Hovrätten för Nedre Norrland, mål nr B 1041-11, dom meddelad 20 december 2011. Den tilltalade och målsäganden hade träffats på en rättspsykiatrisk klinik där den tilltalade var intagen. Målsäganden hade gjort slut ett antal gånger, men förhållandet hade återupptagits efter någon vecka. Paret hade inte någon gemensam bostad utan var bosatta på skilda orter. De besökte varandra relativt ofta och sov över hos varandra två till tre dagar i veckan. Hovrätten fann att mannen och kvinnan varit ett etablerat par som haft en känslomässig bindning till varandra och umgåtts på ett sätt som var jämförbart med vad som kan vara fallet i ett samboförhållande. Såväl tiden som de varit ett par, drygt sex månader, som den tid under vilka kränkningarna pågått, cirka tre månader, ansågs av hovrätten vara tillräckligt lång för att kvinnan skulle anses som närstående till mannen. Jfr NJA 2007 s. 874 om vittnesplikt och frågan om en kvinna som var förlovad med den tilltalade var att anse som närstående och därmed undantagen från vittnesskyldigheten enligt RB 36:3. HD konstaterar, med hänvisning till NJA 2004 s. 97 att det med närstå- ende numera måste jämställas situationer där två personer utan att vara sambor lever eller har levt i en fast parrelation. Mannen och kvinnan hade varit ett par i drygt ett år, de var förlovade men bodde på olika orter. HD konstaterar att paret inte är gifta eller sambor och kan inte anses ha haft sådan fasthet och varaktighet att det kan jämställas med ett samboförhållande. Vidare anför HD att deras planer på att gifta sig inte kan ifrågasättas, men att denna avsikt inte kommit till uttryck på sådant sätt som får krävas för att undan- taget från vittnesplikten av det skälet ska anses tillämpligt. Grov_fridskränkning_inlaga_tryck-148x215.pdf 1702016-08-15 11:06:11
Hänvisas från p. 28 (s. 2019)
28.Att förhållandet ska vara jämförbart med ett samboförhållande behöver dock inte innebära att paret bor på samma ort. En man och en kvinna som var bosatta på olika orter ansågs i ett hovrättsavgörande ha ett sådant förhållande som var jämförbart med ett samboförhållande. Paret besökte varandra relativt ofta och sov över hos varandra två till tre dagar i veckan. Målsäganden hade vid ett antal tillfällen avslutat förhållandet men det hade senare återupptagits efter någon vecka. Hovrätten ansåg att såväl den tid som de varit ett par, drygt sex månader, som den tid under vilka kränkningarna pågått, cirka tre månader, tillsammans med praktiska och känslomässiga bindningen, sammantaget innebar att kvinnan skulle anses närstående till mannen.s. 2019