningar. En möjlighet för åklagaren att utöver mer preciserade gärningstillfällen hänvisa till att gärningsmannen vid ett stort antal tillfällen under en viss period begått gärningar som t.ex. utgör ofredande eller misshandel kan vara av betydelse genom att de ospecificerade gärningarna visar på omfattning, frekvens och vanemässighet. Dessa gärningar ska, liksom preciserade, kunna styrkas av åklagaren. Även om målsäganden inte kan hänföra gärningarna till en specifik tidpunkt kan t.ex. beskrivningen av hur de har gått till visa på omfattningen av misshandeln och därmed bidra till att underbygga slutsatsen att gärningarna utgjort en upprepad kränkning. En risk är dock att alltför oprecisa beskrivningar tenderar att inte godkännas av domstolen vilket kan leda till att det till slut kvarstår så få gärningar att de inte kan bedömas utgöra en upprepad kränkning av integriteten.s. 33

9.Både kravet på att det ska vara fråga om systematiska kränkningar och kravet på att de har pågått under en viss tid kan uppfyllas genom att domstolen vid bedömningen beaktar lagföringar som den tilltalade tidigare har dömts för eller där skuldfrågan annars är klar. Frågan om i vilken utsträckning gärningar utöver de som omfattas av åtalet kan tillåtas ha betydelse för bedömningen behandlas i nästa avsnitt.s. 33

10.285s. 33

Gärningar utöver de som omfattas av åtalet